Skip to content
I lördags förra veckan blev flera medlemmar i Näste 7 delgivna misstanke om förberedelse till grov skadegörelse i samband med att de blev stoppade av polisen när de åkte bil. Polisen beslagtog alla banderoller, affischer, klistermärken, flygblad i bilen och dessutom även ett exemplar av skriften Vår väg.
Man kan leka med tanken på hur reaktionen från samhället hade varit om polisen hade agerat på samma sätt mot exempelvis Socialdemokraterna. Säg att en bil med fyra socialdemokratiska partimedlemmar blir stoppad av polisen, föraren blir ombedd visa körkort och blåsa i nykterhetskontroll. Så långt är det kanske inga konstigheter, men säg att polisen sedan kallar på förstärkning, kräver att samtliga i bilen ska kliva ur för att bli visiterade, och att de sedan genomför husrannsakan i bilen, tar alla flygblad, affischer och annat partimaterial i beslag, och sedan delger de socialdemokratiska partimedlemmarna misstanke om förberedelse till grovt brott, enbart på grund av partimaterialet
Tisdag den 15 oktober var två medlemmar och en stödmedlem i Näste 1 ute i Stockholmsförorten Högdalen för att sprida information till de boende om den pågående repressionen mot oliktänkare.
Trots det regniga höstvädret var humöret på topp och ungefär 400 hushåll kunde ta del av den viktiga informationen.
Har även du utsatts för åsiktsförtrycket av makten? Anslut dig till gemenskapen och hjälp till att krossa detta system, för våra efterkommandes skull!
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Alla vilja att yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet.
Gustav Vasa
”Extreme Ownership” (2015) är namnet på Jocko Willinks första bok. Översatt till svenska blir det ”extremt ägarskap” som inte riktigt låter lika bra. Det titeln åsyftar och boken handlar om är ansvarstagande. Willink tar såväl i boken som i ett ”TED Talk” avstamp i en incident som format hans idéer kring detta ämne:
Som Navy Seal-soldat deltog Willink i USA:s ockupation av Irak. Vid ett tillfälle förde han befäl över en operation där amerikanska soldater tillsammans med allierade irakiska soldater skulle strida mot irakiska rebeller. Under operationen uppstod förvirring och de amerikanska soldaterna hamnade av misstag i eldstrid med sina allierade irakiska stödtrupper. En irakier dog, två skadades och även en av Willinks amerikanska soldater blev skadad.
Efter denna incident kallades Willink och hans enhet till krismöte med hans överordnade, som reste till
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Konferensen Folk och försvar som traditionsenligt hålls i början av året i Sälen har alltid varit en plats där auktoritära liberaler, orwellianska träsktroll och militanta globalister flyttar fram sina positioner. Det är på Folk och försvar vi får höra om vad makthavarna planerar för repression mot oliktänkande i framtiden och hur Sverige ska kringgå folkviljan för att positionera sig allt tätare med den transatlantiska maktsfären.
Detta år har både regeringen och Försvarsmakten gått ut och förklarat storebroderligt för folket att de nu måste förbereda sig för krig. Troligtvis drog man slutsatsen att folket nu är redo att höra dessa ord, då krigspropagandan kunnat intensifieras sedan 2022 i skydd av Rysslands invasion av Ukraina.
Det finns dock väldigt mycket som politikerna och överbefälhavare Micael Bydén väljer att utelämna i sina varningar. Exempelvis berättar de inte för folket varför Sverige går allt närmare ett krig eller vilka
Ursprungligen publicerad 2020-05-02.
Flyktingkrisen har
med all tydlighet visat att det inte räcker med etniskt folkmord, i
form av massinvandring och tvångsintegration, för att revolutionära
stämningar ska kunna slå rot i samhället. Det mångkulturella
samhällets konsekvenser, med mänskligt lidande och förnedring där
svenska kvinnor gruppvåldtas och nu även svenska ungdomar pissas i
munnen, har visat sig vara otillräckligt.
De psykologiska
mekanismerna bakom detta kan vi diskutera en annan gång, men vi kan
här kort och gott konstatera att man inte direkt går man ur huse
för att sätta stopp för denna mycket aggressiva attack på vårt
folk. Den nationella rörelsen växer, ja, men framryckningen sker
sakta och vi tar oss inte ända fram till målet. Visserligen hoppas
många på förändring, men få gör någonting åt saken. Man
klamrar sig – än så länge – fast vid andra ”lösningar”.
Om något har vi nu
sett svart på vitt att revolutionära förändringar endast kommer
att vara möjliga när vi
Det finns många sympatisörer till Nordiska motståndsrörelsen i vårt land som inte är medlemmar varken hos oss eller någon annanstans, och jag undrar lite varför?!
Jag frågar inte för att få höra några ursäkter eftersom dessa ursäkter väger extremt lätt under tiden som vår ras dör ut under ett stort lidande. Nej, jag frågar därför att jag verkligen inte förstår varför man inte aktivt kämpar för sitt blod.
Man kan ju tycka att kampen vi för möjligen inte leder någonstans, åtminstone inte under min livstid eller i värsta fall aldrig någonsin, men om det blir så illa ska det i alla fall inte bero på att jag eller DU inte ens försökte göra allt vi kunde för att ändra framtiden bort från den fruktansvärda liberal-demokratiska vägen vi går på idag.
”Man utsätts för repression”, kanske du svarar då?
Jag har fått husrannsakningar utförda hemma på grund av mitt engagemang, SÄPO har plockat upp mig på stan för förhör och jag har fått orosanmälningar till socialtjänsten gä
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
En delegation från Nordiska motståndsrörelsen är nyss hemkommen från en längre resa till Bielefeld i Tyskland. Resan var en del i ett folkgemenskapsprojekt där man ville föra samman de bägge legendariska kämparna Ursula Haverbeck och Vera Oredsson.
Bägge kvinnorna är födda år 1928 i Tyskland och fick därför uppleva såväl Tredje rikets uppgång som fall. Bägge är kända världen över för att de ända sedan dess envist fortsatt kampen för sitt folk, trots motgångar och repression.
Som ett tack till de båda kämparna arrangerades denna resa där de skulle få möta varandra. Resan har också filmats, och därför sitter vi nu på en kulturskatt med massvis av filmtimmar från resan, mötet, ett föredrag som Vera Oredsson höll i Tyskland och långa intervjuer med de bägge kvinnorna.
Vår ambition är att under de kommande månaderna arbeta med materialet för att göra en professionell miniserie i fyra delar. Serien kommer förhoppningsvis också kompletteras med helt unikt, och för offentlighe
9 september 2022 ställde vi ett antal frågor till Vera i samband med hennes deltagande i kommunvalen. Artikelns fokus ligger på Ludvika och hennes lokalpolitiska ambitioner men även Motståndsrörelsen och nationell kamp avhandlas.
Kommunvalet i Ludvika – intervju med Vera Oredsson
Detta späddes på med oartikulerat hat och följande avrättningar av våra anhållna ledare inom Tredje riket mellan 1945 och 1960, ja överlevande förföljs till och med än i dag hur hög ålder de än har, av det ockuperade Tyskland. Jag beslutade mig tidigt för att försvara alla dessa offer och förblev min ed trogen som jag avlade i Hitlerjugend 1943 i 15års-åldern när jag gick över till BDM.
Senare samma månad stod Vera åtalad för åsiktsbrottet hets mot folkgrupp. En tid därefter friades Oredsson och 11 oktober 2022 tog vi tog kontakt med henne för att få veta mer. Intervjun handlade till en början om själva rättegången men kom fort in på politisk repression överlag.
94-årig medlem friad i rätte
Motståndsrörelsen ställde upp sig på en bro ovanför E4:an i Jönköping med texten ”Ingen röstade för folkutbytet”. Aktivisterna tog emot hälsningar från bilisterna och hälsade tillbaka på lämpligt vis. Man stod på bron i lite över en timme så tusentals människor fick se banderollen.
Efter banderollaktionen begav sig några kamrater in till stan för att besöka ett torgmöte som anordnades av partiet AfS. Man pratade med åhörarna där och diskuterade frågor som ras och judisk makt, och man fick i stort gehör för sina ståndpunkter i frågorna. Det knöts även några kontakter som var sugna på delta på kampgruppens träningar.
En av talarna på torgmötet var en ex-polis som är medlem i AFS. Jerry Olsson frågade honom lite grann om hur han ser på polisens repression mot nationella.
Jag började med att fråga vad han jobbat med inom polisen och han hade jobbat ca 10 år som ordningspolis på gatan, sedan 10 år inom piketpolisen och slutligen ca 10 år inom en speciell operat
Efter att man småpratat med varandra till en början och ätit några smörgåsar satte alla sig ner för att gemensamt titta på gamla klipp från Motståndsrörelsens offentliga aktivism, där fokus låg på situationer där självförsvarsvåld har behövt användas. Efter varje klipp diskuterade man lite kring våldsanvändning på offentliga aktiviteter, i vilka situationer det är befogat och i vilken mängd. Man konstaterade att man förr i tiden, i mycket högre utsträckning, kunde komma undan från gatuslagsmål utan att drabbas av rättsliga konsekvenser, men att systemet numera har trappat upp repressionen rejält.
Efteråt åt man middag och sedan avhandlades månadsmötet där man gick igenom den senaste tidens aktivism och planerade för framtiden. Sedan var det dags för att bege sig ut på gatorna i Tranås för att bedriva offentlig aktivism då det under kvällen arrangerades en cruising för raggarbilar.
Man ställde upp sig i en rondell med fana och en banderoll med texten ”Ingen röstade för f
Idag råder en klanderkultur. Jag har skrivit artiklar som berört detta förr, framförallt i artikeln Det är ett problem att alla har (fel) åsikter om allting och jag skrev då att det skulle kunna författas en hel bok om problematiken, kanske skulle denna artikel kunna ses som kapitel två.
Alla ska idag ha en egen åsikt om precis allt som sker och man ska hellre kritisera än att följa – ja, förutsatt att det inte är den av etablissemanget, påstådda enda sanningen som sprids, för den ska givetvis följas dogmatiskt. Bland personer som vaknat och kastat detta ok blir dock i många fall bara kritiken kvar – man ersätter inte kulturmarxismen med något nytt att lojalt följa.
Det är en del av det liberalistiska giftet som satt klorna i vårt folk – individen och jaget har blivit viktigare än vi:et och kollektivet. Då givetvis måste man också ha egna benhårda åsikter om allt och kan inte kompromissa. Varför tro att någon annan kommit på bättre idéer än jag själv som är störst av de stora
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
Den sista mars greps nationalisten Rob Rundo i Rumänien och utvisades till USA misstänkt för att ha ”konspirerat genom att rekrytera och träna medlemmar för våldsdåd och för att ha deltagit i våldsdåd över USA”.
Den absurda misstanken grundar sig på Rundos nationella verksamhet där han organiserar vita ungdomar till kampsportsträning och således är det tal om ren politisk repression.
Nordiska motståndsrörelsen har under åren haft en god kontakt med Rundo som bland annat medverkat i både Nordic Frontier och Bellum. Vi kräver att dissidenten frisläpps med omedelbar verkan och att misstankarna avskrivs – det är inte brottsligt att försöka rädda sitt folk!
Redan i torsdags kunde vi rapportera om banderollaktioner med tal utanför USA:s och Rumäniens ambassad i Stockholm. Det har dock bedrivits aktivism också på fler orter i både Sverige, Norge och på Island.
I Borlänge och i norska Bergen har offentliga banderollaktioner genomförts och på ett tiotal andr
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
