Skip to content
Klockan 11:30 på Olof Palmes torg kommer Nordiska motståndsrörelsens nationalsocialistiska hyllning till den nordiska arbetaren gå av stapeln måndagen den 1 maj. Torget ligger centralt och cirka en kilometer från centralstationen.
Tillståndet sträcker sig fram till klockan 15:00, men tillställningen kommer med största sannolikhet avslutas en stund innan dess.
Tidigare idag avslöjades det att Pär Öberg, Simon Holmqvist och Anders Gudmarsson kommer hålla tal och att såväl frågor från publiken samt mingel ska hinnas med.
Du som läser detta hälsas varmt välkommen att sluta upp. Bröd till arbetarna – blod från politikerna!
I helgen anordnade Nordiska motståndsrörelsens Näste 2 en Ostarafest med aktiviteter för både vuxna och barn, i synnerhet för sistnämnda. Det var en heldag med högtidspyssel, tipspromenad, lekar, marknad med bland annat hantverk och närproducerad mat samt en väl tilltagen buffé.
– Det var det bästa arrangemanget av den här typen som anordnats i nästet sedan Nordendagarna 2020, säger Fredrik Vejdeland.
– Bra planerat, många kulturella aktiviteter och förmodligen den godaste och mest genomtänkta buffé jag någonsin ätit.
Vejdeland höll ett föredrag som var riktat till framförallt barn. Ett tjugotal barn var på plats för att lyssna på vad han hade att säga om påskens ursprung och Ostara.
Så både arrangemanget och föredraget var riktat till barn? Varför?
– Ja, precis. Eller rättare sagt barn och vuxna, men med det största fokuset på barnen. Jag talade kring temat för dagen, Ostara, som ju ursprungligen är vårt folks högtid. Syftet är att stärka identiteten hos de små,
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
Konferencier Lukas Lindgren hälsar deltagarna välkomna
Ledaren håller tal
Näst på scen var Fredrik Vejdeland
Andreas Holmvall föreläser om propaganda och om Motståndsmedias verksamhet
Tommy Olsen, chef över Motståndsrörelsen i Norge, håller tal.
Därefter var det nästeschef Joakim Johansen från Danmarks tur. Hälsningar från kamrater i Finland och på Island lästes även upp
En munter Tobias Malvå ansvarade för att servera gulasch till de hungriga deltagarna
Max Rosenfors workshop handlade om PGP-kryptering
Olika former av kurser i självförsvar fanns också att välja mellan
Pär Sjögren lärde ut hur man genomför marklyft på ett korrekt och säkert sätt
Martin Engelin höll en kurs i mobilfotografering
Vera Oredsson verkade trivas och hade långa samtal med yngre kamrater
Uppvärmning inför boxningsturneringen
Holmvall imponerade på många genom att göra väldigt bra ifrån sig, trots att det var första gången han deltog i en box
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Tänk dig att du ska bege dig ut på en sju-dagars vandring under vintern. Vad tar du med dig?
Denna fråga satte temat inför helgens aktivitet i Näste 3 då samtliga medlemmar skulle göra en packlista inför en hypotetisk sju-dagars vintertur. Väl under aktiviteten vandrade vi denna gång dock bara en dag. Ryggsäckarna skulle vara packade så att de vägde minst 15 kilo.
I varje fall så hade vi lärorika diskussioner kring vad som krävs för att klara av en vintervandring som gav ett intryck av vikten att ha med sig rätt utrustning.
För att även du som läser detta kanske ska kunna lära dig något så har jag summerat de väsentliga punkter som diskuterades nedan. Det är inte att ses som den givet bästa expertlösningen alla gånger utan är vad vi glada amatörer med olika erfarenhet på ämnet kom fram till.
Bland användbar utrustning nämndes, förvånansvärt nog, tamponger och kondomer som ni kommer se har andra syften än vad de tillverkas för. En annan aspekt att tänka på är effektiv packni
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Enligt den årliga rapporten från Nordiska motståndsrörelsen ledare Simon Lindberg, toppar Näste 1 med Stockholms kommun för tredje året i rad listan över de mest aktiva kommunerna 2022.
Kampåret 2022 – vem och vad var störst och bäst?
Vi har pratat med aktivisten Joakim Kannisto från Näste 1 som här agerar språkrör för nästet.
Först och främst vill jag bara rikta ett stort grattis till dig och ditt näste för att ni för tredje året i rad blivit Sveriges, och Nordens, mest aktiva näste!
Tack! Det var nog ingen som blev förvånad, vi är väldigt aktiva och siktar redan nu på att ta hem titeln för fjärde året i rad. Men helt ärligt så är även vi beroende av insatser från andra nästen när det gäller t.ex. att skapa filmer, göra propaganda och liknande saker. Det är på grund av hela organisationen som vi kan fortsätta att växa i Stockholm.
En glad aktivist.
För läsare som fortfarande inte känner till dig, kan du kort beskriva vem du är och vad du gör?
Knepig fråga
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Månadens bästa aktioner:
30 november i Stockholm med tal av Simon Lindberg.
Hedrande av Daniel Wretström – Torgmöte och banderollaktion i Västerås.
”Finland vakna” – demonstration i Helsingfors med deltagande av Motståndsrörelsen.
Månadens ”shoutout”:
NS-tomten som delade ut klappar till vita barn under organisationens julfirande i Skellefteå.
Aktivisterna i tomteluva som delade ut klappar och flygblad på Odense julmarknad.
De nationella som kommer ut som nationella från tomtepartiet Sverigedemokraterna och i denna artikel får tips på hur.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
På sightseeing utanför Stockholms synagoga.
Månadens nyhet:
Motståndsrörelsen.se inför rätta för bild på förintelselaser.
Månadens läsning:
Hårda tider skapar starka aktivister.
Är Nordiska motståndsrörelsen terrorister?
Intervju med SD-politikern som anslöt sig till Motståndsrörelsen.
Månadens tittning:
Månaden med
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Jag är säker på att om jag använder mig av citatet: ”Hårda tider skapar starka män” kommer många av er som läser detta att känna igen just de orden, och de är högst relevanta för aktivisten i Nordiska motståndsrörelsen.
För den som lever och fostras in i det liberala samhället är hårda tider någonting alltigenom negativt, såväl inom det privata livet som världsomspännande. De människor som stöps efter systemets mall vill inte prövas, gärna vill de vandra genom livet omhuldade av silkeskuddar, och även den minsta av utmaningar eller motgångar får dessa att resa ragg i ren förskräckelse. Men livet är en kamp och den som inte reser sig för att möta dess utmaningar kommer att stagnera, tyna bort och sakta dö.
Hårda tider är en språngbräda mot nya höjder – individuellt som organisatoriskt, och de hårda tiderna hur de än tar sig uttryck kommer bara att påverka en så mycket som man tillåter dem att göra det, och för varje hinder man tar sig över växer man, till erfarenhet och till
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
Under slutet av september stod Vera Oredsson åtalad för två fall av åsiktsbrottet hets mot folkgrupp. I måndags kom domslutet, Oredsson frikändes från de två fallen och svenska staten fick stå för de rättsliga kostnaderna.
Med anledning av dessa goda nyheter har vi valt att genomföra en kort intervju med henne. Förutom denna intervju rekommenderar redaktionen att man även läser den valintervju som gjordes med Oredsson.
Hej Vera! Stort grattis till vinsten! Vad var din första tanke när du nåddes av ditt frikännande?
Naturligtvis känner jag en stor lättnad. Eventuella böter vill man undvika då jag anser risken för ekonomiskt obestånd vara värre än fängelse. Organisationens insamlingar behövs för övrigt till aktiviteter och inte till staten.
Vad tyckte du om allas insatser under rättegången? Hur skötte sig alla?
Mitt stöd skötte sig bra, medlemmarna i min närhet bjöd på äkta folkgemenskapsanda och advokaten var duktig. Allt detta gav mig ett lu
Dagen tog sin början i Södertälje där deltagarna mötes upp strax utanför stadens centrum, för att sedan bege sig till den centrala gågatan där samtliga riksdagspartier och ett lokalt parti har sina valstugor uppställda.
Väl där positionerade sig motståndsmän och kvinnor på en strategisk plats med en banderoll och en flygbladsutdelning påbörjades.
Intresset för det stundande valet verkade inte vara prio ett för de lördagsflanörer som rörde sig i centrum. Det var ett fåtal personer som besökte de etablerade partiernas valstugor. Motståndsmännen som däremot inte låste fast sig vid en liten specifik plats utan rörde sig på torget fick tillfälle att föra flera samtal med intresserade personer.Några som dock inte var intresserade av samtal med den sanna oppositionen var de nämnda riksdagspartierna som kategoriskt vägrade diskutera ens sin egen politik.
Om det beror på att de är medvetna om att den politik de representerar är så värdelös att de skäms över att diskutera den eller
