Skip to content
I år var det Näste 1 som stod för arrangemanget och folkfesten skulle komma att gå av stapeln strax norr om huvudstan. På lördag morgon vallfärdade det barnfamiljer, såväl som unga och äldre nationalsocialister från halva Norden till lokalen.
Efter inträdet var betalt och det socialiserats en stund mellan de många deltagarna öppnades helgen officiellt med en pampig invigningsceremoni där fanor från samtliga nordiska länder, tillsammans med tyr-runefanan, bars fram på scenen av uniformerade aktivister ackompanjerade av musik.
Konferencieren Henrik Pihlström håller i ordet.
Nordiska motståndsrörelsens ledare äntrade scenen när musiken tystnat och höll ett kort anförande som möttes av rungande applåder.
Härnäst stod det femkamp på schemat i den prestigefyllda tävlingen där vinnaren koras till Årets nordman. För de barn som inte ville vara publik eller bada i den närliggande sjön fanns det också olika uppblåsta hoppborgar och pysselbord på plats.
Hoppborg förbereds till
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Jag betraktar mig själv som rasist. Jag tror inte att folkgrupper, som under åtminstone tiotusentals år har levt geografiskt separerade från varandra i radikalt olika miljöer och dessutom har utvecklats till att se väldigt olika ut, ändå har helt identiskt konfigurerade hjärnor. Precis som att två individer inte är helt identiska, är inte heller de olika mänskliga raserna det. Därför är ”alla människors lika värde” en meningslös floskel, både på individnivå och sett ur ett kollektivt perspektiv. För att något ska kunna ha ett ”värde” [1] måste det gå att mäta, och allt som går att mäta hos människor – intelligens, styrka, empati eller vad det nu må vara – kommer variera mellan olika individer och mätningar visar också att många egenskaper skiftar mellan olika folkgrupper.
Att vara för detaljerad kring hur olika raser skiljer sig åt är svårt då det är juridiskt minerad mark i Sverige. Men skillnaderna finns i alla fall där och historiskt s
Den 15 augusti studerade nytillkomna medlemmar resterande ämnen i punkt 7. Viktiga ämnen som skola och utbildning, familjepolitik samt pension avhandlades och diskuterades om hur man förbättrar samhället, inte genom reformer utan genom att bygga ett nytt system från grunden.
Vi har pratat med Daniel från Näste 2 som utgjorde en del av delegationen från Nordiska motståndsrörelsen under Legio Hungarias femårsfirande.
Du var nyss nere i Ungern och träffade på våra kamrater i Legio Hungaria. Vad var dina spontana reaktioner om Ungern i allmänhet och Legio Hungaria i synnerhet?
Framför allt vilket underskattat resmål Ungern och främst Budapest är, både för unga och för barnfamiljer. Detta är mitt tredje besök i staden och jag kan verkligen rekommendera det. Staden är med europeiska mått väldigt ren och har en rik och lång historia. Man får även mycket för pengarna, samt att det inte alls har drabbats av migrant-vågorna så som vi i Norden och norra Europa har.Det som slog mig mest angående Legio Hungaria var inte hur mycket större organisationen hade blivit, utan snarare hur positivt den hade utvecklats.
Vid ett stopp på väg till firandet.
Vad fanns det för några skillnader eller liknelser mellan Motståndsrörelsen och Legio Hungaria?
Den främsta s
Lördagen den 12 augusti valde aktivister från Näste 5 och Näste 2 att gemensamt ha en offentlig flygbladsutdelning med tillhörande banderoll i centrala Karlstad. Platsen kryllade av folk som ville ta del av det svala sommarvädret och det staden har att erbjuda. Alltifrån barnfamiljer till ungdomar och pensionärer valde denna dag att ta emot flygblad från organisationens representanter.
Just denna dag delade aktivisterna på plats ut ett flygblad med rubriken ”I kamp mot folkutbytet sedan 1997”. Detta flygblad informerar om folkutbytets realitet och konsekvenser för vita nordbor. Efter att läsaren hunnit reflektera över detta allvarliga öde följer en uppmaning om att arbeta för en bättre framtid.
Aktiviteten flöt på i ett bra tempo medan flygbladen bytte ägare. Under själva utdelandet av flygbladen höll aktivisterna kortare men även längre diskussioner med både positivt och negativt inställda Karlstadsbor. Alltifrån sura miner till lyckönskningar nådde aktivisterna medan nä
Ute på den skånska landsbygden spenderade medlemmar och sympatisörer med familjer en eftermiddag tillsammans, då det anordnades ett föredrag av Pär Öberg från Nordiska motståndsrörelsens riksledning. Temat för föredraget var självkänsla. Efter föredraget hade man en kräftskiva.
Pär Öberg började sitt föredrag med att göra en distinktion mellan självkänsla och självförtroende. Självförtroende relaterar till saker man gör, att man vet att man är duktig på en viss sak. Självkänsla handlar om hur man känner för sig själv. Man kan exempelvis ha en känsla av att man ”egentligen” är en bluff. För en person med låg självkänsla är ett typiskt beteende att man har ett starkt bekräftelsebehov. Som Öberg uttryckte det, så kan man vara ett ”läckande såll” för komplimanger. Det hjälper inte hur mycket man får höra att man är bra, det sätter sig inte. Detta beteende ser man ofta på internet, många låter ett sådant bekräftelsebehov komma till uttryck där, vanligen genom en ständig jakt på ”likes”.
För vissa medlemmar började dagen redan på morgonen innan trafiken kommit igång på riktigt. Banderoller sattes upp runt om i Stockholm över vältrafikerade vägar in mot stan. Kort därefter möttes flera kamrater upp på en välbekant bro söder om huvudstaden.
Här höll man en broaktion dagen till ära, med budskapet Inga Pedofiler På Sveriges Gator, med flera ledande gestalter ansvariga för Stockholm Pride i åtanke som faktiskt blivit dömda för pedofila brott genom åren. Responsen var så pass positiv att en medlem som tidigare inte stått vid bron blev överraskad över hur glada människor faktiskt var över Motståndsrörelsens närvaro.
En stund in i aktiviteten kom statens våldsmonopol på besök, envisades med att en anmälan skulle upprättas, trots att inget brott begåtts, och höll sig sedan kvar vid platsen under resten av aktiviteten. Med polisen efter sig, något som skulle bli ett signum för dagen, begav man sig sen till närmaste tunnelbana för att ta sig vidare in mot de centrala de
Ett lands armé överger sin flagga. Denna otroliga historiska händelse skedde i vansinnets Sverige – var annars? Det skedde för ett par år sedan, men ställningstagandet har i år förtydligats ännu mer genom extravaganta insatser för den nya statsmaktens flagga. Man kan förvisso säga att försvaret med sina ställningstaganden bara gör explicit något som under en tid har varit implicit, och att Sverige i anden inte står ensamt i denna förvandling, som sker över hela västvärlden, men man bör låta det sjunka in, liksom hela betydelsen av detta.
Låt oss redan inledningsvis klart utsäga att detta är ett förräderi av största magnitud – ett lands militär har ingen rätt att byta flagga. Och nej – det är inte så att man försvarar denna flagga ”också”, vilket inses av den historiska process som har lett fram till detta. (Och skulle så vara så är även det oacceptabelt.)
Flaggbytet kommer inte ur ingenstans, utan är snarare just ”logiskt”, som rubriken säger, sett utifrån vad våra Sverigehatand
Efter en del aktivism under förmiddagen begav sig motståndsmän in till Stockholms innerstad för att beskåda spektaklet som är ”prideparaden”. Vid denna tid hade man redan dragit på sig snuthäng, så planerna på att diskret ta sig till den tilltänkta platsen fick skrotas, och man åkte in i samlad trupp.
Paraden skulle gå längst med Kungsgatan ner till Sturegallerian och Humlegården, så man tog sig till en av broarna som gick över Kungsgatan, där man spred ut sig lite. Det tog inte lång tid innan ett tjugotal civila och uniformerade poliser hade tagit sig till platsen. Här fick man vänta runt en och en halv timme på att början på tåget skulle komma fram till platsen. Under tiden fylldes det på med fler och fler människor, som av någon outgrundlig anledning frivilligt vill beskåda hela spektaklet.
En handfull nationalsocialister mot tusentals sinnesförvirrade människor.
Alltid lika kärleksfulla.
När tåget kommit runt hörnet vecklades banderollen med budskapet
Alla nationellt sinnade nordbor hälsas tillsammans med sina familjer varmt välkomna till årets Nordendagarna. Traditionsenligt kommer en femkamp att utkämpas för att utse Årets nordman, det utlovas barnaktiviteter, marknad, tal från riksledningen, socialt umgänge med världens mest fantastiska människor och god mat med mera.
Inträdet är 300 kr per person och då ingår måltider. Alla under 16 år kommer in gratis. Endast kontant betalning (gäller även marknaden). Om du har kläder, leksaker, husgeråd, verktyg m.m. som är i bra skick och som du inte har nytta av får du gärna ta med detta och skänka till bättre behövande kamrater.
Tältplats finnes för de som vill övernatta. För de som ska delta i femkampen rekommenderas oömma kläder.
Anmälan görs till din nästeschef eller om du inte redan har kontakt med Nordiska motståndsrörelsen till info@nordicresistance.org (OBS fungerar inte från Protonmail men då kan istället vårt kontaktformulär användas). I den bindande anmälan behöver du upp
Ett stort antal kamrater hade tagit sig till Jimmys och Julias gård i Skara för att fira midsommar och samtidigt hedra förfäderna genom att tävla i vikingakamp och på andra sätt föra sommarsolståndets traditioner vidare.
Dagen inleddes med samkväm och kaffe samtidigt som arrangörerna höll en genomgång om olika förhållningsregler och planeringen för dagen.
Efter detta började det arbetas på olika håll. Kökslaget genom att förbereda lunch, kvinnor och barn genom att pynta midsommarstången och andra genom att sätta upp sina tält. När midsommarstången var pyntad och klar samlades alla deltagare för att se på när den restes. Midsommarstången hade formen av en Algiz-runa, symbolen för livets träd.
Efter detta var det dags för lunch. Det var ett riktigt smörgåsbord som dukades fram med flera olika sorters sill, färskpotatis, kallrökt lax, ägghalvor producerade på gården, prinskorv, köttbullar med mera.
Därefter samlades alla deltagare vid midsommarstången igen
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.
Festplatsen på morgonen.
Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.
Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Lördagen den 20 maj tog sig aktivister och medlemmar till olika delar av Ludvika för att hålla offentliga flygbladsutdelningar. Dagen bjöd på en hel del folk som ville ta del av det fina vädret och det staden hade att erbjuda. Förutom att aktivisterna på plats också fick ta del av den värmande solen så träffade de även allt folk som befann sig på plats. Alltifrån barnfamiljer till ungdomar och pensionärer valde denna dag att interagera med Nordiska motståndsrörelsen.
Nästet valde denna gång att fortsätta den kampanj som pågått under förra året. Denna kampanj består av ett flygblad som heter ”Vad har du fått av politikerna?”. Flygbladet i fråga har uppdaterats med årets problem där det radar upp åtta stycken saker som politikerna och den moderna fiendestaten gett folket. Efter att läsaren hunnit reflektera över dessa följer en uppmaning om att sedan revoltera mot förbrytarna.
Aktiviteten löpte på i ett bra tempo och flygbladen gick åt. Under själva utdelandet
