Skip to content
”De som vill leva, låt dem kämpa, och de som inte vill kämpa i denna värld av evig kamp förtjänar inte att leva.” – Adolf Hitler
Naturens lagar är hårda. Hela livet är en kamp för överlevnad. Vi ser detta i allt levande. Hur varje dag handlar om kampen efter föda. Kampen om att inte själv sluta som föda. Kampen om fortplantning. Kampen om att överleva och föra generna vidare.
Från den minsta levande organismen till de största däggdjuren och träden. För de svaga finns ingen räddning utan de dukar under i kampen. Endast de starkaste överlever och endast de starkaste får föra sina gener vidare. Det som ger allt levande en mening och ett syfte med livet är att föra den egna rasen vidare.
Den moderna människan har dock ställt sig över naturens lagar. Livet är inte längre en kamp för överlevnad. Föda finns i överskott. Vi lever skyddade från naturens element. Vi saknar naturliga fiender. Att skydda vår egen person har vi lagt över på en tredje part. Fortplantning är
Ursprungligen publicerad 2014-03-18.
”Every man dies. Not every man really lives.”— William Wallace (Braveheart)
Alla dör vi förr eller senare. Döden är
ofrånkomlig; döden är naturlig och en del av livet. Döden är ett av
evolutionens verktyg för att förbättra rasen.
Vi kan alltså inte påverka huruvida vi kommer att dö eller ej. Det
enda vi som individer kan göra är att välja hur vi lever våra liv och
hur vi möter döden. Vissa har som mål att hålla sig vid liv så länge som
möjligt eller kanske att leva ett så bekvämt liv som möjligt. Andra
vill använda sin korta tid på jorden till att göra skillnad på något
meningsfullt sätt, trots att det kan innebära att de möter döden
tidigare än annars.
Det är de personer som lever på det sistnämnda sättet som blir
ihågkomna genom historien. Ingen minns de fega och bekväma personerna
och än mindre hyllar någon dem. Våra förfäder förstod det här och
uttryckte den förståelsen så här:
”Fä dör, fränder dö, äve
Fä dör,fränder dö,även själv skiljes du hädan,men ett vet jag,som aldrig dör,domen över död man.
-Ur Havamál nr 77
Så talade Odens visdom. Orden är inte till för att trösta, utan för att väcka. De skär genom tidens dimma, genom människors bekvämlighet och rädsla. Vi ska alla dö. Vi kan inte undfly det. Men vi behöver inte dö tomma. Vi kan välja att stå, att handla, att lämna något som inte kan raderas av tidens obarmhärtiga flod.
Den som lever för sig själv dör två gånger: först när kroppen slocknar, sedan när hans namn glöms. Är det detta du vill? Att ditt liv ska vara en viskning i mörkret, snabbt bortglömt, likgiltigt? Eller vill du brinna som en eld som tänder andra, som ekar genom generationer?
Eftermälet är allt
Vi är här bara för en kort stund. Vårt kött och blod är temporärt. Vår styrka kan brytas. Men det vi lämnar efter oss kan leva för evigt. Det är eftermälet som skiljer mannen från fegisen, hjälten från skuggan. “Att glömmas är den sista döden; att leva kvar i
Ursprungligen publicerad 2020-05-17.
Vad lever du för?
Det här är en fråga som allt för få människor av idag tycks reflektera över. Kanske är det för att svaret blir för jobbigt att hantera och att det därav är enklast att bara låta livet gå sin gång och att leva för sig själv och för dagen. Att bara vara en slav under materialismen och lydigt följa den utstakade väg som världens härskare har lagt ut till dig, med bröd och skådespel, tycks kanske enklare än att vara fri och lägga sin egen. Konsumtion och artificiella eller kemiska dopaminpåslag, istället för att själv skapa och leva sitt liv naturligt och fullt ut.
Det här, att inte reflektera så mycket kring vad man lever för, är dock en tämligen ny företeelse. Hade våra förfäder haft samma egocentriska och destruktiva livssyn hade ditt liv garanterat sett radikalt annorlunda ut. Kanske hade du inte ens funnits då.
Våra förfäder utforskade hela världen i träbåtar. De tågade knä om knä i hundratals mil, redo att kämpa och
Ursprungligen publicerad 2018-03-19.
En vanlig missuppfattning är att nationalsocialismen enbart skulle vara en ideologi kombinerad av de politiska inriktningarna nationalism och socialism och att dessa i sin tur ska tolkas likadant som man tolkar de var för sig. Nationalsocialismen är dock en komplett världsåskådning och därför något helt annat än både nationalism och socialism. Till skillnad från dessa politiska inriktningar kan alltså nationalsocialismen stå på egna ben utan att behöva kompletteras med religiösa dogmer eller annat externt filosofiskt gods. Nationalsocialismen är en komplett världsåskådning i sig självt som erbjuder såväl en högre mening med tillvaron som praktisk realpolitik.
Nationalsocialismen är på pappret en tämligen ny ”uppfinning”, men som i praktiken bygger på uråldrig visdom. Den utgörs av en politik grundad på den naturliga ordning som vårt folk levt efter i tusentals år, långt innan ideologier som nationalism eller socialism såg dagens ljus och dess
Ännu ett kampår är till ända medan ett nytt står för dörren, det är lite vemodigt samtidigt som förväntan är stor.
Vi har under året genomfört en stor mängd aktiviteter och aktioner – stora som små, jag kommer inte här gå igenom dessa då de redan finns rapporterade på motståndsrörelsen.se samt i diverse radioprogram på nordiskradio.se. Årsrapporter lär också komma här inom kort.
Vad jag istället tänker på i mellandagarna är mina kamrater – medlemmar och aktivister såväl som vår ledning och samtligas energi, påhittighet och offervilja för kampen. Jag är övertygad om att jag känner några av världens mest altruistiska människor som jag får äran att umgås med i princip dagligen. Personer som utan att tveka skänker sina sista kronor så att en kamrats familj kan köpa mat, aktivister som utan minsta eftertanke går emot en i antal övermäktig fiende för att freda sina kamrater. Medlemmar och sympatisörer som skänker pengar till böter så att kampen kan fortsätta utan att aktivi
Det har blivit den tiden på året, veckan, dygnet eller timmen igen. Att reflektera över vikten av att organisera sig i ett nationalsocialistiskt, eller åtminstone att göra nationellt motstånd mot de krafter som önskar det vita folkets undergång och då i synnerhet det vita nordiska folkets undergång.
Personligen har jag varit aktiv på olika vis inom det nationella motståndet i ungefär tre års tid. För mig personligen har det tagit rätt länge att få upp ögonen för de planer sionisterna har för oss vita människor – och ännu längre att börja motarbeta dessa planer. Ursäkter finns det gott om och jag har även trott mig ha mina egna. Men, som en man en gång sa till mig:
Den bästa tidpunkten för att börja göra motstånd är igår, men det är heller aldrig försent.
Otaliga är alltjämt orsakerna för att låta bli att organisera sig; man har familj, man har ett jobb, man har huslån och ockerräntor som följer därpå som måste betalas. På detta kan man svara att otaliga är även de människor
Jag har tidigare varit medlem i Nordiska motståndsrörelsen, men lämnade med anledning av personliga skäl och tog en längre paus.
När jag valde att lämna kände jag lustigt nog aldrig samma dödsångest som (om ni minns) tönten och avhopparen ”Pizza-Martin”. På honom och vissa andra lät det som att det skulle vara svårt och rent av farligt att gå ur Motståndsrörelsen. Det räckte dock gott och väl att man var ärlig med sina intentioner och därigenom var en, under omständigheterna, god kamrat.
Jag bröt aldrig helt med mina kamrater, men i min paus ingick större fokus på familj, så kontakten var inte frekvent. Alla hade tålamod med mig under pausen, vilket jag är evigt tacksam för. Nu när jag väl kände mig redo igen tog jag därför än en gång steget och precis som förra gången var alla otroligt välkomnande. Men, till det som jag kanske egentligen vill skriva om i denna artikel, vad var det som fick mig att ansluta mig igen?
Det finns många olika faktorer som kan ge den d
En rapport från själva besöket har publicerats på Nordfront.se.
Hej Vera! Många som är nationella idag fick aldrig träffa herr Oredsson. Vill du lite kort beskriva hur din make var som person?
Man skulle kunna kalla honom en sammansatt personlighet av lite ovanlig karaktär. Humorn och trofastheten till nationalsocialismen i folkgemenskapens tankar genomsyrade hans liv. Han bedrev hård kamp, men hade samtidigt en oändlig kärlek till öppna landskap och vackra städer. Blommor och djur hanterade han på ett närmast magiskt vis. Djur drogs till honom och allt vad han planterade lyckades.
Ett häpnande exempel var något som hände i Berlin. En sommardag bjöds vi in av min far till en restaurang som hade sina glasdörrar öppen mot gatan. Vi satt längst inne i lokalen. In kom plötsligt en halvstor vit terrierliknande hund, med bestämda fyra ben gick den trevliga hunden förbi alla andra gäster och fram till Göran och lade tassen på hans knä. Gästerna i restaurangen förundrades då matte ka
Vi lever i en tid som saknar alla högre ideal. I en tid med ett förslappat folk utan drömmar och visioner. I en tid där livet saknar syfte. Det enda folk strävar efter är kortlivade nöjen som tillfälligt kan förgylla deras liv, materiell status och kanske någon meningslös karriär på arbetsplatsen. Hjältarna och förebilderna idag är människor som sparkar på en boll, influencers som testar smink och dekadenta kändisar. Folk lever egoistiska liv utan att bry sig om någon framtid för kommande generationer. Ett folk som saknar visioner och ideal är ett dömt folk som aldrig kan nå storhet utan endast kan leva i en nedåtgående spiral av degenerering och undergång.
Med denna artikel vill jag belysa våra förfäders ideal genom tre exempel från antiken. Ideal att inspireras av och ideal värda att upphöja och leva efter. Ska vårt folk åter nå storhet måste vi lyfta fram sanna ideal och sträva efter dessa.
Akilles
Akilles är huvudpersonen i Homeros verk Iliaden och den grekiska mytologins
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Hippies är ett väldigt västerländskt fenomen, som endast kunnat uppstå för att en människa växt upp i en sådan skyddad miljö från konflikter att deras hjärnor degenererats. Hippien kan unna sig att inte bry sig om samhället för samhället är så väl uppbyggt att hippien inte går hungrig trots att personen väljer att inte arbeta. För att kompensera detta har hippien utvecklat idéer om fred på jorden och kärlek till alla. Något de gärna förkunnar under drogrus.
Men vi kan väl alla hålla med om att fred på jorden och mycket kärlek till medmänniskorna är bra saker? Fel, ju fler som anammar sådana idéer desto större risk är det att ditt folk eller din ras leds till fördärvet. Anledningen är egentligen ganska enkel, det finns inga pacifistiska samhällen i hela världen där folk lever i fred och kärleksfull samklang. Om det har funnits så har de blivit utkonkurrerade av samhällen som använder våldsmetoder. Även Sverige styrs med våld, antingen geno
Vem är Marcus Hansson? Vem är du?
Jag är en man som skall fylla 34 år. Trots alla min brister och imperfektioner så kämpar jag hela tiden för att nå högre nivåer av kunskap och färdigheter. Detta är en av nationalsocialismens essenser eftersom naturens lagar favoriserar de som vågar ta för sig och kämpa för det. Jag trivs att leva smått och därmed lockas jag inte till politiken för köttgrytornas skull utan för att jag genuint vill förändra det nuvarande samhället till det bättre för vårt folk.
När blev du medlem i Nordiska motståndsrörelsen?
Jag blev medlem någon gång i början av januari 2017 om jag minns rätt.
Varför beslutade du dig att kämpa för den nordiska rasens överlevnad och frihet?
Det var primärt tre saker som gjorde att jag valde att engagera mig. Den första var att jag trivdes i högre utsträckning att umgås med nordiska, men även europeiska människor än utomeuropeiska personer. Därmed finns en önskan i mig om att bevara de nordiska fol
I det enkla finner vi det vackra.
Någonstans i Sverige, där magiska skogar breder ut sig och sjöarna är för många för att kunna räkna. En slingrig grusväg där gruset knastrar som för att avisera om vår ankomst. En skogsglänta. Ett rött hus med vita knutar. Här ska vi samlas. Ung och gammal, kvinna och man. Barn och djur.
Långbord står uppdukade med härliga blombuketter, midsommarstången är lövad. Alla hjälps åt att duka fram mat, hålla koll på varandras barn och se till att hundarna på plats får kallt vatten och en skuggplats. I bakgrunden spelas svenska sommarfavoriter där vi påminns om att ”sommaren är kort” och att ”sol, vind och vatten” är det bästa som vi vet.
Jag sveper med blicken över gårdsplanen och tar in hela scenen. Det är som en Carl Larsson-tavla som plötsligt kommer till liv. Det är som att Barnen i Bullerbyn möter Madicken och jag vill att det ska vara för evigt.
Att få samlas med folkkamrater, att få skratta, att få uppleva d
Inatt rev högsta domstolen i USA upp landets nationella abortlag. Detta innebär att delstaterna själva får avgöra huruvida abort är tillåtet eller ej, samt under vilka omständigheter det gäller. Flera delstater har redan gjort abort helt eller så gott som förbjudet medan det i andra delstater är tillåtet att abortera hela vägen fram till förlossningen. I vissa delstater krävs det inte heller att det förekommer någon fara för liv eller hälsa utan du är fri att göra abort av vilken anledning som helst. USA visar återigen vägen in i absurdum åt alla håll .
I Sverige gäller fri abort fram till vecka 18 och därefter krävs det särskilda skäl. Jag vet att det här är en laddad fråga, men likväl menar jag att den behöver diskuteras.
Jag är å ena sidan självklart för att det behöver födas fler vita barn. Det är en förutsättning för våran ras överlevnad att fler kvinnor väljer att skaffa barn och även att de föder fler barn än hur snittet ser ut idag. Å andra sidan är jag inte för att kvinn
