Skip to content
Den 19 juni kunde vi på läsa ett reportage om en tre dagar lång vandring i Sarek till Skierfklippan. I reportaget fanns det flertalet helt fantastiska bilder där vi väljer att återpublicera några av de bästa här.
Den 21 juni förfinades gatubilden i stadsdelen Hökarängen i Stockholm med klistermärken från Nordiska motståndsrörelsen.
Söndagen den 18 juni var en speciell dag, då jag med kamrater från Nordiska motståndsrörelsen besökte Stockholms stadshus, som i år fyller 100 år, och på grund av detta hade öppet hus för allmänheten.
106 meter högt sträcker sig det välkända tornet.
Vi gick omkring i den massiva byggnaden och tittade på den vackra arkitekturen och konsten. Stadshuset är en fröjd att beskåda då det är byggt vid en tid då husbyggandet och konsten ännu inte perverterats av kulturmarxismen.
Byggnaden invigdes på midsommarafton den 23 juni 1923, 15 år efter att beslutet tagits att ett kommunalhus skulle uppföras på platsen.
Första anhalten var den världskända Blå hallen, detta jättestora rum där Nobelpristagarna blir bjudna på fest med kungen och alla möjliga politiker varje år. Tyvärr sitter även dagens politiska styre av Stockholm i dessa vackra lokaler. Det är en skam att vänsterpartister, miljöpartister, sossar och annat pack får hålla till i detta magnifika hus, som symboliserar Sveriges oc
Ett stort antal kamrater hade tagit sig till Jimmys och Julias gård i Skara för att fira midsommar och samtidigt hedra förfäderna genom att tävla i vikingakamp och på andra sätt föra sommarsolståndets traditioner vidare.
Dagen inleddes med samkväm och kaffe samtidigt som arrangörerna höll en genomgång om olika förhållningsregler och planeringen för dagen.
Efter detta började det arbetas på olika håll. Kökslaget genom att förbereda lunch, kvinnor och barn genom att pynta midsommarstången och andra genom att sätta upp sina tält. När midsommarstången var pyntad och klar samlades alla deltagare för att se på när den restes. Midsommarstången hade formen av en Algiz-runa, symbolen för livets träd.
Efter detta var det dags för lunch. Det var ett riktigt smörgåsbord som dukades fram med flera olika sorters sill, färskpotatis, kallrökt lax, ägghalvor producerade på gården, prinskorv, köttbullar med mera.
Därefter samlades alla deltagare vid midsommarstången igen
Dagen påbörjades med en banderollaktion på bron över riksväg 73. ”Ett revolutionärt val” stod det på banderollen som flankerades av en fana på vardera sida. Aktiviteten inleddes med strålande solsken, men gick allteftersom över till molnigt, vilket välkomnades då temperaturen ändå var väldigt hög.
Många tummar upp kunde skådas i bilrutorna under aktionen, och även en och annan lättkränkts sura miner och gester. En man cyklade förbi på bron och stannade till ett tjugotal meter bort där han tog fram mobilen vilken han fipplade med i några minuter. Typiskt rödingbeteende tänkte kamraterna, men skulle mannen mot förmodan lyckas väcka några träskrödingar från sin haschdvala så skulle det bara göra dagen än bättre då motståndsmän lever för gatukampen.
Eftersom några rödingar inte syntes till på ett bra tag så avrundade man banderollaktionen. Fler aktiviteter var inplanerade för dagen, så alla begav sig tillbaka till bilarna och åkte till ett bostadsområde inte allt
Den första dagen inleddes med att man samlades på en restaurang i Jokkmokk för att äta en gemensam lunch och få magarna fyllda inför den långa vandringen. Sällskapet som skulle vandra bestod av sympatisörer, aktivister och medlemmar.
Målet för utflykten var bergstoppen Skierfe, som ligger i utkanten av sydöstra Sarek, och tanken var att ge dem som är oerfarna fjällvandrare ett smakprov på en Sarek-vandring, då Skierfe jämförelsevis med många andra turer i området är en ganska simpel vandring.
Efter att sällskapet packat magarna fulla med mat hoppade man in i bilarna igen för att bege sig till Sitoälvsbron, som markerar startpunkten för vandringen. När man närmade sig bron började fjällens vidunderliga snötäckta toppar torna upp sig vid horisonten, och väckte vandringslusten hos de bilburna nationalsocialisterna.
När man parkerat bilarna var det bara att spänna på sig den tunga packningen och börja traska framåt i rask takt, då en lång vandring väntade innan det var dags att sl
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.
Festplatsen på morgonen.
Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.
Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens
Tidig eftermiddag möttes man denna dag upp nära huvudstaden, för att med bilar åka i samlad trupp mot skärgården.
Framme vid den tilltänkta platsen gick man en kortare sträcka genom ett skogsparti tills man kom fram till Östersjön. Den vackra naturen i Stockholms skärgård står i skarp kontrast till betongklossarna man vant sig vid att se i storstaden.
Här startade man omgående en rejäl eld med död ved som hittades i skogen. Vissa i sällskapet prövade på fiskelyckan vid en närliggande brygga medans andra samtalade vid elden.
När elden lagt sig lite började man grilla den medhavda maten till ljudet av havet och fåglarna. Efter att alla ätit klart och man suttit ett tag vid glöden och samtalat begav man sig tillbaka till bilarna.
Mot Mordor gick resan där man tänkt hålla en banderollaktion. Efter att ha kollat upp lite nya broar över andra vägar in mot Stockholm slutade det ändå med att man begav sig till den tidigare etablerade platsen vid Skogskyrkogården.
Dagen började med att dagordningen gicks igenom, och därefter var det dags att byta om för att genomföra aktivisttestet.
Medlemmarna begav sig med glatt humör till den träningsanläggning där aktivisttestet skulle utföras. De ställde upp på löparbanan redo för att börja springa i det fina vädret. Medlemmarna kämpade på i de 45 minuterna de hade på sig att genomföra testet och de genomförde testet med goda resultat.
Sedan var det dags för de svettiga medlemmarna att duscha och bege sig tillbaka till lokalen för mötet där de möttes av färdiglagad och framdukad mat som de hungriga medlemmarna med nöje plockade på sig och åt av.
När medlemmarna sedan var mätta och belåtna började en utbildning gällande kryptering som hölls av IT-gruppen. Medlemmarna satt och lyssnade och ställde de frågor de hade om detta ämne och sedan det var dags för kaffe och fika.
När medlemmarna hade pratat och fikat färdigt öppnades månadsmötet och nästeschefen Hampus gick igenom vad som hade gjo
Månadens bästa aktioner:
Årets fullspäckade nationalsocialistiska 1 maj bjöd bland mycket annat på torgmöte i Sundsvall, motdemonstration i Trollhättan och trollning av sossarnas tåg i Stockholm och i Växjö.
Tal och flaggbränning på EU-dagen.
Motståndsrörelsen deltog på manifestation och konferens i Paris.
Månadens ”shoutout”:
Den meningsmotståndare som bjöd på en skön värmande brasa genom att skänka böcker till Motståndsrörelsen i Sundsvall.
Den antifascist som vågade sig upp på scenen för att ställa en fråga under torgmötet i Sundsvall.
Den sossekvinna som sprang fram genom orkestern i panik när hon förstod att det fanns nationalsocialister på plats i tåget i Växjö.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Marcus Hansson förs bort av polis från Socialdemokraternas 1 maj i Växjö för att ha burit ett plakat med citat av Mona Sahlin.
Sunt budskap mitt i sossarnas 1 maj-tåg i Stockholm.
Månadens nyhet:
Emma Karlsson och motståndsrörelsen.se i hovrä
Lördagen den 27 maj genomförde näste 7 en offentlig flygbladsutdelning i Vetlanda under Vetlandafesten. Även riksdagspartierna var där för att sprida sitt folkfientliga budskap.
Aktivisterna ställde upp med fana framför partiernas tält och började dela ut flygblad i folkvimlet. Många tog emot blad och samtalade med motståndsmännen, man mötte på sympatisörer såväl som meningsmotståndare.
Politikerna blev väldigt upprörda av detta och de sprang direkt bort till polisen som hade en egen utställning lite längre bort. Efter en stund kom en polisman pliktskyldigt förbi och ställde lite frågor till motståndsmännen och läste ett flygblad, men efter att han fått sina frågor obesvarade gick han tillbaka till sin egna utställning.
En tant från Centerpartiet ställde sig demonstrativt framför motståndsrörelsens fanbärare med ett regnbågsfärgat paraply i något slags försök att sabotera för aktivisterna. En av aktivisterna som delade ut flygblad ställde sig då demonstrativt framför C
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Igår hölls en förhandling i hovrätten kring åtalet mot Emma Karlsson i egenskap av ansvarig utgivare för motståndsrörelsen.se. Det rörde en artikel som publicerades den 18 oktober 2021 där man skrev om en laserprojicering som genomförts på diverse husväggar i Malmö. Aktionen gjordes samtidigt som regeringen avhöll en enorm konferens som hade för avsikt att förstärka minnen kring vad man kallar ”Förintelsen”.
Artikeln som rapporterade om detta blev anmäld och justitiekanslern (JK) valde att rättsligt försöka få artikeln fälld för hets mot folkgrupp. I tingsrätten blev Emma dömd för att ha publicerat en artikel om detta, inte för aktionen i sig utan alltså bara för att ha skrivit en rapport om saken. Denna dom överklagades omedelbart och förflyttades nu till Svea Hovrätt.
Åtalet leddes av åklagare Per Lindqvist och JK:s Klara Högström. Processen varade i knappa tre timmar. Åklagaren läste högt ur både Nordiska motståndsrörelsens partiprogram och de artiklar där de b
