Skip to content
Den allmänna opinionen
Innan Hitler börjar redogöra för fiendepressens lögner sammanfattar han sin syn på den allmänna opinionen. Att ”den allmänna opinionen” är någon sorts samlad folkvilja baserad på objektiv upplysning dementeras. Istället beskrivs detta begrepp som resultatet av de styrandes propaganda och världsåskådning.
Vad vi brukar beteckna med uttrycket ”den allmänna opinionen” beror väldigt lite på den enskildes självförvärvade erfarenheter eller ens kunskaper, men däremot till största delen på den föreställning, som framkallas genom det ofta ytterligt intensiva och uthålliga sätt, på vilket så kallad upplysning meddelas. Liksom det alltid är ett resultat av ens uppfostran, till vilken konfession man bekänner sig, och endast det religiösa behovet slumrar i människans inre, på samma sätt utgör massans politiska åsikt bara slutresultatet av en ofta alldeles otroligt seg och grundlig bearbetning av själ och förstånd.
Hitler, 2020, s. 86
Lögnm
Första intrycken från det österrikiska parlamentet
Under sin tid i Wien började Hitler intressera sig för det österrikiska parlamentet och dess ledamöter. Även före han satte sin fot i lögnarnas tempel för första gången såg han skeptiskt på det som blev sagt där. Författaren var tidigt av uppfattningen att Österrike-Ungerns tyska element på många sätt blev åsidosatt av dess demokratiska styre.
Timmarna som spenderades i parlamentet minskade dock inte fördomarna och de hårda ord som Hitler tidigare yttrat om nyligen nämnda instans. Om något stärktes dessa och efter ett tag förstod författaren att parlamentet i sig var problemet, att dess liberala grund var omöjlig att förlika sig med.
Ett års ostörda iakttagelser var emellertid tillräckligt för att fullkomligt förändra min tidigare uppfattning om denna institution. Jag reagerade inte längre mot den missbildade form, denna tanke antagit i Österrike; nej, nu kunde jag inte längre godkänna parlamentet som sådant. Hittills hade ja
Nedan finns länkar till mina tre artiklar med utdrag ur Greenpilleds version av Min kamp och under varje utdrag radar jag upp ett antal frågeställningar. Dessa frågeställningar kommer att vara direkt kopplade till artiklarna och dem sidor de behandlar. Tanken är att de läsarna som vill ska kunna använda sig av frågorna för att på ett lättare sätt kunna bearbeta sidornas innehåll.
Sida 32-38
Den, som inte själv känner ormen klämma om sin hals, kommer aldrig att göra bekantskap med dess gifttänder. I annat fall blir resultatet endast ytligt svammel eller förljugen sentimentalitet. Båda är skadliga. Det ena, då man aldrig förmår tränga till problemets kärna och andra, då man förbigår det väsentliga. Jag vet inte vad som är mest ödesdigert: ett nonchalerande av den sociala nöden, som majoriteten av de av lyckan gynnade och de, som själva arbetat sig upp dagligen ses göra, eller den lika högmodiga som ofta påträngande taktlösheten och det alltid nådiga sättet att vara nedlåtande,
Första kontakten med socialdemokratin och dess idéer
Adolf Hitler kom tidigt i kontakt med socialdemokrati och andra marxistiska inriktningar. Från mycket begränsade kunskaper i dessa främmande ideologier blev författaren under väldigt kort tid upplyst om detta gift. Detta då hans många gånger dystra vardag i Wien präglades av den globalistiska socialismens framväxt i dåtidens Europa.
Hitler beskrev hur marxister på arbetsplatserna förkastade allt heligt och bra. Nationen, gammal arisk moral och värderingar sattes åt sidan till fördel för ett klasstänk. Den fortsatta läsningen av vänsterns tidningar och propaganda ökade bara uppfattningen av dessa ideologier som förödande.
Hittills hade jag endast såsom åskådare lärt känna det socialdemokratiska partiet vid några massdemonstrationer, utan att därutöver ha den ringaste inblick i dess program eller dess anhängares mentalitet, men nu kom jag på en enda gång i beröring med produkterna av dess uppfostran och ”världsåskådnin
Fiendestatens folkförakt
Efter att en ung Hitler anlänt till Wien började hans sociala analys över staden ta form. Den redan då mångkulturella staden hade en hel del sociala problem. Framför stadens myndighetsbyggnader drev horder av arbetslösa omkring samtidigt som gränder och mörkbelagda områden beboddes av hemlösa.
Detta resulterade i att Hitlers syn på begrepp så som välgörenhet och folkgemenskap fick sin grund i de upplevelser han fått från staden. Upplevelser som tillkommit efter att författaren själv blev en del av huvudstadens socialt utsatta. Några som dock inte delade Hitlers upplevelser var stadens elit. Hitler påstod att de styrande i Wien totalt saknade förståelse för den sociala frågan. Detta då de själva aldrig blev utsatta på det sätt som många av stadens invånare varit.
Den, som inte själv känner ormen klämma om sin hals, kommer aldrig att göra bekantskap med dess gifttänder. I annat fall blir resultatet endast ytligt svammel eller förljugen sentimentalitet. B
Nationell blir man genom ”nationalisering”
Hitler inleder ämnet med en frågeställning. Han frågar sig hur många som verkligen har tänkt över uppkomsten av sin nationalism. De flesta nationella vet troligen redan vad som skiljer dem åt gentemot andra som inte har samma syn på världen. Hur deras egen syn på världen kom till kan dock i många fall vara ett mysterium.
Han fortsätter med ett försök till förklaring över denna framväxt. Efter en tids resonerande kommer Hitler fram till att nationalismen har sitt ursprung i kännedomen över ens eget folk och land. Med kännedom menas allt ifrån landets konst och kultur till individens barndomsminnen. Kännedomen måste i detta fall vara allomfattande och inkludera landets och folkets storhet i alla tänkbara områden.
Det som gör just kännedomen över ens folk och land så otroligt viktigt enligt författaren är att denna kännedom leder till något större. Den leder till att den berörda får en stark känsla av stolthet. Det är sedan
Haverbeck som fyllde 96 år för drygt en vecka sedan har i hela sitt liv varit en aktiv kämpe för sanning och rätt. Hon växte upp i det nationalsocialistiska Tyskland och har i flera omgångar suttit inspärrad i fängelse för att ha bestridit lögner om Tyskland, spridda av segrarmakterna. De senaste åren har hon åkt in och ut från anstalter, varje gång blott för att hon uttalat ord som de tyska makthavarna bestämt ska vara förbjudna att yttra. Hon tappade aldrig hoppet eller tron på att sanningen till slut ska segra.
Ursula Haverbeck med gåva från kamrater i Nordiska motståndsrörelsen.
Haverbeck var en sann kämpe som inspirerat tusentals frihetskämpar över hela världen och vars minne kommer fortsätta att mana till kamp. Det är med stor sorg Nordiska motståndsrörelsen mottagit beskedet om att hjältinnan idag somnat in fridfullt i sitt hem. Vi lovar och svär att fortsätta hennes kamp!
Ursula Haverbeck – Närvarande!
Under lördagen anordnade nästet en kamsportsträning som avslutades med en lång men lekfull sparring.
Vandring till lägerplatsen.
Riksfanan gick främst i ledet genom vildmarken.
Resning av läger.
Ruskor skapade för att släcka eldar i tältet uppvisas under inspektion för godkännande.
Pär Öberg inspekterade noggrant alla gruppers förehavanden.
Inspektion för att säkerställa att alla deltagare medtagit korrekt utrustning.
Underkända betyg belönades med armhävningar.
När lägret stod redo och en brasa antänts var det dags för ledaren Fredrik Vejdeland att tala.
Insamling av brasvirke till lägereld och tältkaminer.
Genomgång inför skogsorientering med stationer som bjöd på diverse utmaningar.
Deltagarna skulle genom hela orienteringen röra sig dolt för att undvika att bli upptäckta av denna drönare som ettrigt sökte efter dem i snåren.
Simulerad artärblödning som var tvungen att omhändertas och förflytta den ”skadade” under tidspress.
På sista stationen skulle man bränna av ett snöre s
MER ÄN ORD. Ett förinspelat avsnitt från några av våra aktivister.
Vi diskuterar kampdagarna, en konferens för aktivister som hölls i vildmarken.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
iFrameResize({ log: false }, '#nrmao241resizeIframe')
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordisk Radio.
I helgen arrangerades Nordiska motståndsrörelsens interna evenemang Kampdagarna som är helt exklusivt för organisationens utnämnda aktivister. Aktivister är medlemmar som under en tid uppvisat stor lojalitet och hög aktivitetsnivå.
Temat för helgen var överlevnad och detta genomsyrade verkligen hela helgen som uteslutande hölls utomhus. All mat tillagades över öppen eld och övernattning skedde i tält.
Förutom vandring, tävlingar och fysisk träning, delgavs viktig information och exklusiv förhandsinformation från organisationens ledare, samt att ett flertal utbildningar och föredrag genomfördes av olika aktivister.
Vid ett tillfälle fick aktivisterna orientera i grupp och utsättas för olika utmaningar längs med vägen, såsom en övning där man låtsades att kamrater skadats allvarligt och behövde tas om hand på gatan, samt att gruppen behövde röra sig för att undvika att bli sedd av drönare i terrängen.
Ett av de mer uppskattade inslagen var när aktivisterna fic
En ny verklighet
I en tid där nationalsocialismen en gång stod på världens scen, har vi nu förpassats till marginalerna. Vi, som en gång hade makt och inflytande, är nu en rest, en skugga av vad vi en gång var. Vår röst ekar i avlägsna korridorer, kvarlevande i tankar, böcker och artiklar, men utan den kraft vi en gång besatt. Vår ideologi har förlorat ett världskrig, och med det gick också vår kapacitet att påverka annat än i spillror.
Vi har inga stora ekonomiska resurser, inget kulturellt inflytande och knappt något annat som kan mäta sig med den moderna, liberala västliga demokratins makt. Men ändå finns vi kvar, och det är här vi nu måste stanna ett tag. Många inom den nationella rörelsen drömmer om att snabbt återta den makt vi förlorat, som om vi bara kunde hoppa tillbaka till vår forna styrka. Men den verkligheten är inte vår. Vi befinner oss i en ny verklighet, och det är här vi måste finna vår styrka.
Strategisk insikt, inte defaitism
Att återvända till marginalen
Det har nu gått en månad sedan den civila och legala organisationen Nordiska motståndsrörelsen rent absurt terrorklassades av USA. Av allt jag hört är stödet för Nordiska motståndsrörelsen stärkt av detta.
Bland de medlemmar inom organisationen jag haft möjlighet att språka med IRL eller på Telegram så är de allra flesta mer övertygade än någonsin. Bland utomstående såväl Svenssons som nationellt organiserade hos andra än Motståndsrörelsen, tycks sympatierna överlag vara stärkta baserat bland annat på inlägg i olika debattforum, bloggar och sociala medier.
Givetvis gäller detta dock inte alla. Jag själv känner till en medlem som hoppade av i samband med terrorklassningen och en sympatisör som tidigare sagt till mig att han ville delta på Nordendagarna, men som nu istället övervägde att stanna hemma.
Denna text riktar sig till de sistnämnda och till de av mig okända som resonerar likadant och jag vill då ställa frågan; vad hade ni förväntat er egentligen? Hade ni trott att de s
Dagen började på förmiddagen då kamrater tog sig till Sergels torg där alla partierna i åttaklövern hade placerat sina valcontainrar sedan en tid tillbaka. Efter en solig morgon var regnmolnen i annalkande och demokraterna på platsen kunde knappt tro sina ögon när en stor EU-flagga vecklades ut på marken, varpå Motståndsrörelsens fanbärare ställde sig mitt på trasan. Poliser fanns det gott om på platsen, och det blev desto fler under dagens gång, men dessa skötte sig för en gångs skull, troligtvis för att det var valtider och deras trakasserier skulle vara för uppenbara om bara vissa partier fick sprida sitt politiska budskap.
Bara en av flera chockade individer som aldrig sett ockupationsfanan användas som dörrmatta förut.
Kort efter att man kommit till platsen dök en ordentlig regnskur upp och alla representanter för de vanliga skitpartierna sprang och gömde sig i sina containrar, där de stod och tittade på motståndsmännen som var de enda som vågade trotsa regnet. Flygb
Under lördagen delades det ut flygblad,afficherades och sattes upp klistermärken i kommunen.
