Skip to content
Den svenska Säkerhetspolisen (SÄPO) har som sin primära uppgift att försvara den svenska ”demokratin” och skydda landet mot terrorangrepp. Man har också som uppgift att motverka vad man från systemets håll benämner ”de våldsbejakande miljöerna”, vilket på orwellskt nyspråk betyder den politiska oppositionen i landet.
Att använda landets säkerhetstjänst som verktyg för att slå ner på politisk opposition är något landets politiker och samlade journalistkår vanligtvis slår ner stenhårt på. I vart fall när det händer i länder som för tillfället är misshagliga för den rådande makten, det senaste exemplet på detta kan vi nu nästan dagligen se genom snyfthistorier om ”demonstranter” i Vitryssland i var och varannan mediepublikation. Tyvärr är både det svenska poliktikerskrået och journalisterna extremt hemmablinda när samma saker händer i Sverige.
Under många år nu har SÄPO använts som ett verktyg för att förhindra tillväxt i organisationen genom att trakassera medlemmar och potentiella
Nordiska motståndsrörelsen är inte som Försvarsmakten. Uppenbarligen. I detta upp-och-ned-vända samhälle är vi tvärtom på många sätt och vis bättre. En civil kamporganisation mot en försvarsmakt med alla dess resurser och kompetent personal, hur är det ens möjligt?
Vi har inte alltid betraktat Försvarsmakten med avsky och äckel. En gång i tiden såg Nordiska motståndsrörelsen på Försvarsmakten som någonting positivt. Den enda kraft inom det rådande systemet som faktiskt fostrade pojkar till män och soldater. Som lärde dem disciplin och viktiga saker som att kunna ta order. Försvarsmakten var någonting sunt i en urspårad värld.
In träder den alkoholiserade malajen Peter Hultqvist – en i den långa raden av försvarsministrar som inte har en aning om vad krigföring innebär. Bort med sådana som arméchefen Anders Brännström – som ville att Försvarsmakten skulle vara just en försvarsmakt som ägnade sig åt att försvara landet. Och in med sådana som den nuvarande ÖB:n Mikael Bydén – en
Midsommaraftonen 2020 kommer att leva kvar länge i mitt minne. Axels syster ringde mig vid 10-tiden på kvällen, jag var för tillfället tillsammans med kamrater för att fira midsommar så jag gick iväg en bit och hann därför fundera lite innan jag svarade. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var lite ovanligt att hon ringde mig vid den tiden på kvällen. Det kanske var lite ändrade planer inför morgondagen, då vi skulle träffas i ett gemensamt familjeärende. Vad hon hade att förtälja var dock mycket värre än så. Beskedet hon lämnade kändes som ett hårt slag i magen, luften gick bokstavligen ur mig och jag var tvungen att gå ner på knä för att inte riskera att falla ihop.
Jag kommer inte riktigt ihåg årtalet när jag träffade Axel för första gången, han tillhörde dock en av veteranerna i Näste 6. Sina första år inom organisationen gick han tyvärr förbi ganska obemärkt, då han på sitt väldigt typiska norrländska sätt var väldigt blyg och tillbakadragen. Hans vilja att kunna tillföra or
En revolutionär rörelse får ingenting gratis. Inget stöd från staten, inga hyllningsreportage i massmedia, ingen ekonomisk uppbackning från människor med inflytande i samhället. Historien visar att för revolutionära rörelser blir detta aktuellt först efter att rörelsen på allvar bekänt färg och visat att man är en spelare värd att satsa på, eller en fruktad fiende som man måste göra eftergifter till. Men vägen dit är lång och krokig och har man väl nått dit är det inte alls säkert att man längre behöver, eller vill ha, någon ”hjälp”.
Trots vårt nuvarande stadium, det vill säga som en vital kamprörelse men utan makt i samhället, är det uppenbart att de som sitter på makten ser på Nordiska motståndsrörelsen som ett allvarligt potentiellt framtida hot. Det finns ett känt uttryck om att man kan ta reda på vem som styr om man tar reda på vem man inte får kritisera. Man kan genom en snarlik metod ta reda på vem som hotar makten genom att ta reda på vem som makten uppfattar som ett hot och
Ryska imperiska rörelsen under en demonstration mot Putin år 2012.
Den 6 april i år terror-klassades den nationella organisationen Ryska imperiska rörelsen (RIR) av det amerikanska utrikesdepartementet. Anledningen till detta är framförallt för att de tränat och mobiliserat trupper mot amerikanska intressen, bland annat under Ukraina-konflikten 2014. Då Nordiska motståndsrörelsen under åren haft viss kontakt med RIR använder sig den Orwellianska myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE) av detta i ett försök att svartmåla oss med det troliga syftet att verka för att också vi ska terror-klassas.
PM:et är proppfullt av såväl spekulationer som rena lögner och så till den grad att det får globalistiska propaganda-tidningar som Expressen och Expo att framstå som seriösa med sin journalistik när de skriver om oss. Lögnerna presenteras också på ett mycket fegt vis, dels genom att författaren till PM:et inte namnges och dels genom att de många lögnerna hänvisas till andra pa
I en studentlägenhet i den norrländska småstaden Härnösand blev tidigt på morgonen den 10 maj en ung nationell svensk man berövad sitt liv. Motivet till det bestialiska dådet var att gärningsmannen, Abubaker Mohamad, hade bestämt sig för att våldta en ung kvinna i samma lägenhet. Gärningsmannen hade gjort närmanden mot kvinnan tidigare under kvällen som hade avvisats och den unge mannen hade konfronterat Abubaker Mohamad angående detta. För att få utlopp för sina sjuka lustar fanns därför bara en utväg för rasfrämlingen, att knivhugga den unge mannen. Skadorna som uppstod vid dådet var så pass svåra att den unge mannen avled dagen efter. Hans namn är Tommie Lindh.
Helgen efter mordet på Tommie och våldtäkten av den unga kvinnan genomfördes en minnesmanifestation i Härnösand, där vänner till den mördade och andra nationella, däribland Nordiska motståndsrörelsen deltog. Manifestationen kunde genomföras trots myndigheternas försök att sätta käppar i hjulen för de personer som arrangera
I senaste avsnittet av Ledarperspektiv hade jag en liten utläggning om ”Motståndsrörelsen 3.0”. Jag skulle här vilja sätta det hela även på pränt och försöka utveckla vad jag menar.
Jag menar
Motståndsrörelsen är på väg in i en ny fas i sin verksamhet. Jag
baserar det på vad jag ser i den typ av aktioner som redan äger rum
och hur diskussionen går internt. Vi har haft flera möten där vi
pratat om denna typ av verksamhet och vi följer en enhetlig linje.
Eftersom vi är på
väg in i Motståndsrörelsen 3.0 så har det naturligtvis funnits
både ett 1.0 och 2.0. Innan jag kommer in på ”Motståndsrörelsen
3.0” vill jag gå igenom de två första faserna.
Motståndsrörelsen
1.0 var, grovt förenklat och undantaget de absolut första åren,
en organisation som från 1997 till 2012 var gatukampsbaserad men i
övrigt var mycket intern. Verksamheten bestod i stort enbart av
offentliga tidningsförsäljningar och basaktivism. Aktionerna var
likriktade och så även budskapet (som var ideologiskt snarare än
