Skip to content
Wretström hedrades inte bara vid sin gravplats i Surahammar igår. I Salem, i anslutning till den plats där Daniel bragdes om livet av en mångkulturell pöbel den 9:e december, år 2000, tändes 14 stycken marschaller i formen av en Tyrruna. Under minnesstunden hölls en banderoll upp med texten VI GLÖMMER ALDRIG DANIEL WRETSTRÖM.
Banderollen spändes sedan upp på platsen som en påminnelse till de svenskar, nationalister som andra, som låtit minnet av Daniel falla i glömska.
Nordiska motståndsrörelsen glömmer aldrig, och vi förlåter aldrig mordet på Daniel!
Daniel Wretström!Närvarande!
Kamrater möttes i ett snötäckt Stockholm och begav sig gemensamt mot Kungsträdgården. På väg till statyn blev man stoppad av en medelålders kvinna som uppehållit sig med några andra utanför en intilliggande lokal. Kvinnan var oerhört nyfiken på vad kamraterna skulle göra just denna kväll, och hennes tillstånd beskrevs i efterhand av en kamrat som mysfull. Efter ett kort allmänt svar blev kvinnan bara än mer intresserad och ville veta vem Karl XII var och vad han gjort.
Diskussionen gick allteftersom över mer på politik och kvinnan lät väldigt sympatisk till kamraternas förklaringar. Hon beskrev gruppen som trevliga, mysiga män, och när hon till slut fick reda på att det handlade om Nordiska motståndsrörelsen blev hon väldigt förvirrad över hur hon skulle känna. Indoktrineringen från media stämde inte alls överens med männen hon såg framför sig. Kvinnan blev bara mer och mer angelägen om att få stå kvar i kylan och samtala med gruppen och greppade till slut tag i en kamrat bara f
Dagen startade med att man möttes på en i förväg bestämd samlingsplats och vägde in sin packning. Minst 10 kg packning ska bäras för aktivister samt aktivistrekryter och för medlemmar var detta frivilligt.
Efter några hundra meter marsch kom kamraterna in på en svår terrängsträcka som heter Skurugata. I minusgrader med snö och is på klippblocken blev denna sträcka svårframkomlig. När man hade avverkat en mindre sträcka i denna skurna gata anlände man till dagens första utbildningsstation där en erfaren bergsklättrare kom att hålla en kurs i repellering.
Det farligaste momentet i repellering är när man går utför klippavsatskanten, där det krävs mental styrka, annars var det bara att gå eller hoppa längs med klippväggen nedför.
När alla kamrater hade repellerat tog man sig en kaffe och njöt av den vackra naturen uppe ovanför avgrunden för att sedan gå mot den högsta bergsväggen (ca 30-35 m) där motståndsmännen fortsatte repellera längs den isiga väggen ned i djupet av Skurug
Den 6 november, 1632 stupade Gustav II Adolf i slaget vid Lützen, där han stred tillsammans med sina soldater. Gustav II Adolf är främst känd som en stor krigarkung som expanderade Sveriges gränser österut. Han gjorde dock stora skillnader även hemma i Sverige där han omorganiserade den svenska armén och byggde upp den svenska flottan till en av Europas mest moderna och vältränade krigsmakter, grundlade nya städer och förändrade det inrikespolitiska arbetet.
Då Gustav II Adolf var en ledare, med mod och offervilja som gjort stort avtryck i Sveriges historia, valde Nordiska motståndsrörelsen i Stockholm att på konungens dödsdag hedra honom och minnas den historia som alltmer glöms i det rådande politiska klimatet.
På kvällen den 6 november tog sig ett antal medlemmar och aktivister till Gustav Adolfs torg där kungens staty står. Framför denna ställdes det upp med en Tyrrunefana och en svensk fana, samtidigt som 14 marschaller tändes, vilka formade en Tyrruna. Nordiska motstånd
En skriftlig rapport från dagen finner du här.
På väg mot Medborgarplatsen.
Klimatalarmister på plats.
Statens knektar ser lite sugna ut.
Varje rödings värsta mardröm.
”Ursäkta, får man komma in på en kopp kaffe?”
Längs Gamla Stans kullerstensgator.
Gruppen anländer till Mynttorget.
Innefattar det även terrorattentat?
Uppställda intill Sveriges riksdag.
Hampus Maijala håller sitt tal.
Stockholms stadshus i bakgrunden.
Dags för Daniel Gerdås tal.
Alla resenärer för möjligheten att smutsa ner den israeliska trasan.
Framme vid Karlaplan.
Marschen går nu mot Israels ambassad.
Farbror blå hälsar på för att informera om PL24.
Mot ondskans centrum.
Ambassaden kan skymtas bakom träden.
Det börjar ljusna igen.
Gerdås framför sitt tal även för israelerna.
Under föregående helg anordnade Kommittén för den första Gerd Honsik-Europakongressen en konferens för att både uppmana till europeisk enighet och hedra den tysk-österrikiske frihetskämpen Gerd Honsik. Nordiska motståndsrörelsen var inbjudna att hålla tal tillsammans med CasaPound (Italien), Der Dritte Weg (Tyskland, Nouvelle Droitte (Frankrike) samt en österrikisk representant. Fredrik Vejdeland från Nordiska motståndsrörelsens svenska riksråd talade för organisationens räkning.
Delegationen från Nordiska motståndsrörelsen anlände till Wien på fredagskvällen och mötte upp kamrater vid en nationell pub där man knappt hann komma innanför dörren innan man blev bjudna på riktig österrikisk wienerschnitzel och öl. På plats fanns i lokalen bland annat ungrare, tjecker, schweizare, tyskar och österrikare – förenade i kampen för ett fritt Europa. Efter en mycket trevlig afton i goda kamraters lag tvingades deltagarna lägga sig relativt tidigt eftersom lördagens kongress skulle bö
På förmiddagen träffades kamrater för att med pendeltåg gemensamt ta sig in till centrala delar av Stockholm. Ganska snabbt kom man fram till Medborgarplatsen som var dagens första anhalt.
Här ställde man upp med två identiska banderoller åt varsitt håll och flertalet Tyrrunefanor intill. Både banderoller och flygblad hade tryckts specifikt för ändamålet och hade det enkla men kraftfulla budskapet ”Krossa Sionismen”. Kamraterna spred ut sig på platsen och började dela ut flygbladen och prata med nyfikna förbipasserande.
Lustigt nog hade man för andra gången på kort tid lyckats pricka in både rätt tid och plats för ännu en klimatsekt som skulle hålla en manifestation samtidigt, dessa var dock betydligt tystare än i Uppsala och höll sig mest för sig själva.
Då mängden människor på platsen i övrigt lämnade mycket att önska beslutade man sig efter en stund för att ta sig vidare, denna gång med sikte på Mynttorget. Med tunnelbana åkte man till Gamla Stan och gick sedan
Mitt på eftermiddagen hade kamrater tagit sig till centrala Uppsala där det var en snabb och organiserad uppställning, från bilar till samlad trupp på bara en minut. Direkt hölls en kort genomgång om vad deltagarna hade att förvänta sig av dagen, samt hur aktiviteten skulle genomföras på bästa sätt. Slagorden för dagen gicks igenom, och kort därefter hade man ställt upp på vägen med megafon, trumslagare, banderoll och fanor och började genast marschera nedför gatan.
Ännu en gång märktes organisationens förmåga av att planera och verkställa aktiviteter utan att information läcker ut, då polisen denna dag helt blev tagna på sängen. Det kom att ta ända tills dagens slut innan de kunde känna sig fulltaliga. Över Fyrisån gick marschen i sitt tidiga skede och många förvånade människor påträffades vid uteserveringar och längs med vägen.
Säg att du är feminist, utan att säga att du är feminist.
En av Uppsalas värst ansatta knarkare kom fram från under rännstenen, med en mikrofon u
15:59: Man har nu rört sig bort från staden och avrundar dagens aktiviteter. På väg tillbaka till bilarna fick aktivisterna syn på en person i AFA-tröja som snubblade omkull och sedan gav bort sin syndikalistflagga till motståndsmännen. Håll utkik efter kommande artiklar om demonstrationen.
15:32: Tåget har börjat röra sig vidare genom staden med trumslagare i spetsen, vars slag kraftigt briserar mellan husen.
15:16: Joakim Kannisto håller tal. Vad som verkar vara en extremt liten skara rödingar har dykt upp och pekar tafatt finger på säkert avstånd.
15:10: Vid det här laget har det hunnit bildas en mycket stor publik som tar del av Motståndsrörelsens budskap.
15:07: En kvinna med vad som verkar vara ett psyke av det mindre stabila slaget och med båda händerna hållandes i två väl fyllda Systembolagetpåsar gick fram till Hampus Maijala och vrålade ”din jävla bajskorv” i hans ansikte, av oklar anledning.
14:56: Anders
Den 9 september vajade Nordiska motståndsrörelsens fana återigen över Nordens högsta berg, Galdhöpiggen.
Efter att ha fått blodad tand för vandringar och bergsbestigningar bestämde sig en grupp, som tidigare i år har bestigit Sveriges högsta berg, att ta sig an Nordens högsta berg. Tiden var knapp eftersom sommarsäsongen redan hade börjat präglas av lägre temperaturer, så låga som -15 grader. Kamraterna kunde dock med hjälp av noggrann planering och uthållighet genomföra de förberedelser som krävdes för att ta sig fram till Spiterstulen. På fredagskvällen var tälten resta och kamraterna förberedde sig nu inför ännu en utmaning där ingen riktigt visste vad som väntade dem.
Spektakulär natur.
Målet, om att bestiga Nordens högsta berg, som sedan hemresan från Kebnekaise hade grott, var äntligen i sikte. Med förvånansvärt bra väder och tidig uppstigning började kamraterna nu vandra framåt och uppåt. Trots den omständliga förberedelsen inför det vinterväder som tidigare ut
Dagen började med ett enklare månadsmöte där bland annat den kommande planeringen gicks igenom. En ny last med propaganda hade nyligen tagits emot i form av flygblad och klistermärken. Då klistermärken kommer i enorma buntar med samma motiv, och det fanns tio olika, så behövde dessa blandas upp i mer lätthanterliga blandade högar. Tusen och åter tusentals klistermärken räknades upp i högar som täckte hela borden och delades sedan upp mellan deltagarna.
Därefter följde en kortare genomgång om vad dagen skulle innefatta, varefter samtliga fick avnjuta en lunch i goda kamraters sällskap. Med mat i magen begav man sig bilväga till centrala Västerås, då den årliga tillställningen Västerås Summer Meet skulle äga rum, om än mer informellt än tidigare år då kommunen detta år vägrat ge tillstånd för huvudarrangemanget.
Med fanor i fronten tågade man genom staden tills man kommit fram till ett mindre torg, en välbekant plats för vissa, då man stått där flera gånger tidigare i liknande
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Solen stod redan högt på himlen när medlemmar och aktivister från hela nästet samlades för månadsmöte i Bohuslän. Det var ett obarmhärtigt ljus med en intensitet som man inte upplevt på flera månader i denna vindpinade del av landet, men det var välkommet hos en annars solfattig folkstam.
När samtliga för dagen inbjudna hade ankommit och socialiserat ett tag ljöd Nästeschefens stämma som gevärsskott genom luften när det var dags för orientering för dagen. Först hinderbana, sedan månadsmöte och skötte man sig på hinderbanan skulle man även bli serverad mat. Efter detta tog Riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland taktpinnen och hade uppvärmning med gruppen för att sedan marschera taktfast mot början av hinderbanan.
En lätt uppvärmning som passar alla enligt Vejdeland.
Banan som är av så kallad OCR typ (Obstacle course racing) erbjöd flera utmanande hinder och det krävdes en allsidig fysik och god kondition för att kunna ta sig igenom hindren. Vid starten av banan delades gruppen
Det var 1 maj och äntligen dags att få demonstrera igen. Vi från Näste 7 mötte upp kamrater från Näste 3 i närheten av Växjö på förmiddagen för en genomgång av dagens plan. Det skulle mycket riktigt demonstreras, men kanske inte som vi hade tänkt oss utan vi skulle istället gå med i Socialdemokraternas tåg i Växjö.
Dagen till ära hade det tillverkats skyltar med citat och parafraseringar från kända socialdemokrater såsom ”Muhammed ska ha jobbet före Svenne” och ”Ökad invandring ger ökad välfärd” och dessutom en del andra folkfientliga budskap som borde passa perfekt i sossarnas tåg.
Väl på plats tog aktivisterna plats på lite olika ställen i det ganska korta ledet som formerats på en liten sidogata. Marcus Hansson som hade det lite radikala Muhammed-budskapet på sin skylt ställde sig längst bak för att slippa granskning innan tåget skulle avgå.
Nu hjälpte inte den taktiken tyvärr för en nyfiken sosse-tant bad att få se vad det stod på skylten och blev m
Lördagen den 15 april samlades medlemmar och aktivister i en av skogarna utanför Ludvika för att påbörja turen. Före den första genomgången förberedde samtliga sin utrustning inför den långa dag som stod framför dem.
När detta var klart samlade nästets vildmarksansvarige alla för en gemensam genomgång där han gick genom helgens upplägg. Det beskrevs hur helgen skulle bestå av vandring, navigering och lägerbygge samt hur en bra mental inställning är nödvändig att ha med sig.
Den första aktiviteten som behövde avhandlas var navigeringen. Ansvarige visade upp kartan och berättade hur den med kompassen kunde ta sällskapet till den tänkta destinationen. När detta var klart fick samtliga snabbt prova på det som blivit lärt för att den kommande vandringen skulle bli så smidig som möjlig.
Den marsch som sedan gick av stapeln ledde deltagarna genom varierad terräng. Skog, myr och kalhygge passerades när deltagarna hade fått turas om att ta ut olika kompassriktningar. Efter många t
