Skip to content
Den 18 juni fortsatte studiecirkeln på texten Bemästra livet i Näste 1. Kapitlen ”Politisk frihet” och ”Tysk tro” avhandlades kamrater emellan vilket ledde till många och långa diskussioner om nationalsocialismen och även dagens samhälle.
Dagen började på förmiddagen då kamrater tog sig till Sergels torg där alla partierna i åttaklövern hade placerat sina valcontainrar sedan en tid tillbaka. Efter en solig morgon var regnmolnen i annalkande och demokraterna på platsen kunde knappt tro sina ögon när en stor EU-flagga vecklades ut på marken, varpå Motståndsrörelsens fanbärare ställde sig mitt på trasan. Poliser fanns det gott om på platsen, och det blev desto fler under dagens gång, men dessa skötte sig för en gångs skull, troligtvis för att det var valtider och deras trakasserier skulle vara för uppenbara om bara vissa partier fick sprida sitt politiska budskap.
Bara en av flera chockade individer som aldrig sett ockupationsfanan användas som dörrmatta förut.
Kort efter att man kommit till platsen dök en ordentlig regnskur upp och alla representanter för de vanliga skitpartierna sprang och gömde sig i sina containrar, där de stod och tittade på motståndsmännen som var de enda som vågade trotsa regnet. Flygb
Under en solig förmiddag samlades medlemmar och aktivister i en bygdegård där dagen började med att konferenciern David Wåhlander i vanlig ordning gick igenom ordningsreglerna för att sedan välkomna nästeschef Victor Johansson upp till podiet. Denne utnämnde månadens kämpe som är en ärorik titel och en vandrande pokal inom nästet som går till den medlem eller aktivist som har genomfört och deltagit på flest aktiviteter under den föregående månaden. När månadens kämpe hade krönts berättade Johansson att det skulle bli dags att slipa på sina argument och delade därmed in kamraterna i grupper där en fick agera som alltifrån en antagonist till en nyfiken förbipasserande. Detta var ett väldigt uppskattat och lärorikt moment då de mer erfarna och de nyare medlemmarna blandades i syfte att kunna ge råd och hjälpa de nyare med olika metoder när det kommer till att bemöta utomstående som aldrig har hört talas om organisationen eller har en kraftigt fientlig inställning till Motståndsrörelsen oc
Det är lätt att känna sig modfälld många gånger i kampen, speciellt för människor som har som uppgift att ständigt hålla sig uppdaterade på nyhetsflödet för att kunna skriva nyhetsartiklar, podda om det senaste som hänt, eller försöka framföra rationella argument på sociala medier angående det som händer. Detsamma gäller folkkamrater som insett roten till alla problem, men ännu inte börjat försöka göra något åt saken. Ständigt matas vi med historier om hur rasfrämlingar förstör, både vårt land och vårt folk, den sexuella degenereringen som bara blir värre och värre med kastrering av barn som det slutgiltiga resultatet, det ständiga utsugandet av folket från politiker, storföretag och banker.
Demoraliseringen kommer från alla håll samtidigt och dess uppgift är att göra dig passiv, att du ska bli så överväldigad av all skit som händer runt omkring dig och i världen i stort. När man bara fokuserar på det negativa i världen är det lätt att bara vilja stänga av alla känslor man har, då m
Ursprungligen publicerad i tidningen Den svenske folksocialisten den 27 augusti 1948, samt på Nordfront.se.
Någon har sagt: ”Förtvivla icke – men om du gör det, så arbeta vidare med förtvivlans mod!”
Vårt arbete ser många gånger hopplöst ut, och mången finner det meningslöst att fortsätta. Men finns det då verkligen något, som är hopplöst? Finns det något, som man får kalla meningslöst i denna tillvaro? På dessa frågor kan det svaras både ja och nej.
Den svage och vankelmodige svarar ja, ty för den svage måste allting te sig hopplöst, då det tarvas kraft och mod, och för den vankelmodige synes allting meningslöst, som kräver fasthet och uthållighet.
Endast den starke vet icke av något som är ”hopplöst” och ”meningslöst”. För den starke finns det endast kamp och arbete. Den starke kan duka under för övermakten, men han kan aldrig resignera, aldrig sträcka vapen utan kämpar oförtrutet vidare tills han når målet – eller stupar. För honom blir aldrig idealets eller målets fasta
Ursprungligen publicerad 2016-02-24.
För ett tag sedan skrev Fria Tider en artikel om en demonstration som Nordiska motståndsrörelsen höll i Stockholm. De ringde mig och bad om en kommentar, jag talade om för dem att jag i nuläget inte ger dem några kommentarer då de inte ens benämner vår politiska åskådning vid dess rätta namn. Jag sa också att om de börjar benämna oss som nationalsocialister så kommer vi definitivt att ha en annan möjlighet att kommunicera i framtiden. Detta resulterade i att de skrev en artikel med rubriken: 38 nazister gripna för våldsam attack mot polisen i Stockholm. Jag känner att jag måste kommentera det hela.
Begreppet ”nazist”Begreppet ”nazist” (tillsammans med ”nazism”) är ett nesligt politiskt epitet som uppfanns under 1920-talet av Konrad Heiden som propaganda mot NSDAP och nationalsocialismen. Heiden var en judisk journalist och medlem av det socialdemokratiska partiet (SDP, ett konkurrerande parti). Termen är en variant av smeknamnet för medlemma
På vad som skulle kunna kallas sommarens första dag befann sig kamrater i Västerås för att utföra en offentlig flygbladsutdelning. Knappt ett moln på himlen och snudd på samma temperatur som man förknippar med sommaren. Det var tänkt att man skulle ta sig till Sigmatorget, där man så sent som första maj höll ett tal, men efter så lite som halva vägen dit dök farbror blå upp och började följa efter.
På torget fanns representanter uppställda för en grupp som sysslade med sjukdomsupplysning av en väldigt specifik sort och dessa ville absolut inte bli förknippade med nationalsocialister och bönade och bad om att motståndsmännen inte skulle stå alltför nära deras utställning. Man föreslog då att man kunde ställa sig mitt i gång- och cykelbanan, och således få ännu bättre exponering för fanorna, vilket polisen tyckte lät som en strålande idé.
Vad skorna hade med sjukdomen att göra var inte uppenbart av utställningen.
Till skillnad från första maj kunde polisen nu uppföra sig, ka
Till dig som kallar dig nationalsocialist men inte kommer när Nordens enda nationalsocialistiska organisation värd namnet kallar – SKÄMS!
Att vara nationalsocialistisk aktivist är det främsta du kan vara. Du tillhör då spetsen, eliten, drivkraften i vår kamp. En nationalsocialist som inte deltar aktivt i kampen, och även på offentliga aktiviteter, kan i mina ögon – annat än i mycket få undantagsfall, inte ses som något annat än en svikare mot de kämpande kamraterna.
I slutändan spelar det nämligen ingen roll hur många fikaträffar du deltar på, hur mycket du bänkar, hur många möten du sitter med på eller hur många vildmarksturer du tar del av. Kärnan för en nationalsocialist är gatukamp.
Man kan givetvis bedriva basaktivism och vara på sociala träffar också, men en sann nationalsocialist står på gatan. Med fanor, banderoller och rökgranater. Med stolthet och kämpaglöd. Mot alla odds – en för alla och alla för en!
Den senaste månaden har jag själv deltagit p
Det har nog inte undgått någon att Nordiska motståndsrörelsen uppmärksammar datumet 20 april. I lördags genomfördes det både en blixtdemonstration i centrala Göteborg samt ett efterföljande firande innehållande god mat, dryck, musik, tal och umgänge.
För de allra flesta är det helt uppenbart varför organisationen har olika slags firanden just denna dag. Ändå kan det vara nyttigt att ge någon form av bakgrund till vikten av dessa firanden och deras syfte för vår politiska verksamhet.
På grund av rådande åsiktslagar kan jag tyvärr inte gå in på detaljer, men jag hoppas att denna artikel kan bidra till att någon reflekterar ytterligare över de som kom före oss.
Jag skulle vilja påstå att 20 april är den nordiska nationalsocialismens viktigaste högtid efter 1 maj. Denna dag har ofta firats på ett avslappnat och vardagligt sätt, men trots detta är firandet djupt rotat i vår historia. Den fungerar som en symbol för vårt politiska arv, påminner oss om vårt ursprung och ger o
Den 20 april, ett inte helt slumpmässigt valt datum, intog Nordiska motståndsrörelsen Göteborgs gator för att sprida nationalsocialismens budskap och för att tala med göteborgarna om den svenska statens eskalerande haveri. När demonstrationen var avslutad bar det dock inte av hemåt för motståndsmännen. Istället möttes de efteråt upp i en lokal för att fira dagen och umgås under kvällen.
När deltagarna kom fram till den för dagen lämpligt utsmyckade lokalen stod långborden dukade, och när alla hade ankommit så serverades middag, som bestod av ”Julias fläskgryta” – en utsökt gryta som utöver fläsket bestod av kantarell, dragon, kokt potatis och pressgurka. Till kaffet serverades sedan chokladkaka med hallonvisp. De som hade tagit fram menyn och gjorde kökstjänst stod för ett mycket gott jobb och många uttryckte sin uppskattning– det märktes att rätten för dagen var en väl genomtänkt komposition, och lika väl utförd. För detta tillfälle hade det också anordnats en bar, så för de so
Varje år släpper systemets inofficiella underrättelsetjänst Expo en årsrapport där de räknar samman och kommenterar den bredare nationella rörelsens aktiviteter utifrån sitt aktuella propaganda-narrativ.
I år följer deras 88-sidiga (sidantalet är knappast en slump) rapport en trend som pågått sedan ett par år tillbaka och som de tydligt delar med Säpo, AFA och flera andra svenskfientliga grupperingar och det är att de vill lyckas indoktrinera läsaren att tro följande fyra saker:
Den nationella rörelsen som helhet är svagare än någonsin.
Nordiska motståndsrörelsen är på fallrepet.
Andra nationella organisationer än Motståndsrörelsen är superstarka och väldigt farliga.
Det finns en avsevärd risk för terror och våld och som med en stor dos propaganda och lika mycket fantasi skulle kunna kopplas till den nationella rörelsen.
För att lyckas förmedla dessa syften attackerar man tydligt Motståndsrörelsen på alla vis man kan, flera gånger med uppenbara lögner och riktigt då
Under Organisationsdagarna 2024 meddelades det att den förre nästeschefen Hampus Maijala stiger åt sidan och släpper fram den flerårige aktivisten Victor Johansson. Här nedan följer en intervju med den nye chefen för Näste 7.
Berätta lite om dig själv!
Jag föddes 1999 och är idag 24 år gammal. Jag växte upp i en arbetarfamilj i villa och min barndom var väl helt normal fram tills tonåren.
Hur var din ideologiska resa som ledde till nationalsocialismen?
Som barn så trodde jag att invandring och homofiler var bra och att människor som tyckte annorlunda var onda, för jag hade aldrig hört något annat.
När jag var 14 år hade Svenskarnas Parti en demonstration i Jönköping som jag såg via nätet. Jag minns att jag blev genuint förvånad när jag såg att det var de ”goda” antirasisterna som betedde sig våldsamt och kastade gatsten medan de ”onda nazisterna” mestadels var lugna och använde bara våld för att försvara sig. Det var tvärtemot allt som skolan och media sa.
Jag började
Ännu en omgång av Organisationsdagarna har gått av stapeln och på många sätt var det både det mest omvälvande och bästa arrangemanget jag deltagit på hittills. Men vi tar det från början.
Resan började efter två koppar kaffe en alldeles för tidig lördagsmorgon för att komma i god tid till samlingsplatsen. Som vanligt hölls det goda samtal – såväl kamprelaterade som mer personliga – kamrater emellan, som gjorde att vi lärde känna varandra bättre under färden på ett sätt som annars är ganska ovanligt.
Väl på plats träffade man ännu fler kamrater och från hela landet, som man annars inte får chans att se särskilt ofta. Jag passade även på att utbyta några ord med nya danska kamrater.
Ett par koppar kaffe senare inleddes arrangemanget med en invigningsceremoni följt av regelgenomgång med dagens konferencier.
Ett viktigt föredrag om Fånghjälpen avhölls innan det var dags för en av helgens efterlängtade höjdpunkter, workshops.
Här fick vi deltagare välja bland
I land efter land i Europa ser vi nu bondeprotester. Vägarna fylls med traktorer. Bönderna har fått nog av den lantbrukarfientliga politik som förs både på EU-nivå och på nationell nivå. De får också stöd, folken ställer sig på böndernas sida och visar att de står med dem. När bönderna unisont reser sig i Europa så är det ett tecken på att något är fel på ett djupgående sätt med det politiska systemet, och att visa bönderna sitt stöd är ett sätt att också visa att man på något plan förstår detta.
Vad handlar protesterna om? Sammanfattningsvis att villkoren för att vara lantbrukare ständigt rör sig i riktningen att bli alltmer omöjliga. En ständigt krympande andel av intäkterna tillfaller bönderna, och en lika ständigt ökande del tillfaller de företag som bönderna levererar till. Sett över decennier är denna trend tydlig. Det handlar också om sämre ekonomiska villkor för bönderna på andra sätt, som högre drivmedelskostnader och effekter av ökad konkurrens med omvärlden som EU driver
