Skip to content
Under Organisationsdagarna 2024 meddelades det att den förre nästeschefen Hampus Maijala stiger åt sidan och släpper fram den flerårige aktivisten Victor Johansson. Här nedan följer en intervju med den nye chefen för Näste 7.
Berätta lite om dig själv!
Jag föddes 1999 och är idag 24 år gammal. Jag växte upp i en arbetarfamilj i villa och min barndom var väl helt normal fram tills tonåren.
Hur var din ideologiska resa som ledde till nationalsocialismen?
Som barn så trodde jag att invandring och homofiler var bra och att människor som tyckte annorlunda var onda, för jag hade aldrig hört något annat.
När jag var 14 år hade Svenskarnas Parti en demonstration i Jönköping som jag såg via nätet. Jag minns att jag blev genuint förvånad när jag såg att det var de ”goda” antirasisterna som betedde sig våldsamt och kastade gatsten medan de ”onda nazisterna” mestadels var lugna och använde bara våld för att försvara sig. Det var tvärtemot allt som skolan och media sa.
Jag började
För den som vill veta mer om Fredrik Vejdeland som person rekommenderas den längre intervju som publicerades här på sidan i början av förra året.
Jag vill börja med att gratulera till posten, hur känns det!?
Tack! Det känns bra och samtidigt väldigt hedrande att få leda en så storslagen organisation som Nordiska motståndsrörelsen är.
Var det ett svårt beslut att acceptera att bli ledare?
Ja, inte minst till en början. Det är en tung ansvarspost och jag har velat tänka igenom grundligt om jag är rätt person att axla den. Jag har sedan några år tillbaka varit ställföreträdande, men aldrig haft en tanke om att jag faktiskt en dag skulle leda organisationen. När jag sedan insåg att jag kanske skulle komma att få en förfrågan om att leda organisationen var jag inte heller intresserad av en sådan roll. När jag slutligen fick förfrågan om att bli ny ledare hade jag däremot funderat färdigt och idag känner jag mig helt redo att axla ansvaret. Det har varit en långvarig process där
Översatt från Nordfront.dk.
I samtliga västländer är de ursprungliga vita folken på väg att bli minoriteter i sina egna hemländer. Om nuvarande trender tillåts fortskrida som de gjort de senaste decennierna, så är denna dystra framtid tyvärr oundviklig. I Storbritannien kommer detta att ske redan runt år 2060, i USA troligen runt 2045 – och för den amerikanska ungdomens del har det redan inträffat.
Om inget bryter den pågående utvecklingen, kommer även vi här i hela Norden att drabbas av samma öde några decennier senare. I Norge står till exempel invandringen idag för hela den registrerade befolkningsökningen, och i Sverige beräknas svenskarna bli en minoritet i sitt eget land runt år 2065. Medier spelar här två helt motsägelsefulla roller, då man
dels förnekar att ovan beskrivna utveckling ens existerar – i syfte att avvärja urbefolkningens naturliga reaktion på den.
dels öppet hyllar samma förment obefintliga utveckling.
Till lögnaktiga mediers tjänst presente
Med ännu ett år förflutet och med det massiva mängder aktivism som har genomförts – såväl intern som utåtriktad – har det här arbetats fram en uttömmande rapport. Som vanligt har det ägt rum demonstrationer och torgmöten, kampsportsträningar, vildmarksturer, banderolluppsättningar, föreläsningar, familjeträffar och mycket, mycket annat – från Trelleborg i söder till Kiruna i norr.
Som det konstaterades redan i Nordiska motståndsrörelsens nyårstal är det inte någon enstaka aktivitet eller aktionsform som sticker ut enormt mycket mer än någon annan under året, utan istället har det varit en mycket jämn hög kvalité genomgående från januari till december.
Sett till kvantitet är nivåerna av aktivism som genomförts bara minimalt lägre än under 2022 och det får för detta året ses som oerhört bra då 2022 trots allt var valår med en enormt ökad mängd aktivism till följd av det. Antalet kamprapporter som publicerats är faktiskt fler än 2022, men då mycket av den kvalitat
I september 2023 reste en delikat komponerad grupp till Tyskland med Vera Oredsson. Resans syfte var att ge den 95-åriga ikonen en upplevelse och att dokumentera händelserna för kommande filmproduktioner.
Ekonomiskt har projektet belönat sig det uppsatta målet genom entusiastiska donatorer. Denna ekonomiska insamling har bekostat resan i september, men även utrustning för att digitalisera historiska bilder och film från Nordiska Rikspartiet, NRP, genom fyra decennier. Detta arbete är i skrivande stund färdigt.
Rörlig bild från åtta millimeter rullband har digitaliserats och restaurerats. Ett antal diabilder har blivit digitala med utsökt kvalitet. Pärmar med foton och text har kopierats med noggrann fotografering. Detta historiska material utgör både utfyllnad i berättelsen i filmerna men även arkivmaterial för framtiden.
För att ge filmerna den värdighet som de förtjänar har den tidskrävande proceduren av digitalisering varit nödvändig. Filmmanus har inte
Urprungligen publicerad på Nordfront.dk.Även om texten avser danska förhållanden stämmer ändå det mesta med små modifikationer också in här i Sverige.
Var dag ser man allt fler rasfrämlingar på våra gator och i våra gränder. Du ser stora arabiska familjer som ockuperar bord och bänkar i parkerna och vi ser unga somaliska pojkar gå i grupper om fem i skymningen, klädda i märkeskläder, högljudda med en cigarett i mungipan. Det går snart inte att få en matbit på restaurang eller att handla i en kiosk, utan att man därigenom berikar en icke-vit. Danmark håller på att tas över av rasfrämlingar – och ändå finns det motståndare till denna utveckling som inte så mycket som lyfter ett finger.
Titt som tätt, med inte särskilt långa mellanrum, kommer initiativ från den inkompetenta regeringen, vilka är direkt folkfientliga och extremt skadliga för det danska folket. Till exempel ska nu miljöministern minska det sammanlagda området med skyddad orörd natur. Och (för)ledd av jämställdhet
Redan i torsdags förra veckan uppmärksammade Sveriges Radio P4 Jönköping att man påträffat klistermärken med QR-koder som ledde till artikeln Varför ska du bojkotta Israel? på det pro-sionistiska företaget Nestlés produkter i en Willys-butik.
Vad som då inte var känt var att butiken i Habo, Jönköpings kommun, bara var en av totalt 97 butiker i 32 olika kommuner som besökts den senaste veckan av Nordiska motståndsrörelsens aktivister i samma syfte; att märka israeliska och sionistiska företags produkter för att underlätta för konsumenter att göra ett aktivt och sunt val.
Tusentals klistermärken har satts direkt på produkterna, på hyllkanter och på skyltar tillhörandes varorna, samt att ett fåtal också satts upp utanför butikerna.
Från följande kommuner har aktivism rapporterats in:
Avesta, Borlänge, Borås, Eksjö, Forshaga, Gävle, Göteborg, Hagfors, Huddinge, Jönköping, Karlstad, Kristianstad, Ludvika, Luleå, Lund, Malmö, Mullsjö, Sandviken, Skara, Skellefteå, Soln
Kamrater samlades under eftermiddagen strax söder om huvudstaden där man skulle prova på lite annorlunda träning jämfört med det som i vanliga fall förekommer i nästet. Man värmde först upp med lite löpning och uppmjukande rörelser innan man tog sig till träningsområdet.
Ansvarig för träningen gick snabbt igenom reglerna för dagen, som innefattade bland annat ett bestraffningssystem där deltagare som inte kan genomföra en övning till fullo, istället blir tvungen att göra en annan förhållandevis lätt övning, 100 gånger. Genomförs inte denna övning blir hela gruppen tvungen att genomföra samma moment 100 gånger.
Självklart togs hänsyn till eventuella skador deltagarna hade sedan innan, men turligt nog var det ingen övning för dagen som någon inte kunde genomföra på grund av fysiska krämpor. Inbillade mentala hinder godtogs dock inte som en ursäkt för att inte delta i ett träningsmoment.
Dagens första övning var att välja ut en sten stor nog för att orka bäras 100 meter utan a
För vissa medlemmar började dagen redan på morgonen innan trafiken kommit igång på riktigt. Banderoller sattes upp runt om i Stockholm över vältrafikerade vägar in mot stan. Kort därefter möttes flera kamrater upp på en välbekant bro söder om huvudstaden.
Här höll man en broaktion dagen till ära, med budskapet Inga Pedofiler På Sveriges Gator, med flera ledande gestalter ansvariga för Stockholm Pride i åtanke som faktiskt blivit dömda för pedofila brott genom åren. Responsen var så pass positiv att en medlem som tidigare inte stått vid bron blev överraskad över hur glada människor faktiskt var över Motståndsrörelsens närvaro.
En stund in i aktiviteten kom statens våldsmonopol på besök, envisades med att en anmälan skulle upprättas, trots att inget brott begåtts, och höll sig sedan kvar vid platsen under resten av aktiviteten. Med polisen efter sig, något som skulle bli ett signum för dagen, begav man sig sen till närmaste tunnelbana för att ta sig vidare in mot de centrala de
Idag råder en klanderkultur. Jag har skrivit artiklar som berört detta förr, framförallt i artikeln Det är ett problem att alla har (fel) åsikter om allting och jag skrev då att det skulle kunna författas en hel bok om problematiken, kanske skulle denna artikel kunna ses som kapitel två.
Alla ska idag ha en egen åsikt om precis allt som sker och man ska hellre kritisera än att följa – ja, förutsatt att det inte är den av etablissemanget, påstådda enda sanningen som sprids, för den ska givetvis följas dogmatiskt. Bland personer som vaknat och kastat detta ok blir dock i många fall bara kritiken kvar – man ersätter inte kulturmarxismen med något nytt att lojalt följa.
Det är en del av det liberalistiska giftet som satt klorna i vårt folk – individen och jaget har blivit viktigare än vi:et och kollektivet. Då givetvis måste man också ha egna benhårda åsikter om allt och kan inte kompromissa. Varför tro att någon annan kommit på bättre idéer än jag själv som är störst av de stora
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Ursprungligen publicerat 2019-05-27.
Världen blir allt mer fjättrad i globalisternas kedjor och de unika skillnaderna mellan länderna tycks minska. Kosmopoliter får allt större makt och de multinationella företagen blir allt fler. Världsomspännande nätverk som EU, FN och NATO kräver hela tiden större inflytande.
Detta leder nordborna till ett vägskäl. Antingen låter vi oss knuffas
nedför stupet, förlorar vår identitet och blir en färglös del av den
globaliserade världen – eller så gör vi vad vi kan för att stå fast och
slå vakt om vår suveränitet samt säkra överlevnaden för våra unika folk,
nationer och kulturer. Därigenom skulle vi också föregå med gott
exempel för andra nationer att i sin tur slå sig fria och uppnå sin
fulla potential.
Är det den första vägen du vill att vi går är det bara att blunda och
låta mörkermakterna sköta resten. Känns istället den andra vägen mer
lockande måste vi förena oss med andra av vårt folk som väljer samma
väg. Sverige ensamt ha
