Skip to content
Jag tillhör den relativt nyare delen av organisationens medlemsskara, och här följer berättelsen om min upplevelse av Nordendagarna. Huvudsakligen bestod den av att för första gången vara med och tävla för att försöka bli Årets nordman och att samtala med både de jag har lärt känna i olika utsträckning, liksom med helt nya bekantskaper.
Efter en ceremoniell öppning av evenemanget där alla önskades välkomna begav vi oss så till platsen där tävlingen skulle gå. Vi delades in i olika viktklasser för att vikta lagen jämt, alltså ha med lika många representanter från varje viktklass i varje lag, vilket jag anser fungerade bra då det aldrig i någon gren på förhand kändes givet vilket lag som skulle vinna. Som jag uppfattade det så var också poängställningen jämn en bra bit in i tävlingen.
Jag hade aldrig någon aning om vilken gren som var näst på tur, och kan inte heller säga mig ha någon större erfarenhet av dessa som visade sig gälla i årets upplaga av tävlingen. Men det gick överla
Ursprungligen publicerad 2020-03-19.
Nyligen tittade jag på en video som verkligen fastnade i mitt huvud. Det var nämligen en video med ett tal av Dr William Pierce som handlade om hur de allra flesta människor inte lever ett eget liv utan endast är åskådare till andras liv.
Dr William Pierce som avled 2002 var länge
en frontfigur för den nationella rörelsen i Amerika och var känd för
sin förmåga att förutse samhällets allt mer antivita utveckling och för
sin visdom kring hur kampen skulle föras. Han är bland annat författare
till böckerna The Turner Diaries och Hunter som jag skulle vilja rekommendera samtliga nationalsocialister att läsa, de finns översatta till svenska på Greenpilled.com. Hans tal är också de naturligtvis värda att lyssna på för de som ännu inte har gjort det. Pierce säger:
This
wonderful gift of life that we have, what does it mean? What is its
real value? Is it simply a collection of sensations, of feelings that we
get as spectators? Im sure t
För vissa medlemmar började dagen redan på morgonen innan trafiken kommit igång på riktigt. Banderoller sattes upp runt om i Stockholm över vältrafikerade vägar in mot stan. Kort därefter möttes flera kamrater upp på en välbekant bro söder om huvudstaden.
Här höll man en broaktion dagen till ära, med budskapet Inga Pedofiler På Sveriges Gator, med flera ledande gestalter ansvariga för Stockholm Pride i åtanke som faktiskt blivit dömda för pedofila brott genom åren. Responsen var så pass positiv att en medlem som tidigare inte stått vid bron blev överraskad över hur glada människor faktiskt var över Motståndsrörelsens närvaro.
En stund in i aktiviteten kom statens våldsmonopol på besök, envisades med att en anmälan skulle upprättas, trots att inget brott begåtts, och höll sig sedan kvar vid platsen under resten av aktiviteten. Med polisen efter sig, något som skulle bli ett signum för dagen, begav man sig sen till närmaste tunnelbana för att ta sig vidare in mot de centrala de
Ett lands armé överger sin flagga. Denna otroliga historiska händelse skedde i vansinnets Sverige – var annars? Det skedde för ett par år sedan, men ställningstagandet har i år förtydligats ännu mer genom extravaganta insatser för den nya statsmaktens flagga. Man kan förvisso säga att försvaret med sina ställningstaganden bara gör explicit något som under en tid har varit implicit, och att Sverige i anden inte står ensamt i denna förvandling, som sker över hela västvärlden, men man bör låta det sjunka in, liksom hela betydelsen av detta.
Låt oss redan inledningsvis klart utsäga att detta är ett förräderi av största magnitud – ett lands militär har ingen rätt att byta flagga. Och nej – det är inte så att man försvarar denna flagga ”också”, vilket inses av den historiska process som har lett fram till detta. (Och skulle så vara så är även det oacceptabelt.)
Flaggbytet kommer inte ur ingenstans, utan är snarare just ”logiskt”, som rubriken säger, sett utifrån vad våra Sverigehatand
Mångkulturen och dess problem är inget nytt för Tranås. Stadens SSU organiserade till exempel en mångkulturell fotbollsturnering 2015, som urartade i slagsmål. Men sedan dess har problemen i staden blivit allt mer påtagliga.
Då Tranås återigen varit på tapeten på grund av den senaste tidens mångkulturella oroligheter med misshandelsfall och drogförsäljning till ungdomar, så höll kampgrupp 701 en kampdag i staden för att påminna stadens invånare och främst ungdomar om att det finns ett alternativ till det vansinne som präglar kommunen.
Dagen började med samling vid en centralt belägen plats i staden, där man gick igenom upplägget för aktiviteten. Första anhalt blev området Ängaryd, följt av Junkaremålen.
Ängaryd och Junkaremålen är lugnare område som står i skarp kontrast till den mer mångkulturella stadskärnan, där pizzakrängare och kebabsvarvarbutiker avlöser varandra var tjugonde meter.Här delade kampgruppens medlemmar upp sig i mindre grupper och betade metodiskt av de
Strålande solsken väntade deltagarna intill havet när man anlände, varifrån samtliga med hjälp av båt tog sig vidare. Planen var att leta reda på en lämplig ö i Stockholms skärgård där man kunde genomföra helgens aktivitet.
När platsen lokaliserats steg man i land och lastade av all packning som medtagits. Härifrån vandrade deltagarna sedan ett tag tills en tillräckligt stor plan yta hittats för att slå läger. Ett improviserat tält skulle här byggas av presenning och rep, vilket man skred till verket med ganska omgående. Platsen röjdes från grenar och annat och ett rep spändes mellan lämpliga träd över vilket presenningarna hängdes.
Då platsen var till synes obesökt sedan tidigare behövde en eldstad byggas för att kunna ha någonstans att tillaga mat. Stenar av olika storlek samlades in från det närbelägna området och lades till rätta i en fördjupning i berget, för att det förhoppningsvis skulle vara lite mindre blåsigt just där man startade elden. Vinden blåste under
Under torsdagskvällen den 13 juli sattes nya skyltar som varnade för pedofiler upp på de utsatta regnbågsbänkarna runtom i Ludvika kommun.
Den lilla skånska orten Sjöbo har en årlig marknad som enligt kommunens egna uppgift varje år lockar runt 100 000 besökare. Den har de typiska marknadsinslagen med försäljning, matstånd och karuseller, och har funnits sedan 1864. Motståndsrörelsen fanns på plats för att dela flygblad. Först ställde man upp vid en av ingångarna till marknaden.
Därefter tog man en tur in på marknaden och fortsatte att dela ut flygblad till besökarna, som mestadels var positiva. Det blev några diskussioner under dagen. Många var sympatiskt inställda och några var sugna på att ansluta sig. De som var mest negativa var ett par tonårstjejer som ville argumentera, vars synpunkter motståndsmännen tålmodigt bemötte. Man kan slås av viss sorg av att höra unga människor ivrigt diskutera på ett självdestruktivt sätt, upprepandes alla floskler de har lärt sig, men samtidigt är det vad man bör förvänta sig utifrån den konstanta indoktrinering de utsätts för. Tjejerna ska i alla fall ha en eloge för at
Tisdagen den 27 juni avhandlades de sista sidorna i Povl H. Riis-Knudsens ”Nationalsocialismen – Den biologiska världsåskådningen”. Man läste om rasblandningens förödande konsekvenser, olika kvalitéer som människoraserna besitter och varför nationalismen utan socialismen oundvikligen kommer att falla sönder, ”likt ett äktenskap där de båda makarna inte har något gemensamt annat än adressen”.
Medlemmar och sympatisörer har sedan den 1 maj inte kunnat nå våra norska hemsidor till följd av ett allvarligt hacker-angrepp i kombination med ett otroligt värdelöst webbhotell (One.com) som tillåtit att domänerna övertagits av hackarna.
Tommy Olsen.
Chefen för den norska grenen, Tommy Olsen, skriver om det hela i en artikel på den nya domänen som han avslutar med följande ord:
De av er som har Telegram och följer vår kanal där är troligtvis redan välinformerade om hacker-attacken, men bland de som inte gör det finns det säkert några som funderat på varför sidorna är nere och som i värsta fall kanske rentav spekulerat kring ifall Motståndsrörelsen är nedlagd i Norge. Till stor glädje för er alla står Motståndsrörelsen fortsatt starkt i Norge och våra hemsidor kommer fortsätta minst lika bra som förr, fast med nya domännamn!
Den nya sidan nås alltså på Motstandsbevelsen.info.
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
En bättre inramning än den svenska idyll som utgjorde tillvaron för tredje nästets nationaldagsfirande är svår att föreställa sig. Detta påpekades också av flera deltagare. Ett förstummande skönt grönt landskap omgärdade platsen där nästeskamrater och sympatisörer skulle spendera en dag innehållandes god mat, fika, intressanta samtal, livemusik samt ett tal.
Samtalen spände mellan det personliga och världspolitiken. Det blev också flera dykningar i historien då historieintresset är starkt hos flera medlemmar. Diskussionerna fick ta en paus när det var dags för trubaduren att framföra några visor. Åhörarna fick bland annat lyssna till Idas sommarvisa och sånger från John Holms låtskatt. Och så klart, dagen till ära – Du gamla, Du fria.
Händelsen som var i centrum för dagen var ett tal av Sebastian Elofsson, i vilket han tog avstamp i hembygden och banden man har till den plats man är uppväxt på som grund för sitt politiska engagemang. Han påminde åhörarna att det
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Förra veckan genomförde Nordiska motståndsrörelsens danska gren en landsomfattande städning i naturen. Samtliga av de danska nästena var engagerade i aktiviteten som genomfördes med det ansvar för naturen som beskrivs i punkt 6 av Motståndsrörelsens politiska program Vår väg.
Kampgrupper samlades i utvalda områden över hela landet, där de plockade sopor och skräp som oansvariga människor slängt i naturen på stränderna, i skogarna, längs vägarna och i städerna. Matavfall, plastförpackningar, leksaker, olika omslag och cigarettfimpar dominerade innehållet i säckarna när dagen var över.
Två medlemmar med fingerfärdighet för sopinsamling.
Då det åligger landets politiker att föra en ansvarsfull politik som säkerställer ett hållbart samhälle, där framåtskridandet inte sker på bekostnad av en nedprioriterad natur i förfall, så lämnade Nordiska motståndsrörelsen över det insamlade avfallet till de verkligt ansvariga. Leverans har utförts till såväl kommunhus som till politikers priva
