Skip to content
Vid lunchtid anlände kamrater från Näste 7 till bron över riksväg 40 i höjd med Nässjöbyn för att genomföra en banderollaktion. Det var en blåsig dag där även vinterns första snöflingor föll, men trots detta bestämde sig smålänningarna för att påpeka det faktum att Ingen röstade för folkutbytet – vilket var parollen för dagen.
Kamraterna blev bemötta på ett övervägande positivt sätt, både från de som passerade under bron och av de som körde på bron som kämparna stod på. De bemöttes med diverse hälsningar, alltifrån vinkningar till en utsträckt högerarm med öppen hand.
En stund senare dök polis upp för att ställa sina vanliga frågor och åkte sedan vidare till den parkering som motståndsmännen hade parkerat vid och fotograferade deras bilar. Inte nog med det så fotograferade de alla bilar som stod parkerade där.
Polis som fotograferar slumpmässig människas bil.
Motståndsmännen stod kvar en stund till innan de rullade ihop och gick tillbaka till bilarna och åkte
Under måndagen duggade det lite lätt vilket gjorde att en flygbladsutdelning i Skurup var ett mer lämpligt kamparbete.
Efter en lyckad banderollaktion i Jönköping möttes man upp med resterande kamrater ute på landsbygden där man skulle börja med att testa aktivisternas fysiska förmåga. Testet genomfördes på strax under 45 minuter och många av kamraterna hade blivit märkbart bättre på de olika grenarna.
Armhävningar.
Situps.
Ryggresningar.
Pullups.
Efter testet åkte kämparna till en lokal där de fick mat som för dagen var korv med potatismos, en måltid som var uppskattad av de hungriga kämparna. Under måltiden kom oväntat en sympatisk person in med ett ekonomiskt bidrag.
Det hade även ställts fram ett försäljningsbord där kamraterna samlades och en del mingel uppstod runt de olika sakerna som var framställda. Det fanns alltifrån kläder till böcker och propaganda, varav en del skulle kunna ses som olagligt enligt det tyranniska systemet som idag plågar Sverige.
Det socialiserades kamrater emellan tills nästeschefen satte igång månadsmötet. Månaden som gått gicks igenom, liksom pl
Strax innan 10-tiden samlades kamrater från Näste 7 för att upplysa folket i Jönköping om faktumet att ingen röstade för folkutbytet. Det framtida Nordens fana flankerade banderollen på varsin sida. Aktiviteten flöt på väldigt bra med ovanligt många positiva reaktioner och ytterst få negativa, både från bilisterna och från de som gick förbi på gångbron.
Alla var dock inte glada över Motståndsrörelsens närvaro, Statens knektar kom och ville sätta stopp för den grundlagsskyddade aktiviteten, då det enligt dem fanns en lokal föreskrift som i praktiken skulle förbjuda Motståndsrörelsen från att ha dessa aktiviteter. När deras grundlagsvidriga försök till att få bort motståndsmännen misslyckades, försökte de istället hävda att banderollen utgjorde en olaglig affischering, vilket de också fick ta tillbaka när kämparna förklarade vad lagen faktiskt säger om det.
Till slut kom polisen på att de kunde upprätta en anmälan om ”olaglig demonstration” – vilke
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
Nordendagarna är, som bekant, en väldigt uppskattad och traditionsenlig högtid, där nationalsocialister såväl som övriga nationalister årligen samlas. Man bjuds på många upplevelser och får vänner för livet. Här delar jag med mig av min reflektion.
Spänningen steg när vi mil för mil närmade oss vår slutdestination. Snart skulle vi alla få ses; många gamla ansikten men självklart även många nya. Det är så det brukar vara, för att allt fler män och kvinnor hittar till Nordiska motståndsrörelsen och vill bli en del av den enhet som tillsammans utgör en trygghet och styrka, i kampen mot sionismen och för befrielsen av vårt folk.
Bilen rullade in på grusplanen intill grindarna. Vi var framme, äntligen!
Det var fredag eftermiddag och vi hade rest i ett antal timmar för att kunna delta på detta arrangemang. Packningen togs ut och snart började man hjälpas åt med sådant som behövdes för att komma iordning. Det var en fantastisk plats, med mycket vackra byggnader och man kände ver
I ett soligt Småland samlades aktivister och medlemmar och dagen började med att nästeschef Victor Johansson hälsade upp en av aktivisterna som blev skjuten av en elpistol under den absurda polisinsatsen på Summer meet i Västerås för att under applåder kröna denna aktivist till månadens kämpe.
Efter kröningen blev det direkt dags för kampsportsträning och kamraterna begav sig till en närliggande fotbollsplan där de började med lite enkel uppvärmning för att sedan gå över till brottning. De mer ovana kamraterna fick råd om hur man på bästa sättet försvarar sig själv mot en antagonist och blev därmed bättre ganska omgående efter det.
Efter ett hårt träningspass gick motståndsmännen igenom träningen teoretiskt och gav ytterligare råd på hur man kunde försvara sig själv.
Väl tillbaka i lokalen hade kökslaget fixat iordning dagens lunch som var fläskkotlett och potatissallad – något som blev väldigt uppskattat av de hungriga kamraterna.
Efter maten uppstod
Det har nu gått en månad sedan den civila och legala organisationen Nordiska motståndsrörelsen rent absurt terrorklassades av USA. Av allt jag hört är stödet för Nordiska motståndsrörelsen stärkt av detta.
Bland de medlemmar inom organisationen jag haft möjlighet att språka med IRL eller på Telegram så är de allra flesta mer övertygade än någonsin. Bland utomstående såväl Svenssons som nationellt organiserade hos andra än Motståndsrörelsen, tycks sympatierna överlag vara stärkta baserat bland annat på inlägg i olika debattforum, bloggar och sociala medier.
Givetvis gäller detta dock inte alla. Jag själv känner till en medlem som hoppade av i samband med terrorklassningen och en sympatisör som tidigare sagt till mig att han ville delta på Nordendagarna, men som nu istället övervägde att stanna hemma.
Denna text riktar sig till de sistnämnda och till de av mig okända som resonerar likadant och jag vill då ställa frågan; vad hade ni förväntat er egentligen? Hade ni trott att de s
Ursprungligen publicerad 2015-09-09.
Det har varit mycket fokus på kvinnor den
senaste tiden. Kvinnan i kampen, kvinnan i samhället, kvinnan i största
allmänhet. Så jag tänkte lämna mitt bidrag till debatten.
Det är idag ett faktum att den naturliga ordningen i samhället, naturen, och mellan könen är rubbad. Det ställs orimliga krav på alla människor oavsett kön. Jag tänker dock här beröra den kvinnliga delen.
De krav, eller förväntningar som ställs på kvinnor idag går helt mot den naturliga ordningen och oftast, vill jag tro, går det mot vad kvinnor själva känner är rätt och vad de vill. Det skapas en frustration hos kvinnor om att de aldrig räcker till och aldrig duger. Hur de än gör, vad de än gör så är det alltid någon som man trampar på tårna, sårar eller går mot. Vilket jag tror innebär att många idag känner skuld, stress och ångest. Det i sin tur kan leda till psykisk ohälsa och splittringar i familjer.
Den nationella rörelsen är tyvärr inte heller förskonad från k
Månadens bästa aktioner:
Offentligt valbål på Sergels torg i centrala Stockholm.
Aktivism och månadsmöte i ett soldränkt Boden.
Föredrag om rödingar och benbrott i Näste 2. (Dessvärre inte sammankopplat med varandra.)
Månadens ”shoutout”:
Pär Öberg och Fredrik Vejdeland som utan minsta tvivel fortsätter kampen för vårt folk trots att de satts upp på USA:s terror-sanktionslista och för detta bland annat blivit av med sina privata bankkonton. Stöd hjältarna!
Alla medlemmar i det numera terrorklassade Nordiska motståndsrörelsen som enträget kämpar vidare för vårt folks befrielse!
Alla nationalister världen över som vägrar ta avstånd från Motståndsrörelsen utan istället uttalar sitt stöd oavsett om dessa heter Red Ice, Patriotic Alternative, Björn Björkquist, Warren Balogh, Gregory Conte, Nya Dagbladet, Motströms eller något annat.
Månadens bilder (som inte redan använts ovan):
Månadens nyhet:
Nordiska motståndsrörelsen terrorklassas av USA.
Nat
I samband med att USA av uteslutande politiska skäl terrorklassade Nordiska motståndsrörelsen sattes också organisationens ledare Fredrik Vejdeland och den mångårigt profilerade medlemmen Pär Öberg på sanktionslistan och har med anledning av detta fått sina bankkonton på Swedbank frysta.
En juridisk process har satts igång såväl för organisationens räkning som för dessa personer, men en sådan kan både komma att ta tid och kosta pengar. Framförallt står Vejdeland och Öberg, mångåriga altruistiska kämpar och som bägge har familjer att försörja, inför en svår situation rent privat då de inte kommer åt sina pengar.
Vi ber därför nu om din hjälp!
För att hjälpa familjen Vejdeland och familjen Öberg uppmanas du att skicka förutsättningslösa bidrag i form av kontanter i väl dolda kuvert till Nordiska motståndsrörelsens postbox. Eventuellt överskott som inte skulle behövas för att säkra en dräglig tillvaro åt dessa familjer öronmärks till det följande juridiska arbetet. Givetvis går
För de som följer Motståndsrörelsen är det nu ingen nyhet att USA:s utrikesdepartement har terrorstämplat organisationen och satt tre personer på sin sanktionslista. Vänsterliberaler och judiska organisationer har i åratal velat förbjuda oss. Att de trots flera försök inte lyckats med detta, men istället som ett första steg fått oss terrorstämplade internationellt, är bara ett tydligt bevis för att det finns en yttre globalistisk makt med mer inflytande, och en helt annan politisk linje, än den röstande svensken och de inhemska politikerna.
Om det främst vore ett inhemskt intresse att förbjuda oss skulle man ha börjat med den Orwellianska inskränkningen av föreningsfriheten istället för att påpeka att en sådan inskränkning är möjlig nu i efterhand. Som förespråkare av det fria ordet, den fria nationen och den välmående vita rasen, blir det hela i samband med globalisternas syn på boskapen, en obehaglig åsikt och till och med en terrorhandling att vara nationalsocialist.
Att den n
Vid lunchtid samlades aktivister och medlemmar i staden för att upplysa folket om den union vars enda syfte är att göra vita människors liv till ett helvete och till slut utrota den vita rasen. Detta är något som gemene Svensson tyvärr inte förstått och därför gick kämparna i samlad trupp till Ica i centrum och spred ut sig därvid och började dela ut flygblad.
Alvestaborna var väldigt nyfikna och det uppstod en del samtal mellan motståndsmännen och förbipasserande, till och med en man med en Nato-tröja tog emot ett flygblad och gjorde en tumme upp mot nationalsocialisterna.
Efter fler samtal genomförda och många blad utdelade, började det glesna upp med folk och ansvarig på plats bestämde att det var dags att påbörja dagens andra segment.
Kämparna begav sig vidare till ett närliggande bostadsområde och började dela ut flygblad och sätta upp klistermärken. Ett gemytligt segment av aktiviteten där kamraterna även hade möjlighet att socialisera och njuta av det vackra so
Det hela började på förmiddagen, vid en naturskön plats någonstans ute på landet inom nästenas gränser, där det först av allt skulle hållas ett månadsmöte. Mötet avhandlade det vanliga, med planering, reflektioner och välkomnande av nya medlemmar. Därefter var det fritt att socialisera med varandra och sympatisörerna som dykt upp för firandet.
Samtidigt ställdes bord och stolar i ordning för den kommande lunchen samt att grillarna tändes. Barnen som närvarade sprang skrattande runt tillsammans och lekte i gräset samt på den närbelägna lekplatsen. Vädret för dagen var mestadels soligt även om det kom en och annan regnskur som varade knappt en minut. Hur som helst var det inget som besvärade sällskapet.
Då alla närvarande hade betydligt mer mat än vad de tillgängliga grillarna kunde få plats med, fanns det gott om tid att lära känna kamrater man sällan ser betydligt bättre, samt sympatisörer man träffat för första gången. Vissa i sällskapet hade tyvärr missuppfattat inbjuda
