Skip to content
Under förmiddagen samlades de småländska kamraterna för att genomföra aktivisttestet. Testet flöt på väldigt bra och aktivister såväl som medlemmar kämpade på så gott de kunde under de 45 minuter som kamraterna hade på sig.
Efter testet begav de sig till en lokal en bit bort och då var det dags för månadsmötet. I vanlig ordning välkomnade konferenciern David Wåhlander deltagarna till månadsmötet och gick igenom ordningsreglerna för att sedan välkomna nästeschef Victor Johansson upp till podiet. Johansson gick igenom några förändringar och utnämnde sedan månadens kämpe. Månadens kämpe är en vandrande pokal inom nästet som går till den man eller kvinna som har deltagit på eller genomfört flest aktioner, detta innefattar alltifrån basaktivism till deltagande på demonstrationer.
När utnämningen hade skett intog kökslaget köket och aktivisten Jerry Olsson intog scenen för att hålla ett föredrag om styrketräning.
Olsson, iklädd Bellum-tröja dagen till ära, höll ett ingående
I denna artikel följer de bästa bilderna från den årliga motormässan vid Elmia i Jönköping. Det går att läsa den skriftliga rapporten här.
Promenaden mot Elmia påbörjas.
Av en ren slump mötte motståndsmännen en motorcykelpolis i en gränd.
Lagen gäller för alla men inte för polisen.
Polisen stoppar motståndsmännens promenad.
Det här året hade de utökat evenemangsområdet så att den innefattar parkeringen.
Kamraterna har nu ställt upp sig vid Huskvarna Garden.
Väldigt många flygblad gick åt under dagen.
Smålands nästeschef Victor Johansson
Åsiktsregistrering på gång.
Motståndsrörelsen var inte det enda partiet på plats.
Det är skillnad på folk och ”folk”.
Nu förbereds boxningen.
Kamraterna spred det goda ordet på köpcentrumet A6 parkering under kvällen.
Även här är systemets knektar närvarande. Konstigt att de aldrig syns när faktiska brott begås.
Senaste produktionen från Motståndsmedia är här och illustrerar vackert och kraftfullt organisationen och dess aktivister och medlemmar under årets upplaga av Organisationsdagarna 2024 som hölls i Näste 7.
Boxningsmatcherna var hårda, workshopsen intressanta och den stora nyheten om Ledarbytet presenterades.
Nedan följer tre av de bästa bilderna som redan publicerats:
I september 2023 reste en delikat komponerad grupp till Tyskland med Vera Oredsson. Resans syfte var att ge den 95-åriga ikonen en upplevelse och att dokumentera händelserna för kommande filmproduktioner.
Ekonomiskt har projektet belönat sig det uppsatta målet genom entusiastiska donatorer. Denna ekonomiska insamling har bekostat resan i september, men även utrustning för att digitalisera historiska bilder och film från Nordiska Rikspartiet, NRP, genom fyra decennier. Detta arbete är i skrivande stund färdigt.
Rörlig bild från åtta millimeter rullband har digitaliserats och restaurerats. Ett antal diabilder har blivit digitala med utsökt kvalitet. Pärmar med foton och text har kopierats med noggrann fotografering. Detta historiska material utgör både utfyllnad i berättelsen i filmerna men även arkivmaterial för framtiden.
För att ge filmerna den värdighet som de förtjänar har den tidskrävande proceduren av digitalisering varit nödvändig. Filmmanus har inte
Jag tillhör den relativt nyare delen av organisationens medlemsskara, och här följer berättelsen om min upplevelse av Nordendagarna. Huvudsakligen bestod den av att för första gången vara med och tävla för att försöka bli Årets nordman och att samtala med både de jag har lärt känna i olika utsträckning, liksom med helt nya bekantskaper.
Efter en ceremoniell öppning av evenemanget där alla önskades välkomna begav vi oss så till platsen där tävlingen skulle gå. Vi delades in i olika viktklasser för att vikta lagen jämt, alltså ha med lika många representanter från varje viktklass i varje lag, vilket jag anser fungerade bra då det aldrig i någon gren på förhand kändes givet vilket lag som skulle vinna. Som jag uppfattade det så var också poängställningen jämn en bra bit in i tävlingen.
Jag hade aldrig någon aning om vilken gren som var näst på tur, och kan inte heller säga mig ha någon större erfarenhet av dessa som visade sig gälla i årets upplaga av tävlingen. Men det gick överla
Med hjälp av bil var det tänkt att man skulle ta sig till en i förväg utstakad plats i en av nästets skogar. Väl på väg dit märkte man att detta var betydligt svårare än väntat då man möttes av stängda bommar gång på gång som blockerade vägarna som enligt kartan gick till den önskade platsen. Efter en del kartläsning hittade man till slut en liten väg där bommen i alla fall för tillfället var öppen och åkte in där, med förhoppningen att den skulle förbli öppen.
Det var bland det sämsta vägunderlaget någon deltagare hade färdats på då vägen blivit fullständigt sönderkörd av lastbilar som fraktat ved ut ur skogen. Underredet på bilen lät som om det tidvis höll på att lossna på grund av de stora höjdskillnaderna i vägen, men efter en betydligt längre färd än väntat var man framme vid sjön som planerat, om än en annan del av den.
En kort vandring längs en stig från där man parkerat hittade man en lämplig plats för läger som blickade ut över den istäckta sjön. Trots att skogen lå
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.
Lördagen den 29 oktober hade vi nöjet att återigen se nationalsocialister marschera ned för Karl Johan i centrala Oslo i ett historiskt ögonblick. Att se nationalsocialister gå i fotspåren av det Tredje rikets krigare, kan milt beskrivas som en välkommen syn i staden som har blivit globalismens fäste i Norge.
Reaktionen från systemet var lika förutsägbar som hysterisk. Patetiska försök att smutskasta demonstrationen lät inte vänta på sig, med ett särskilt absurt exempel från NRK (även känd som Norges Pravda) med rubriken ”Nazister marscherade över barnens teckningar: – Skandalöst”, ackompanjerat av en omslagsbild som tydligt visar att demonstranterna inte befann sig i närheten av teckningarna utan att det snarare var polisen som trampade på dem.
Skärmbild från nrk.no.
Du känner säkert redan till hur demonstrationen slutade. Polisen, som uppenbarligen saknade modet att konfrontera Motståndsrörelsens aktivister i
Med anledning av De stupades dag den 15 maj, besöktes frivilligsoldaten Lennart Hultqvists grav i Vetlanda av medlemmar i Näste 7. Graven smyckades med en krans och man höll en tyst minut för att hedra de som frivilligt deltog i Finska vinterkriget.
Lördagen den 23 april höll Näste 2 månadsmöte. I samband med mötet hölls ett extraordinärt och kampmoraliskt förhöjande föredrag.Dagens föreläsare var ingen mindre än Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Hans föredrag, ”30-talet närmar sig – inspiration till dagens kamp från dåtidens martyrer”, ämnade ur en historisk återblick på den nationella kampen före Tredje rikets resning befästa framtidstron om vår kamp av idag.
Inledningsvis betonades att kampens väg aldrig varit enkel. Oavsett det gäller den våra tyska rasfränder axlade för hundra år sedan eller den vi bedriver idag. Vidare förklarades vikten av att inte försöka försköna och förenkla kampens framåtskridande. Just för att inte ge upphov till defaitistiska föreställningar som föranleder att individer lämnar kampen. Då dessa annars eventuellt upplever att dess utveckling understiger deras förväntan.
Följaktligen förklarades varför man bör se kampens utvecklingspotential ur realistiska perspektiv,
Under fredagskvällen den 29 april affischerades det runt omkring Vetlanda, inför det torgmöte som ska hållas den första maj på den vita arbetarens dag. Man träffade även på ungdomar som det visade sig att man hade gemensamma åsikter med.
Lördagen den 30 april sattes affischer om 1 maj upp i Smålandsstenar, Gislaveds kommun.
Den 5:e mars höll Motståndsrörelsens tredje näste ett månadsmöte. Månadsmötet hölls den här gången under blå himmel, mitt i Skånes vårliga natur, i närheten av en övergiven byggnad.
Det bjöds bland annat på hembakad rulltårta och kaffe. Under fikan diskuterades det en hel del runt det förändrade läget i världen, som exempelvis konflikten i Ukraina och det ”superfarliga” Corona-viruset som verkar vara helt bortglömt för tillfället. Man diskuterade hur Motståndsrörelsen bör förhålla sig till konflikten samt hur vi som organisation ska hantera olika tänkbara framtida scenarion.
Man pratade också om aktivismen som bedrivits hittills i år, där särskilt kampanjen Blod och jord stod i centrum, men även den lyckade släpvagnsaktionen.
Bilder från de två ovan nämnda aktionerna som nästet utfört.
Huvuddelen av månadsmötet fokuserades dock på utbildning inför framtida aktioner. Utbildningen handlade till stor del om repellering. De mer specifika momenten förblir hemliga ett
Varför har jag levt i ett militärtält i tre månader?
Jag tycker att svaret på den här frågan är det viktigaste jag kommer att skriva i min artikel. När jag satt i fängelse fick jag väldigt mycket gjort när det kom till att författa texter. Jag hade förvisso mycket samlade idéer i huvudet som jag ville sätta på pränt och allehanda distraktioner var förvägrade mig – något som inte alltid behöver vara negativt, eftersom jag fick så mycket producerat tack vare det.
Under hösten arbetade jag med alla mina texter. En av dessa var ”Materiellt välstånd förslavar dig”. I artikeln använde jag en bild på en äldre man som bor i ett tält ute i naturen för att uttrycka min poäng. Jag har efter detta lekt med tanken på att pröva hur det är att leva i ett tält, precis som den äldre mannen. Klarar han det så klarar jag det. Detta var ett av skälen, att pröva att leva där man inte har tillgång till den vardagliga utrustningen.
Med det sagt så var det inte långtidsplanerat,
