Skip to content
Under tisdagen den 11 juli valde en handfull medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen att vandra från Nikkaluokta till fjällstationen vid bergsfoten av Kebnekaise. Med vinden i ryggen genom tät björkskog och över öppna myrar gick vandringen som senare byttes till tyngre stenrösen och mindre branta öppna fjäll.
Med en stekande sol i ansiktet och många liter vatten senare tog sig gruppen till slut fram till fjällstationen där det slogs läger för natten och en chans för återhämtning inför den stundande utmaningen.
Redan tidigt på morgonen därpå påbörjades bestigningen av Sveriges högsta berg Kebnekaise, med både vädret och turen på sin sida. Efter närmare 9 långa kilometer av vandring med en fantastiskt vacker utsikt av den nordiska fjällvärlden lyckades bestigningen av Sveriges högsta topp.
Väl framme väntade en extremt vacker utsikt som varje nordbo bör uppleva minst en gång i livet. Tillbakavägen var relativt lugn och bjöd inte på några överraskningar. Det var en fantastis
En skriftlig rapport från aktiviteten finner du här.
Aktivisterna förbereder för avfärd.
Motståndsrörelsen på ingång till centrala Västerås.
Vissa människor är så lättskrämda att de fasar över åsynen av fanor i vinden.
Uppställning vid torget.
Joakim Kannisto håller ett kort anförande.
En nyfiken man närmar sig talaren.
Banderollen viks ihop och man ställer upp på led igen.
På väg tillbaka till bilarna.
Uppställning i den ena rondellen.
Flygbladen gick åt som smör i solsken.
Reaktionerna under dagen var nästan uteslutande positiva.
En nyfiken individ finner Motståndsrörelsen så pass intressant att han måste dokumentera händelsen.
En av många olagliga hälsningar under dagen.
På plats i den andra rondellen.
Det är osäkert om polisen hade varit lika ointresserade om en motståndsm
Idag råder en klanderkultur. Jag har skrivit artiklar som berört detta förr, framförallt i artikeln Det är ett problem att alla har (fel) åsikter om allting och jag skrev då att det skulle kunna författas en hel bok om problematiken, kanske skulle denna artikel kunna ses som kapitel två.
Alla ska idag ha en egen åsikt om precis allt som sker och man ska hellre kritisera än att följa – ja, förutsatt att det inte är den av etablissemanget, påstådda enda sanningen som sprids, för den ska givetvis följas dogmatiskt. Bland personer som vaknat och kastat detta ok blir dock i många fall bara kritiken kvar – man ersätter inte kulturmarxismen med något nytt att lojalt följa.
Det är en del av det liberalistiska giftet som satt klorna i vårt folk – individen och jaget har blivit viktigare än vi:et och kollektivet. Då givetvis måste man också ha egna benhårda åsikter om allt och kan inte kompromissa. Varför tro att någon annan kommit på bättre idéer än jag själv som är störst av de stora
Dagen började med ett enklare månadsmöte där bland annat den kommande planeringen gicks igenom. En ny last med propaganda hade nyligen tagits emot i form av flygblad och klistermärken. Då klistermärken kommer i enorma buntar med samma motiv, och det fanns tio olika, så behövde dessa blandas upp i mer lätthanterliga blandade högar. Tusen och åter tusentals klistermärken räknades upp i högar som täckte hela borden och delades sedan upp mellan deltagarna.
Därefter följde en kortare genomgång om vad dagen skulle innefatta, varefter samtliga fick avnjuta en lunch i goda kamraters sällskap. Med mat i magen begav man sig bilväga till centrala Västerås, då den årliga tillställningen Västerås Summer Meet skulle äga rum, om än mer informellt än tidigare år då kommunen detta år vägrat ge tillstånd för huvudarrangemanget.
Med fanor i fronten tågade man genom staden tills man kommit fram till ett mindre torg, en välbekant plats för vissa, då man stått där flera gånger tidigare i liknande
Ursprungligen publicerad 2020-01-31.
Meine Ehre heißt Treue blev under kampåren
i Tyskland SS:s officiella motto och något som berättigade
organisationens själva existens. En sann SS-man tog sin trohet och sin
ed på allra högsta allvar och skulle hellre dö än att bryta lojalitetens
band. Lojalitet var för dessa människor liktydigt med ära, det var en
helig förpliktelse för varje SS-man att vara trogen sina kamrater och
sin ledare.
Genom denna främsta av egenskaper som ledstjärna kunde SS utvecklas
till att bli en sann elitorganisation inom den nationalsocialistiska
rörelsen. Under kriget blev Waffen-SS en mycket dödlig fiende på grund
av dess soldater som uppvisade stort mod och offervilja på slagfältet.
En sann SS-man var beredd att offra allt för den nationalsocialistiska
saken, för sina kamrater och sin ledare Adolf Hitler.
Att stupa i strid ansågs som det mest hedersfulla som fanns och därför
var det inte ovanligt att SS-soldater gjorde våghalsiga och ”idiotiska”
Den 29 juni var det återigen dags för gemensam träning i Näste 1. Efter en kort men intensiv uppvärmning i form av HIIT (högintensiv intervallträning), fortsatte träningen i samma tempo med en rad olika övningar.
Bland annat fick alla deltagare genomföra armhävningar, situps och upphopp, efter varandra i ett svep tills man totalt gjort 55 av varje. Efter flera olika konditionsövningar, som att försöka nudda motståndarens knän eller axlar med händerna utan att själv bli nuddad, tränades boxningsteknik gemensamt i takt.
Mot slutet av träningen fick alla prova på att i grupp om två försvara sig mot fyra angripare samtidigt, utan att tappa bort sin kamrat. Allra sist kördes hårdare sparring där man var tre mot två, och fyra mot två, med en vägg bakom sig så det inte gick att backa.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
Medlemmar anlände till den planerade Pride-paraden med skyltar och flygblad som alla tydligt markerade att det inte fanns något att fira med homolobbyns försök att bryta ned den biologiska världsåskådningen.
Homoparaden planerades av AURA, en ”landsomfattande social verksamhet” som består av sexuellt avvikande frivilliga som erbjuder HBTQP-gemenskap till barn och ungdomar utan varken föräldrarnas vetskap eller samtycke, vilket innebär att barn blir groomade in i ”gemenskapen”.
Vid ankomsten till stadens bibliotek, där paraden skulle starta, beslutade några aktivister som var utrustade med kameror att rekognosera området, och det blev snabbt klart att polisen hade samlats i stort antal inför denna parad, som högst hade cirka 100 deltagare.
Kortegens deltagare samlades framför stadens bibliotek. Foto: Nordfront.dk
Foto: Nordfront.dk
Foto: Nordfront.dk
Polisinsatsen bestod av ett fåtal polisbilar, varav några civila, motorcyklister, cykelpoliser o
Söndagen den 18 juni var en speciell dag, då jag med kamrater från Nordiska motståndsrörelsen besökte Stockholms stadshus, som i år fyller 100 år, och på grund av detta hade öppet hus för allmänheten.
106 meter högt sträcker sig det välkända tornet.
Vi gick omkring i den massiva byggnaden och tittade på den vackra arkitekturen och konsten. Stadshuset är en fröjd att beskåda då det är byggt vid en tid då husbyggandet och konsten ännu inte perverterats av kulturmarxismen.
Byggnaden invigdes på midsommarafton den 23 juni 1923, 15 år efter att beslutet tagits att ett kommunalhus skulle uppföras på platsen.
Första anhalten var den världskända Blå hallen, detta jättestora rum där Nobelpristagarna blir bjudna på fest med kungen och alla möjliga politiker varje år. Tyvärr sitter även dagens politiska styre av Stockholm i dessa vackra lokaler. Det är en skam att vänsterpartister, miljöpartister, sossar och annat pack får hålla till i detta magnifika hus, som symboliserar Sveriges oc
Ett stort antal kamrater hade tagit sig till Jimmys och Julias gård i Skara för att fira midsommar och samtidigt hedra förfäderna genom att tävla i vikingakamp och på andra sätt föra sommarsolståndets traditioner vidare.
Dagen inleddes med samkväm och kaffe samtidigt som arrangörerna höll en genomgång om olika förhållningsregler och planeringen för dagen.
Efter detta började det arbetas på olika håll. Kökslaget genom att förbereda lunch, kvinnor och barn genom att pynta midsommarstången och andra genom att sätta upp sina tält. När midsommarstången var pyntad och klar samlades alla deltagare för att se på när den restes. Midsommarstången hade formen av en Algiz-runa, symbolen för livets träd.
Efter detta var det dags för lunch. Det var ett riktigt smörgåsbord som dukades fram med flera olika sorters sill, färskpotatis, kallrökt lax, ägghalvor producerade på gården, prinskorv, köttbullar med mera.
Därefter samlades alla deltagare vid midsommarstången igen
Dagen påbörjades med en banderollaktion på bron över riksväg 73. ”Ett revolutionärt val” stod det på banderollen som flankerades av en fana på vardera sida. Aktiviteten inleddes med strålande solsken, men gick allteftersom över till molnigt, vilket välkomnades då temperaturen ändå var väldigt hög.
Många tummar upp kunde skådas i bilrutorna under aktionen, och även en och annan lättkränkts sura miner och gester. En man cyklade förbi på bron och stannade till ett tjugotal meter bort där han tog fram mobilen vilken han fipplade med i några minuter. Typiskt rödingbeteende tänkte kamraterna, men skulle mannen mot förmodan lyckas väcka några träskrödingar från sin haschdvala så skulle det bara göra dagen än bättre då motståndsmän lever för gatukampen.
Eftersom några rödingar inte syntes till på ett bra tag så avrundade man banderollaktionen. Fler aktiviteter var inplanerade för dagen, så alla begav sig tillbaka till bilarna och åkte till ett bostadsområde inte allt
Den första dagen inleddes med att man samlades på en restaurang i Jokkmokk för att äta en gemensam lunch och få magarna fyllda inför den långa vandringen. Sällskapet som skulle vandra bestod av sympatisörer, aktivister och medlemmar.
Målet för utflykten var bergstoppen Skierfe, som ligger i utkanten av sydöstra Sarek, och tanken var att ge dem som är oerfarna fjällvandrare ett smakprov på en Sarek-vandring, då Skierfe jämförelsevis med många andra turer i området är en ganska simpel vandring.
Efter att sällskapet packat magarna fulla med mat hoppade man in i bilarna igen för att bege sig till Sitoälvsbron, som markerar startpunkten för vandringen. När man närmade sig bron började fjällens vidunderliga snötäckta toppar torna upp sig vid horisonten, och väckte vandringslusten hos de bilburna nationalsocialisterna.
När man parkerat bilarna var det bara att spänna på sig den tunga packningen och börja traska framåt i rask takt, då en lång vandring väntade innan det var dags att sl
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Under den soliga lördagen den 3 juni sprang medlemmar i Motståndsrörelsen fem kilometer längs stigar i skogen.
Efter löpningen blev det ett boxningspass med bad som avslut på den aktiviteten.
Efter det åkte medlemmarna iväg för att grilla och sedan umgås ända till solen började att gå ned.
Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.
Festplatsen på morgonen.
Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.
Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens
