Skip to content
Han är en vänsterextrem f.d. lärare med en lång karriär av åsiktsförföljelse bakom sig, inte minst inom ramarna för initiativet med det ironiska namnet ”toleransprojektet”. Efter att ha lagt bort sitt tidigare burdusa agerande som mobbare av åsiktsfelande minderåriga elever på nittiotalet, ersatt sitt vulgära språk med en mer salongsfähig vokabulär och genomgått en högre utbildning, ”forskar” han idag finansierad av svenska folkets skattepengar som docent i pedagogik på Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet – bland annat om ”radikaliseringsprocesser hos individer och grupper i högerextrema och nationalsocialistiska miljöer”.
Som erkänd akademiker har en av hans viktigaste uppgifter varit att ge ”vetenskaplig tyngd” åt smutkastnings-epitet riktade mot systemkritiker. För detta ändamål anlitade till exempel författarna till Wikipedias lögnspäckade artikel om Nordiska motståndsrörelsen just denne man, som tackade för förtroendet genom att leverera ett rakt igenom känslob
Efter att Nordiska motståndsrörelsen deklarerade sitt ställningstagande mot judestaten i den pågående väpnade konflikten mellan Palestina och Israel, har ökad pro-judisk trollaktivitet på nätet noterats. Sionister försöker få det till att organisationen liberaliserats i rasfrågan och inte längre vill repatriera palestinier och andra araber, samt att man skulle vara positiv till Islam.
Vi brukar vanligtvis inte bemöta troll, men väljer i detta fall att göra ett undantag för att inte människor som påverkats av dessa ska få en felaktig bild av organisationen.
Till att börja med kan det klargöras att Nordiska motståndsrörelsen på intet vis liberaliserats eller ändrat åsikter i någon politisk fråga, i det minsta sedan det politiska programmet Vår väg lanserades år 2015 – så inte heller i dessa frågor. De berörda frågorna har också behandlats i tidigare avsnitt av podcasten Ledarperspektiv.
Om invandring och repatriering
Nordiska motståndsrörelsen kommer omedelbart st
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Finns det utrymme för att skratta i en allvarlig tid? Självklart! Inte bara låter det en härda ut i svåra tider, det smittar också av sig på andra samt bidrar till att man gör smarta och kreativa aktioner. Som Nordiska motståndsrörelsen gjorde på flera platser under 1 maj.
Under 1 maj i år anordnade Nordiska motståndsrörelsen ett torgmöte i Sundsvall för nationella i de norra delarna av landet, samtidigt som de södra delarna ägnade sig åt att kuppa andras arrangemang, vända ut och in på deras retorik och göra makten till åtlöje.
Personligen uppskattade jag även dessa aktioner och vet att jag inte är ensam om det. Det var i alla fall många skratt hos aktivister under dagen, och samtidigt fick man ut väldigt många bra politiska poänger av det man gjorde.
I Sundsvall höll man till att börja med ett riktigt väl utfört torgmöte där Pär Öberg var i högform, Simon Holmqvist visade att han borde tala mer och Anders Gudmarsson gjorde en riktigt bra talardebut i ett större sammanhang. J
Max Rosenfors hyllar i en krönika på Nordfront den nationella internetkultur som han skriver var som starkast 2015-2017, och att denna ingick i en medveten plan för den nationella rörelsen att erövra internet, något vi också lyckades med, för att sedan bli närmast totalt censurerade. Vidare problematiserar Rosenfors att han efter detta inte längre tycks se någon plan för hur vi nationella ska kunna segra.
Jag har inte hört en enda nationalist förklara hur vi nu ska gå framåt, än mindre faktiskt visa vägen och att genom handling visa hur ens plan ser ut. Det är ju katastrofalt. Det finns gott om saker att harva på med, tro mig, men att harva på är väsensskilt från att ha en plan.Detta problem, och inget annat, bör du grubbla över.Det finns ingenting viktigare att tänka på, och ingen annan än vi kommer lösa det.Jag ställde mig nämligen frågan hur jag skulle förklara för någon som tycker som oss, men som inte är villig att delta i aktivism för saken: hur ska jag förklara varför vi behö
Stolt, självsäker och stridslysten – tre ord som ekar i mitt huvud efter att jag nyligen kommit hem från årets upplaga av Organisationsdagarna. Det är en otrolig och helt unik upplevelse att sova, äta, slåss och arbeta tillsammans med fanatiska nationalsocialister under två nätter, samtidigt som man som ny medlem inte kan förmå sig förstå att inte fler, ja varför inte samtliga, nationella i Norden vill dela en sådan upplevelse med oss.
Ni som tidigare har läst mina texter kanske vet att jag nyligen blev aktiv i Nordiska motståndsrörelsen efter att under ett antal år ha arbetat för Sverigedemokraterna. Jag vill med denna text belysa några av de väsensskilda upplevelser och intryck som man får som aktiv i de två olika organisationerna, mer specifikt skillnaderna när det kommer till de rikstäckande evenemangen.
Gemenskap vs rangordning
För det första skulle det aldrig komma på fråga att en högt uppsatt sverigedemokrat sätter sig vid samma bord som en reguljär medlem. Under mina å
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
I Sverige idag råder åsiktsförtryck och politisk förföljelse. Situationen är fullt jämförbar med den i länder som media beskriver som diktaturer – alltså Ryssland, Kina eller Iran – och på vissa områden faktiskt värre.
Ett totalitärt system
En av metoderna är att hänga ut personer i media för att de har eller har haft en annan åsikt än det rådande systemets. Eller Sverigedemokrater som någon gång gillat något som Nordiska motståndsrörelsen gjort. Trots att de inte gjort något som är olagligt hängs de ut – inte sällan på löpsedlar – som om de vore kriminella. De ska jagas, uteslutas ur sociala gemenskaper och tvingas till underkastelse. De ska inte våga hysa andra åsikter än de som styr. Tillvägagångssättet bekräftar att det rådande systemet är totalitärt.
”Kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen”
De som styr behöver heller inte bekymra sig för att leda något i bevis. Det magiska ordet här är ”kopplingar”. Expo och journalister som Davi
Den låga intellektuella nivån i Arbetarbladets ledare om Motståndsrörelsens aktivitet i Gävle i helgen, ger i kombination med författarens höga moraliska svansföring texten en högst komisk lyster.
Ledarskribenten Jenny Wennberg konstaterar inledningsvis att Nordiska motståndsrörelsen är samma organisation som en misstänkt mördare en gång ”visat intresse” för. Med vilken logik en kriminell individs intresse för en organisation kan tas till intäkt för denna organisations brottslighet – eller vilka som helst andra egenskaper – förklaras inte. Någon generell statistik över brottslingars intresse för olika organisationer och politiska partier presenteras inte heller i artikeln.
Skärmdump från Arbetarbladet.se.
”Hot”
Lätt patetiska blir Wennbergs alla försök i texten att med känslo-ord utmåla såväl helgens aktivitet som organisationen Nordiska motståndsrörelsen – som ”hot”. Som när hon beskriver hur det under lördagen rasade en kamp mellan motsatserna ”nazistis
Att jag skriver en artikel om valresultaten är väl nära nog en plikt som följer med min position och därför kommer den givetvis här. Vissa har kanske undrat varför inget hörts, men faktum är att jag har tänkt på att skriva denna artikel hela veckan nu, men jag har bara velat vänta in att de sista valresultaten fastställs. De inkompetenta tjänstemännen som har hand om räkning och uppdatering tycks ju dock aldrig bli klara, utan har fastnat på 15 av 16 distrikt i Ludvika nu i flera dagar och därför tar nu mitt tålamod slut och jag skriver denna artikel ändå.
Jag kommer fokusera på Nordiska motståndsrörelsens valkamp och inte på det svenska valet i stort. Vill man ha en bra analys av utgången av valet beträffande de övriga partierna rekommenderar jag varmt Simon Holmquists artikel Välkommen till det ”blåbruna” Sverige på Nordfront.
Så hur gick det då för Nordiska motståndsrörelsen?
Givetvis kom vi inte ens i närheten av att komma in i Riksdagen. Precis som förmodat kom vi inte he
Den 25 juli skickade Nordiska motståndsrörelsen en officiell förfrågan till partiet Alternativ för Sverige (nedan AfS) om att få dessa att ställa upp i en debatt med oss. Vi ansåg att detta vore väldigt viktigt, och även högst rimligt, för att få klarhet kring om AfS faktiskt utgör ett verkligt alternativ för svenska nationalister eller om de bara är ännu ett Sverigedemokraterna med nytt partinamn och som därför aldrig kommer kunna åstadkomma något av värde för den här nationen, annat än att möjligtvis och i bästa fall bromsa ned förfallet något, men utan att ha en chans att stoppa det.
Vi önskade därför debattera invandring och repatriering, huruvida detta, om AfS fick bestämma, kommer baseras på etnisk grund och ett verkligt intresse av att värna Sverige och svenskarna eller om AfS istället stödjer ”öppen svenskhet” och menar att invandring och repatriering uteslutande är en fråga om integration.
Vi ville ta debatten om det judiska inflytandet över västvärlden och globalt samt
Inatt kl 00:55 larmades polis till Hagsätra i Stockholm där två män beskjutits av flertalet gärningsmän.
En bit över 100 personer dör varje år i Sverige till följd av grovt våld. Eftersom Socialdemokraterna är det parti som får flest röster kan man säga att de flesta av mördarna röstar på Socialdemokraterna. Ser man till Socialdemokraternas medlemsantal är det till och med statistiskt sett ungefär en av dessa mördare varje år betalande medlem i partiet.
Med största sannolikhet är gärningsmännen i Hagsätra-skjutningarna av utomnordisk härkomst och boendes i ett ”utanförskapsområde”. Här i dessa områden är sympatierna för Socialdemokraternas politik med närmast öppna gränser, slapphet mot gängkriminella och generös bidragspolitik för nyanlända, ännu högre än i resten av landet.
Rimligheten i att de som begått Hagsätra-skjutningarna sympatiserar med Socialdemokraterna är alltså mycket hög. Trots det kommer du aldrig någonsin få se en rubrik i media som liknar rubriken till denna
Ett par dagar efter de mycket lyckade Örkelljungadagarna som Motståndsrörelsen dominerade så släppte Bonnier-tidningen Helsingborgs dagblad en artikel där de försökte svartmåla Motståndsrörelsens kandidater som ställer upp i Örkelljunga kommun.
Det är uppenbart att tidningen ser Motståndsrörelsens potential i Örkelljunga där Sverigedemokraterna är största parti och där Motståndsrörelsen på senare tid visat sig vara en stark kraft och det revolutionära alternativet.
Journalisten Annsofie Wieland försöker i artikeln ”Två namn på NMR:s lista – Båda dömda för brott” som så många folkfientliga medier tidigare gjort, att utmåla våra kandidater som kriminella. Hon inleder artikeln bland annat genom att skriva:
Sebastian Elofsson och Marcus Hansson heter NMR:s kandidater i Örkelljunga, där det högerextrema och rasistiska partiet gör en offensiv i kommunvalet. Marcus Hansson dömdes så sent som i höstas för hets mot folkgrupp i flera fall. Brotten begicks under en p
För att beskriva ett problem som finns inom den nationella sfären, tänkte jag använda mig av en klichéartad liknelse som vi i detta fall kan kalla för “det nationella isberget”. Det lilla som kan betraktas ovan ytan består av den andel nationella som är organiserade och aktivt kämpar för folkets överlevnad. Men under ytan vilar en mycket större massa, isolerade från att synas av dem som befinner sig ovan. Hade hela isberget dragits upp ur djupet och visat sig som en enhet hade det visat sig mäktigt och lämnat ett betydligt kraftigare intryck hos betraktaren.
Modell av det nationella isberget.
Var vill jag då komma med detta? Jo, den massa av nationella som befinner sig “under ytan” känner sig som en del av isberget och dess storhet, men är i själva verket fullständigt osynliga och irrelevanta i fråga om att lämna ett avtryck. Dessa nationella jag talar om är de som inte organiserar sig av olika anledningar och ofta inte ens gör något på ett individuellt plan. I de fall där ren fe
Jag vill direkt börja med att klargöra att jag inte sympatiserar med Rasmus Paludan. Tvärtom så avskyr jag honom såväl personligen med anledning av hans pedofila böjelser som jag starkt ogillar den kontrajihadistiska politik han framför.
Att försöka flytta fokus från ras och blod till religion och kultur är otroligt skadligt för vår sak och som jag uttryckt tidigare, en form av kulturmarxism.
Problemet med de miljoner utomeuropéer som befinner sig inom Nordens gränser är inte att stora delar av dem tror på en annan gud än mig eller de flesta andra etniskt nordiska människor, utan att de är av annan ras än mig och de övriga etniskt nordiska människorna.
Rosengård eller Rinkeby, eller för den delen Somalia eller Afghanistan, skulle inte börja blomstra och förvandlas till paradis på jorden om folket där bara började gå i kyrkan eller blev ateister istället för att vara muslimer. På samma vis kommer Norden inte räddas med kristendom och konvertering, utan med nationalsocialism och
