Skip to content
I en studentlägenhet i den norrländska småstaden Härnösand blev tidigt på morgonen den 10 maj en ung nationell svensk man berövad sitt liv. Motivet till det bestialiska dådet var att gärningsmannen, Abubaker Mohamad, hade bestämt sig för att våldta en ung kvinna i samma lägenhet. Gärningsmannen hade gjort närmanden mot kvinnan tidigare under kvällen som hade avvisats och den unge mannen hade konfronterat Abubaker Mohamad angående detta. För att få utlopp för sina sjuka lustar fanns därför bara en utväg för rasfrämlingen, att knivhugga den unge mannen. Skadorna som uppstod vid dådet var så pass svåra att den unge mannen avled dagen efter. Hans namn är Tommie Lindh.
Helgen efter mordet på Tommie och våldtäkten av den unga kvinnan genomfördes en minnesmanifestation i Härnösand, där vänner till den mördade och andra nationella, däribland Nordiska motståndsrörelsen deltog. Manifestationen kunde genomföras trots myndigheternas försök att sätta käppar i hjulen för de personer som arrangera
I senaste avsnittet av Ledarperspektiv hade jag en liten utläggning om ”Motståndsrörelsen 3.0”. Jag skulle här vilja sätta det hela även på pränt och försöka utveckla vad jag menar.
Jag menar
Motståndsrörelsen är på väg in i en ny fas i sin verksamhet. Jag
baserar det på vad jag ser i den typ av aktioner som redan äger rum
och hur diskussionen går internt. Vi har haft flera möten där vi
pratat om denna typ av verksamhet och vi följer en enhetlig linje.
Eftersom vi är på
väg in i Motståndsrörelsen 3.0 så har det naturligtvis funnits
både ett 1.0 och 2.0. Innan jag kommer in på ”Motståndsrörelsen
3.0” vill jag gå igenom de två första faserna.
Motståndsrörelsen
1.0 var, grovt förenklat och undantaget de absolut första åren,
en organisation som från 1997 till 2012 var gatukampsbaserad men i
övrigt var mycket intern. Verksamheten bestod i stort enbart av
offentliga tidningsförsäljningar och basaktivism. Aktionerna var
likriktade och så även budskapet (som var ideologiskt snarare än
