Skip to content
Fredag den 5:e mars fortsatte Nordiska motståndsrörelsen att propagera för att det är rättfärdigt och bra att älska sitt folk. Banderoller med budskapet sattes upp vid Brommaplan, i Åkeshov och Blackeberg i Stockholms kommun.
Jag kommer inte att göra någon djupdykning i den nordiska tron i den här artikeln, syftet är istället att bemöta och utradera en del av de snedvridningar och den falska information som kommit att belacka tron på Island och utomlands. Syftet med svartmålningen av den nordiska tron är att undergräva våra nordiska folks gemensamma historia och kultur genom att blanda in element av kulturmarxistiskt hjärntvätt.
Mycket är skrivet om de nordiska gudarna och det finns en hel del material att finna om detta ämne. Många saker är kända om de nordiska folkens och de germanska stammarnas seder, men det finns fortfarande också en del saker som är oklara. De flesta känner antagligen till att nordiska människor från vikingatiden trodde på asarna, mindre känt är kanske att också deras släktingar i de germanska stammarna trott på samma gudar i århundraden – kanske rent av årtusenden. Oden hette där Wotan och Tor hette Donnar.
De germanska stammarna blev tvångskristnade genom lurendrejeri och
Lördagen den 12/12 arrangerade Näste 3 ett julbord där både aktivister, medlemmar och sympatisörer deltog. Konferencier var Tobias Malvå som hälsade alla välkomna och presenterade upplägget för dagen.
Det första som deltagarna möttes av när de steg in i den julpyntade, varma lokalen var försäljningsbordet där alltifrån t-tröjor till halsband och flertalet olika egentillverkade hantverk och egenproducerade matvaror såldes.
Så fort alla var samlade och maten ställts fram gick samtliga till buffébordet för att fylla sina tallrikar med den klassiska nordiska julmaten som lagats till.
Eftersom att det var många nya personer som deltog fördes diskussionerna flitigt och flera nya kontakter kunde knytas med sunda nationella nordbor som tröttnat på misären och istället sökt sig till gemenskapen i Motståndsrörelsen.
När maten hunnit sjunka var det dags för ett nytt inslag, nämligen ringdansen. En gammal svensk tradition som fortfarande lever inom Motståndsrörelsen där
Lördag den 27/6 slöt motståndsmän och kvinnor från näste 8 och 5 upp i hisnande vacker miljö vid Kristberga kyrka i närheten av Borensberg för att hedra den ärorike nationalsocialisten Göran Assar Oredsson med anledning av 10-årsdagen för hans bortgång. Med vid minnesstunden fanns även delar av Oredssons familj.
Göran Oredsson, född 2 augusti 1933 i Kristianstad, död 27 juni 2010 i Motala, kom i unga år i kontakt med nationalsocialismen och skulle troget viga sitt liv åt denna ideologi, även i tider då de flesta uppgivet accepterade demokraturens seger i väst och kommunismens i öst.
Motståndsmän och kvinnor vid minnesstunden
Vid den vackra och välskötta graven, belägen i den trakt som Göran Oredsson älskade mest, hölls tal av nästeschef Jimmy Thunlind samt Göran Oredssons fru Vera.
Göran Oredssons vackra och välskötta grav
Oredsson mötte våren 1955 nationalsocialisten Manne Bergh och anslöt sig kort därefter Sveriges Nationella Frihetsrörelse som Manne var en av leda
Liberalisering och radikalism. I ganska
stora delar av den nationella rörelsen är detta verkliga så kallade
trigger-ord. Allt för många tämligen sunda nationella partier har
liberaliserats till oigenkännlighet under åren, med Sverigedemokraterna
som det mest tydliga exemplet. Ingen sant nationell vill tillhöra en
liberal eller liberaliserad rörelse. I retoriken blir ibland därför
idéer, individer och hela organisationer bedömda enligt mottot att ju
mer radikalt det är, desto bättre och mer renlärigt.
Jag håller personligen helt klart med om att detta resonemang i vissa
aspekter kan vara en bra värdemätare. Exempelvis är ställningstaganden,
eller för den delen uteblivna sådana, i både ras- och judefrågan en
mycket sund sådan värdemätare. En annan huruvida man ”slår högerut” med
avståndstagande kring de som faktiskt är mer radikala än en själv eller
inte. Ett tredje exempel där det kan vara lämpligt att avgöra någons
verkliga motiv utifrån denna värdemätare är när det kom
I söndags gästade Dackeinstitutets Björn Herstad Radio Nordfront för en ideologisk debatt. Det var en intressant och trevlig diskussion, men den hade som jag ser det två strukturella problem:
1) Herstad fick försöka ”dekonstruera” nationalsocialismen utan att behöva presentera någon tydlig egen position annat än att han är för ”sanningen”, vilket är diffust och därför inte går att kritisera. Det blev alltså spel mot ett mål.
2) Vi var fem personer på den nationalsocialistiska sidan och det blev därför ett något fragmenterat försvar som ställdes upp mot anfallaren. När taltiden sprids ut på så många personer blir det svårt för någon att hinna presentera längre och mer sammanhängande svar.
Patrik Forsén kommenterade i efterhand debatten på Youtube och hans kommentar lyfte fram några frågor som jag tänkte besvara i den här artikeln.
Är nationalsocialismen pragmatisk?
Ja. Jag skulle hävda att detta är ett drag nationalsocialismen till viss del delar med konservatismen.
Vad gör ni motstånd mot? Vi kämpar mot allt som är skadligt för vårt folk. Vi utgör en motståndsrörelse som befinner sig i kamp mot de krafter som medvetet eller omedvetet strävar efter att förinta vår ras och den västerländska civilisation och kultur denna har skapat. Detta innebär att vi gör motstånd mot regimen, etablissemanget och den självutnämnda elit som kommit att kontrollera större delen av vår värld. Vi gör motstånd mot företeelser och fenomen som försvagar vårt folk så som massinvandring, kulturmarxism, kapitalism och mycket mer.
Är Motståndsrörelsen socialister?Vi är nationella socialister. Den nationella socialism som Motståndsrörelsen förespråkar skiljer sig dock avsevärt från den röda och internationella socialism som socialdemokrater och kommunister står bakom.Vår socialism är nationell och grundar sig i folkgemenskap och inte klasskamp. I vårt samhälle kommer intellektuella och välutbildade såväl som handens grovarbetare, de från mer välbärgade familjer såväl s
Media, politiker och kändisar i Sverige,
ja alltså hela etablissemanget, talar inte allt för sällan om den brist
på ”demokrati” som råder i många andra länder. De pratar fördömande om
totalitära stater och medborgare som inte får tycka och tänka som de
vill, om opposition mot de sittande regimerna som behandlas nesligt och
om polis som med våld slår tillbaka folkliga protester och granskande
journalister. Vi hör det om Ryssland, Syrien, Venezuela, Iran och Kina,
liksom vi hörde det förut om exempelvis Libyen och Irak.
Den här artikeln ska inte redogöra för förhållandena i ovanstående
stater eller överhuvudtaget resonera kring sanningshalten i
etablissemangets rapportering gällande dessa. Istället ska vi titta på
hur läget ser ut i Sverige. Det här landet är nämligen inte i närheten
så frihetligt som systemet vill ge sken av. Dina fri- och rättigheter
som oliktänkande svensk medborgare är rejält decimerade.
De senaste åren har nämligen den svenska yttrandefriheten begr
Lördagen den 12 oktober genomförde Nordiska motståndsrörelsens Kampgrupp 203 en offentlig aktivitet på den välbesökta marknaden i Ed som tillhör Dals-Eds kommun.
Man marscherade först igenom hela marknaden för att göra det känt för marknadsbesökarna att Motståndsrörelsen var på plats.
Sedan ställde man upp sig med banderoll och flygbladsutdelare vid en av de få platser på marknadsområdet där det fortfarande fanns plats för fler människor och började sedan dela ut flygblad.
Det tog inte lång tid innan en sur herre som själv kallade sig för ”marknadsgeneralen” kom fram till aktivisterna och ville ha betalt för att man stod där med en banderoll. När ”generalen” ifråga inte fick några pengar gick han sin väg och syntes inte till något mer.
Det var även massvis med folk som tog emot flygblad eller gärna ville diskutera politik med aktivisterna på plats. Flera stycken var även uppriktigt glada över att få se motståndsmännen.
Diskussionerna fortsatte i oförminskad takt
Söndagen den 15/9 begav sig en medlem från Kampgrupp 202 till gymnasieskolan Peder Skrivares skola för att sprida Nordiska motståndsrörelsens budskap och få vita ungdomar att göra sin plikt och ansluta sig. Hela skolområdet täcktes med klistermärken med nationalsocialistiska budskap.
Efter att skolområdet var täckt begav man sig vidare in till de centrala delarna av Varberg där ett stort antal klistermärken sattes upp. Folkfientlig propaganda togs bort och folkvänlig propaganda ersatte det.
Falska nyheter-tidningen Hallands Nyheter fick ta del av budskapet i hopp om att de som jobbar där ska sluta sprida lögner om dem som kämpar för vårt folks överlevnad.
Cirka 100 klistermärken sattes upp och inga störningsmoment inträffade.
Kampgrupp 204 genomförde en flygbladsutdelning i och utanför Lerdala i Skaraborg den 30 juli. Omkring 200 flygblad som tar upp frågan om det monetära systemet fick nya hem.
Förhoppningen är att lantbruksfolket som är känt för sina jordnära och trygghetsälskande dygder får upp ögonen för den evige fienden.
Lördagen den 6 juli var aktivister från Näste 3 ute på Helsingborgs gågata för att upplysa folket om nationalsocialism. Det duggade lite under hela aktiviteten så konversationerna var sparsamma, men många människor tog emot flygblad och vissa meddelade utdelarna att de var stadigvarande läsare på Nordfront.
En kvinna från Kanada berättade att hon älskade mångkultur och att hon gärna ville se att människor blandades upp, och att värna om vita människors existens var hat och inte kärlek. Hon berättade även att Stockholm var segregerat.
Flygbladsutdelaren passade på att fråga henne var hon bodde. Självklart bodde hon i Stockholms innerstad, långt bort från den ”mångkultur” hon påstod sig älska. Samtidigt bidrar hon själv till att segregera samhället.
Som vanligt hade denna hycklerska tusen ursäkter för att inte flytta ut till förorter som Rinkeby. Det är alltid andra vita än de själva som ska bo ute i förorterna.
Efter att över en timme hade gått rundades aktiviteten av.
