Skip to content
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Första anhalt var Sveriges riksdag, där motståndsmännen ställde upp med en banderoll med budskapet – Kasta ut folkförrädarna.
Budskapet fick många tummar upp och flera av de personer som tog emot flygblad och samtalade med motståndsmännen tog även emot valsedlar. Efter en timme avrundades denna del och aktivisterna gick Drottninggatan upp till Sergels torg, där det ställdes upp med fanor utanför ett stort varuhus och ytterligare en flygbladsutdelning tog vid.
Även här var responsen god och nyfikna svenskar och rasfrämlingar kom fram för att diskutera och ställa frågor om Nordiska motståndsrörelsens politik.
En person från Eritrea visade sig vara så pass förstående för Motståndsrörelsens politik att han förklarade det naturliga i den för andra främlingar. Han var själv rasmedveten och sa att det var självklart för honom att välja en kvinna från samma land att bilda familj med istället för med en svensk kvinna.
En grupp med vänsterblivna, könsförvirrade individer
Vill du göra en kort presentation av dig själv ?
Jag är en 39-årig familjefar bosatt i Nyhammar utanför Ludvika, född i Falun och uppvuxen i Katrineholm. Jag känner mig vid det här laget väldigt rotad i Nordiska motståndsrörelsens Näste 5, som omfattar Dalarna och Värmland. Jag har fru och fyra barn.
Jag blev nationell i slutet av 90-talet och anslöt mig till Nordiska motståndsrörelsen 2007. Innan jag gjorde det, så var jag medlem i NSF, som jag gick med i 2005. I Motståndsrörelsen var jag först gruppchef i Näste 1 och sedan nästeschef där. Nu är jag gruppchef för kampavdelningen här i Näste 5 och även programledare för Nordisk Radios aktivistpodd Mer Än Ord. Utöver det så är jag en av valkandidaterna i årets kommunval här i Ludvika, vilket jag även var i det förra valet.
Vad jobbar du med?
Jag jobbar med motorprovning, vilket betyder att vi testkör motorer i rigg.
Kan du berätta lite om ditt nationella uppvaknande på sent 90-tal? Vilka frågor engagerade dig då? Fanns
Månadens bästa aktioner:
Torgmöten i fyra olika städer i Småland på en och samma dag.
”Nato go home!” – Protestaktion i Stockholm.
På gatan i centrala Göteborg med strapatser utöver det vanliga.
Månadens ”shoutout”:
Sjunde nästets högaktiva och outtröttliga aktivister. Här under en banderollaktion vid ett folkförrädar-arrangemang i Eksjö.
IT-avdelningen för Motståndsrörelsen.se som gjort ett kanonjobb med den nya valsidan.
Kämparna på andra sidan havet, Patriot Front, som inspirerar och inspirerats, men som också varit inblandade i en hel del annat under månaden.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
En brännbollsspelande nästeschef under sjätte nästets nationaldagsfirande. Det firades för övrigt nationaldag också i Näste 5 och på flera andra platser i landet.
Månadens nyheter:
Lansering av Nordiska motståndsrörelsens valsida.
Helsingborgs dagblad smutskastar Motståndsrörelsens kandidater.
Månadens läsning:
Gemensam kam
Månadens bästa aktioner:
Blixtdemonstration i centrala Lysekil.
Länge leve Nordiska motståndsrörelsen – 25 år av revolutionär kamp firades.
Näste 7 på motormässa i Jönköping.
Månadens ”shoutout”:
Den gamla soldat som hade födelsedag under månaden och som ännu idag inspirerar oss till kamp.
Horst Wessel som dels omnämndes som inspiration i en mycket läsvärd artikel under månaden och dels figurerar huvudperson i Simon Lindbergs föredrag som under månaden hölls i Näste 2 och tidigare hållits i Näste 5.
Den nationalsocialistiske gatukämpen Gösta Hallberg-Cuula som föll på fronten som Finlandsfrivillig och hedrades på sin dödsdag den 14 april av aktivister i Näste 1.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Polisfordon lämnat i Motståndsrörelsens besittning i Jönköping.
Månadens nyheter:
Motståndsrörelsens första politiska motion tagen i bruk.
Pär Öberg 1 maj-trollade Sveriges Radio P4.
Månadens läsning:
Dåden i livet blir andens slutgilti
Uniformerade kamrater ställde upp bredvid gravstenen med den svenska och finska fanan tillsammans med Motståndsrörelsens.
Ett kortare, men väldigt uppskattat, tal hölls av aktivisten Joakim Kannisto. Anförandet lät som följande;
Kamrater!Vi samlas idag för att traditionsenligt hedra minnet av frontkämpen och nationalsocialisten Gösta Hallberg-Cuula.Cuula var inte bara vad historien förtäljer, en bra soldat i krig. Han var även en välkänd gatukämpe och idealist som var politiskt verksam här i Stockholm.När Finland invaderades av bolsjevikerna visste denne unge kämpe vad som stod på spel och vad han måste göra. Kanske går det att jämföra med vad ni, mina vänner, kände för plikt när mångkultur, marxism och dekadens tvingade er till organisering? Cuula anmälde sig som frivillig och förbandet han stred i var ökänt för sina goda stridskunskaper, sitt mod och effektivitet.Jag skulle vilja påstå, att hedrandet av Hallberg-Cuula, inte enbart handlar om personen utan även en hel del om
Ja, så var då Covid 19-restriktionerna över. Eller, ja, åtminstone för denna gång, för vem vet vad framtiden har i sitt sköte?
Jag känner i varje fall att jag har ordat tillräckligt mycket om Corona, vacciner och vaccinpass i poddar, artiklar och genom våra aktioner redan och jag vet att flera andra är lika trötta på tugget som jag. Jag ska därför inte i denna artikel gå över alla mina tankar och åsikter kring det hela igen, men det finns däremot två helt andra saker jag vill vädra nu när Covid-19 inte längre ska räknas som en samhällsfarlig sjukdom och således restriktionerna och vaccinpassen plockas bort.
Det första är hur unisont och snabbt hela etablissemanget gjort en verklig helomvändning. Det är inte mer än ett fåtal veckor sedan som det skreks ut i högan sky om hur mycket smittspridningen ökade och hur fruktansvärd och ohållbar situationen var. För drygt två veckor sedan infördes det nya utökade restriktioner. Det är vidare mindre än två månader sedan som vaccin-pass för
14 april högtidlighölls minnet av Gösta Hallberg-Cuula traditionsenligt av Nordiska motståndsrörelsens Näste 1.
På kvällen samlades aktivister och medlemmar på Norra begravingsplatsen i Solna för att gemensamt med krans- och fanbärare i täten gå till den stupade hjältens grav.
Där hölls ett tal om Hallberg-Cuulas liv och kamp för nationalsocialismen och Nordens frihet.
Från hans uppväxt och som gatukämpe i Stockholm, fram till den dag Cuula stupade på Svirfronten i Finland, dit han rest som frivillig för att gemensamt med fränder under parollen-Finlands sak är vår, bekämpa ryssen och kommunismen.
I slutet tog talaren upp varför det är viktigt att hylla våra hjältar och att vi alla måste vara krigare likt Gösta och de andra frivilliga.
Endast med en krigares offervilja och fanatism kan vi nå den slutliga segern.
Därpå följde en tyst minut för fallna hjältar.
Hell de stupade!Hell er som offrat erat blod för vårt folk!
Gösta Hallberg-Cuula – Närvarande!
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
En revolutionär rörelse får ingenting gratis. Inget stöd från staten, inga hyllningsreportage i massmedia, ingen ekonomisk uppbackning från människor med inflytande i samhället. Historien visar att för revolutionära rörelser blir detta aktuellt först efter att rörelsen på allvar bekänt färg och visat att man är en spelare värd att satsa på, eller en fruktad fiende som man måste göra eftergifter till. Men vägen dit är lång och krokig och har man väl nått dit är det inte alls säkert att man längre behöver, eller vill ha, någon ”hjälp”.
Trots vårt nuvarande stadium, det vill säga som en vital kamprörelse men utan makt i samhället, är det uppenbart att de som sitter på makten ser på Nordiska motståndsrörelsen som ett allvarligt potentiellt framtida hot. Det finns ett känt uttryck om att man kan ta reda på vem som styr om man tar reda på vem man inte får kritisera. Man kan genom en snarlik metod ta reda på vem som hotar makten genom att ta reda på vem som makten uppfattar som ett hot och
I senaste avsnittet av Ledarperspektiv hade jag en liten utläggning om ”Motståndsrörelsen 3.0”. Jag skulle här vilja sätta det hela även på pränt och försöka utveckla vad jag menar.
Jag menar
Motståndsrörelsen är på väg in i en ny fas i sin verksamhet. Jag
baserar det på vad jag ser i den typ av aktioner som redan äger rum
och hur diskussionen går internt. Vi har haft flera möten där vi
pratat om denna typ av verksamhet och vi följer en enhetlig linje.
Eftersom vi är på
väg in i Motståndsrörelsen 3.0 så har det naturligtvis funnits
både ett 1.0 och 2.0. Innan jag kommer in på ”Motståndsrörelsen
3.0” vill jag gå igenom de två första faserna.
Motståndsrörelsen
1.0 var, grovt förenklat och undantaget de absolut första åren,
en organisation som från 1997 till 2012 var gatukampsbaserad men i
övrigt var mycket intern. Verksamheten bestod i stort enbart av
offentliga tidningsförsäljningar och basaktivism. Aktionerna var
likriktade och så även budskapet (som var ideologiskt snarare än
Redan under natten mot 14 april befann sig aktivister från nästet för att vakta hjältens grav, då den vid tidigare år blivit skändad och vandaliserad av vänsterextremister.
Tisdag kväll
samlades således aktivister och medlemmar, för att i procedur med
kransbärare i täten följd av fanbärare med såväl svenska,
finska som Nordiska motståndsrörelsens fana, gå från
kyrkogårdens entré till Cuulas grav.
Vid graven hölls ett anförande av en aktivist, vilket tog upp Cuulas insatser för nationalsocialismen och Nordens frihet både med gatukamp i Stockholm som medlem i NSAP/SSS och vid stridsfronten i Finland mot Sovjetisk kommunism. Cuula var en av de första från Sverige, som anmälde sig frivillig till Finlands försvar under Finska vinterkriget 1939. I kriget miste han sitt ena öga. Detta hindrade inte kämpen att fortsätta kampen.
1941 deltog Cuula även i Finska fortsättningskriget, där han slutligen stupade vid Svirfronten 1942. Hedrandet avslutades med en tyst minut för den fallna hjä
I samband med månadsmötet höll aktivisten Hampus Maijala i en mycket lärorik utbildning där det övades på att stoppa blödningar, bland annat genom att använda sig av tryckförband för att strypa blodflödet till benen. Motståndsrörelsen arrangerar regelbundet utbildningar likt denna för att förbereda aktivister inför gatukampen.
Precis som vid varje månadsmöte i Näste 7 lagades det mat för dagen, denna gången pannbiff.
Nästets försäljningsbord slog försäljningsrekord tack vare Greenpilleds nyutgåva av Mein Kampf.
