Skip to content
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Under många år stod jag ganska långt bort från Motståndsrörelsen även om jag var nationell. Varför skulle jag stödja dem när de anser sig vara bättre än mig och i vilket fall är de ändå bara en sekt?!
Med argument som dessa tog jag avstånd från något jag i hemlighet fortfarande såg upp till, men som jag hade en känsla av att vara för folk som var mer inom ”normen” än vad jag själv ville och kände att jag kunde vara. Likvärdiga argument har jag även efter mitt medlemskap i Motståndsrörelsen fått höra från gamla kamrater som hellre övervägt organisationer som är mer inriktade på festande än på faktisk revolution och kamp, då saker som tatueringar och festande i överdriven grad inte är uppskattat inom Motståndsrörelsen. Att förneka att deras argument har sina poänger vore visserligen felaktigt, men då är ju frågan snarare om fylla och synliga tatueringar är viktigare än vårt folks överlevnad?
Att kämpa för vårt folks frihet kan givetvis innebära att man ibland får göra
Det är fel att använda sig av våld i det svenska samhället. Slogans som ”våld är aldrig ok” och ”våld är aldrig acceptabelt” präntas in i befolkningen redan från dagisåldern. Det är ännu värre om du är nationalsocialist och använder dig av våld. Konstant får nationalsocialisten höra att all våldsanvändning denne skulle utföra är dålig – av samhället, av den nuvarande makten, men kanske även av vänner och familj. De sistnämnda påverkas av den nuvarande makten genom fientlig propaganda från regimtrogna medier såsom public service och från judiska tidningsägare som familjen Bonnier.
Många anser att utövarna av våld är ociviliserade, men det är enligt mig felaktigt då våld är den första byggstenen i att kunna skapa ett civiliserat samhälle där makten använder våld för att ta hand om de som bryter mot maktens regelverk. Detta gör att en mer beständig struktur på sikt kan byggas upp, ofta genom taxering. Den som inte betalar sin skatt till makten har fått p
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Jag är säker på att om jag använder mig av citatet: ”Hårda tider skapar starka män” kommer många av er som läser detta att känna igen just de orden, och de är högst relevanta för aktivisten i Nordiska motståndsrörelsen.
För den som lever och fostras in i det liberala samhället är hårda tider någonting alltigenom negativt, såväl inom det privata livet som världsomspännande. De människor som stöps efter systemets mall vill inte prövas, gärna vill de vandra genom livet omhuldade av silkeskuddar, och även den minsta av utmaningar eller motgångar får dessa att resa ragg i ren förskräckelse. Men livet är en kamp och den som inte reser sig för att möta dess utmaningar kommer att stagnera, tyna bort och sakta dö.
Hårda tider är en språngbräda mot nya höjder – individuellt som organisatoriskt, och de hårda tiderna hur de än tar sig uttryck kommer bara att påverka en så mycket som man tillåter dem att göra det, och för varje hinder man tar sig över växer man, till erfarenhet och till
Kung Karl XII:s dödsdag har traditionellt firats på olika vis av nationalister i över 100 års tid. I Kungsträdgården vid Karl XII:s staty anordnade i år AfS en manifestation som en del aktivister från Nordiska motståndsrörelsen valde att delta på.
Under AfS möte uppdagades fotografer från svenskfientliga EXPO finnas på plats för att bedriva åsiktsregistrering av mötesdeltagarna. Dessa konfronterades verbalt av Motståndsrörelsens aktivister, men istället för att ta en diskussion kring sina förehavanden sprang de snabbt och gömde sig bakom poliser.
Efter att AfS möte var över och marschaller tänts vid statyn valde Nordiska motståndsrörelsen att fortsätta dagen på ett mer motståndsmässigt vis.
En bit bort hölls ett tal av organisationens ledare, omgärdad av aktivister som spred grön rök. Talet var kraftfullt och manade till kamp för den vita rasen i framtiden, snarare än att bara högtidlighålla minnen av svenskar i dåtid.
Genom att våra förfäder sett till
Jag landade i Manchester 09.40 på en fredagsmorgon. Jag hade kommit till England för att möta upp med Patriotic Alternative och närvara på deras konferens som skulle hållas dagen efter. Det var några timmar innan min skjuts skulle anlända, så jag tog en kaffe och begav mig ut för att sätta mig i höstsolskenet. Det var 14 grader ute och träden hade fortfarande sina löv, något som sedan länge fallit hemma hos oss på gården. Där låg frosten tjock såhär års.
Mark Collett hade kontaktat mig för en tid sedan, för att bjuda in mig på deras höstkonferens och undrade om jag ville hålla ett tal när jag ändå var där. ”Ett tal?”, undrade jag. ”Jo”, sa han. ”Men inget mer än en halvtimme.”
En halvtimme?! Det skall sägas att jag inte hållit många tal i mitt liv och det är väldigt få gånger jag stått framför fler än 20 personer och talat i mer än två minuter, så detta var definitivt något nytt, men också något som jag på många sätt såg fram emot. En utmaning, ett nytt steg i min utveckling som
Ursprungligen publicerad 2017-05-19.
Nordiska motståndsrörelsen är fientlig till demokratin och bör därför förbjudas av svenska staten. Detta är ett resonemang som brukar framföras i tidningar och på sociala medier efter att någon politiskt korrekt individ blivit kränkt och upprörd över att ha sett Motståndsrörelsens aktivister dela ut flygblad i dennes hemstad. Resonemanget framförs ibland av väldigt politiskt primitiva amatörtyckare, ibland av ledarskribenter och andra proffstyckare.
”Ni skulle inte låta oss göra detta i ert samhälle, därför ska inte ni få göra det i vårt samhälle”, är ett enkelt resonemang att förstå oavsett politisk bildningsnivå. Att det inte är särskilt genomtänkt är en annan sak. Man kan till exempel konstatera att våra belackare här inte gör anspråk på att ställa sig över oss moraliskt, utan det är ”öga för öga, tand för tand” som gäller; våra fiender vill förtrycka oss samtidigt som de anklagar oss för att vara potentiella förtryckare. Det är ett hyck
Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.
Lördagen den 29 oktober hade vi nöjet att återigen se nationalsocialister marschera ned för Karl Johan i centrala Oslo i ett historiskt ögonblick. Att se nationalsocialister gå i fotspåren av det Tredje rikets krigare, kan milt beskrivas som en välkommen syn i staden som har blivit globalismens fäste i Norge.
Reaktionen från systemet var lika förutsägbar som hysterisk. Patetiska försök att smutskasta demonstrationen lät inte vänta på sig, med ett särskilt absurt exempel från NRK (även känd som Norges Pravda) med rubriken ”Nazister marscherade över barnens teckningar: – Skandalöst”, ackompanjerat av en omslagsbild som tydligt visar att demonstranterna inte befann sig i närheten av teckningarna utan att det snarare var polisen som trampade på dem.
Skärmbild från nrk.no.
Du känner säkert redan till hur demonstrationen slutade. Polisen, som uppenbarligen saknade modet att konfrontera Motståndsrörelsens aktivister i
Ursprungligen publicerad 2015.04.03.
Hur många gånger har man inte hört människor som är sympatiskt inställda till Motståndsrörelsen säga att vi är för “extrema” och för radikala? För om vi inte liberaliseras, med andra ord avradikaliseras, och kompromissar med våra viktigaste frågor har vi ingen möjlighet att kunna påverka den rådande politiken och samhällsutvecklingen, brukar det ofta påstås. Även att man måste dansa efter massmedias pipa för att inte hamna i dålig dager får man höra ibland och att man ska “accepteras” och kanske till och med bli en del av etablissemanget. Detta är mycket felaktiga resonemang eftersom folket instinktivt letar efter en stark och stabil kraft att samlas kring, och denna kraft måste vara radikal och kompromisslös för att vara stark. Något som vårt folk förgäves försöker att finna hos de etablerade partierna i riksdagen.
De människor som motsätter sig en radikal och kompromisslös kamp tror jag inte är riktigt medvetna om de allvarliga hot vi id
Människor idag uppfostras att se sitt eget värde i de materiella ting de äger. Vilken bil man har, vilken telefon man har, vilka kläder man har – detta är allt avgörande för hur bra människa man är. Det enda som räknas är vad man har råd att köpa och har man inte råd med alla dessa saker är man en sämre människa än de andra, man passar inte in i gruppen.
Detta tankesätt sprider sig vidare till våra barn som redan på låg- och mellanstadiet idag bedömer varandra efter klädsel, telefoner, elsparkcyklar och allt annat man ”måste ha” idag. Som nationalsocialist anser jag helt självklart att detta är förkastligt av flera skäl som jag kommer räkna upp här.
Vi nationalsocialister som aktivt kämpar mot detta fientliga globalistiska system bekänner oss till helt andra värderingar, värden som är eviga:
Blod, folk och familj.Jord, naturen som vi är en del av och som försörjer oss.Heder, trohet mot vårt folk och de som skall komma efter oss.Ära, att göra sitt yttersta i alla lägen.Pl
Att jag skriver en artikel om valresultaten är väl nära nog en plikt som följer med min position och därför kommer den givetvis här. Vissa har kanske undrat varför inget hörts, men faktum är att jag har tänkt på att skriva denna artikel hela veckan nu, men jag har bara velat vänta in att de sista valresultaten fastställs. De inkompetenta tjänstemännen som har hand om räkning och uppdatering tycks ju dock aldrig bli klara, utan har fastnat på 15 av 16 distrikt i Ludvika nu i flera dagar och därför tar nu mitt tålamod slut och jag skriver denna artikel ändå.
Jag kommer fokusera på Nordiska motståndsrörelsens valkamp och inte på det svenska valet i stort. Vill man ha en bra analys av utgången av valet beträffande de övriga partierna rekommenderar jag varmt Simon Holmquists artikel Välkommen till det ”blåbruna” Sverige på Nordfront.
Så hur gick det då för Nordiska motståndsrörelsen?
Givetvis kom vi inte ens i närheten av att komma in i Riksdagen. Precis som förmodat kom vi inte he
Hej Emma! Kan du berätta för läsarna om vem du är?
Jag är aktivist och fyrabarnsmor på 36 år. Nyligen gift och boende på en gård i södra Dalarna. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen sedan våren 2013, och började då i Stockholm. När jag inte har fullt upp med barn eller organisationen så gillar jag skogen och träning.
Hur fann du nationalsocialismen och vad fick dig att ansluta dig till kampen?
Jag började min politiska resa i Nationaldemokraterna och ansåg mig då vara patriot. Nationalsocialismen växte fram långt senare. Från början var det mest nationella tankar man brottades med, som varför vi inte fick fira nationaldagen i skolan? Varför får vi inte säga att vi älskar vårat land? Varför får inte jag vara stolt över att vara svensk? Men efter många timmar av föreläsningar, dokumentärer, diskussioner och böcker så breddades mitt sinne till att förstå kopplingen mellan situationen i Sverige och de globala händelserna. Jag började min kamp med tanken om att svenska
