Skip to content
Nordiska motståndsrörelsen är inte som Försvarsmakten. Uppenbarligen. I detta upp-och-ned-vända samhälle är vi tvärtom på många sätt och vis bättre. En civil kamporganisation mot en försvarsmakt med alla dess resurser och kompetent personal, hur är det ens möjligt?
Vi har inte alltid betraktat Försvarsmakten med avsky och äckel. En gång i tiden såg Nordiska motståndsrörelsen på Försvarsmakten som någonting positivt. Den enda kraft inom det rådande systemet som faktiskt fostrade pojkar till män och soldater. Som lärde dem disciplin och viktiga saker som att kunna ta order. Försvarsmakten var någonting sunt i en urspårad värld.
In träder den alkoholiserade malajen Peter Hultqvist – en i den långa raden av försvarsministrar som inte har en aning om vad krigföring innebär. Bort med sådana som arméchefen Anders Brännström – som ville att Försvarsmakten skulle vara just en försvarsmakt som ägnade sig åt att försvara landet. Och in med sådana som den nuvarande ÖB:n Mikael Bydén – en
Nationalsocialism är folkgemenskap! Vi har skanderat och upprepat dessa ord många gånger. Begreppet folkgemenskap är en av grundpelarna i vår överlägsna världsåskådning, tillsammans med rasläran, judefrågan och övertygelsen om den biologiska nödvändigheten att respektera naturens lagar. Men medan de övriga tre är inriktade på vår kamp för överlevnad, så är folkgemenskapen något som präglar vårt sätt att leva och agera.
Jag vill i denna text visa att det är folkgemenskapen som gör det
till ett fantastiskt livsval att vara nationalsocialist. Men också att
det är den praktiserade folkgemenskapen som kan bli den magnet som drar
nya anhängare till vår rörelse.
Nationalsocialismen är inte bara en ideologi, den är en
världsåskådning. Skillnaden dem emellan är att en ideologi bara omfattar
vissa områden av tillvaron, som politik, ekonomi, juridik och liknande.
Man kan alltså bekänna sig till en viss ideologi, exempelvis liberalism
eller socialism, utan att det för den skull p
Det är en självklarhet att en stat måste kunna försvara sig från främmande hot. Än mer självklart blir det om vi betraktar vår omvärld och ser de enorma problem den brottas med och tillåter oss spekulera i hur saker kan förvärras i framtiden.
De fristående nordiska länderna är i dagsläget svaga. Så svaga att stormakter med lätthet skulle kunna ockupera oss militärt. Även om de nordiska militärmakterna slog sig samman idag skulle deras militära förmåga ändå inte i närheten kunna mäta sig med USA:s eller övriga EU:s.
Lösningen är dock inte ett medlemskap i Nato eller allianser med andra stormakter som skulle tvinga oss in i konflikter vi inte borde vara en del av.
Ledningen för ett välmående land skulle inte bara sova tryggt med en militärt utbildad och beväpnad befolkning – den kommer sova tryggare än i ett land med en avväpnad befolkning. Fiender till landet skulle tänka sig för en gång extra om de visste att de först måste möta ett folk redo att försvara sin stat och det med sina egna
Räntehöjningar. Vinstmarginaler.
Hyperinflation. Skuldsättning. Riskkapitalister. Nasdaq. Vad skapar
dessa begrepp för känslor hos dig? Hos mig har de alltid skapat
frustration. Frustration över att leva under ett system som idag
omfattar större delen av världen, där ekonomin är den enda faktor och
värdegrund som styr samhället. Där oavbruten tillväxt ses som det enda
naturliga, där naturresurser förslösas, ekosystem förgiftas och
människors hälsa föröds av kortsiktig egoistisk vinning; där anonyma
storheter som Rothschild, Soros,
Bilderberg, G8, G20, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken
är de som egentligen styr människors liv; där spekulationer och närmast
vidskepliga förväntningar kan orsaka börsras och konkurser.
I mitt yrkesliv som chef i ett antal industriföretag har jag alltid
så småningom kommit på kollisionskurs med företagsledningen när dessa
har försökt få mig att genomföra beslut som jag själv uppfattar som
djupt omoraliska. Beslut som att ka
7. Införa ett nationellt socialistiskt samhälle där resurserna fördelas så att vi tar hand om hela folket, såväl starka som svaga, och där alla ska ha möjligheten att nå sin fulla potential. Det ska finnas ett socialt skyddsnät som ger medborgaren rättigheter, men också skyldigheter. Staten ska kontrollera grundläggande infrastruktur av allmännyttiga intressen då detta kräver ett större ansvarstagande än vad ett företag klarar av. Samtidigt ska företagande och innovationsanda uppmuntras.
Den nationella socialism som Nordiska motståndsrörelsen företräder skiljer sig avsevärt från den internationella och marxistiska socialismen som kommunismen och socialdemokratin står bakom och har lyft fram i Norden. Vår socialism är nationell och grundar sig i folkgemenskap och inte klasskamp. I vårt samhälle kommer intellektuella och välutbildade såväl som handens grovarbetare, de från mer välbärgade familjer såväl som de från sämre förhållanden, de ur samhällets elit såväl som de svaga och uts
8. Återinföra allmän värnplikt och utöka försvaret. Alla som fullgjort sin värnplikt behåller sitt vapen och sin utrustning. Varje medborgare ska kunna bidra till försvaret av nationen mot såväl yttre som eventuella inhemska hot.
Det är en självklarhet att en stat måste kunna försvara sig från främmande hot. Än mer självklart blir det om vi betraktar vår omvärld och ser de enorma problem den brottas med och tillåter oss spekulera i hur saker kan förvärras i framtiden.
Jordens resurser är inte oändliga och förr eller senare kommer rovgiriga stater och andra intressen tvinga sig till resurser från dem som inte kan försvara sig. Sådana krig rasar redan och de kommer med all säkerhet att öka i framtiden.
Det här är en oundviklig utveckling med en sinande global oljetillgång och en skenande befolkningsökning. Nämnas i sammanhanget kan att planetens population på 1960-talet uppgick till ungefär tre miljarder och har med andra ord mer än fördubblats sedan dess. Nämnas kan också at
För ungefär tjugo år sedan – då jag själv
började betrakta mig själv som nationell – var i princip alla nationella
också socialister och kallade sig just nationalsocialister. Huvuddelen
av den tidens nationella var arbetare och kunde i många fall relatera
till sociala frågor. Det var en tid av privatiseringar under regeringen Carl Bildt och därefter fortsatta privatiseringar under de regeringar, särskilt de under Göran Persson,
som leddes av ”arbetarpartiet” Socialdemokraterna. Alla var inte
insatta i vad det innebar att vara nationell socialist, men de flesta
hade hjärtat på rätta stället.
Idag är långt fler insatta i vad nationalsocialism handlar om
samtidigt som denna ideologi är på uppgång. Men den nationella
socialismen har tappat mark gentemot de inom den nationalistiska eller
invandringskritiska miljön som ser socialism som en barlast eller helt
enkelt inte bryr sig. Vi kan vara på väg att bli utkonkurrerade i antal.
Med tanke på att ”bara” 57 procent är natione
