Skip to content
Ett av väldigt många sjukdomstecken i vårt samhälle av idag är den egocentrerade världsbild de flesta människor i västvärlden lever sina liv utifrån. Allas lika värde-knarkande och djupt rotad individualism har format en modern människa som trots usel självkänsla ändå samtidigt tror att just de är fulländade, helt perfekta i sin skapelse och som resten av mänskligheten borde avguda.
Det ligger helt i linje med liberalismen och kapitalets vilja – du är fri när du står själv på dina egna ben och har en egen ekonomi med vilken du kan köpa vad du vill. Du borde unna dig både det ena och det andra och verkligen prioritera egentid och självförverkligande. Ägna dig inte åt saker som inte är direkt gynnsamma för dig personligen och så vidare.
Om allt detta skulle det kunna ordas i en hel bok, och i denna artikel ska jag inte gå in på allt utan istället fokusera på en specifik gren av detta ruttna träd, nämligen hur viktiga alla människor tror att just deras egna åsikter i allehanda olika
Filmen baseras på det tal som Motståndsrörelsens ledare skrivit och som han själv höll, men som också med mycket små modifikationer hölls av andra talare i Vetlanda, Munkedal, Örkelljunga, Luleå, Danmark och i Norge. Förutom att större delen av talet finns med i filmklippet kommer det i sin helhet i skriftform nedan:
Idag på arbetarrörelsens högtidsdag väljer vi nationalsocialister traditionsenligt att hylla den vita arbetaren och detta för att vi verkligen tycker att vita arbetare förtjänar att äras och lyftas fram.
1 maj är inte längre en dag när vi måste stå på barrikaderna för kortare arbetsdagar, tryggare anställningar eller rätten till betald semester – nej, alla dessa saker har redan sedan länge införts i Sverige, bland annat med anledning av att Socialdemokraterna kopierade den arbetarvänliga politik som Adolf Hitler redan hade tagit i bruk i Tyskland på 1930-talet.
Förvisso inskränks det här och där på dessa rättigheter. Det blir allt vanligare med visstidsanställning
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Det senaste året har jag ett par gånger snubblat över ett uttryck som fastnat i mitt medvetande: ”Don’t Let the Perfect Be the Enemy of the Good.” Uttrycket är tydligen en variant av en fras som fått spridning genom Voltaire.
När jag hört frasen har den yttrats i en del engelskspråkiga poddar jag följer. Sammanhanget har ofta varit att nationella istället för att arbeta progressivt mot sina mål börjar bråka inbördes om vad det slutgiltiga och perfekta målet är. Istället för att hålla ihop och arbeta för förbättringar av samhället, så väljer man att inte göra något alls eller ännu värre kritisera och demoralisera de som faktiskt arbetar för positiva samhällsförändringar.
Tyvärr är den här svartvita ”allt eller inget”-inställningen rätt vanlig bland nationella. Eftersom våra åsikter idag inte har något politiskt genomslag kan vi tävla inbördes om vem som är mest renlärig och har de teoretiskt sett finaste åsikterna. Tävlingen om vem som
För att beskriva ett problem som finns inom den nationella sfären, tänkte jag använda mig av en klichéartad liknelse som vi i detta fall kan kalla för “det nationella isberget”. Det lilla som kan betraktas ovan ytan består av den andel nationella som är organiserade och aktivt kämpar för folkets överlevnad. Men under ytan vilar en mycket större massa, isolerade från att synas av dem som befinner sig ovan. Hade hela isberget dragits upp ur djupet och visat sig som en enhet hade det visat sig mäktigt och lämnat ett betydligt kraftigare intryck hos betraktaren.
Modell av det nationella isberget.
Var vill jag då komma med detta? Jo, den massa av nationella som befinner sig “under ytan” känner sig som en del av isberget och dess storhet, men är i själva verket fullständigt osynliga och irrelevanta i fråga om att lämna ett avtryck. Dessa nationella jag talar om är de som inte organiserar sig av olika anledningar och ofta inte ens gör något på ett individuellt plan. I de fall där ren fe
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Nu när fientligheterna har trappats upp i Ukraina så är det lätt hänt att vi som människor faller in i tankebanor om vem som har mest rätt, Ryssland eller Västvärlden. Medvetet har man lyft fram propagandan på det här viset, mest för att det är enklare för människan att titta på saker från ett ”svartvitt” perspektiv. Böcker om politisk historia skvallrar också om att amerikanska presidenter gärna önskar att deras rådgivare kokar ned alla de möjliga förslagen till två olika förslag så att presidenten har två ståndpunkter att välja mellan.
Men jag hade tänkt att bryta det här ”svartvita” tänkandet och lyfta era blickar till det jag anser är viktigt. Speciellt nu när ni kommer påverkas av all krigspropaganda.
Hos er läsare finns antagligen en objektiv grundsyn som leder till att ni har en viss förståelse över varför Ryssland geopolitiskt agerar som de gör. USA själva skulle ju till exempel aldrig tillåta att Mexiko gick med i en försvarsa
Ursprungligen publicerad 2015-12-17.
Nordiska motståndsrörelsen är den enda radikala organisation i norra Europa som erbjuder ett realistiskt alternativ till det nuvarande system som bygger på mångkulturell finansiell kapitalism. Grunden till vår politiska modell är nordisk enighet.
Militärt och ekonomiskt samarbete – liksom kulturellt utbyte – har mellan de nordiska länderna funnits så länge som Norden varit bebodd, även om det skett avbrott och konflikter. Det gemensamma genetiska, historiska och kulturella arvet gör att ett stärkt samarbete mellan de nordiska länderna inte skulle leda till rivalitet mellan konkurrerande etniska intressen. Ofta varierar den genetiska sammansättningen bland människor mer inom ett visst nordiskt land än mellan de faktiska staterna.
Men även om den genetiska och kulturella grunden för en enad nationalsocialistisk nordisk stat är fast, kräver ett starkt samarbete gemensam lagstiftning och förenade ekonomiska intressen.
Redan nu finns det
”De som vill leva, låt dem kämpa, och de som inte vill kämpa i denna värld av evig kamp förtjänar inte att leva.” – Adolf Hitler
Naturens lagar är hårda. Hela livet är en kamp för överlevnad. Vi ser detta i allt levande. Hur varje dag handlar om kampen efter föda. Kampen om att inte själv sluta som föda. Kampen om fortplantning. Kampen om att överleva och föra generna vidare.
Från den minsta levande organismen till de största däggdjuren och träden. För de svaga finns ingen räddning utan de dukar under i kampen. Endast de starkaste överlever och endast de starkaste får föra sina gener vidare. Det som ger allt levande en mening och ett syfte med livet är att föra den egna rasen vidare.
Den moderna människan har dock ställt sig över naturens lagar. Livet är inte längre en kamp för överlevnad. Föda finns i överskott. Vi lever skyddade från naturens element. Vi saknar naturliga fiender. Att skydda vår egen person har vi lagt över på en tredje part. Fortplantning är
Ursprungligen publicerat på Nordfront.dk.
Vad betyder ära, detta gamla genomtröskade begrepp som i den moderna världen verkar ha ersatts med begreppet samvete? Ära är ett abstrakt begrepp som involverar personlig och individuell karaktär samt uppförandekod i relation till folkliga, ursprungliga värderingar.
Ära är ett mål för kvaliteten av en person, som i en naturlig nordisk människa innefattar bland annat hjältemod, tapperhet och tillit. Ära borde utgöra kärnan av vem vi är och vem vi strävar efter att bli, och påverka alla våra val i livet.
Samvete däremot, ersättningen för ära i den moderna världen, fungerar en aning som ära då den involverar personlig och individuell karaktär samt uppförandekod, men i det här fallet i relation till samhällsnormer. Alltså den moderna världens normer och inte ett folks ursprungliga värderingar. Den samvetsfyllda människan kommer av det moderna samhället att ses som en god människa, en nyttig samhällsmedborgare, när denna människa handlar he
Nationell blir man genom ”nationalisering”
Hitler inleder ämnet med en frågeställning. Han frågar sig hur många som verkligen har tänkt över uppkomsten av sin nationalism. De flesta nationella vet troligen redan vad som skiljer dem åt gentemot andra som inte har samma syn på världen. Hur deras egen syn på världen kom till kan dock i många fall vara ett mysterium.
Han fortsätter med ett försök till förklaring över denna framväxt. Efter en tids resonerande kommer Hitler fram till att nationalismen har sitt ursprung i kännedomen över ens eget folk och land. Med kännedom menas allt ifrån landets konst och kultur till individens barndomsminnen. Kännedomen måste i detta fall vara allomfattande och inkludera landets och folkets storhet i alla tänkbara områden.
Det som gör just kännedomen över ens folk och land så otroligt viktigt enligt författaren är att denna kännedom leder till något större. Den leder till att den berörda får en stark känsla av stolthet. Det är sedan
Att vi lever i ett samhälle genomsyrat av feminism och kulturmarxism är väl knappast något vi inte är medvetna om, men en sammankopplad frågeställning är; vad gör det med barnen?
Vi lever i ett samhälle där kvinnor försöker sträcka föräldraledighetsdagarna så länge det går, på bekostnad av familjens ekonomi. De flesta kvinnor vill verkligen inte tillbaka till jobbet när barnet bara är knappt ett år.
Jag har själv sedan den dagen min son föddes tänkt att en dag kommer jag vara tvungen att lämna honom i förskolan, där jag har noll kontroll över vad han lär sig, vem han lekar med eller vem som byter blöja på mitt barn.
Alla nationalsocialister vet hur djupt kulturmarxistiska lobbygrupper sitter i samhället och barn får på förskolan lära sig om Pride och att en tjej kan vara tillsammans med en tjej, en pojke kan vara tillsammans med en pojke och således lär de sig vad en homosexuell är. Tyvärr lär de sig inte vad en homosexuell är på det rätta sättet eller vid rätt ålder.
Ett l
För många år sedan trodde jag mig vara feminist och att feminismen var den rätta vägen till lycka. För visst kan det låta som ljuv musik i öronen med jämställdhet och lika löner? De allra flesta i dagens samhälle ser det som en självklarhet och funderar aldrig över vad deras handlingar faktiskt resulterar i. Konsekvenserna är många.
För vad innebär det egentligen i praktiken? Kan vi må bra med feminismen som grund i våra förhållanden, på arbetsplatsen eller i livet i allmänhet?
Jag kunde inte det. Liksom många kvinnor med mig blev jag utbränd och jag har förstått nu att det var just feminismen som drev mig dit. För vad händer när vi ska satsa på karriären, sköta det tunga arbetet i vardagen och samtidigt försöka hinna bejaka den naturliga driften som så starkt genom instinkt lever inom oss? Vad händer när vi förväntas vara både män och kvinnor? Kvinnor kan! Men kan vi det? Kan vi förväntas orka med dessa omänskligt höga krav som genom feminismen ställs på oss? Svaret är nej. Det
Under åren har flertalet misslyckade försök gjorts av systemet att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen som organisation eller olika delar av vår verksamhet. Försöken har misslyckats eftersom de ansetts lagvidriga och vi har istället kunnat fira seger efter seger i rättegångssalarna.
2019 tillsatte Regeringen därför en arbetsgrupp som skulle utröna hur man på bästa vis skulle gå till väga för att lyckas med detta och förra året presenterade Kommittén om förbud mot rasistiska organisationer sitt resultat; ett förslag om att rasistiska organisationer som ägnar sig åt ”förföljelser av folkgrupper baserat på etniskt ursprung, hudfärg eller ras” ska kunna förbjudas och att samröre med dessa ska kunna ge upp till två års fängelse.
Experter till både höger och vänster sågade dock förslaget. Enligt vänner av yttrandefrihet var det rättsvidrigt och enligt fiender till det fria ordet var det allt för snävt så att ingen skulle kunna fällas för detta ändå. Det finns ju nämligen inte några
Ursprungligen publicerad 2014-03-18.
”Every man dies. Not every man really lives.”— William Wallace (Braveheart)
Alla dör vi förr eller senare. Döden är
ofrånkomlig; döden är naturlig och en del av livet. Döden är ett av
evolutionens verktyg för att förbättra rasen.
Vi kan alltså inte påverka huruvida vi kommer att dö eller ej. Det
enda vi som individer kan göra är att välja hur vi lever våra liv och
hur vi möter döden. Vissa har som mål att hålla sig vid liv så länge som
möjligt eller kanske att leva ett så bekvämt liv som möjligt. Andra
vill använda sin korta tid på jorden till att göra skillnad på något
meningsfullt sätt, trots att det kan innebära att de möter döden
tidigare än annars.
Det är de personer som lever på det sistnämnda sättet som blir
ihågkomna genom historien. Ingen minns de fega och bekväma personerna
och än mindre hyllar någon dem. Våra förfäder förstod det här och
uttryckte den förståelsen så här:
”Fä dör, fränder dö, äve
Översatt från Frihetskamp.net.
En av de mest frustrerande aspekterna med modern politisk dialog är att den inte är meningsfull. Politiska ståndpunkter och principer packas ihop på ett sätt som är helt osammanhängande och motsägelsefulla, där varje parti i allt högre grad representerar nischade intressen, samtidigt som en fullständig och holistisk förståelse för statsbyggande har blivit ovanligt. Ingenstans är detta tydligare än när det kommer till jämförelserna mellan nationalism kontra kosmopolitiska värderingar och socialism kontra kapitalism som det överordnade ekonomiska systemet.
Under min livstid har jag sett uppkomsten av en ytligt socialistisk och aggressiv kosmopolitisk vänster och en aggressiv kapitalistisk och ytligt nationalistisk höger, båda i verkligheten något olika varianter av nyliberalism när det kommer till hur de faktiskt genomför politiska förändringar. Vad menar jag med detta?
En kosmopolit ska uppfattas som en ”världsmedborgare” som tyr sig t
Ursprungligen publicerad 2011-11-17.
Martin Heidegger, en av 1900-talets främsta filosofer, ansåg att vetenskapen är begränsad eftersom den är endimensionell. ”Vetenskapen tänker inte”, då den är beroende av objektiva fakta och avgränsad till vad vi idag uppfattar som verklighet.
En fördel med ”metafysiken” (jämfört med fysiken) är att den kan uppfatta saker som inte går att bevisa men däremot ana, känna eller föreställa sig. Genom föreställningsförmågan kan man skapa en ny verklighet om man först visualiserar en bild av det nya tillståndet och därefter förenar alla krafter mot det målet. En avgörande del i detta arbete, när det kommer till vår verksamhet, är naturligtvis att man tar hänsyn till det människomaterial som finns (eller kan uppbådas) och förstår att en världsåskådning ”skall förbli utan betydelse för den praktiska utformningen av folkens liv, så länge ej dess bärande idéer blivit banér för en kamprörelse” (Adolf Hitler). Utan insikten om att uppgiften kräver en kam
