Skip to content
I lördags förra veckan blev flera medlemmar i Näste 7 delgivna misstanke om förberedelse till grov skadegörelse i samband med att de blev stoppade av polisen när de åkte bil. Polisen beslagtog alla banderoller, affischer, klistermärken, flygblad i bilen och dessutom även ett exemplar av skriften Vår väg.
Man kan leka med tanken på hur reaktionen från samhället hade varit om polisen hade agerat på samma sätt mot exempelvis Socialdemokraterna. Säg att en bil med fyra socialdemokratiska partimedlemmar blir stoppad av polisen, föraren blir ombedd visa körkort och blåsa i nykterhetskontroll. Så långt är det kanske inga konstigheter, men säg att polisen sedan kallar på förstärkning, kräver att samtliga i bilen ska kliva ur för att bli visiterade, och att de sedan genomför husrannsakan i bilen, tar alla flygblad, affischer och annat partimaterial i beslag, och sedan delger de socialdemokratiska partimedlemmarna misstanke om förberedelse till grovt brott, enbart på grund av partimaterialet
Tisdag den 15 oktober var två medlemmar och en stödmedlem i Näste 1 ute i Stockholmsförorten Högdalen för att sprida information till de boende om den pågående repressionen mot oliktänkare.
Trots det regniga höstvädret var humöret på topp och ungefär 400 hushåll kunde ta del av den viktiga informationen.
Har även du utsatts för åsiktsförtrycket av makten? Anslut dig till gemenskapen och hjälp till att krossa detta system, för våra efterkommandes skull!
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
När man talar om radikalism (vår radikalism) bör man även notera hur våra huvudmotståndare, folkets fiender agerar ytterst radikalt.
Sedan 1945 har de internationella sionisterna successivt lyckats manipulera och korrumpera Västerländernas statsmakter och bankväsenden till den grad att de idag i stort sett sitter på den fulltaliga makten. I decennier genom deras totala kontroll över massmedia i sammansvärjning med deras omfattande inflytande över populärkulturen, har indoktrineringen av globalisternas framkallade ideologi, kulturmarxismen, rotat sig så pass djupt i majoriteten av Europas befolkning att det idag anses vara tabu att yttra några som helst positiva aspekter om sitt etniska ursprung och dess kulturella arv. Genom denna väl utstuderade process till självhat degenereras inte vi vita människor enbart ur ett andligt perspektiv, utan likväl karaktärsmässigt och intellektuellt. Därmed förleds vi enkelt in i att attraheras och efterleva ytlig mainstreamkultur och-/eller övriga
Sedan knivdådet i Almedalen nu i onsdags har mainstream-media gått på högvarv och låtit folkfientliga journalister på olika fantasifulla sätt försöka koppla dådet till Nordiska motståndsrörelsen. Nordiska motståndsrörelsens uttalande kring fallet har visat att detta inte är överensstämmande med verkligheten.
Spiken i kistan borde ha varit när dessa professionella lögnare inte lyckades hetsa polis och åklagare till att utreda icke-existerande ”politiska motiv” gällande detta dåd. Istället har rättsväsendet gjort en korrekt bedömning där de menar att motivet har med mannens syn på psykiatrin att göra, vilket han också erkänt i förhör.
— Anledningen till att vi uttalar oss om NMR är att det är de uppgifter som har kommit fram via media – att det har skett spekulationer i media och så. Och det är ingenting som vi har sett, utan vi har snarare sett den psykiska ohälsan. Det är den vi ser som motiv nu, kommenterar kammaråklagare Petra Götell innan hon förtydligade detta för journalist
Ett par dagar efter de mycket lyckade Örkelljungadagarna som Motståndsrörelsen dominerade så släppte Bonnier-tidningen Helsingborgs dagblad en artikel där de försökte svartmåla Motståndsrörelsens kandidater som ställer upp i Örkelljunga kommun.
Det är uppenbart att tidningen ser Motståndsrörelsens potential i Örkelljunga där Sverigedemokraterna är största parti och där Motståndsrörelsen på senare tid visat sig vara en stark kraft och det revolutionära alternativet.
Journalisten Annsofie Wieland försöker i artikeln ”Två namn på NMR:s lista – Båda dömda för brott” som så många folkfientliga medier tidigare gjort, att utmåla våra kandidater som kriminella. Hon inleder artikeln bland annat genom att skriva:
Sebastian Elofsson och Marcus Hansson heter NMR:s kandidater i Örkelljunga, där det högerextrema och rasistiska partiet gör en offensiv i kommunvalet. Marcus Hansson dömdes så sent som i höstas för hets mot folkgrupp i flera fall. Brotten begicks under en p
Ett av väldigt många sjukdomstecken i vårt samhälle av idag är den egocentrerade världsbild de flesta människor i västvärlden lever sina liv utifrån. Allas lika värde-knarkande och djupt rotad individualism har format en modern människa som trots usel självkänsla ändå samtidigt tror att just de är fulländade, helt perfekta i sin skapelse och som resten av mänskligheten borde avguda.
Det ligger helt i linje med liberalismen och kapitalets vilja – du är fri när du står själv på dina egna ben och har en egen ekonomi med vilken du kan köpa vad du vill. Du borde unna dig både det ena och det andra och verkligen prioritera egentid och självförverkligande. Ägna dig inte åt saker som inte är direkt gynnsamma för dig personligen och så vidare.
Om allt detta skulle det kunna ordas i en hel bok, och i denna artikel ska jag inte gå in på allt utan istället fokusera på en specifik gren av detta ruttna träd, nämligen hur viktiga alla människor tror att just deras egna åsikter i allehanda olika
Lördagen den 23 april höll Näste 2 månadsmöte. I samband med mötet hölls ett extraordinärt och kampmoraliskt förhöjande föredrag.Dagens föreläsare var ingen mindre än Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Hans föredrag, ”30-talet närmar sig – inspiration till dagens kamp från dåtidens martyrer”, ämnade ur en historisk återblick på den nationella kampen före Tredje rikets resning befästa framtidstron om vår kamp av idag.
Inledningsvis betonades att kampens väg aldrig varit enkel. Oavsett det gäller den våra tyska rasfränder axlade för hundra år sedan eller den vi bedriver idag. Vidare förklarades vikten av att inte försöka försköna och förenkla kampens framåtskridande. Just för att inte ge upphov till defaitistiska föreställningar som föranleder att individer lämnar kampen. Då dessa annars eventuellt upplever att dess utveckling understiger deras förväntan.
Följaktligen förklarades varför man bör se kampens utvecklingspotential ur realistiska perspektiv,
Vårt land och vårt folks framtid ser alltmer dyster ut för var dag som går.
I september i år är det val. Etablissemanget och deras folkfientliga media kommer då gå på högvarv för att indoktrinera svenskarna med deras folkfientliga och naturvidriga ideologier. Politikerna börjar återigen synas på gator och torg med löften och lovord om att förbättra livet för svenskarna som de försämrat livet för sedan förra valet.
I valet 2022 har dock du som svensk möjlighet att göra ett revolutionärt val genom att rösta på Nordiska motståndsrörelsen.
Nästeschef Daniel Gerdås sprider Motståndsrörelsens politik.
Nordiska motståndsrörelsen ställer utöver riksdagsvalet upp i Ludvika, Munkedal, Vetlanda och Örkelljunga. Näste 3 söker därför dig, nordisk man eller kvinna som har fått nog av att passivt titta på och istället vill delta och göra skillnad. Vi söker såväl aktivister som medlemmar med ett hjärta som brinner för frihet, överlevnad och kärlek till sitt folk.
Ständ
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Även om Sverige blir ett alltmer laglöst och våldsamt land har de allra flesta svenskar det relativt bra vad gäller materiell levnadsstandard. För de flesta är otryggheten också bara något man än så länge upplever lågintensivt. Det är bara en liten del av befolkningen som personligen har blivit utsatt för något allvarligt brott.
Detta gäller även för nationella. Den nationella kampen är inte särskilt våldsam eller riskfylld sett ur ett historiskt perspektiv. 20-talet i Sverige ser ännu inte ut som förra 20-talet i Tyskland.
Trots detta skulle jag säga att särskilt de som är eller tänker bli politiskt engagerade bör se över sin psykologiska beredskap. Som organiserad nationalist finns det ändå en ej försumbar risk att du kommer råka ut för mindre eller större personliga kriser. Du kan bli indragen i rättsprocesser mot staten för att du missaktat någon minoritetsgrupp och tvingas betala lite böter för det; du kan få fängelse för att ha t
Det finns säkert någon som kanske menar att den här artikeln kommer nästan en vecka försent och borde publicerats redan under förra veckan. Jag tänkte dock inledningsvis under konflikten att det här kriget egentligen inte var så viktigt överhuvudtaget för Nordiska motståndsrörelsen att ha en officiell åsikt kring. Att egentligen berör hela Ukraina-kriget oss och vår kamp på Nordens gator och torg väldigt lite i nuet. Detta i kombination med att andra skrev och talade om kriget utifrån olika perspektiv både här på motståndsrörelsen.se och på den oberoende nationellt socialistiska nyhetssidan Nordfront, gjorde att jag helt enkelt inte såg det som ett måste att prioritera den artikel som du nu läser.
Sedan förstår jag givetvis att det finns andra anledningar som gör konflikten intressant redan här och nu och att den på lång sikt kan leda till konsekvenser som rent av kan komma att bli avgörande även för oss.
Det är dock väldigt många som undrat och resonerat kring vårt ställningstag
I senaste Ledarperspektiv pratade jag och Simon Lindberg om avhopp och förräderi med anledning av att Jimmy Thunlind blivit polisinformatör och förrädare. Detta förklaras i avsnittet men också i denna artikel. Ämnet har sedan dess tagits upp av flera nationella aktörer som i stort sett alla verkat för att röka ut förrädaren. Detta är något som vi tackar för och som även hedrar dem som tagit det beslutet.
Syftet med denna artikel är att reda ut vad som skiljer en avhoppare från en förrädare och ge exempel på när avhoppet övergått till förräderi. När har avhopparens felsteg blivit av sådan art att avhopparen inte bara gjort sig omöjlig för all framtid i den egna organisationen utan också i den nationella rörelsen som helhet?
Först och främst ska det påpekas att vi är väldigt återhållsamma när det kommer till att utmåla någon som förrädare och att vi aldrig gör det utan solida bevis för påståendet. Även om man kan ogilla en avhoppares eventuella skitsnackande till andra nationella
