Skip to content
På Sergels torg i Stockholm anordnades en manifestation mot Ryssland av flera lobbygrupper som vill ge sken av att de vill verka för fred. Men av de tal som framfördes på plats verkade samtliga talare ha gemensamt att de i själva verkat vill att kriget ska fortgå, ”för att säkra hela Europas frihet” och den liberala demokratin som var det gemensamma mantrat för kvällen.
Som en motpol till krigshets och brödrakrig fanns aktivister från Nordiska motståndsrörelsens första näste på plats, med banderoller väl synliga för de tusentals personer som samlats på och runt torget. Med budskapen Vit enighet – inga fler brödrakrig och Nej till Nato var kontrasten tydlig, sett till de övriga församlades budskap om mer vapen för ett fortsatt krig, vilket snarare leder till fler dödade och lemlästade.
Avhumanisering av fienden är alltid det första steget…
Första talare var Sveriges utrikesminister Maria Stenergard, som började med att berätta om hur hon träffat uk
Måndagen den 24 februari inföll årsdagen av när kriget mellan Ukraina och Ryssland, eller egentligen hela västvärlden och Ryssland startade. För att uppmärksamma detta och fortsätta slå på krigstrumman anordnades en manifestation på Sergels torg i centrala Stockholm av organisationer som säger sig verka för fred i Ukraina, samtidigt som det förs ett lobbyarbete för att väst ska stötta Ukraina med fler tunga vapen. På plats kunde man bland annat se en banderoll som krävde att Sverige skall skänka JAS Gripen till Ukraina.
Flera höga representanter från etablissemanget var inbjuda som talare. Elisabeth Svantesson, Sveriges finansminister representerade regeringen, troligen då dvärgen till statsminister befann sig i Kiev där han visar sitt stöd för den fortsatta slakten av vita människor. Vidare talade sossarnas partiledare Magdalena Andersson och företrädare för LO och svenskt näringsliv.
Strax innan manifestationen började anlände aktivister och medlemmar från Nordiska motstånd
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Nu när fientligheterna har trappats upp i Ukraina så är det lätt hänt att vi som människor faller in i tankebanor om vem som har mest rätt, Ryssland eller Västvärlden. Medvetet har man lyft fram propagandan på det här viset, mest för att det är enklare för människan att titta på saker från ett ”svartvitt” perspektiv. Böcker om politisk historia skvallrar också om att amerikanska presidenter gärna önskar att deras rådgivare kokar ned alla de möjliga förslagen till två olika förslag så att presidenten har två ståndpunkter att välja mellan.
Men jag hade tänkt att bryta det här ”svartvita” tänkandet och lyfta era blickar till det jag anser är viktigt. Speciellt nu när ni kommer påverkas av all krigspropaganda.
Hos er läsare finns antagligen en objektiv grundsyn som leder till att ni har en viss förståelse över varför Ryssland geopolitiskt agerar som de gör. USA själva skulle ju till exempel aldrig tillåta att Mexiko gick med i en försvarsa
Mina vänner, det händer mycket i världen just nu. Mycket hemskt och mycket sorg. Återigen blöder den vita rasen och återigen dör vita män, kvinnor och barn för globalistiska intressen. Återigen är vi brickor i deras spel.
Jag vet att många med mig lider av att se och höra om det folket nu utstår i Ukraina. Jag vet att fler än jag får tårar i ögonen när bilder rullas ut på bombade barn och blodiga vita kvinnor. Jag vet att många av er, liksom jag, känner en stolthet när kvinnor och barn skickas i säkerhet och när män tar till vapen för sitt land och sitt folk.
MEN, och detta är ett stor men, det här är inte ett befrielsekrig för den vita rasen. Det här är inte ett krig mellan goda och onda. Det är ett krig skapat av globalister för sina intressen och där resultatet är mördade vita människor. Inga krig är svartvita och sällan är krig där vita människor dör några bra krig.
Även om vita människor har olika åskådning och oavsett vilket språk de talar så är de en del av den vita fol
Det var under dagens 12.30-sändning av nyhetsprogrammet Ekot där de pratade om den ”högerextrema” miljöns syn på konflikten mellan Ryssland och Ukraina då det citerades ur Simon Lindbergs artikel Till alla nationella som funderar på att engagera sig militärt i Ukraina.
Kontexten var att det enligt Lenita Törning från Centrum mot våldsbejakande extremism råder stor oenighet inom den nationella rörelsen gällande vilken sida man ska ta i kriget och att hon inte tror att lika många svenska nationell kommer åka ned och strida som volontärer denna gången som under konflikten 2014.
Vi har kontakta Simon Lindberg för att få en kommentar kring det som uttrycks i Ekot och det faktum att delar av hans artikel blir citerad där. Här kommer hans kommentar:
Det visar på att vi som vanligt är aktuella och intressanta, det är oss och ingen annan man går till när man vill veta vad den nationella rörelsen tycker och tänker i olika sammanhang. Att det citeras är såklart extra roligt, även om
Det finns säkert någon som kanske menar att den här artikeln kommer nästan en vecka försent och borde publicerats redan under förra veckan. Jag tänkte dock inledningsvis under konflikten att det här kriget egentligen inte var så viktigt överhuvudtaget för Nordiska motståndsrörelsen att ha en officiell åsikt kring. Att egentligen berör hela Ukraina-kriget oss och vår kamp på Nordens gator och torg väldigt lite i nuet. Detta i kombination med att andra skrev och talade om kriget utifrån olika perspektiv både här på motståndsrörelsen.se och på den oberoende nationellt socialistiska nyhetssidan Nordfront, gjorde att jag helt enkelt inte såg det som ett måste att prioritera den artikel som du nu läser.
Sedan förstår jag givetvis att det finns andra anledningar som gör konflikten intressant redan här och nu och att den på lång sikt kan leda till konsekvenser som rent av kan komma att bli avgörande även för oss.
Det är dock väldigt många som undrat och resonerat kring vårt ställningstag
Man samlades först en kort bit ifrån ryska ambassaden för att sedan gemensamt gå dit. Att man valde just denna ambassad ska inte ses som något ställningstagande för ena eller andra sidan i kriget, utan blev bara mest logiskt med anledning av att det är Ryssland som i varje fall just i den stund som aktionen genomfördes är den direkt och för allmänheten tydligt aggressiva parten. I ett ändrat läge skulle samma banderoll kunna användas nästa vecka utanför USA:s eller rent av Ukrainas ambassad.
Upplysningar hade på förhand inkommit om att det redan var en okänd grupp med underliga fanor utanför ambassaden. Väl där så kunde man se att det var en underlig skara, turkar, åldringar och andra som inte kan ses som annat är flummiga borgare som hade kommit för att protestera mot Putin.
När banderollen rullades ut flyttade sig de som protesterade för att ge fin plats åt Motståndsrörelsen, och det hördes något från den sämre platsen, där budskap och plakat nu blev mer sk
Under natten mot torsdagen nåddes vi av nyheten att Ryssland har inlett ett fullskaligt militärt angrepp mot grannlandet Ukraina. Den ryske presidenten sade i ett uttalande under natten att landet genomför militära operationer i Donbass i syfte att ”hindra ukrainsk aggression” samt att ”demilitarisera och de-nazifiera” Ukraina. Att det skulle röra sig om en mindre militär operation begränsat till Donbass motsägs av ett stort antal källor då det finns rapporter om flygangrepp mot ukrainska städer så långt västerut som Lviv. Det finns även rapporter om att ryska marktrupper korsat gränsen mellan Ukraina och Vitryssland och att strider pågår i utkanterna av Ukrainas näst största stad Kharkiv. Andra rapporter talar om att ryska trupper avancerar västerut även från Krim och att ryska luftlandsättningsförband har intagit en flygplats i utkanterna av Kiev.
Konflikten i Ukraina har pågått lågintensivt under ett antal år sedan striderna efter Maidan-kuppen 2014 klingade av. Utbrytarrepublike
På den ryska sociala medieplattformen VK har en film om Nordiska motståndsrörelsen blivit närmast viral.
Filmen, som har över 78 000 visningar, har publicerats i gruppen Nord Russland som i sin tur har nästan 50 000 följare på VK.
Motståndsrörelsen.se har varit i kontakt med en person från Nord Russland som hjälpt till med att skapa filmen för att få reda på lite mer om den.
Personen meddelar att han själv har skandinaviskt påbrå några generationer tillbaka samt kan norska, vilket gjort honom intresserad av att bevara den etniskt skandinaviska kulturen.
— Det primära målet [med filmen] är att introducera rysktalande personer till nordeuropeisk nationell politik, säger han.
Filmen handlar om Nordiska motståndsrörelsens partiprogram Vår väg, som finns översatt till ryska, och varvar informationen därifrån med bilder på Motståndsrörelsens aktioner, nordisk natur, politiska händelser och liknande.
Personen som vi varit i kontakt med låter vidare hälsa följande:
