Skip to content
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt ob
Jag vet inte hur många gånger jag har hört ”Det finns inget att kämpa för”, denna trötta och smått efterblivna tagningen på både kampen och livet. Så fort jag hör någon yttra den så blir jag genast på min vakt och i mitt inre karaktärsmördar jag den som sa det å det grövsta.
Nuförtiden kommer frasen oftast av någon anonym stackare på någon Telegramkanal eller något obskyrt forum där man inte behöver stå för sina åsikter.
Många gånger undrar jag om det faktiskt finns en riktig person bakom åsikten som genuint tycker så, jag har bara stött på några få på min väg genom livet som helt utan skam yttrat de orden och på riktigt verkat trott på varenda stavelse.
När de där och då stod framför mig kunde jag inte förneka att det var en riktig människa av kött och blod, men på internet är det svårt att avgöra om det ens är en riktig person eller ett script från valfri tre-bokstavs-myndighet som inte har för avsikt att låta de vita folken styra över sitt eget öde.
En slumpa
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se. Podcasten Aristogenesis hittar du på Nordiskradio.se.
En nations vilja att leva och kämpa har aldrig varit en angelägenhet för folket, trots de ohistoriska, vilseledande och hysteriska skriken från marxisterna på alla nivåer, förklädnader och nyanser. De hävdar att sociala och politiska förändringar kommer direkt från massorna och av tillfälligt och löst församlade grupper av medborgare, som på något sätt lyckas övervinna sin instinktiva individualism och hitta förmågan att bilda en kraft som kan förändra historiens flöde. Detta är en felaktig föreställning och en av demokratins grundmyter skräddarsytt uteslutande för att karessera massan och stimulera individens inneboende egocentrism och dess naturliga benägenhet till självupptagenhet.
Historiens krafter som formar den ständigt växlande världen omkring oss genom att skapa den, upprätthålla den och erodera den, förkroppsligas på mänsklig nivå uteslutande av en grupp män som förstår hur s
Nordendagarna 2020 blev ett mycket lyckat evenemang även i år som Motståndsrörelsen tidigare i veckan skrivit om. Inte minst femkampen, som trots ösregn till en början, blev uppskattad av såväl deltagare som åskådare.
Femkampen som bestod av lagbrottning, Nordisk sköld-strid, dragkamp, hinderbana och marklyftning blev en rättvis tävling där både styrka, smidighet, taktik och vilja var avgörande faktorer för vem som skulle segra.
Film från femkampen:
Efter en hård dags kamp kunde man slutligen presentera Martin Saxlind som årets Nordman.
Martin Saxlind är inte bara en mångårig aktivist och tillförordnad Nästeschef för Näste 4, han är även chefredaktör och skribent för Nordfront och en av programledarna i Radio Nordfront.
Nedan följer ett utdrag av artiklar skrivna av Saxlind:
Politiska soldater
Alibin vs Allierade
Varför göra det perfekta till det godas fiende
Omyndigförklarad
Saxlind gjorde mycket bra ifrån sig i framförallt den sista och a
På söndagskvällen den 28/6 hade Näste 7 en studiecirkel. Den här gången lästes och diskuterades artikeln Politiska Soldater som finns på Nordfront.se och som är skriven av Martin Saxlind.
En revolutionär rörelse får ingenting gratis. Inget stöd från staten, inga hyllningsreportage i massmedia, ingen ekonomisk uppbackning från människor med inflytande i samhället. Historien visar att för revolutionära rörelser blir detta aktuellt först efter att rörelsen på allvar bekänt färg och visat att man är en spelare värd att satsa på, eller en fruktad fiende som man måste göra eftergifter till. Men vägen dit är lång och krokig och har man väl nått dit är det inte alls säkert att man längre behöver, eller vill ha, någon ”hjälp”.
Trots vårt nuvarande stadium, det vill säga som en vital kamprörelse men utan makt i samhället, är det uppenbart att de som sitter på makten ser på Nordiska motståndsrörelsen som ett allvarligt potentiellt framtida hot. Det finns ett känt uttryck om att man kan ta reda på vem som styr om man tar reda på vem man inte får kritisera. Man kan genom en snarlik metod ta reda på vem som hotar makten genom att ta reda på vem som makten uppfattar som ett hot och
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Alla vilja att yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet.
Gustav Vasa
”Extreme Ownership” (2015) är namnet på Jocko Willinks första bok. Översatt till svenska blir det ”extremt ägarskap” som inte riktigt låter lika bra. Det titeln åsyftar och boken handlar om är ansvarstagande. Willink tar såväl i boken som i ett ”TED Talk” avstamp i en incident som format hans idéer kring detta ämne:
Som Navy Seal-soldat deltog Willink i USA:s ockupation av Irak. Vid ett tillfälle förde han befäl över en operation där amerikanska soldater tillsammans med allierade irakiska soldater skulle strida mot irakiska rebeller. Under operationen uppstod förvirring och de amerikanska soldaterna hamnade av misstag i eldstrid med sina allierade irakiska stödtrupper. En irakier dog, två skadades och även en av Willinks amerikanska soldater blev skadad.
Efter denna incident kallades Willink och hans enhet till krismöte med hans överordnade, som reste till
Den 6 november, 1632 stupade Gustav II Adolf i slaget vid Lützen, där han stred tillsammans med sina soldater. Gustav II Adolf är främst känd som en stor krigarkung som expanderade Sveriges gränser österut. Han gjorde dock stora skillnader även hemma i Sverige där han omorganiserade den svenska armén och byggde upp den svenska flottan till en av Europas mest moderna och vältränade krigsmakter, grundlade nya städer och förändrade det inrikespolitiska arbetet.
Då Gustav II Adolf var en ledare, med mod och offervilja som gjort stort avtryck i Sveriges historia, valde Nordiska motståndsrörelsen i Stockholm att på konungens dödsdag hedra honom och minnas den historia som alltmer glöms i det rådande politiska klimatet.
På kvällen den 6 november tog sig ett antal medlemmar och aktivister till Gustav Adolfs torg där kungens staty står. Framför denna ställdes det upp med en Tyrrunefana och en svensk fana, samtidigt som 14 marschaller tändes, vilka formade en Tyrruna. Nordiska motstånd
Ursprungligen publicerad 2020-05-02.
Flyktingkrisen har
med all tydlighet visat att det inte räcker med etniskt folkmord, i
form av massinvandring och tvångsintegration, för att revolutionära
stämningar ska kunna slå rot i samhället. Det mångkulturella
samhällets konsekvenser, med mänskligt lidande och förnedring där
svenska kvinnor gruppvåldtas och nu även svenska ungdomar pissas i
munnen, har visat sig vara otillräckligt.
De psykologiska
mekanismerna bakom detta kan vi diskutera en annan gång, men vi kan
här kort och gott konstatera att man inte direkt går man ur huse
för att sätta stopp för denna mycket aggressiva attack på vårt
folk. Den nationella rörelsen växer, ja, men framryckningen sker
sakta och vi tar oss inte ända fram till målet. Visserligen hoppas
många på förändring, men få gör någonting åt saken. Man
klamrar sig – än så länge – fast vid andra ”lösningar”.
Om något har vi nu
sett svart på vitt att revolutionära förändringar endast kommer
att vara möjliga när vi
Söndagen den 18 juni var en speciell dag, då jag med kamrater från Nordiska motståndsrörelsen besökte Stockholms stadshus, som i år fyller 100 år, och på grund av detta hade öppet hus för allmänheten.
106 meter högt sträcker sig det välkända tornet.
Vi gick omkring i den massiva byggnaden och tittade på den vackra arkitekturen och konsten. Stadshuset är en fröjd att beskåda då det är byggt vid en tid då husbyggandet och konsten ännu inte perverterats av kulturmarxismen.
Byggnaden invigdes på midsommarafton den 23 juni 1923, 15 år efter att beslutet tagits att ett kommunalhus skulle uppföras på platsen.
Första anhalten var den världskända Blå hallen, detta jättestora rum där Nobelpristagarna blir bjudna på fest med kungen och alla möjliga politiker varje år. Tyvärr sitter även dagens politiska styre av Stockholm i dessa vackra lokaler. Det är en skam att vänsterpartister, miljöpartister, sossar och annat pack får hålla till i detta magnifika hus, som symboliserar Sveriges oc
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
Mina nästan sex år i kampen, både som aktivist och senare som chef först för ett näste och nu den danska grenen, har lärt mig mycket om det danska folkets upplösning och splittringen i den nationalistiska miljön. Klyftan mellan vanliga danskar är avgrundsdjup, en avgrund som bara på några få ställen kan överbryggas av svaga broar som bildats av själviska konsumentintressen eller naiva föreställningar om parlamentariska lösningar.
Avgrunden är djup och broarna över den måste sträcka sig ännu längre för att nå till nationalisterna. De ”vanliga” danskarna som helt enkelt följer med strömmen tycks för varje dag komma längre och längre ifrån varandra. I ett samhälle där den förda politiken uteslutande och helt och hållet leder till en förintelse av folket, följt av ett utmattningskrig mot moralen och de naturliga värdena, skulle en uppdelning i två läger vara en helt naturlig utveckling. Vi och de. Vi som kämpar och står för bevara
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Det senaste året har jag ett par gånger snubblat över ett uttryck som fastnat i mitt medvetande: ”Don’t Let the Perfect Be the Enemy of the Good.” Uttrycket är tydligen en variant av en fras som fått spridning genom Voltaire.
När jag hört frasen har den yttrats i en del engelskspråkiga poddar jag följer. Sammanhanget har ofta varit att nationella istället för att arbeta progressivt mot sina mål börjar bråka inbördes om vad det slutgiltiga och perfekta målet är. Istället för att hålla ihop och arbeta för förbättringar av samhället, så väljer man att inte göra något alls eller ännu värre kritisera och demoralisera de som faktiskt arbetar för positiva samhällsförändringar.
Tyvärr är den här svartvita ”allt eller inget”-inställningen rätt vanlig bland nationella. Eftersom våra åsikter idag inte har något politiskt genomslag kan vi tävla inbördes om vem som är mest renlärig och har de teoretiskt sett finaste åsikterna. Tävlingen om vem som
Ursprungligen publicerad 2015-12-17.
Nordiska motståndsrörelsen är den enda radikala organisation i norra Europa som erbjuder ett realistiskt alternativ till det nuvarande system som bygger på mångkulturell finansiell kapitalism. Grunden till vår politiska modell är nordisk enighet.
Militärt och ekonomiskt samarbete – liksom kulturellt utbyte – har mellan de nordiska länderna funnits så länge som Norden varit bebodd, även om det skett avbrott och konflikter. Det gemensamma genetiska, historiska och kulturella arvet gör att ett stärkt samarbete mellan de nordiska länderna inte skulle leda till rivalitet mellan konkurrerande etniska intressen. Ofta varierar den genetiska sammansättningen bland människor mer inom ett visst nordiskt land än mellan de faktiska staterna.
Men även om den genetiska och kulturella grunden för en enad nationalsocialistisk nordisk stat är fast, kräver ett starkt samarbete gemensam lagstiftning och förenade ekonomiska intressen.
Redan nu finns det
Under natten mot torsdagen nåddes vi av nyheten att Ryssland har inlett ett fullskaligt militärt angrepp mot grannlandet Ukraina. Den ryske presidenten sade i ett uttalande under natten att landet genomför militära operationer i Donbass i syfte att ”hindra ukrainsk aggression” samt att ”demilitarisera och de-nazifiera” Ukraina. Att det skulle röra sig om en mindre militär operation begränsat till Donbass motsägs av ett stort antal källor då det finns rapporter om flygangrepp mot ukrainska städer så långt västerut som Lviv. Det finns även rapporter om att ryska marktrupper korsat gränsen mellan Ukraina och Vitryssland och att strider pågår i utkanterna av Ukrainas näst största stad Kharkiv. Andra rapporter talar om att ryska trupper avancerar västerut även från Krim och att ryska luftlandsättningsförband har intagit en flygplats i utkanterna av Kiev.
Konflikten i Ukraina har pågått lågintensivt under ett antal år sedan striderna efter Maidan-kuppen 2014 klingade av. Utbrytarrepublike
Ordning, frihet och rättvisa. Dessa är ledorden för det rättsväsende vi vill skapa när vi har tagit makten.
När man idag talar om rättsstaten så är detta begrepp synonymt med liberal demokrati. Man menar att liberal demokrati är själva förutsättningen för att ens kunna bygga en rättsstat. Företrädarna för den liberala demokratin slår sig ofta på bröstet och hävdar att vi minsann lever i en rättsstat, där var man och kvinna kan känna sig trygg och åtnjuta enorma friheter. Detta är inget annat än en stor lögn, för i praktiken är det raka motsatsen.
Vi ser idag hur exempelvis våldtäktsmän och pedofiler går fria efter ett fåtal år i fängelse eller inom rättspsykiatrisk vård. Vi ser hur dessa förbrytare kan återgå till sina omoraliska livsstilar efter att ha avtjänat sina ”straff”.
Vi ser hur de riktiga offren, alla de vita svenska kvinnor som blivit våldtagna och skymfade, alla de barn som blivit besudlade på de mest vedervärdiga sätt och alla de svenska mä
