Skip to content
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
Mina nästan sex år i kampen, både som aktivist och senare som chef först för ett näste och nu den danska grenen, har lärt mig mycket om det danska folkets upplösning och splittringen i den nationalistiska miljön. Klyftan mellan vanliga danskar är avgrundsdjup, en avgrund som bara på några få ställen kan överbryggas av svaga broar som bildats av själviska konsumentintressen eller naiva föreställningar om parlamentariska lösningar.
Avgrunden är djup och broarna över den måste sträcka sig ännu längre för att nå till nationalisterna. De ”vanliga” danskarna som helt enkelt följer med strömmen tycks för varje dag komma längre och längre ifrån varandra. I ett samhälle där den förda politiken uteslutande och helt och hållet leder till en förintelse av folket, följt av ett utmattningskrig mot moralen och de naturliga värdena, skulle en uppdelning i två läger vara en helt naturlig utveckling. Vi och de. Vi som kämpar och står för bevara
Ursprungligen publicerad 2008-11-12.
När en ny organisation eller ett parti
bildas kan det i inledningsskedet vara en stor tillströmning av rekryter
som tycker att det är spännande när det händer någonting ”nytt”.
Nybildningar bidrar också ofta till att locka till sig individer som för
egna syften jagar ledarpositioner och söker social grupptillhörighet.
Stora visioner om kommande succéer, drömmar om storslagna resultat
utmärker den tidiga entusiasmen. Efter ett tag kommer känslorna att
stabilisera sig när verkligheten för att åstadkomma minsta lilla innebär
disciplin och hårt arbete som inte alltid är direkt ”roligt”. Den
kräver likaså plikttrogenhet och konsekvens, begrepp som den moderna
människan har svårt att förstå sig på.
Nationell kamp är ingen individuell hobbyNär det kommer till den enskilde som tidigare stod bland den jublande publiken och fick utlopp för sina euforiska känslor, visar det sig att många inte duger bättre till än att vara passiva åskådare och
Ett av väldigt många sjukdomstecken i vårt samhälle av idag är den egocentrerade världsbild de flesta människor i västvärlden lever sina liv utifrån. Allas lika värde-knarkande och djupt rotad individualism har format en modern människa som trots usel självkänsla ändå samtidigt tror att just de är fulländade, helt perfekta i sin skapelse och som resten av mänskligheten borde avguda.
Det ligger helt i linje med liberalismen och kapitalets vilja – du är fri när du står själv på dina egna ben och har en egen ekonomi med vilken du kan köpa vad du vill. Du borde unna dig både det ena och det andra och verkligen prioritera egentid och självförverkligande. Ägna dig inte åt saker som inte är direkt gynnsamma för dig personligen och så vidare.
Om allt detta skulle det kunna ordas i en hel bok, och i denna artikel ska jag inte gå in på allt utan istället fokusera på en specifik gren av detta ruttna träd, nämligen hur viktiga alla människor tror att just deras egna åsikter i allehanda olika
För att beskriva ett problem som finns inom den nationella sfären, tänkte jag använda mig av en klichéartad liknelse som vi i detta fall kan kalla för “det nationella isberget”. Det lilla som kan betraktas ovan ytan består av den andel nationella som är organiserade och aktivt kämpar för folkets överlevnad. Men under ytan vilar en mycket större massa, isolerade från att synas av dem som befinner sig ovan. Hade hela isberget dragits upp ur djupet och visat sig som en enhet hade det visat sig mäktigt och lämnat ett betydligt kraftigare intryck hos betraktaren.
Modell av det nationella isberget.
Var vill jag då komma med detta? Jo, den massa av nationella som befinner sig “under ytan” känner sig som en del av isberget och dess storhet, men är i själva verket fullständigt osynliga och irrelevanta i fråga om att lämna ett avtryck. Dessa nationella jag talar om är de som inte organiserar sig av olika anledningar och ofta inte ens gör något på ett individuellt plan. I de fall där ren fe
Uniformerade kamrater ställde upp bredvid gravstenen med den svenska och finska fanan tillsammans med Motståndsrörelsens.
Ett kortare, men väldigt uppskattat, tal hölls av aktivisten Joakim Kannisto. Anförandet lät som följande;
Kamrater!Vi samlas idag för att traditionsenligt hedra minnet av frontkämpen och nationalsocialisten Gösta Hallberg-Cuula.Cuula var inte bara vad historien förtäljer, en bra soldat i krig. Han var även en välkänd gatukämpe och idealist som var politiskt verksam här i Stockholm.När Finland invaderades av bolsjevikerna visste denne unge kämpe vad som stod på spel och vad han måste göra. Kanske går det att jämföra med vad ni, mina vänner, kände för plikt när mångkultur, marxism och dekadens tvingade er till organisering? Cuula anmälde sig som frivillig och förbandet han stred i var ökänt för sina goda stridskunskaper, sitt mod och effektivitet.Jag skulle vilja påstå, att hedrandet av Hallberg-Cuula, inte enbart handlar om personen utan även en hel del om
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt ob
Vi har den senaste månaden översatt och publicerat två artiklar av den norske skribenten Russleman:
Det finns ingen rätt tidpunkt att ansluta sig till kampenNationella borde inte ha övertro på det parlamentariska arbetet
Även om jag finner bägge dessa artiklar mycket läsvärda och i stort håller med om innehållet, finns det också en gemensam del i de bägge som jag eventuellt, beroende på om Russleman utelämnat detta medvetet, inte håller med om och därför tycker förtjänar en egen artikel. Det är synen på judarna som ett föredöme för vår kamp som manifesteras exempelvis i dessa bägge citat från de bägge artiklarna:
Som vita har vi en sak att lära oss av judarna och det är folklig organisering. Genom att se till att en klar majoritet av deras befolkning har varit politiskt aktiv har denna lilla grupp kunnat ta kontrollen över väst, men det enda skälet till att de har lyckats är att de är ensamma om att spela på denna nivå. Om vita började spela samma spel (som nationalsocialister
Översatt från Frihetskamp.net.
Det har nu gått ett år sedan jag bevittnade surrealistiska videor av brinnande städer och polisstationer i USA efter att brottslingen, tillika USA:s nya skyddshelgon, George Floyd, förklarats död. BLM-upplopp i god bolsjevistisk anda representerade en eskalering av anti-vitt hat. Samma polis som rutinmässigt förtrycker fredliga vita amerikaner som demonstrerar för sina rättigheter föll på knä för anarkister och svarta radikaler.
Det var vid tiden, när dåvarande president Donald Trump gömde sig i en bunker under Vita huset samtidigt som en medieunderstödd laglöshet omfamnade ”världens friaste land”, som jag insåg att jag inte längre kunde rättfärdiga att sitta kvar vid sidan om som passiv åskådare.
Som många andra hade jag mina egna ursäkter, men i slutändan var det just det – ursäkter.
”Jag blir av med mitt jobb.””Jag blir av med mina vänner.””Jag är rädd för hur det ska drabba mina barn.”
Äntligen måndag igen, den 15/2 enligt kalendern – så gruppmöte och studiecirkel för kämparna i grupp 801!
Mötet startade med en diskussion om lördagens offentliga flygbladsutdelning i Eskilstuna, som kom att föregås av såväl oväntat manfall i sista sekund, som plötsligt felande teknisk utrustning – men som efter lite omplanering ändå blev lyckad och genomfördes värdigt med fanorna i topp.
Motståndsrörelsens samtliga nästen hade denna dag aktiviteter med anledning av årsdagen för krigsförbrytelserna i Dresden 1945.
Många nyfikna Eskilstunabor stannade för att diskutera Dresden med aktivisterna.
Nu var det dags för studiecirkel. Punkt 9 i Nordiska motståndsrörelsens politiska program ”Vår väg” handlar om lagstiftning och rättsskipning i den nordiska rättsstaten.
Cirkeln inleddes med högläsning av punkt 9, följt av en liten quiz.
Några viktiga principer och framtida förändringar på det rättsliga området diskuterades lite mer ingående av deltagarna ikväll:
Den som avtjänar ett fäng
Ledarperspektiv är en officiell podcast från Nordiska motståndsrörelsens ledning som bland annat diskuterar organisering och strategi. Ofta är avsnitten tidlösa och går utmärkt att lyssna på också nu i efterhand för dig som vill veta mer om organisationens syn i olika frågor.
Samma personer driver också den engelskspråkiga podden Leadership Perspective som har ett liknande upplägg, men som ändå är egna program och inte bara översättningar.
Nedan följer utvalda längre urklipp från Ledarperspektiv som berör organisering och strategi:
Jag är ingen utpräglad idrottsmänniska
själv, varför somliga skulle kunna tycka att det är märkligt att jag här
väljer att använda en idrottsmetafor i denna text. Men jag tycker att
vår kamp för ett nationalsocialistiskt Norden har många intressanta
paralleller med den mentala inställning som en långdistanslöpare måste
ha, vilket gör det till en lärorik liknelse.
För att lyckas i vår kamp krävs det att vi har en stark vision och
ett tydligt mål som vi vill uppnå. Vi måste vara övertygade om att vi
kommer att nå målet, och vi behöver göra alla nödvändiga förberedelser
och ansträngningar för att kunna lyckas.
Det vore orealistiskt att förvänta sig att kampen skulle vara avgjord
efter hundra meter, och därför förbruka alla krafter och resurser i en
kortsiktig satsning. Detta skulle riskera att vi kanske aldrig orkar
fram till målet eller att vi modfällda eller utbrända helt enkelt lämnar
kampen.
Kampen kräver istället långsiktighet, planering och uthållighet. Den
krä
Under eftermiddagen och långt inpå kvällen den 14 december så kunde muntra skratt höras från det sköna Småland när Näste 7 höll julbord för medlemmar och sympatisörer. Samtidigt som kampgruppen höll en offentlig aktivitet så ordnade medlemsgruppen med de sista förberedelserna inför julbordet. Maten lagades till, lokalen dekorerades, och bord ställdes fram.
Tillslut var klockan slagen och alla gäster hade anlänt och maten dukades fram, med allt som hör ett julbord till.
När alla gäster satt sig till bords och gjort sig bekväma så hälsades alla välkomna, och tack delades ut till de som hade hjälpt till med organiseringen och förberedelserna inför julbordet. Efter den fantastiska måltiden där diskussionerna och samtalen haglade mellan de närvarande och efter att alla ätit sig riktigt mätta så hölls det en öppen studiecirkel i väntan på efterrätten.
Boken som avhandlades under studiecirkeln var ”Nationalsocialismen – den biologiska världsåskådningen”. Även där samtalades
Onsdagen den 18:e hade Näste 7 en studiecirkel där man gick igenom Aktivisthandboken. Delarna om organisering och ledarskap avhandlades.
