Skip to content
Hejsan Joakim Kannisto, kan du kort introducera dig själv för de som inte regelbundet lyssnar på Nordisk radios Mer än ord?
Hej! Ja, vad ska man säga. Knegare, familjefar och aktivist i Nordiska motståndsrörelsen, 35 år och boendes i Bergshamra.
Kan du beskriva för läsarna vad det var som inträffade den 9 november i Solna?
Jag träffade på en ”vålds”-röding mitt på ljusa dagen och tänkte helt enkelt passa på att prata med honom, de är ju ändå så pass sällsynta att man inte kan ducka ett sånt tillfälle. Jag såg honom, han såg mig. Jag tänkte ta tempen på honom och om han var på, även på att slåss men när jag kom ikapp honom så visade han sig bara vara en röd, feg, systemförlitande mupp av högsta rang, vilket är extra anmärkningsvärt då han hade ett tygmärke på sin ryggsäck som borde tolkas som att han ville ha konfrontation. Han försökte gå ifrån och undvika, och jag tänkte helt enkelt att han förtjänar typ ett vykort från vårt möte. Så varför inte bara en spark i ar
Kamrater samlades under eftermiddagen strax söder om huvudstaden där man skulle prova på lite annorlunda träning jämfört med det som i vanliga fall förekommer i nästet. Man värmde först upp med lite löpning och uppmjukande rörelser innan man tog sig till träningsområdet.
Ansvarig för träningen gick snabbt igenom reglerna för dagen, som innefattade bland annat ett bestraffningssystem där deltagare som inte kan genomföra en övning till fullo, istället blir tvungen att göra en annan förhållandevis lätt övning, 100 gånger. Genomförs inte denna övning blir hela gruppen tvungen att genomföra samma moment 100 gånger.
Självklart togs hänsyn till eventuella skador deltagarna hade sedan innan, men turligt nog var det ingen övning för dagen som någon inte kunde genomföra på grund av fysiska krämpor. Inbillade mentala hinder godtogs dock inte som en ursäkt för att inte delta i ett träningsmoment.
Dagens första övning var att välja ut en sten stor nog för att orka bäras 100 meter utan a
Den 9 september vajade Nordiska motståndsrörelsens fana återigen över Nordens högsta berg, Galdhöpiggen.
Efter att ha fått blodad tand för vandringar och bergsbestigningar bestämde sig en grupp, som tidigare i år har bestigit Sveriges högsta berg, att ta sig an Nordens högsta berg. Tiden var knapp eftersom sommarsäsongen redan hade börjat präglas av lägre temperaturer, så låga som -15 grader. Kamraterna kunde dock med hjälp av noggrann planering och uthållighet genomföra de förberedelser som krävdes för att ta sig fram till Spiterstulen. På fredagskvällen var tälten resta och kamraterna förberedde sig nu inför ännu en utmaning där ingen riktigt visste vad som väntade dem.
Spektakulär natur.
Målet, om att bestiga Nordens högsta berg, som sedan hemresan från Kebnekaise hade grott, var äntligen i sikte. Med förvånansvärt bra väder och tidig uppstigning började kamraterna nu vandra framåt och uppåt. Trots den omständliga förberedelsen inför det vinterväder som tidigare ut
Dagen började med att några aktivister och medlemmar besökte ett till lokalen närliggande gym för att träna tillsammans innan tillställningen skulle starta. En liten stund senare tog man sig till lokalen för att förbereda inför alla de aktiviteter som skulle ske under dagen. Månadsmöte, föredrag och kräftskiva med tillhörande umgänge stod på helgens schema.
Förmiddagen var nu snart slut och resten av nästet hade anlänt. Ett gemensamt möte var det första som behövde avhandlas. Åhörarna blev väl informerade över vad som hänt sedan sist och vad som kan komma att hända framöver. Denna information gick tämligen snabbt att få ut och direkt efter mötets sista punkt började det ställas iordning för det efterlängtade föredraget.
Riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland gick nu upp och ställde sig framför nästets medlemmar och sympatisörer. Till en början försökte han ge en vettig definition till vad strukturell rasism faktiskt är, dock inte utan att först förklara hur otroligt abstrakt och
Allt sedan Organisationsdagarna i mars har träning varit ett stort samtalsämne både här och runtom i våra nästen, men det är egentligen inte vad jag tänkte skriva om denna gång trots rubriken – ja, åtminstone inte annat än som jämförelse med annat kamparbete vi utför.
Vad jag däremot tänkte uttrycka mig lite kring är den aktivism av olika slag vi utför hela tiden och hur det är en viktig del av vår träning, ja förutom att det sprider vårt budskap och gör att vi syns då.
Precis som att ingen föds som färdig mästare i löpning eller som vinnare av världens starkaste man, så föds såklart inte heller någon som en fullfjädrad mästare på revolution. Man behöver träna till sig de egenskaper som krävs för att lyckas.
Jag tänker att precis som med styrketräning behövs det många pass under en lång tid för att uppnå sin bästa form och då är det också viktigt att träna rätt och att inte skada sig på vägen, eftersom det leder till långa uppehåll utan aktivitet eller att man rentav slu
Under tisdagen den 11 juli valde en handfull medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen att vandra från Nikkaluokta till fjällstationen vid bergsfoten av Kebnekaise. Med vinden i ryggen genom tät björkskog och över öppna myrar gick vandringen som senare byttes till tyngre stenrösen och mindre branta öppna fjäll.
Med en stekande sol i ansiktet och många liter vatten senare tog sig gruppen till slut fram till fjällstationen där det slogs läger för natten och en chans för återhämtning inför den stundande utmaningen.
Redan tidigt på morgonen därpå påbörjades bestigningen av Sveriges högsta berg Kebnekaise, med både vädret och turen på sin sida. Efter närmare 9 långa kilometer av vandring med en fantastiskt vacker utsikt av den nordiska fjällvärlden lyckades bestigningen av Sveriges högsta topp.
Väl framme väntade en extremt vacker utsikt som varje nordbo bör uppleva minst en gång i livet. Tillbakavägen var relativt lugn och bjöd inte på några överraskningar. Det var en fantastis
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
Den första dagen inleddes med att man samlades på en restaurang i Jokkmokk för att äta en gemensam lunch och få magarna fyllda inför den långa vandringen. Sällskapet som skulle vandra bestod av sympatisörer, aktivister och medlemmar.
Målet för utflykten var bergstoppen Skierfe, som ligger i utkanten av sydöstra Sarek, och tanken var att ge dem som är oerfarna fjällvandrare ett smakprov på en Sarek-vandring, då Skierfe jämförelsevis med många andra turer i området är en ganska simpel vandring.
Efter att sällskapet packat magarna fulla med mat hoppade man in i bilarna igen för att bege sig till Sitoälvsbron, som markerar startpunkten för vandringen. När man närmade sig bron började fjällens vidunderliga snötäckta toppar torna upp sig vid horisonten, och väckte vandringslusten hos de bilburna nationalsocialisterna.
När man parkerat bilarna var det bara att spänna på sig den tunga packningen och börja traska framåt i rask takt, då en lång vandring väntade innan det var dags att sl
Ursprungligen publicerat 2019-05-27.
Världen blir allt mer fjättrad i globalisternas kedjor och de unika skillnaderna mellan länderna tycks minska. Kosmopoliter får allt större makt och de multinationella företagen blir allt fler. Världsomspännande nätverk som EU, FN och NATO kräver hela tiden större inflytande.
Detta leder nordborna till ett vägskäl. Antingen låter vi oss knuffas
nedför stupet, förlorar vår identitet och blir en färglös del av den
globaliserade världen – eller så gör vi vad vi kan för att stå fast och
slå vakt om vår suveränitet samt säkra överlevnaden för våra unika folk,
nationer och kulturer. Därigenom skulle vi också föregå med gott
exempel för andra nationer att i sin tur slå sig fria och uppnå sin
fulla potential.
Är det den första vägen du vill att vi går är det bara att blunda och
låta mörkermakterna sköta resten. Känns istället den andra vägen mer
lockande måste vi förena oss med andra av vårt folk som väljer samma
väg. Sverige ensamt ha
På lördagseftermiddagen träffades man på Lovön i Mälaren, där Drottningholms slott ligger, som var den första anhalten för dagen. Här tog man gemensamt en rundvandring i parken som omger slottet, och beskådade både den vackra naturen och djurlivet som rör sig omkring. När man var nöjda hoppade man in i bilarna igen och begav sig en kort bit västerut, till Lovö kyrka.
Vid denna kyrka ligger kvinnan begraven som tidigare kallats Tredje rikets första dam, Carin Göring. Då en avatars födelsedag nyligen inträffat hade man beslutat sig för att ha en social aktivitet för att fira dennes minne, och passade samtidigt på att besöka gravplatsen för en för nationalsocialisterna väldigt viktig ikon innan maktövertagandet. Svenska Carin Axelina Hulda Fock gifte sig med den tyske piloten Hermann Göring som senare skulle bli befäl över SA, och gick själv med i NSDAP 1922. Dessa två skulle senare användas av Joseph Goebbels i propagandan som användes i Tyskland, och Carin blev en nordisk iko
Pär Öberg
Vad är dina allmänna tankar kring nationalsocialistisk 1 maj i Sundsvall?
Det ska bli mycket trevligt, vi har varit där flera gånger förut, men jag har aldrig varit där 1 maj. Sundsvall är en stad med en lång historia av tung och betydelsefull industri. En bra stad för att visa att Motståndsrörelsen är det enda alternativet för en arbetare som överhuvudtaget vill ha en framtid.
År 1721 brändes och plundrades Sundsvall av ryska trupper. Idag plundras staden av rovgiriga globalister som centraliserar allt mer makt, bort från folket till osympatiska icke folkvalda härskare. Vi vill ändra på det.
Du har ju tidigare debatterat med meningsmotståndare under Motståndsrörelsens demonstrationer. Är detta något du skulle vara öppen för också i år om någon känner sig manad?
Jag är i princip alltid öppen för det. Det skulle vara extra kul att prata med kommunalråd Bodil Hansson. Men, bara ryktet om att Motståndsrörelsen skulle komma till staden verkar ha fått henne att avs
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
Max Rosenfors hyllar i en krönika på Nordfront den nationella internetkultur som han skriver var som starkast 2015-2017, och att denna ingick i en medveten plan för den nationella rörelsen att erövra internet, något vi också lyckades med, för att sedan bli närmast totalt censurerade. Vidare problematiserar Rosenfors att han efter detta inte längre tycks se någon plan för hur vi nationella ska kunna segra.
Jag har inte hört en enda nationalist förklara hur vi nu ska gå framåt, än mindre faktiskt visa vägen och att genom handling visa hur ens plan ser ut. Det är ju katastrofalt. Det finns gott om saker att harva på med, tro mig, men att harva på är väsensskilt från att ha en plan.Detta problem, och inget annat, bör du grubbla över.Det finns ingenting viktigare att tänka på, och ingen annan än vi kommer lösa det.Jag ställde mig nämligen frågan hur jag skulle förklara för någon som tycker som oss, men som inte är villig att delta i aktivism för saken: hur ska jag förklara varför vi behö
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Inför en tävling får du extra motivation och ett mål med din träning. Du måste träna och förbereda dig för att öka dina chanser att vinna och minska riskerna för skador eller en pinsam förlust.
Innan och under en match lär du känna dig själv och får brottas med känslor som nervositet, stress och rädsla. Om du inte är lugn och klar i huvudet när du går in i ringen kan det vara en stor nackdel. Åtminstone när fighten börjar får inga känslor distrahera dig. Känslorna ska inte aktivt störa ditt medvetande, utan istället bör de kanaliseras så att de på ett mer omedvetet plan gynnar dig; utan att du behöver tänka på det kommer din kropp förstå att du är i en farlig situation och ge dig adrenalinpåslag som gör att du bättre kan hantera situationen.
Det här utforskandet av det egna psyket påminner lite om upplevelsen under svåra vildmarksturer. Under en vandring kan man också behöva brottas med trötthet, smärta och viljan att ge upp, men det ä
Aktionen ifråga ägde rum i staden Kalundborg på västra Själland, där man träffades och genomförde en offentlig flygbladsutdelning. Aktivisterna intog gågatan i staden för att dela ut flygblad och få sig en pratstund med folket i Danmark om dåtid, nutid och framtid. De pratglada aktivisterna erbjöd varje förbipasserande ett flygblad och en möjlighet att samtala.
Majoriteten av människorna på gågatan tog glatt emot flygbladen och responsen var generellt positiv. Det var dock några oliktänkande som beklagade sig och tyckte att aktivisterna borde ”lära sig av historien” och släppa nationalsocialismen. Denna typ av invändningar gör inget intryck på Motståndsrörelsens aktivister, och aktionen fortsatte med oförändrat engagemang. Dialogerna med de förbipasserande sträckte sig brett, och man talade om allt från vikten av den vita rasens överlevnad till Nordiska motståndsrörelsens miljöpolitik.
Efter en god stund på gatan och flera lyckade samtal gick gruppen vidare o
