Skip to content
Här kommer det sjuttioåttonde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Försök till förbud mot revisionismLindbergs betraktelse: Uppföljning på livetPåståendet och ideologisk/taktisk/filosofisk fråga: Vem blir extremist och vem blir nationalsocialist?
Diskussionsunderlag:
VIDEORAPPORT: Förintelsen är en bluff!
RN DIREKT#214: Laser, pilbågar & Litauen
Kom med oss och gör revolt!
Barnuppfostran och politik
Svar på e-post: Vilka går med i Motståndsrörelsen och varför?
I torsdags höll hovrätten sammanträde i fallet där Anders Jonsson tidigare av tingsrätten dömts för ofredande gentemot tre personer från samhällseliten, samt hundratals fall av överträdelse av gummiparagrafen HMF. Jag och ytterligare en kamrat var där för att stötta min kamrat.
Jag känner Anders väl och vet att han har haft problem med försvarare till denna rättegång. Personen som tidigare företrätt honom väl kunde tyvärr inte det nu då det ansågs kunna förekomma jäv, vilket man kan tänka ofta sker när dignitärer är inblandade. Anders andra advokat kom han inte alls överens med och därmed skulle han nu bli tvungen att företräda sig själv. Utan juridisk kunskap och mot individer som absolut vill se honom fängslad för sina åsikter.
Jag vet att han inte främst brydde sig om att försöka försvara sig eller att neka till brott, han visste att han med största sannolikhet kommer dömas ändå. Hans främsta anledning till att ens ställa upp i denna charad var istället för att ge sin syn på v
Hur skulle du beskriva er organisation och dess arbete?
Nordiska motståndsrörelsen är en nationalsocialistisk kamporganisation. Vi är ett registrerat politiskt parti som ställer upp i val, men merparten av vårt arbete bedrivs utomparlamentariskt. Vi är verksamma i hela Norden och arbetar för att skapa ett enat Norden där vårt unika nordiska folk ska kunna garanteras överlevnad och frihet och nå de bäst tänkbara förutsättningarna för vidareutveckling.
Vi arbetar väldigt brett, med både interna och offentliga aktiviteter. De interna innefattar exempelvis vildmarksturer, kampsportsträning och studiecirklar. De offentliga innebär bland annat demonstrationer, städning i naturen, utdelning av mat och kläder till hemlösa, samt flygbladsutdelningar oh banderolluppsättningar. Vi driver också genom olika partners flertalet hemsidor på nätet med olika innehåll och syften, samt ett tjugotal olika podcasts.
Hur går de flesta medlemmarna med i partiet? Via familj? Rekrytering på nätet?
D
Då och då nås jag och andra representanter för Nordiska motståndsrörelsen av frågan vad vi menar med att vi är en revolutionär organisation och hur vi kan kalla oss revolutionärer samtidigt som vi inte är en våldsverkande organisation annat än i självförsvarssyfte. Frågan har också besvarats på många olika vis under åren, som exempelvis i denna rekommenderade artikel eller i detta ljudklipp.
Nu med dessa skrivna rader är det mitt syfte att besvara frågan ännu en gång eftersom det är en väldigt viktig en. Det är till och med en högst avgörande fråga för de nordiska folken att förstå, ty så länge de sätter sitt hopp till icke-revolutionära organisationer, föreningar och partier, så kastar de bort både sitt eget hopp och minskar dessutom chanserna för att våra kommande generationer ska ha något alls att längre kunna hoppas på.
För att svara på frågan denna gång, vad det egentligen innebär att vi är revolutionärer, tänkte jag rada upp vad som egentligen definierar en revolutionär
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
I början av förra månaden släpptes Marcus Hansson ut från fängelset efter att ha suttit inspärrad i två månader. Utöver sin roll som aktivist i Motståndsrörelsen är Marcus Hansson även en stor förkämpe för yttrandefriheten och medarbetare i tidningen Nordfront.se. Flera av hans artiklar återfinns också här på Motståndsrörelsen.se där dessa bägge som publicerats nyligen rekommenderas:
Materiellt välstånd förslavar digVi måste tygla oss själva för att få slut på konsumtionssamhället
Hur gick din frigivning till och vad satt du inne för?
Jag satt inne för två misshandlar och ett ofredande efter konfrontationerna i Lund där flera rödingar blev tillbakaslagna. Jag blev aldrig åtalad (även om den arga invandrade utredaren försökte) när samma sak skedde vid den andra konfrontationen i Lund.Det blev också en HMF-dom inbakad i det straffet eftersom Justitiekanslern och domstolarna önskade utöka skyddet för Pride.Frigivningen från fängelset var ganska enkel förutom hur jag skulle få pl
Översatt från Frihetskamp.net.
Det har nu gått ett år sedan jag bevittnade surrealistiska videor av brinnande städer och polisstationer i USA efter att brottslingen, tillika USA:s nya skyddshelgon, George Floyd, förklarats död. BLM-upplopp i god bolsjevistisk anda representerade en eskalering av anti-vitt hat. Samma polis som rutinmässigt förtrycker fredliga vita amerikaner som demonstrerar för sina rättigheter föll på knä för anarkister och svarta radikaler.
Det var vid tiden, när dåvarande president Donald Trump gömde sig i en bunker under Vita huset samtidigt som en medieunderstödd laglöshet omfamnade ”världens friaste land”, som jag insåg att jag inte längre kunde rättfärdiga att sitta kvar vid sidan om som passiv åskådare.
Som många andra hade jag mina egna ursäkter, men i slutändan var det just det – ursäkter.
”Jag blir av med mitt jobb.””Jag blir av med mina vänner.””Jag är rädd för hur det ska drabba mina barn.”
Som vi kunde läsa i förra veckan så har motståndsrörelsen.se en ny chefredaktör i Simon Lindberg. I ärlighetens namn så borde denna artikel faktiskt kommit först, då kutym brukar vara att den gamla presenterar den nya. Anledningen att min artikel kommer efter Lindbergs är dock av exakt samma orsak till varför jag valde att avsäga mig arbetet med sidan, helt enkelt av en svår brist av tillgänglig tid.
När jag blev tillfrågad om jag ville axla rollen som chefredaktör för den ännu inte lanserade webbsidan, som då var under en uppbyggnadsfas vilken jag själv varit minimalt inblandad i, var jag tvungen att ta mig en funderare. Var jag verkligen rätt man för jobbet? Att leda arbetet med en sajt som motståndsrörelsen.se avkräver en hel del ansvar på personen. När jag kommit fram till att jag nog skulle kunna leda arbetet var nästa fråga till mig själv, har jag nog med tid för att göra ett adekvat arbete? Denna fråga till mig själv gav dock inte ett lika glasklart svar, då jag vid tillfäll
Den 8 Juli samlades aktivister och medlemmar tillhörande Näste 2 för månadsmöte och kampsportsträning i Trollhättans kommun.
Uppvärmningen för dagen bestod av intervallöpning runt en fotbollsplan samt lite stretchning. Efter uppvärmningen gick man raskt vidare till ett tungt fyspass centrerat kring stenlyftning.
Träningen gick ut på att lyfta stenar som vägde mellan 35-80 kg och med dessa, så snabbt som möjligt, gå en distans på 10 meter och tillbaka, så många rundor man förmådde. I takt med att kamraterna blev tröttare ökade distansen till 60 meter tur och retur.
Efter styrketräningen var det dags för en kort paus innan kampsporten drog igång. Fokus för dagen låg främst på teknik, även om vissa inte kunde låta bli att också träna sparring och andra färdigheter.
Det kan poängterats att kamraten hållandes i mitsen inte längre stod upp efter landad spark.
Även barn deltog flitigt i aktiviteterna, något vi ser som en självklarhet, då Motståndsrörelsen i orubblig
Söndagen den 6:e juni sammanstrålade en del motståndsmän och -kvinnor i Näste 1 och 8 för gemytligt nationalsocialiserande och gemensamt firande av Sveriges nationaldag i lummigt mellansvenskt sommarlandskap.
Fanor
Det här var tänkt som en lättsam dag för hela familjen: ingen tung träning, ytterst lite kampsport och inga långa föredrag väntade. Föremålet för dagens firande var nationen – i bemärkelsen Nordens folk. Sveriges nuvarande regim och dess folkmordspolitik må firas av andra men inte av oss. Vädergudarna bjöd på en molnfri himmel och årets kanske hittills varmaste dag.
Näste 8 tjuvstartade först dagen med ett kort månadsmöte innefattande en redogörelse för den gångna månadens kampinsatser och planeringen för den kommande månaden. Kampen går vidare och nästet fortsätter sin tillväxt i den spirande försommaren. Tid och arbete ägnades också åt förberedelser för dagens aktiviteter och måltider.
Förmiddagen bjöd på många handskakningar och kära återseenden – nästena har
Fredagskvällen den 28 maj var det en bilträff mitt i Vetlanda med väldigt mycket folk i rörelse. Näste 7 tog sig till Vetlanda centrum och ställde upp sig med en banderoll med budskapet ”Stoppa folkutbytet”.
Flera hundra bilar passerade banderollen under kvällen, varav många var gamla amerikabilar utsmyckade med både Sverigeflaggor och sydstatsflaggor. De allra flesta reagerade starkt positivt på banderollen och mötte motståndsmännen med allt från tummar upp till segerhälsingar och entusiastiskt utropande av stöd, och en del spelade nationell musik på högsta volym när de körde förbi.
Många nyfikna människor kom fram för att prata med och ställa frågor till motståndsmännen. De flesta var Sverigevänner som var trötta på mångkulturen och som sympatiserade med mycket av Motståndsrörelsens politik, men som för det mesta beklagade sig över allt från hur orättvist det är att illegala utlänningar har gratis tandvård till att invandrare får gå före i bostadsköerna. Akt
Inför planeringen av denna vandring noterade kamrater att det skulle vara en betydligt tuffare sträcka än vad dem tidigare haft under året.
Det sågs därför som ett perfekt tillfälle att, förutom de fysiska påfrestningar det innebar att vandra dessa tre mil i kraftigt kuperad terräng, även sätta aktivisternas mentala styrka på prov.
Under första dagen var det sagt att varken nikotin eller mat skulle vara tillåtet fram tills gruppen nått lägret och fullföljt några enklare uppgifter.
Vandringen påbörjades och det första som möttes var en väldigt brant stig upp till ett mindre berg. Detta skulle visa sig endast vara början, för de följande två milen kamraterna vandrande bestod nästan uteslutande av uppförsbackar följt av träskmarker.
Trots de hårda prövningarna dagen bjöd på uppvisade ändå samtliga deltagare ett gott humör och sammanhållningen verkade heller inte sänkas av varken bristen på mat eller nikotin (för de som nu brukar behöva det).
Värt att nämna är också att en
Marie är sedan i juli förra året aktiv medlem i Nordiska motståndsrörelsens Näste 8. Hon är nästets fånghjälpsansvarige och verksam i arrangörsgruppen. Hon deltar i offentliga aktiviteter samt basaktivism. I januari tilldelades hon Radio Regeringens årliga utmärkelse för år 2020 i kategorin Årets nykomling.
Marie är mycket intresserad av runstenar, runor och runskrift.
Skulle du vilja berätta lite kort om dig själv, din uppväxt, familj och ditt uppvaknande för läsare som kanske inte känner till dig?
Jag växte upp i en småstad, några mil ifrån Örebro, tillsammans med mina föräldrar och mina två storebröder. När jag tänker tillbaka på min barndom så gör jag det med enorm värme och jag har alltid sagt att jag har haft den bästa uppväxten man kan önska.
När jag var tolv år så fick jag min häst och jag gick senare på ett naturbruksgymnasium, så djur och natur har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag har också alltid varit en sanningssökare. Det som andra är obekväma att prata
Den 24:e april hölls månadens månadsmöte i Näste 3. När samtliga var på plats serverades middagen som bestod av paj med stekt potatis och grönsaker.
Lokalen som man befann sig i var mycket fint dekorerad med 20:e april- tema. Efter att man ätit upp maten sattes det fram kaffe ,tårta och kakor som avnjöts till de två talen som hölls. Om du som läser detta vill ta del av den fina dekorationen, tårtan eller kakorna som det bjöds på får du skicka in en ansökan eftersom att ovan nämnda skulle vara olagligt att publicera på hemsidan. Den svart, vit och röda tårtan var enligt flera ännu mer pampig detta året. Den förste talaren var en medlem som talade om kampen vi för och hur avgörande den är för vårt folks framtid och den andre talaren var Sebastian Elofsson som talade om varför vi firar den 20:e april.
Efter att man ätit upp och umgåtts med varandra lämnade man lokalen och begav sig till en sjö där en ceremoni hölls till minne av de martyrer som fallit i kampen för det vita v
Onsdagsförmiddagen den 28:e april delades flygblad ut i Göteborg. Två bostadsområden täcktes med nationalsocialistiska flygblad.
Klistermärken sattes även upp på utvalda platser.
Du som läser detta och fortfarande inte har tagit steget in i Nordiska motståndsrörelsen, vad väntar du på egentligen?
Ta ditt förnuft till fånga och skicka in din ansökan redan NU!
