Skip to content
Dagen inleddes med att nästets aktivister och aktivistaspiranter möttes upp för att genomföra organisationens aktivisttest. Testet löpte på i bra tempo trots sommarvärmen och en kort tid senare var flera av deltagarna godkända.
Efter att testet avslutades fortsatte den fysiska aktiviteten. När vattenpausen var över anordnades det ett kortare kampsportspass. Fokuset låg denna gång på boxningen där deltagarna till en början övade på grundläggande slagkombinationer. Som vanligt slutfördes passet med sparring där alla fick möta alla under ett antal kortare ronder.
Lunchtid började nu närma sig så grillen tändes och maten togs fram. Allt fler medlemmar började nu dyka upp för att delta på det stundande månadsmötet. När samtliga var på plats och maten var uppäten kunde månadens möte börja.
Mötet bestod till en början av allmän information som syftar till att ge åhöraren en tydlig bild av hur läget ser ut för nästet och organisationen för tillfället. Senare planerades det en hel
Allt sedan Organisationsdagarna i mars har träning varit ett stort samtalsämne både här och runtom i våra nästen, men det är egentligen inte vad jag tänkte skriva om denna gång trots rubriken – ja, åtminstone inte annat än som jämförelse med annat kamparbete vi utför.
Vad jag däremot tänkte uttrycka mig lite kring är den aktivism av olika slag vi utför hela tiden och hur det är en viktig del av vår träning, ja förutom att det sprider vårt budskap och gör att vi syns då.
Precis som att ingen föds som färdig mästare i löpning eller som vinnare av världens starkaste man, så föds såklart inte heller någon som en fullfjädrad mästare på revolution. Man behöver träna till sig de egenskaper som krävs för att lyckas.
Jag tänker att precis som med styrketräning behövs det många pass under en lång tid för att uppnå sin bästa form och då är det också viktigt att träna rätt och att inte skada sig på vägen, eftersom det leder till långa uppehåll utan aktivitet eller att man rentav slu
Strålande solsken väntade deltagarna intill havet när man anlände, varifrån samtliga med hjälp av båt tog sig vidare. Planen var att leta reda på en lämplig ö i Stockholms skärgård där man kunde genomföra helgens aktivitet.
När platsen lokaliserats steg man i land och lastade av all packning som medtagits. Härifrån vandrade deltagarna sedan ett tag tills en tillräckligt stor plan yta hittats för att slå läger. Ett improviserat tält skulle här byggas av presenning och rep, vilket man skred till verket med ganska omgående. Platsen röjdes från grenar och annat och ett rep spändes mellan lämpliga träd över vilket presenningarna hängdes.
Då platsen var till synes obesökt sedan tidigare behövde en eldstad byggas för att kunna ha någonstans att tillaga mat. Stenar av olika storlek samlades in från det närbelägna området och lades till rätta i en fördjupning i berget, för att det förhoppningsvis skulle vara lite mindre blåsigt just där man startade elden. Vinden blåste under
Nationellt sinnade från hela Småland samlades under förmiddagen för att lyssna på föredrag. Kamrater och nya nyfikna socialiserade en stund samtidigt som man åt frukost och drack kaffe.
Föredraget handlade om strukturell rasism mot vita. Vejdeland inledde med att försöka reda ut vad strukturell rasism egentligen innebär, och fortsatte sedan med att konstatera att någon strukturell rasism mot icke-vita i Sverige inte existerar, samtidigt som det finns mängder av bevis för att strukturell rasism mot vita faktiskt existerar. Han lyfte sedan fram flera exempel på strukturell rasism mot vita.
Till sist avslutades föredraget med en frågestund där publiken fick ställa frågor till föredragshållaren. Det ställdes många intressanta frågor, både om själva föredraget men även om Nordiska motståndsrörelsen som organisation.
Efter föredraget var det dags för mat. Man åt då isterband och dillstuvad potatis samtidigt som man samtalade om alla möjliga intressanta ämnen.
Föremål till
Idag råder en klanderkultur. Jag har skrivit artiklar som berört detta förr, framförallt i artikeln Det är ett problem att alla har (fel) åsikter om allting och jag skrev då att det skulle kunna författas en hel bok om problematiken, kanske skulle denna artikel kunna ses som kapitel två.
Alla ska idag ha en egen åsikt om precis allt som sker och man ska hellre kritisera än att följa – ja, förutsatt att det inte är den av etablissemanget, påstådda enda sanningen som sprids, för den ska givetvis följas dogmatiskt. Bland personer som vaknat och kastat detta ok blir dock i många fall bara kritiken kvar – man ersätter inte kulturmarxismen med något nytt att lojalt följa.
Det är en del av det liberalistiska giftet som satt klorna i vårt folk – individen och jaget har blivit viktigare än vi:et och kollektivet. Då givetvis måste man också ha egna benhårda åsikter om allt och kan inte kompromissa. Varför tro att någon annan kommit på bättre idéer än jag själv som är störst av de stora
Dagen började med ett enklare månadsmöte där bland annat den kommande planeringen gicks igenom. En ny last med propaganda hade nyligen tagits emot i form av flygblad och klistermärken. Då klistermärken kommer i enorma buntar med samma motiv, och det fanns tio olika, så behövde dessa blandas upp i mer lätthanterliga blandade högar. Tusen och åter tusentals klistermärken räknades upp i högar som täckte hela borden och delades sedan upp mellan deltagarna.
Därefter följde en kortare genomgång om vad dagen skulle innefatta, varefter samtliga fick avnjuta en lunch i goda kamraters sällskap. Med mat i magen begav man sig bilväga till centrala Västerås, då den årliga tillställningen Västerås Summer Meet skulle äga rum, om än mer informellt än tidigare år då kommunen detta år vägrat ge tillstånd för huvudarrangemanget.
Med fanor i fronten tågade man genom staden tills man kommit fram till ett mindre torg, en välbekant plats för vissa, då man stått där flera gånger tidigare i liknande
Småländska kamrater samlades på morgonen i en lokal där det bjöds på frukost och dagordningen gicks igenom.
Man begav sig sedan ut för att träna kampsport. Först hölls en kortare genomgång av grundläggande slagteknik för de oerfarna och sedan fick de prova på lite olika slagkombinationer och grepp. Kampsportsträningen avslutades till sist med sparring.
Det andra momentet i dagens träning var att man tränade på att agera sköldbärare under demonstration. Man delades in i två grupper, en grupp fick agera sköldbärare, medan den andra gruppen fick agera antagonister. Sedan tränade man på hur man ska hantera realistiska scenarion som kan ske på demonstrationer för att försvara sig själva och sina kamrater.
Efter en hård träning gick kamraterna in i lokalen igen och åt sig mätta på en måltid fläskkotletter och potatisgratäng.
Till sist hölls planeringsmöte där man gick igenom verksamheten sedan senaste månadsmötet och till sist fortsatte man med att planera för den när
Den 19 juni kunde vi på läsa ett reportage om en tre dagar lång vandring i Sarek till Skierfklippan. I reportaget fanns det flertalet helt fantastiska bilder där vi väljer att återpublicera några av de bästa här.
Söndagen den 18 juni var en speciell dag, då jag med kamrater från Nordiska motståndsrörelsen besökte Stockholms stadshus, som i år fyller 100 år, och på grund av detta hade öppet hus för allmänheten.
106 meter högt sträcker sig det välkända tornet.
Vi gick omkring i den massiva byggnaden och tittade på den vackra arkitekturen och konsten. Stadshuset är en fröjd att beskåda då det är byggt vid en tid då husbyggandet och konsten ännu inte perverterats av kulturmarxismen.
Byggnaden invigdes på midsommarafton den 23 juni 1923, 15 år efter att beslutet tagits att ett kommunalhus skulle uppföras på platsen.
Första anhalten var den världskända Blå hallen, detta jättestora rum där Nobelpristagarna blir bjudna på fest med kungen och alla möjliga politiker varje år. Tyvärr sitter även dagens politiska styre av Stockholm i dessa vackra lokaler. Det är en skam att vänsterpartister, miljöpartister, sossar och annat pack får hålla till i detta magnifika hus, som symboliserar Sveriges oc
Ett stort antal kamrater hade tagit sig till Jimmys och Julias gård i Skara för att fira midsommar och samtidigt hedra förfäderna genom att tävla i vikingakamp och på andra sätt föra sommarsolståndets traditioner vidare.
Dagen inleddes med samkväm och kaffe samtidigt som arrangörerna höll en genomgång om olika förhållningsregler och planeringen för dagen.
Efter detta började det arbetas på olika håll. Kökslaget genom att förbereda lunch, kvinnor och barn genom att pynta midsommarstången och andra genom att sätta upp sina tält. När midsommarstången var pyntad och klar samlades alla deltagare för att se på när den restes. Midsommarstången hade formen av en Algiz-runa, symbolen för livets träd.
Efter detta var det dags för lunch. Det var ett riktigt smörgåsbord som dukades fram med flera olika sorters sill, färskpotatis, kallrökt lax, ägghalvor producerade på gården, prinskorv, köttbullar med mera.
Därefter samlades alla deltagare vid midsommarstången igen
Den första dagen inleddes med att man samlades på en restaurang i Jokkmokk för att äta en gemensam lunch och få magarna fyllda inför den långa vandringen. Sällskapet som skulle vandra bestod av sympatisörer, aktivister och medlemmar.
Målet för utflykten var bergstoppen Skierfe, som ligger i utkanten av sydöstra Sarek, och tanken var att ge dem som är oerfarna fjällvandrare ett smakprov på en Sarek-vandring, då Skierfe jämförelsevis med många andra turer i området är en ganska simpel vandring.
Efter att sällskapet packat magarna fulla med mat hoppade man in i bilarna igen för att bege sig till Sitoälvsbron, som markerar startpunkten för vandringen. När man närmade sig bron började fjällens vidunderliga snötäckta toppar torna upp sig vid horisonten, och väckte vandringslusten hos de bilburna nationalsocialisterna.
När man parkerat bilarna var det bara att spänna på sig den tunga packningen och börja traska framåt i rask takt, då en lång vandring väntade innan det var dags att sl
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
En bättre inramning än den svenska idyll som utgjorde tillvaron för tredje nästets nationaldagsfirande är svår att föreställa sig. Detta påpekades också av flera deltagare. Ett förstummande skönt grönt landskap omgärdade platsen där nästeskamrater och sympatisörer skulle spendera en dag innehållandes god mat, fika, intressanta samtal, livemusik samt ett tal.
Samtalen spände mellan det personliga och världspolitiken. Det blev också flera dykningar i historien då historieintresset är starkt hos flera medlemmar. Diskussionerna fick ta en paus när det var dags för trubaduren att framföra några visor. Åhörarna fick bland annat lyssna till Idas sommarvisa och sånger från John Holms låtskatt. Och så klart, dagen till ära – Du gamla, Du fria.
Händelsen som var i centrum för dagen var ett tal av Sebastian Elofsson, i vilket han tog avstamp i hembygden och banden man har till den plats man är uppväxt på som grund för sitt politiska engagemang. Han påminde åhörarna att det
Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.
Festplatsen på morgonen.
Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.
Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens
