Skip to content
Nordendagarna 2020 blev ett mycket lyckat evenemang även i år som Motståndsrörelsen tidigare i veckan skrivit om. Inte minst femkampen, som trots ösregn till en början, blev uppskattad av såväl deltagare som åskådare.
Femkampen som bestod av lagbrottning, Nordisk sköld-strid, dragkamp, hinderbana och marklyftning blev en rättvis tävling där både styrka, smidighet, taktik och vilja var avgörande faktorer för vem som skulle segra.
Film från femkampen:
Efter en hård dags kamp kunde man slutligen presentera Martin Saxlind som årets Nordman.
Martin Saxlind är inte bara en mångårig aktivist och tillförordnad Nästeschef för Näste 4, han är även chefredaktör och skribent för Nordfront och en av programledarna i Radio Nordfront.
Nedan följer ett utdrag av artiklar skrivna av Saxlind:
Politiska soldater
Alibin vs Allierade
Varför göra det perfekta till det godas fiende
Omyndigförklarad
Saxlind gjorde mycket bra ifrån sig i framförallt den sista och a
I söndags gästade Dackeinstitutets Björn Herstad Radio Nordfront för en ideologisk debatt. Det var en intressant och trevlig diskussion, men den hade som jag ser det två strukturella problem:
1) Herstad fick försöka ”dekonstruera” nationalsocialismen utan att behöva presentera någon tydlig egen position annat än att han är för ”sanningen”, vilket är diffust och därför inte går att kritisera. Det blev alltså spel mot ett mål.
2) Vi var fem personer på den nationalsocialistiska sidan och det blev därför ett något fragmenterat försvar som ställdes upp mot anfallaren. När taltiden sprids ut på så många personer blir det svårt för någon att hinna presentera längre och mer sammanhängande svar.
Patrik Forsén kommenterade i efterhand debatten på Youtube och hans kommentar lyfte fram några frågor som jag tänkte besvara i den här artikeln.
Är nationalsocialismen pragmatisk?
Ja. Jag skulle hävda att detta är ett drag nationalsocialismen till viss del delar med konservatismen.
Det är ingen idé att kalla själva valresultatet för något annat än en besvikelse. För egen del hoppades jag på ett mandat i Ludvika och där nådde vi inte hela vägen. Men vi fick i alla fall preliminärt 219 röster (1,3%) i kommunvalet där. Det är mer än tio gånger så många röster som Pär Öberg fick 2014 när han röstades in på ett SD-mandat. I Ludvika tycker jag därför att det vi gör har visat sig fungera, vi måste bara arbeta vidare och ge det hela lite tid så kommer vi redan vid nästa val att komma in i kommunfullmäktige igen. Vår kamp står och faller inte heller med ett kommunmandat, men ett mandat har ett symboliskt värde och vore ett kvitto på att vi har gjort ett bra arbete med att normalisera åsikter som är diametralt motsatta de åsikter allmänheten tvångsmatas med från skola, medier och de övriga partierna. Redan nu kan jag lova att många folkförrädare i Ludvika sover dåligt om natten, medvetna om att bara i deras lilla kommun finns det över 200 personer som står bakom Motståndsr
Nordiska motståndsrörelsen är fientlig till demokratin och bör därför förbjudas av svenska staten.
Detta är ett resonemang som brukar framföras i tidningar och på sociala
medier efter att någon politiskt korrekt individ blivit kränkt och
upprörd av att ha sett Motståndsrörelsens aktivister dela ut flygblad i
dennes hemstad. Resonemanget framförs ibland av väldigt politiskt
primitiva amatörtyckare, ibland av ledarskribenter och andra
proffstyckare.
”Ni skulle inte låta oss göra detta i ert samhälle, därför ska inte
ni få göra det i vårt samhälle”, är ett enkelt resonemang att förstå
oavsett politisk bildningsnivå. Att det inte är särskilt genomtänkt är
en annan sak. Man kan till exempel konstatera att våra belackare här
inte gör anspråk på att ställa sig över oss moraliskt, utan det är ”öga
för öga, tand för tand” som gäller; våra fiender vill förtrycka oss
samtidigt som de anklagar oss för att vara potentiella förtryckare. Det
är ett hyckleri och en dubbelmoral i sig. S
Every man dies. Not every man really lives.— William Wallace (Braveheart)
Alla dör vi förr eller senare. Döden är
ofrånkomlig; döden är naturlig och en del av livet. Döden är ett av
evolutionens verktyg för att förbättra rasen.
Vi kan alltså inte påverka huruvida vi kommer att dö eller ej. Det
enda vi som individer kan göra är att välja hur vi lever våra liv och
hur vi möter döden. Vissa har som mål att hålla sig vid liv så länge som
möjligt eller kanske att leva ett så bekvämt liv som möjligt. Andra
vill använda sin korta tid på jorden till att göra skillnad på något
meningsfullt sätt, trots att det kan innebära att de möter döden
tidigare än annars.
Det är de personer som lever på det sistnämnda sättet som blir
ihågkomna genom historien. Ingen minns de fega och bekväma personerna
och än mindre hyllar någon dem. Våra förfäder förstod det här och
uttryckte den förståelsen så här:
Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
do
