Skip to content
Länge var jag ointresserad av rasfrågan.
Länge sympatiserade jag med kommunismen, med dess antikapitalism och
antiparlamentarism (ståndpunkter som – tolkade på ett annat sätt –
återfinns i nationalsocialismen). Det var först och främst motståndet
mot kapitalism, imperialism och parlamentarism som motiverade mig till
att en dag bli medlem i en kommunistisk organisation. Att ”antirasismen”
följde med på köpet tänkte jag inte så mycket på – inte i början.
Kalla mig gärna naiv, men jag var till en början inte fullt medveten om att ”antirasismen” utgör en väsentlig del av den kommunistiska verksamheten, på många sätt själva kärnverksamheten. Okunskapen kring rasfrågan berodde nog på att samhällets indoktrinering hade lyckats så pass väl att ”antirasism” inte var något jag ställde frågor om. ”Antirasism” var inte min drivkraft när jag sökte mig till kommunismen och eftersom jag hade ett omedvetet förhållande till ”antirasismen” godtog jag, utan att egentligen tänka över det,
Vi i Motståndsrörelsen baktalas ofta som
otaktiska med vår, ibland hårdföra retorik och i våra ordval, för att vi
är rättframma och inte skräder orden. Radikal, fanatiker, propaganda, revolution, nationalsocialism m.fl.
är ord som mycket riktigt kanske låter illa i människors öron bland
sådana som helst väljer att blunda för vansinnet och som blivit vana vid
politikernas vassa tungor och säljande klyschor. Vissa som tror sig
veta bättre tycker därför istället att vi borde prata i mer mjuka termer
som bättre går hem bland folket.
Jag är tvärtom övertygad om att vi måste använda de mer rättframma
och hårdföra ordvalen om vi vill komma någonstans i längden, för att på
riktigt distansera oss från den rådande regimen och på så sätt visa att
vi är en stark kraft och en motpol till dem som styr idag, inte bara en
lite blankare sida av samma mynt.
Vi har inget att dölja och inget att skämmas över. Nej vi använder
sanningen som vapen och detta vapen är fint nog utan
År 1941 skrev juden Theodore N. Kaufmann en bok med titeln ”Germany Must Perish”, där han bland annat förespråkar att tyskarna måste utrotas genom kastrering. Vidare uppmanade judarna till bojkott av tyska varor och tjänster internationellt. Det finns inga tvivel om att judarna besatt viktiga nyckelpositioner, både vad gäller det intellektuella livet, akademiska, bankväsen, finans och i det politiska livet; både i Tyskland och i andra länder. Så när de internationella judarna (Judea) hotade med konkurser, refinansiering, bojkott och blockader av handelsvägar, var detta både reellt och väldigt allvarligt.
När Hitler nämnde dessa ämnen i sina tal så blir de i efterhand tolkade som ren och skär ondska och inget annat än ren propaganda. Men detta var inget som bara var taget ur luften. I Daily Express (1933) kunde man läsa följande rubrik: ”Judea Declare War On Germany” och 1938 blev den tyske diplomaten Ernst Eduard vom Rath brutalt likviderad av juden Herschel Grynszpan (i F
”Människornas rätt går före statens.
Men om ett folk är underlägset i kampen för sina mänskliga rättigheter,
då har det helt enkelt vid vägningen på ödets våg befunnits för lätt för
lyckan att vidare bestå härpå jorden. Ty det folk, som inte är redo
eller i stånd att strida för sin existens, för detta har den evigt
rättvisa försynen redan bestämt slutet.
Världen är inte till för fega folk.”
Dessa ord från Adolf Hitler förklarar naturprincipen om att endast de som kämpar har rätt till någon rättvisa.
Det var med denna utgångspunkt som NSDAP kastade sig in i en konflikt
med bolsjevikerna, men även mot reaktionen. De tyska
nationalsocialisterna förde en offensiv och aggressiv kamp på bred front
och lyckades nå segern kort sagt genom den enkla anledningen att man
anammade kampen som metod och livsstil. Man gjorde det medvetna valet
att ”strida för sin existens”.
De borgerliga nationalisterna vid den här tiden hade försökt hindra
bolsjevikerna genom att förmedla fakta och
Jag ska här på ett kortfattat sätt försöka reda ut begreppen och ge er läsare möjligheten att ta del av den rätta versionen.
Till en början måste det slås fast att man och kvinna av naturen,
från födelsen, är olika varandra, både psykiskt och fysiskt. Inom
nationalsocialismen är inget av könen mer eller mindre värda utan båda
behövs, inte minst för att lyckas säkra vårt folks fortsatta existens.
Utan föreningen mellan det manliga och kvinnliga stannar allt upp, blir
könlöst och dör till sist ut. Därför är det av största vikt att vi på
alla vis strävar efter att komplettera varandra och samarbeta. De nu
rådande striderna könen emellan är endast en destruktiv efterdyning av
tusen år av ett onaturligt leverne som tvingades på oss nordbor. Den
främmande kristna läran som gav mannen rätten att aga både hustru och
barn (!) har inte på något vis att göra på våra nordiska breddgrader!
Det är på tiden att den nordiska kvinnan skyr dessa tankegångar som
pesten.
Jag fann för en
Ladda ner den i PDF-format genom att klicka på bilden.
Skriften finns även att beställa i tryckt version eller som ljudbok från vår nätbutik Greenpilled
Det vi kämpar för är att vårt folk, vår ras, ska överleva. Att jorden
skall fortsätta snurra med arier på den. Vårt främsta mål i kampen är
inte att Sverige som land överlever. Eller ens Norden.
Missförstå mig inte, visst är det så att Sverige och Norden är vårt
folks hem sedan tusentals år tillbaka och att vi genom historien gjort
detta till vår ras hemvist och territorium och visst ska vi till sista
blodsdroppen försvara vårt fädernesland, vår kultur och allt annat som
utvecklats till att intimt förknippas med oss. Men för att klargöra, ett
Norden utan nordiska människor hade inte varit värt att försvara. Inte
för en sekund.
När vi pratar om att vi vill skapa ett fritt Norden så är det Norden
fritt från fysisk mångkultur och antisvenskt andligt gift vi
eftersträvar. Ett fritt Norden för fria nordiska människor, styrt av
nordiska män och kvinnor!
Hat?
Vi får på gatan ofta frågan av folk, ibland seriöst men oftast från någon som vill göra sig lustig: ”hatar ni mig,
