Skip to content
4. Införa en stark stat med utpräglat folkstyre. Ansvarspositioner ska tilldelas efter kompetens och statens mål blir att främst arbeta för folkets väl och bevarande. Yttrandefriheten ska vara omfattande.
De allmänna förväntningarna på staten och dess uppgifter idag reduceras ofta till att upprätthålla lag och ordning, ta in skatter samt i viss mån se till att samhället är rättvist. Vår nationalsocialistiska syn på staten innebär att dessa uppgifter är underordnade den viktigare funktionen att se till att våra nordiska folk överlever och utvecklas. Detta måste vara statens absolut mest primära mål, för om vår ras förintas spelar vare sig lag och ordning, rättvisa eller någonting annat någon som helst roll.
En vanlig missuppfattning, skapad genom omfattande propaganda i
decennier, är att vi förfäktare av den nationalsocialistiska
världsåskådningen skulle vara för diktatur och mot demokrati. Vi är
otvivelaktigt motståndare till mycket av det som de senaste årtionden
kommit
9. Införa en rättsstat där alla medborgare är lika inför lagen. Utbildade jurister ska döma i domstolarna. En folkdomstol ska upprättas med syfte att pröva de svåra fallen av folkförräderi.
”Vi måste försvara demokratin” är en fras som varje systemtrogen politiker och journalist hasplar ur sig i tid och otid. I själva verket är Sverige ingen demokrati utan en demokratur där åsiktsfrihet rent formellt existerar, men där det i praktiken råder åsiktsförtryck som ofta är dolt och drabbar dem som utmanar maktens doktriner. Vi lever i ett system där medborgarna är olika inför lagen, där stor rättsosäkerhet råder och där medborgarna kan bli uthängda, socialt stigmatiserade eller förlora arbeten om de inte ställer sig bakom ”mångkultur”, ”alla människors lika värde” och andra folkfientliga idéströmningar.
Nordiska motståndsrörelsen vill införa den rättsstat som ursprungligen formulerades i grundlagen och genom en folkdomstol neutralisera den folkförrädarkår som utövat åsiktsförtryck mot
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Jag betraktar mig själv som rasist. Jag tror inte att folkgrupper, som under åtminstone tiotusentals år har levt geografiskt separerade från varandra i radikalt olika miljöer och dessutom har utvecklats till att se väldigt olika ut, ändå har helt identiskt konfigurerade hjärnor. Precis som att två individer inte är helt identiska, är inte heller de olika mänskliga raserna det. Därför är ”alla människors lika värde” en meningslös floskel, både på individnivå och sett ur ett kollektivt perspektiv. För att något ska kunna ha ett ”värde” [1] måste det gå att mäta, och allt som går att mäta hos människor – intelligens, styrka, empati eller vad det nu må vara – kommer variera mellan olika individer och mätningar visar också att många egenskaper skiftar mellan olika folkgrupper.
Att vara för detaljerad kring hur olika raser skiljer sig åt är svårt då det är juridiskt minerad mark i Sverige. Men skillnaderna finns i alla fall där och historiskt s
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg höll i sluttampen av valet en föredragsturné där han besökte Vetlanda, Ludvika och Munkedal. Denna text baserar sig på den öppna föreläsning som hölls i Munkedal dagen före valdagen. Bilderna i artikeln är också från detta tillfälle.
Min tanke från början och innan jag hört föredraget var att skriva en klassisk rapport, men då föredraget i sin helhet med dess många konstruktiva detaljer gjorde alltsammans så onekligen innehållsrikt fann jag det svårt att urskilja och lyfta fram de viktigaste beståndsdelarna. Istället blev det denna text som fritt och sömlöst blandar sådant Lindberg sa med mina egna tankar kring det hela. En unik och förhoppningsvis intressant text, men som ändå inte avslöjar allt och tar bort hela nöjet för dig utifall du får tillfället att höra det själv någon gång i framtiden.
I första delen av Lindbergs föredrag utgjordes en djupare och tydliggörande analys av hur den mångåriga fortlöpande massinvandringen av
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt ob
7. Införa ett nationellt socialistiskt samhälle där resurserna fördelas så att vi tar hand om hela folket, såväl starka som svaga, och där alla ska ha möjligheten att nå sin fulla potential. Det ska finnas ett socialt skyddsnät som ger medborgaren rättigheter, men också skyldigheter. Staten ska kontrollera grundläggande infrastruktur av allmännyttiga intressen då detta kräver ett större ansvarstagande än vad ett företag klarar av. Samtidigt ska företagande och innovationsanda uppmuntras.
Den nationella socialism som Nordiska motståndsrörelsen företräder skiljer sig avsevärt från den internationella och marxistiska socialismen som kommunismen och socialdemokratin står bakom och har lyft fram i Norden. Vår socialism är nationell och grundar sig i folkgemenskap och inte klasskamp. I vårt samhälle kommer intellektuella och välutbildade såväl som handens grovarbetare, de från mer välbärgade familjer såväl som de från sämre förhållanden, de ur samhällets elit såväl som de svaga och uts
Länge var jag ointresserad av rasfrågan.
Länge sympatiserade jag med kommunismen, med dess antikapitalism och
antiparlamentarism (ståndpunkter som – tolkade på ett annat sätt –
återfinns i nationalsocialismen). Det var först och främst motståndet
mot kapitalism, imperialism och parlamentarism som motiverade mig till
att en dag bli medlem i en kommunistisk organisation. Att ”antirasismen”
följde med på köpet tänkte jag inte så mycket på – inte i början.
Kalla mig gärna naiv, men jag var till en början inte fullt medveten om att ”antirasismen” utgör en väsentlig del av den kommunistiska verksamheten, på många sätt själva kärnverksamheten. Okunskapen kring rasfrågan berodde nog på att samhällets indoktrinering hade lyckats så pass väl att ”antirasism” inte var något jag ställde frågor om. ”Antirasism” var inte min drivkraft när jag sökte mig till kommunismen och eftersom jag hade ett omedvetet förhållande till ”antirasismen” godtog jag, utan att egentligen tänka över det,
