Skip to content
Lördag den 2 november genomfördes en aktion i centrala Skellefteå för att sprida information om skandalerna kring det lokalt etablerade företaget Northvolt. Är man intresserad av att fördjupa sig mer i det kan en utförlig artikel om det läsas här och som också länkades via QR-kod i de flygblad som delades ut under dagen.
Man hade knappt hunnit lämna bilarna så var poliser redan på plats och ställde frågor inför döva öron. Man samlades sedan vid lunchtid på torget med en banderoll bärandes budskapet ”Bröd till arbetarna! Blod från politikerna!” flankerad av fanbärare med ett flertal flygbladsutdelare utspridda över torget. Polisen hade vid det här laget gett upp försöken att få svar på sina frågor och stod istället på behörigt avstånd under resterande tiden av aktionen med armarna i kors.
Man märkte snabbt att det var en viktig fråga bland kommunens invånare då väldigt många som tog flygblad stannade länge och diskuterade med motståndsmännen, och ut
Några kamrater var ute lördagen den 12 oktober och satte upp klistermärken i centrala Skövde. Ett familjevänligt budskap premierades.
I dagens Sverige äger ett företag, Bonnier, en överväldigande majoritet av landets nyhetsplattformar. Det innebär att detta företag har en exceptionell makt att påverka den allmänna opinionen, direkt genom åsiktsyttringar, men också genom hur nyheter presenteras för folket. Vad innebär då denna koncentration av mediemakt egentligen för det svenska samhället? Är det rimligt att ett enda företag kontrollerar så mycket av informationsflödet?
Narrativ om främlingsinvasionen som ”önskvärd”
Medierna, särskilt de som ägs av Bonnier, har under alla år framställt främlingsinvasionen som en nödvändig och till och med gynnsam utveckling för Sverige. De har hävdat att dessa främmande folk skulle ta hand om våra pensionärer och bidra som högutbildade raketforskare. Detta lögnaktiga narrativ har de hållit fast vid under flera år. Samtidigt får det svenska folket erfara massinvandringens verkliga kostnader, som bilbränder, gruppvåldtäkter och förnedrings- eller tortyrrån. Det me
En arbetsmässig ockupation
I en värld styrd av det liberaldemokratiska systemet är det lätt att dras in i dess syn på produktivitet och karriär. Vad som borde vara en genuin strävan efter att bidra till sitt folk, förvrängs till att handla om att tjäna globalistiska företag och fiendestater. Den karriär som en gång innebar att klättra i en hierarki för att tjäna samhället, har förvandlats till en väg som snarare främjar en självdestruktiv lojalitet mot de krafter som vill vårt folk illa.
Européers naturliga drag att organisera sig hierarkiskt och visa lojalitet mot sina ledare har i modern tid blivit hänsynslöst utnyttjat. Vad som en gång var en positiv kraft för vår överlevnad har blivit ett medel för exploatering. Karriärklättrandet idag innebär inte längre att skapa något större för folket, utan att arbeta för att överföra resurser till de som är direkt fientliga mot oss nordbor.
En förvrängd produktivitet
Ett av de tydligaste exemplen på denna förvrängning är hur våra i
På kanalen, som alltså är officiell för Nordiska motståndsrörelsens mediagrupp, uppmanas följarna att dela verken för att ”att sprida nordisk nationalisocialism till hela vårt folk.”.
Än så länge har flertalet klistermärkesmotiv laddats upp, både helt nya och något äldre, liksom ett flygblad och en uppskattad film som nu har några år på nacken. Det utlovas hög aktivitet i flödet också framöver!
Kanalen når du genom adressen t.me/Motstandsmedia. Nedan finner du ett par smakprov på innehållet – vänligen sprid!
Du kan även läsa om dagens aktion.
Dagen började med att kamrater sammanstrålade söder om Stockholm för att gemensamt åka tåg in till huvudstaden. Redan när man stigit på tåget stötte man på en röding som försökte varna de andra på tåget att ”nazisterna var här”. Den sinnesförvirrade försökte fråga vad kamraterna skulle göra och var de skulle vara, och uppmanade dem att inte göra någon obekväm under dagen. Ett så ironiskt uttalande att det saknar motstycke då de flesta normalfuntade människor blir väldigt obekväma av att se paraden som går genom staden.
När man närmade sig platsen stötte man på en stor grupp poliser som följde efter sällskapet under resten av dagen. Det var fortfarande relativt folktomt när man ställde upp vid samma bro som tidigare år, men detta år var det inga rabiata människor på plats. Ordningsmakten kraftsamlade kontinuerligt och förde samtidigt dialog med en kamrat om vad som skulle hända. Det föreslogs från polisens håll att man skulle vara tvungen att stå i ett litet hörn på bron,
Ännu ett möte på flera timmar har precis blivit avklarat, planeringen har pågått i flera veckor och jag är en kugge i hjulet med minimalt ansvar över den generella planeringen. Jag har därför inte behövt organisera särskilt mycket inför Nordendagarna och lyssnar mest på vad de andra i arrangörsgruppen har gjort mellan mötena och hur de måste ha ägnat timmar åt att bocka av de uppradade uppgifterna.
Slutligen kommer de packa bilarna fulla med livsmedel och utrustning för att redan på fredagen påbörja förberedelserna. Någon längre personlig betraktelse från fredagens förberedelser kan jag inte lämna då jag själv befann mig på resande fot och anländer efter midnatt. Jag får några timmars sömn och jag går upp på lördagsmorgonen med inställningen att jag kommer jobba stenhårt under hela lördagen och samtidigt deltaga i tävlingen Årets nordman.
Konferencieren Martin intervjuar vinnaren Lukas.
Medan gästerna äter frukost påbörjas förberedelserna för invigningen lite i skymundan. An
I år var det Näste 2 som ansvarade för arrangemanget och folkfesten ägde rum i Dalsland. På lördagsmorgonen strömmade barnfamiljer samt unga och äldre nationalsocialister från hela Norden till platsen. Efter att ha betalat inträdet och minglat en stund, öppnades helgen officiellt av konferencieren Martin Engelin med en storslagen invigningsceremoni. Fanor från alla nordiska länder, tillsammans med lejonfanan, bars ut på scenen av uniformerade aktivister till tonerna av musik.
När musiken tystnat, tog Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland plats på scenen, där han började med att bränna den amerikanska flaggan till publikens jubel. När fiendeflaggans uppbrunna rester fotograferats klart av organisationens mediagrupp, fortsatte Vejdeland med att tacka alla som kommit. Han förklarade därefter innebörden av Nordendagarna och berömde alla de sympatisörer som valt att komma trots den terrorklassning som Motståndsrörelsen utsatts för.
Organisationens ledare passade också p
I samband med att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassades av USA:s utrikesdepartement satte de också Pär Öberg och Fredrik Vejdeland som individer på listan. Detta medförde bland annat att de fick sina svenska bankkonton hos Swedbank, Swish och Bank-id stängda.
Öberg tog direkt kontakt med bankens kundtjänst som meddelade att de inte ens hade behörighet att se vad som hade skett, men att ett brev skulle skickas hem till honom.
Brevet från Swedbank.
Efter mer än två veckor utan någon som helst förklaring fick han brevet från Swedbank där de meddelade att samtliga konton och övriga tjänster var avstängda med anledning av USA:s politiska beslut. Det framgick även ett nummer han skulle ringa för att få svar på frågor. Dagen efter ringde han upp numret och Nordfront publicerade tidigare idag samtalet:
(function() {
VK.Widgets.Post("vk_post_-155682474_5956", -155682474, 5956, 'mXX04caLF4nd3c_MtLr8cUI4cZBv');
}());
Trots uppmaning om att han skulle ringa återigen
Ursprungligen publicerad 2015-09-09.
Det har varit mycket fokus på kvinnor den
senaste tiden. Kvinnan i kampen, kvinnan i samhället, kvinnan i största
allmänhet. Så jag tänkte lämna mitt bidrag till debatten.
Det är idag ett faktum att den naturliga ordningen i samhället, naturen, och mellan könen är rubbad. Det ställs orimliga krav på alla människor oavsett kön. Jag tänker dock här beröra den kvinnliga delen.
De krav, eller förväntningar som ställs på kvinnor idag går helt mot den naturliga ordningen och oftast, vill jag tro, går det mot vad kvinnor själva känner är rätt och vad de vill. Det skapas en frustration hos kvinnor om att de aldrig räcker till och aldrig duger. Hur de än gör, vad de än gör så är det alltid någon som man trampar på tårna, sårar eller går mot. Vilket jag tror innebär att många idag känner skuld, stress och ångest. Det i sin tur kan leda till psykisk ohälsa och splittringar i familjer.
Den nationella rörelsen är tyvärr inte heller förskonad från k
I samband med att USA av uteslutande politiska skäl terrorklassade Nordiska motståndsrörelsen sattes också organisationens ledare Fredrik Vejdeland och den mångårigt profilerade medlemmen Pär Öberg på sanktionslistan och har med anledning av detta fått sina bankkonton på Swedbank frysta.
En juridisk process har satts igång såväl för organisationens räkning som för dessa personer, men en sådan kan både komma att ta tid och kosta pengar. Framförallt står Vejdeland och Öberg, mångåriga altruistiska kämpar och som bägge har familjer att försörja, inför en svår situation rent privat då de inte kommer åt sina pengar.
Vi ber därför nu om din hjälp!
För att hjälpa familjen Vejdeland och familjen Öberg uppmanas du att skicka förutsättningslösa bidrag i form av kontanter i väl dolda kuvert till Nordiska motståndsrörelsens postbox. Eventuellt överskott som inte skulle behövas för att säkra en dräglig tillvaro åt dessa familjer öronmärks till det följande juridiska arbetet. Givetvis går
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk
Det står var och en fritt att fortsatt krampaktigt hålla fast vid berättelsen om ett intaget Danmark, och firandet av ”befrielsen” av ett land som aldrig var ofritt. Historieskrivningen till trots borde en titt på dagens Danmark väcka frågan huruvida det ”befriade” Danmark är en sund scen att betrakta.
Det ”befriade” Danmarks barn
Sedan Danmarks ”befrielse” har folkets och nationens tillstånd blivit värre och värre. Skolorna har i ständigt högre grad förvandlats till kulturmarxistiska indoktrineringsinstitutioner där Danmarks barn fylls med oduglig och falsk kunskap, samtidigt som de går miste om det som är viktigt och sakta men säkert formas till kulturslavar utan förflutet och historia, med en övertolerans för främmande krafter som försöker utradera de själva, deras föräldrar, deras kultur, identitet och historia.
De ”befriade” barnen lär sig i skolan, genom likriktande programmering, att det är synd om fattiga bruna barn på andra
Jag har tidigare varit medlem i Nordiska motståndsrörelsen, men lämnade med anledning av personliga skäl och tog en längre paus.
När jag valde att lämna kände jag lustigt nog aldrig samma dödsångest som (om ni minns) tönten och avhopparen ”Pizza-Martin”. På honom och vissa andra lät det som att det skulle vara svårt och rent av farligt att gå ur Motståndsrörelsen. Det räckte dock gott och väl att man var ärlig med sina intentioner och därigenom var en, under omständigheterna, god kamrat.
Jag bröt aldrig helt med mina kamrater, men i min paus ingick större fokus på familj, så kontakten var inte frekvent. Alla hade tålamod med mig under pausen, vilket jag är evigt tacksam för. Nu när jag väl kände mig redo igen tog jag därför än en gång steget och precis som förra gången var alla otroligt välkomnande. Men, till det som jag kanske egentligen vill skriva om i denna artikel, vad var det som fick mig att ansluta mig igen?
Det finns många olika faktorer som kan ge den d
Lördagen den 30 mars samlades Kampgrupp 605 och familjemedlemmar hos en kamrat för att bege sig ut för övernattning i tält på ett närliggande berg. Med sig hade man ett större militärtält med kamin och plats nog att inhysa alla medverkande.
Färden dit gick förhållandevis smidigt och snabbt, varefter man påbörjade det hårdare arbetet med att skotta upp en yta stor nog för att rymma tältet på, tills man nådde barmark. Då det hade kommit väldigt mycket snö denna vinter tog detta arbete ganska mycket tid och möda.
Det snöade även väldigt mycket under denna dag, och en försvårande omständighet var att vädret var nollgradigt, med resultatet att snön smälte i princip så fort den landade. Detta medförde att kamraternas kläder, ryggsäckar och utrustning blev dyngsura både in- och utvändigt, vilket gjorde att man började frysa snabbt det för säsongen milda vädret till trots, och sporrade kamraterna att så snabbt som möjligt få upp tältet och starta en eld för att värma sig och
