Skip to content
Ingen kan ha undgått alla de klimatlarm vi dagligen matas med. ”Vi har 10 år på oss att vända utvecklingen innan det är försent, glaciärerna smälter, jorden blir varmare för var dag som går, golfströmmen kommer stanna, stora delar av jorden kommer bli obeboelig, öknarna breder ut sig, Arktis smälter och havsnivån kommer stiga flera meter”.
Nya hot, krav och påtryckningar haglar. Miljarder spenderas på ny teknik, forskning och projekt. Alla som ifrågasätter någonting klistras på epitetet ”klimatförnekare”, ett skällsord i klass med rasist eller förintelseförnekare, och tystas effektivt. Klimathotet är idag enligt de styrande den allra största politiska frågan och är dessutom en väldig ekonomisk vinstaffär för mängder av olika intressen. Som av ett sammanträffande går även klimatfrågan hand i hand med flyktingvurmandet och kampen mot rasismen. Kändisar och politiker tävlar i vem som kan vara mest ”radikal” i klimatfrågan för att så få så mycket uppmärksamhet s
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Marcus Hansson skrev en artikel om barnuppfostran och politik. Som kvinna och mamma säger jag inte att han har fel i sak eller att artikeln är dålig, för det är den inte. Däremot så ger den mig anledning att ta upp en aspekt av kampen och barnuppfostran som jag länge tänkt på. Den här artikeln är inte ett svar på Hanssons artikeln utan mer ett komplement eller en fortsättning på en viktig diskussion om kvinnor, män, relationer och kampen.
En del av er som läser det här känner mig. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen i snart 10 år och i andra nationella kretsar sedan början av 00-talet. Sedan valet 2018 har jag dock inte synts eller hörts lika mycket då jag lyckats skaffa två barn till sedan dess. Sedan några veckor tillbaka är jag alltså fyrabarnsmor. Jag är dock fortfarande aktivist i organisationen och har inga som helst planer på att pausa mitt engagemang mer eller längre än nödvändigt. Jag är alltså inte den typiska
Hur skulle du beskriva er organisation och dess arbete?
Nordiska motståndsrörelsen är en nationalsocialistisk kamporganisation. Vi är ett registrerat politiskt parti som ställer upp i val, men merparten av vårt arbete bedrivs utomparlamentariskt. Vi är verksamma i hela Norden och arbetar för att skapa ett enat Norden där vårt unika nordiska folk ska kunna garanteras överlevnad och frihet och nå de bäst tänkbara förutsättningarna för vidareutveckling.
Vi arbetar väldigt brett, med både interna och offentliga aktiviteter. De interna innefattar exempelvis vildmarksturer, kampsportsträning och studiecirklar. De offentliga innebär bland annat demonstrationer, städning i naturen, utdelning av mat och kläder till hemlösa, samt flygbladsutdelningar oh banderolluppsättningar. Vi driver också genom olika partners flertalet hemsidor på nätet med olika innehåll och syften, samt ett tjugotal olika podcasts.
Hur går de flesta medlemmarna med i partiet? Via familj? Rekrytering på nätet?
D
Då och då nås jag och andra representanter för Nordiska motståndsrörelsen av frågan vad vi menar med att vi är en revolutionär organisation och hur vi kan kalla oss revolutionärer samtidigt som vi inte är en våldsverkande organisation annat än i självförsvarssyfte. Frågan har också besvarats på många olika vis under åren, som exempelvis i denna rekommenderade artikel eller i detta ljudklipp.
Nu med dessa skrivna rader är det mitt syfte att besvara frågan ännu en gång eftersom det är en väldigt viktig en. Det är till och med en högst avgörande fråga för de nordiska folken att förstå, ty så länge de sätter sitt hopp till icke-revolutionära organisationer, föreningar och partier, så kastar de bort både sitt eget hopp och minskar dessutom chanserna för att våra kommande generationer ska ha något alls att längre kunna hoppas på.
För att svara på frågan denna gång, vad det egentligen innebär att vi är revolutionärer, tänkte jag rada upp vad som egentligen definierar en revolutionär
Snart fyra år har gått sedan Försvarets forskningsinstitut (FOI) presenterade sin rapport Det vita hatet: Radikal nationalism i digitala miljöer. Denna studie ägnas, vilket beskrivs längre fram i denna artikel, till stor del åt att presentera en förvrängd bild av Nordiska motståndsrörelsen. Den nu aktuella rapporten som regeringen ålägger FOI att författa, ska fokusera på ”rasismen” i olika ”Sverigerelaterade digitala miljöer”. FOI ska i projektet samarbeta bland annat med den judiska intresseorganisationen Forum för levande historia.
Uppdragsgivaren regeringen menar att det idag saknas en helhetssyn på ”rasismens olika uttryck i brukarnas användning av internet i sin vardag”. Man vill därför utreda vilka mekanismer som verkar när människor ”drabbas av rasism i sin digitala verksamhet”. Myndigheten Totalförsvarets forskningsinstitut har tidigare förutom ”radikalnationalistiska miljöer” också undersökt ”digitalt hat mot journalister”. Nordfront har kommenterat dessa rapporter.
Den
Tidigare denna veckan dömdes en nationalsocialist för våld mot tjänsteman efter att ha försvarat sig och sina kamrater vid en protestaktion mot Pride i Kalmar 2017. Det var när polisen och en utav HBTQP-vurmarna gick till gemensam attack mot motståndsmännen som en poliskvinna blev omkullknuffad. Motståndsrörelsen.se har varit i kontakt med den nu dömde mannen som lämnat följande kommentar:
– Den dagen för över fyra år sedan visade polisen tydligt att ett av deras uppdrag är att tysta organiserad systemkritik. Idag visar tingsrätten att polisens urusla arbete belönas med skadeståndspengar.
Det var måhända överilat att gå fram oborstat mot poliskvinnan på det där sättet, men det föranleddes av att en meningsmotståndare rev i en banderoll för andra gången, men ändå tilläts fortsätta samtidigt som polisen började frihetsberöva kamraterna som för en andra gång avbrutit henne i detta.
Naturligtvis gick yttrandefrihetshataren fri efter att polisen själva anmält denne, för att s
Här kommer det sjuttiosjunde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Förberedande kampverksamhetLindbergs betraktelse: Rättelse angående förra avsnittetPåståendet: ”Det är synd om nationella”Ideologisk/taktisk fråga: Från flykt till kamp. SÄPO och kamratsskap
Diskussionsunderlag:
Ledarperspektiv #76: Barn som biologisk krigföring – det stora folkutbytet och föräldraskap
Styckningsutbildning under friluftsdag i Tyresta nationalpark
Månadsmöte i Näste 4: Restaurering och live-musik i skogen
Banbrytande aktioner i centrala Kristianstad
Ge alla människor precis vad de vill ha!
Ursprungligen publicerad 2012-05-23.
Naturlagar – vad är det? Enkelt kan sägas att detta är ett samlande begrepp vi använder oss av för att beskriva hur världen är skapad. Vi tillämpar de av oss uppfattade naturlagarna på alla områden; inom fysiken, inom biologin och på moralen. Naturens lagar återfinns i allas vårt inre som instinkter, sunt förnuft och logiskt tänkande. Exempel på detta tänkande kan vara att två personer av samma kön inte naturligt kan fortplanta sig och ska därför heller inte försöka göra det.
Människan är unik i den aspekten att hon
har högre intelligens än övriga arter på planeten, men ironiskt nog så
är människan också den enda varelse som besitter förmågan att förgöra
planeten genom möjligheten att bryta emot naturens lagar. Tyvärr har
allt för många människor idag tappat kontakten med sitt inre i detta
förvirrade materialismens tidevarv vilket gör att vissa människor
medvetet eller omedvetet bryter mot dessa lagar. När så sker slår ofta
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Defaitism, hopplöshet, ”att vara svartpillrad”. Det är ett sinneslag som har plågat såväl soldater som hela arméer i alla tider.
I alla krig har fienden ett intresse i att demoralisera den andra sidans soldater så att de lägger ned sina vapen och ger upp, eller till och med att de ger upp innan striden ens har börjat.
Det är en medveten taktik, en typ av psykologisk krigsföring.
Ett exempel kan vara anfallet mot Marstrand år 1719, där den dansk-norska generalen Peder Tordenskjold landsteg i Sverige med omkring 500-600 man. Genom listig ryktesspridning och propaganda lyckades Tordenskjold lura svenskarna att hans armé var tio gånger större än vad den verkligen var.
Överste Henrich Danckwardt, som var kommendant för Karlstens fästning, gick på propagandan och kapitulerade innan striden hade börjat. Danckwardt dömdes senare till döden i svensk krigsrätt, då fästningen hade kunnat försvarats.
En fabricerad världsbild
Vad är det
Av en slump kom jag att lyssna på en radiointervju med den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Ali Esbati häromdagen. Intervjun handlade egentligen om hans upplevelser med Anders Behring Breivik på den norska ön Utöya för tio år sedan. Om detta tänker jag dock inte orda något.
Ali Esbati. Foto av Jessica Segerberg.
Nej, det kontroversiella som fick mig att fatta tangentbordet för att skriva denna artikel hade inget alls med Breivik att göra utan det var istället den ogenerade marxism som Esbati gav uttryck för i slutet av intervjun. Han menar där att samhället måste leta likheter istället för skillnader mellan människor och att den likheten vi kan finna mellan oss alla är att vi alla VILL ha det samma; trygghet för våra barn och att få leva i välfärd. Den likheten, den VILJAN, det är vad som ska styra politiken, samhället och landet.
Vi ska alltså inte på något vis se vad folk kan bidra med eller vad de faktiskt har rätt till, utan bara efter vad de VILL ha. Marxism till och
Här kommer det sjuttiosjätte avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Semester och kamp under sommarenLindbergs betraktelse: Nytt nordiskt liv – naturens mirakelPåståendet: ”Pumpa ut en massa vita barn och lämna dem här och där.”Ideologisk/taktisk fråga: Barn som biologisk krigföring
Diskussionsunderlag:
Nytt nordiskt liv – naturens mirakel
Ledarperspektiv #57:Nationell barnuppfostran, minderåriga rekryter och sociala medier
Vår väg, punkt 7
Vid detta laget är det nog få av våra medlemmar och trogna sympatisörer som missat att jag blivit far för fjärde gången. Mitt lilla perfekta gossebarn är nu två veckor gammal.
Kanske tänker någon som inte har några barn ännu, att om man har tre barn sedan tidigare, är det inte längre så speciellt att bli förälder igen. Kanske tänker någon annan att det inte är så speciellt att bli far överhuvudtaget, utan att det mer är för modern det är något extraordinärt. Jag hävdar att bägge dessa har väldigt fel.
En trött far med sin lika trötta son, här bara tre timmar gammal.
Jag kan såklart bara utgå ifrån mitt personliga perspektiv, för kanske är det inte precis likadant för alla fäder, men för mig är det i varje fall helt obeskrivligt fantastiskt och speciellt. Varenda en av mina barn är unika och när jag nu blivit far för fjärde gången känns det i många avseenden som jag blivit far för första gången – trots att det är fjärde gången i mitt liv jag känner så.
Givetvis har man lärt
Vi har den senaste månaden översatt och publicerat två artiklar av den norske skribenten Russleman:
Det finns ingen rätt tidpunkt att ansluta sig till kampenNationella borde inte ha övertro på det parlamentariska arbetet
Även om jag finner bägge dessa artiklar mycket läsvärda och i stort håller med om innehållet, finns det också en gemensam del i de bägge som jag eventuellt, beroende på om Russleman utelämnat detta medvetet, inte håller med om och därför tycker förtjänar en egen artikel. Det är synen på judarna som ett föredöme för vår kamp som manifesteras exempelvis i dessa bägge citat från de bägge artiklarna:
Som vita har vi en sak att lära oss av judarna och det är folklig organisering. Genom att se till att en klar majoritet av deras befolkning har varit politiskt aktiv har denna lilla grupp kunnat ta kontrollen över väst, men det enda skälet till att de har lyckats är att de är ensamma om att spela på denna nivå. Om vita började spela samma spel (som nationalsocialister
Översatt från Frihetskamp.net.
Att se ett inträde i Riksdagen som den ultimata vägen till makt i dagens samhälle är ett naivt synsätt. Moderna nyliberala stater fungerar på ett sådant sätt att politiska partier, företag, media, akademier och andra institutioner alltmer bör ses som en sammanhållen enhet som samordnar sina handlingar för att upprätthålla hegemonin för den nyliberala och kosmopolitiska härskarklassen. Personliga relationer som bildas under elitens upplärningsfas går över alla dessa gränser och undergräver parlamentariska principer såsom att institutionerna ska fungera som en kontroll av varandras makt.
För att upprätthålla denna hegemoni använder den nyliberala härskande klassen en mängd olika metoder, varav de flesta är baserade på att attackera oss som splittrade, atomiserade individer. Ett system som de facto fungerar som Kinas sociala kreditpoäng då det genom uthängning i media och sociala medier spelar på arbetande människors rädsla för att inte längre kunna va
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Det materialistiska konsumtionssamhället utarmar jorden
Genom att människan blev så bra på att producera materiella saker blev det ett paradigmskifte när det kom till varför man producerade ett föremål. Förr tog det mycket mer tid i anspråk att tillverka ett föremål och därför tillverkades föremål mest efter behov, men i massproduktionens tidsålder förändrades detta synsätt. Fabrikerna kunde överproducera föremål och därmed mätta marknaden. Därmed skapades en ekonomisk modell där kapitalismen massproducerar föremål som för överkonsumtion med permanent skuldsättning som följd på hela folket. I princip varje nation har idag en massiv statsskuld, men vem är vi skyldiga dessa pengar till?
Hur skulle man då lösa det här problemet? En av sakerna man gjorde var att man genom reklam började få människor som egentligen inte hade något behov av att köpa föremålen att köpa dem. Hur många hushållsmaskiner har inte köpts in för att i princip aldrig
