Skip to content
Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.
Lördagen den 29 oktober hade vi nöjet att återigen se nationalsocialister marschera ned för Karl Johan i centrala Oslo i ett historiskt ögonblick. Att se nationalsocialister gå i fotspåren av det Tredje rikets krigare, kan milt beskrivas som en välkommen syn i staden som har blivit globalismens fäste i Norge.
Reaktionen från systemet var lika förutsägbar som hysterisk. Patetiska försök att smutskasta demonstrationen lät inte vänta på sig, med ett särskilt absurt exempel från NRK (även känd som Norges Pravda) med rubriken ”Nazister marscherade över barnens teckningar: – Skandalöst”, ackompanjerat av en omslagsbild som tydligt visar att demonstranterna inte befann sig i närheten av teckningarna utan att det snarare var polisen som trampade på dem.
Skärmbild från nrk.no.
Du känner säkert redan till hur demonstrationen slutade. Polisen, som uppenbarligen saknade modet att konfrontera Motståndsrörelsens aktivister i
Under slutet av september stod Vera Oredsson åtalad för två fall av åsiktsbrottet hets mot folkgrupp. I måndags kom domslutet, Oredsson frikändes från de två fallen och svenska staten fick stå för de rättsliga kostnaderna.
Med anledning av dessa goda nyheter har vi valt att genomföra en kort intervju med henne. Förutom denna intervju rekommenderar redaktionen att man även läser den valintervju som gjordes med Oredsson.
Hej Vera! Stort grattis till vinsten! Vad var din första tanke när du nåddes av ditt frikännande?
Naturligtvis känner jag en stor lättnad. Eventuella böter vill man undvika då jag anser risken för ekonomiskt obestånd vara värre än fängelse. Organisationens insamlingar behövs för övrigt till aktiviteter och inte till staten.
Vad tyckte du om allas insatser under rättegången? Hur skötte sig alla?
Mitt stöd skötte sig bra, medlemmarna i min närhet bjöd på äkta folkgemenskapsanda och advokaten var duktig. Allt detta gav mig ett lu
Jag fick min dom idag. Jag dömdes för den fortkörning jag för två veckor sedan stod åtalad i tingsrätten för. Rätten har funnit det klarlagt att jag i februari 2018 körde i 91 kilometer i timmen på en 70-väg.
Egentligen körde jag bara i 72 km/tim och det på en 80-väg, men jag döms i alla fall enligt den rättspraxis som råder i Sverige när det kommer till fortkörning.
För det första ändrades nämligen vägskyltarna tidigare i år på den vägen jag hade kört på 2018 så det numera inte längre än en 80-väg, utan istället en 70-väg.
För det andra fick jag ett påslag på 15 kilometer i timmen eftersom jag då körde en bil av märket Suzuki och detta är ett ovanligt bilmärke i Sverige.
För det tredje så hjälpte det inte att min advokat åberopade en bild från en fartkamera som bevis där det tydligt visade att jag kört i 72 km/tim, för åklagaren använde sig av så kallad tolkningsfakta som innebär att det inte spelar någon roll vare sig vad fakta visar eller vad jag som åtalad säger, nej de
Att jag skriver en artikel om valresultaten är väl nära nog en plikt som följer med min position och därför kommer den givetvis här. Vissa har kanske undrat varför inget hörts, men faktum är att jag har tänkt på att skriva denna artikel hela veckan nu, men jag har bara velat vänta in att de sista valresultaten fastställs. De inkompetenta tjänstemännen som har hand om räkning och uppdatering tycks ju dock aldrig bli klara, utan har fastnat på 15 av 16 distrikt i Ludvika nu i flera dagar och därför tar nu mitt tålamod slut och jag skriver denna artikel ändå.
Jag kommer fokusera på Nordiska motståndsrörelsens valkamp och inte på det svenska valet i stort. Vill man ha en bra analys av utgången av valet beträffande de övriga partierna rekommenderar jag varmt Simon Holmquists artikel Välkommen till det ”blåbruna” Sverige på Nordfront.
Så hur gick det då för Nordiska motståndsrörelsen?
Givetvis kom vi inte ens i närheten av att komma in i Riksdagen. Precis som förmodat kom vi inte he
Det mesta av det nedanstående finns också lite snyggare, men mer utspritt, presenterat på vår valsida.
Politik och ideologi
Nordiska motståndsrörelsens rikspolitiska ståndpunkter i valet 2022Kommunpolitiskt program LudvikaKommunpolitiskt program MunkedalKommunpolitiskt program VetlandaKommunpolitiskt program ÖrkelljungaNordiska motståndsrörelsens politiska program Vår vägPodcasten Ledarperspektivs valspecial i avsnitt 85
Taktik och alternativ
10 anledningar till varför du ska rösta på Nordiska motståndsrörelsenSverigedemokraterna eller Nordiska motståndsrörelsen? (från 2018)Nordiska motståndsrörelsen, inte AfS, enda alternativet för svenska nationalister?!Podcasten Ledarperspektivs avsnitt 87: Nordiska motståndsrörelsen eller AfS?
Kandidatintervjuer
Simon LindbergPär ÖbergFredrik VejdelandRobert EklundVera OredssonNicklas NorlingEmma KarlssonMarkus NordhHampus MaijalaNoora IsojärviMarcus Hansson
Dessutom har korta högkvalitativa kandidatfilmer släppts med f
Översatt från Nordfront.dk.
En ganska alldaglig aktion av Nordiska motståndsrörelsen där man skulle sprida propaganda mot den första prideparaden någonsin i staden Sønderborg fick polis att begå överdrivet maktmissbruk mot aktivisterna. Flera medier har ytligt rapporterat om händelsen, dock helt utan att belysa det oproportionerliga förhållandet mellan resursanvändningen av polisen och ”brottet” som begåtts.
Här följer en rapport från fredagen den 26 augusti i Sønderborg.
Aktiviteten
Fem aktivister mötte upp varandra på Sønderborgs slott kl 22.00 fredagen den 26 augusti för att sätta upp affischer och klistermärken, samt sprida flygblad och konfetti med budskapet om att bekämpa Pride och att bevara de traditionella och naturliga könen och könsrollerna. Aktivisterna kom från olika orter för att delta i aktiviteten denna kväll före HBTQP-paraden.
Pride-paradens rutt hade studerats i förväg och de fem aktivisterna gav sig ut längs rutten, där de satte upp det me
Innan resan ens kunde påbörjas blev kamraterna tvingade till att göra en utflykt till polisstationen i närheten av Arlanda flygplats då staten fullkomligt misslyckats med att förse sina medborgare med pass trots ansökan och inlämnande av fotografi och ansökningshandlingar god tid i förväg. Man fick tillbringa 10 timmar i tält utanför entrén till polisstationen, för att få tag i provisoriska pass.
Situationen utanför polisen strax innan öppning.
Dag 1: Möte med skotska busschaufförer
Då man hört skräckhistorier om Arlandas totala inkompetens vad gäller incheckning av passagerare, var man ute i väldigt god tid. Denna dag var det dock inte så mycket människor på plats som man hade förväntat sig, så alltsammans hanns med god marginal.
Flyget hann bara bli en halvtimme försenat innan det var i luften, vilket var tur då det skulle bli knappt med tid när man väl var i Skottland. I Edinburgh gick passkontrollen hyfsat smidigt och bagaget låg redan och väntade på rullbandet när ma
Jag ska nu berätta dagens sanning för er och den kommer vara så långt ifrån hur ni är vana vid att alla andra partiledare snicksnackar och skrävlar. Den bittra sanningen är nämligen att i riksdagen finns det exakt NOLL procents chans att vi i Nordiska motståndsrörelsen kommer att komma in. Så var det sagt.
Däremot är verkligen inte rösten bortkastad i alla fall. Nej, tvärtom så är istället varje röst som inte är på Nordiska motståndsrörelsen bortkastad och jag ska givetvis berätta för er varför!
Jag tänkte göra det i form av en lista. 10 anledningar varför du ska rösta på Nordiska motståndsrörelsen i höstens val, trots att vi inte kommer att komma in i riksdagen ändå.
1. För att du värderar ärlighet högt och att inget annat parti kommer säga något i närheten så ärligt till dig under hela valrörelsen som det jag precis sa. Jämför exempelvis med hur Alternativ för Sverige i förra valet i stort sett lovade sina väljare att de skulle komma in i riksdagen. Sanningen är såklart att
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Hippies är ett väldigt västerländskt fenomen, som endast kunnat uppstå för att en människa växt upp i en sådan skyddad miljö från konflikter att deras hjärnor degenererats. Hippien kan unna sig att inte bry sig om samhället för samhället är så väl uppbyggt att hippien inte går hungrig trots att personen väljer att inte arbeta. För att kompensera detta har hippien utvecklat idéer om fred på jorden och kärlek till alla. Något de gärna förkunnar under drogrus.
Men vi kan väl alla hålla med om att fred på jorden och mycket kärlek till medmänniskorna är bra saker? Fel, ju fler som anammar sådana idéer desto större risk är det att ditt folk eller din ras leds till fördärvet. Anledningen är egentligen ganska enkel, det finns inga pacifistiska samhällen i hela världen där folk lever i fred och kärleksfull samklang. Om det har funnits så har de blivit utkonkurrerade av samhällen som använder våldsmetoder. Även Sverige styrs med våld, antingen geno
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
Mina nästan sex år i kampen, både som aktivist och senare som chef först för ett näste och nu den danska grenen, har lärt mig mycket om det danska folkets upplösning och splittringen i den nationalistiska miljön. Klyftan mellan vanliga danskar är avgrundsdjup, en avgrund som bara på några få ställen kan överbryggas av svaga broar som bildats av själviska konsumentintressen eller naiva föreställningar om parlamentariska lösningar.
Avgrunden är djup och broarna över den måste sträcka sig ännu längre för att nå till nationalisterna. De ”vanliga” danskarna som helt enkelt följer med strömmen tycks för varje dag komma längre och längre ifrån varandra. I ett samhälle där den förda politiken uteslutande och helt och hållet leder till en förintelse av folket, följt av ett utmattningskrig mot moralen och de naturliga värdena, skulle en uppdelning i två läger vara en helt naturlig utveckling. Vi och de. Vi som kämpar och står för bevara
Ursprungligen publicerad 2008-11-12.
När en ny organisation eller ett parti
bildas kan det i inledningsskedet vara en stor tillströmning av rekryter
som tycker att det är spännande när det händer någonting ”nytt”.
Nybildningar bidrar också ofta till att locka till sig individer som för
egna syften jagar ledarpositioner och söker social grupptillhörighet.
Stora visioner om kommande succéer, drömmar om storslagna resultat
utmärker den tidiga entusiasmen. Efter ett tag kommer känslorna att
stabilisera sig när verkligheten för att åstadkomma minsta lilla innebär
disciplin och hårt arbete som inte alltid är direkt ”roligt”. Den
kräver likaså plikttrogenhet och konsekvens, begrepp som den moderna
människan har svårt att förstå sig på.
Nationell kamp är ingen individuell hobbyNär det kommer till den enskilde som tidigare stod bland den jublande publiken och fick utlopp för sina euforiska känslor, visar det sig att många inte duger bättre till än att vara passiva åskådare och
En broaktion i Stockholm slutade med att en röding fick sig en törn och att diverse vänstertroll helt plötsligt började kackla om att våld var onödigt och verkade se det som orättvist att någon, som är som de själva, kunde få sig en tillrättavisning av den sorten.
Helt plötsligt beskrevs inte längre Motståndsrörelsens aktivister som svaga och decimerade, de fokuserade inte så mycket på fåtalet personer som höll i aktiviteten, utan nu beskrevs dessa istället som stora och starka män med våldskapital och man kan även se att vänsterpersonen inte alls utmålas på samma sätt.
Nu finns det ju en kamprapport om händelsen ifråga till skillnad från när diverse rödingar grät ut och jag tänkte istället skriva om hela händelsen i lite av ett helikopterperspektiv. Det finns vissa intressanta saker att ta hänsyn till och tänka på när det gäller liknande händelser som denna. Jag måste dock först säga att jag inte bekräftar ett eget deltagande på aktiviteten, inte heller påstår jag mig ha talat m
Lördagen den 23 april höll Näste 2 månadsmöte. I samband med mötet hölls ett extraordinärt och kampmoraliskt förhöjande föredrag.Dagens föreläsare var ingen mindre än Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Hans föredrag, ”30-talet närmar sig – inspiration till dagens kamp från dåtidens martyrer”, ämnade ur en historisk återblick på den nationella kampen före Tredje rikets resning befästa framtidstron om vår kamp av idag.
Inledningsvis betonades att kampens väg aldrig varit enkel. Oavsett det gäller den våra tyska rasfränder axlade för hundra år sedan eller den vi bedriver idag. Vidare förklarades vikten av att inte försöka försköna och förenkla kampens framåtskridande. Just för att inte ge upphov till defaitistiska föreställningar som föranleder att individer lämnar kampen. Då dessa annars eventuellt upplever att dess utveckling understiger deras förväntan.
Följaktligen förklarades varför man bör se kampens utvecklingspotential ur realistiska perspektiv,
Tidig morgon den 30:e april, solen har just stigit över trädtopparna och dimman slingrar sig likt en drake över sjön utanför huset. I hallen ligger dagens förnödenheter prydligt uppradade sedan gårdagen. Likt många andra eldsjälar skulle jag idag bege mig för ett efterlängtat återbesök på den svenska västkusten. Mellan lund och teg for jag i gott sällskap för att snart ankomma till det bohuslänska Lysekil.Vid första anblick är Lysekil en vacker vit idyll med anor från så tidigt som 1500-tal, men ack, under denna yta döljer sig en mångkulturell förbannelse. Gäng stryker runt torg och gata likt ett pack hyenor efter vita, lätta byten. Trots denna uppenbara fiende i vår borg är det med sorg jag förnimmer en dunkel dimma över staden, ett kapitalismens gift har likt en förblindande rökridå svept folket i ett järngrepp. Materialismen, detta folkets opium, har förhindrat stadens invånare att säga ifrån, att sätta ned sin fot och höja näven ur fickan!Med rädsla för att inte kunna upprätthålla
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Det senaste året har jag ett par gånger snubblat över ett uttryck som fastnat i mitt medvetande: ”Don’t Let the Perfect Be the Enemy of the Good.” Uttrycket är tydligen en variant av en fras som fått spridning genom Voltaire.
När jag hört frasen har den yttrats i en del engelskspråkiga poddar jag följer. Sammanhanget har ofta varit att nationella istället för att arbeta progressivt mot sina mål börjar bråka inbördes om vad det slutgiltiga och perfekta målet är. Istället för att hålla ihop och arbeta för förbättringar av samhället, så väljer man att inte göra något alls eller ännu värre kritisera och demoralisera de som faktiskt arbetar för positiva samhällsförändringar.
Tyvärr är den här svartvita ”allt eller inget”-inställningen rätt vanlig bland nationella. Eftersom våra åsikter idag inte har något politiskt genomslag kan vi tävla inbördes om vem som är mest renlärig och har de teoretiskt sett finaste åsikterna. Tävlingen om vem som
