Skip to content
Onsdagen den 30 januari satte Kampgrupp 107 upp revolutionär propaganda i Kimstad i Norrköpings kommun.
Sprayningar gjordes på strategiska platser. Affischer och klistermärken sattes upp på platser där många människor passerar.
Dessutom delades ett stort antal flygblad ut till hushållen med det manande budskapet ”Revolutionen börjar med dig!”
Så har det hänt igen. Vi har brutit mot
”reglerna”. Promenera in mitt under en tennismatch och skrika Hell
seger! Så kan man väl ändå inte bete sig?
Vi känner igen de reaktionäras klagosång från mången gång förut, ja
faktiskt från varenda gång vi avvikit från de oskrivna ”vett och
etikett”-reglerna som fisförnäma småborgare satt upp.
Det blir gnäll var gång vi slår tillbaka mot rasfrämlingar eller den
röda pöbeln. Det ser ju så dåligt ut i media när vi är våldsamma.
Istället borde vi väl låtit ett par kamrater bli ihjälslagna och efteråt
ringa polisen?!
Det blir gnäll när vi inte låter de fientliga krafter som är mitt
uppe i att utrota vårt folk få stå oemotsagda. ”Det var jättebra att ni
stod i tältet och debatterade, men fy vad onödigt att skrika
folkförrädare åt Gustav Fridolin, där var ni oseriösa.”
Det blir gnäll när vi vägrar låta oss bli hunsade av polismakten som
med alla medel försöker tysta oss och förvägra oss våra medborgerliga
rättigheter. Vi borde
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
Nordendagarna är, som bekant, en väldigt uppskattad och traditionsenlig högtid, där nationalsocialister såväl som övriga nationalister årligen samlas. Man bjuds på många upplevelser och får vänner för livet. Här delar jag med mig av min reflektion.
Spänningen steg när vi mil för mil närmade oss vår slutdestination. Snart skulle vi alla få ses; många gamla ansikten men självklart även många nya. Det är så det brukar vara, för att allt fler män och kvinnor hittar till Nordiska motståndsrörelsen och vill bli en del av den enhet som tillsammans utgör en trygghet och styrka, i kampen mot sionismen och för befrielsen av vårt folk.
Bilen rullade in på grusplanen intill grindarna. Vi var framme, äntligen!
Det var fredag eftermiddag och vi hade rest i ett antal timmar för att kunna delta på detta arrangemang. Packningen togs ut och snart började man hjälpas åt med sådant som behövdes för att komma iordning. Det var en fantastisk plats, med mycket vackra byggnader och man kände ver
Det har nu gått en månad sedan den civila och legala organisationen Nordiska motståndsrörelsen rent absurt terrorklassades av USA. Av allt jag hört är stödet för Nordiska motståndsrörelsen stärkt av detta.
Bland de medlemmar inom organisationen jag haft möjlighet att språka med IRL eller på Telegram så är de allra flesta mer övertygade än någonsin. Bland utomstående såväl Svenssons som nationellt organiserade hos andra än Motståndsrörelsen, tycks sympatierna överlag vara stärkta baserat bland annat på inlägg i olika debattforum, bloggar och sociala medier.
Givetvis gäller detta dock inte alla. Jag själv känner till en medlem som hoppade av i samband med terrorklassningen och en sympatisör som tidigare sagt till mig att han ville delta på Nordendagarna, men som nu istället övervägde att stanna hemma.
Denna text riktar sig till de sistnämnda och till de av mig okända som resonerar likadant och jag vill då ställa frågan; vad hade ni förväntat er egentligen? Hade ni trott att de s
Dagen började på förmiddagen då kamrater tog sig till Sergels torg där alla partierna i åttaklövern hade placerat sina valcontainrar sedan en tid tillbaka. Efter en solig morgon var regnmolnen i annalkande och demokraterna på platsen kunde knappt tro sina ögon när en stor EU-flagga vecklades ut på marken, varpå Motståndsrörelsens fanbärare ställde sig mitt på trasan. Poliser fanns det gott om på platsen, och det blev desto fler under dagens gång, men dessa skötte sig för en gångs skull, troligtvis för att det var valtider och deras trakasserier skulle vara för uppenbara om bara vissa partier fick sprida sitt politiska budskap.
Bara en av flera chockade individer som aldrig sett ockupationsfanan användas som dörrmatta förut.
Kort efter att man kommit till platsen dök en ordentlig regnskur upp och alla representanter för de vanliga skitpartierna sprang och gömde sig i sina containrar, där de stod och tittade på motståndsmännen som var de enda som vågade trotsa regnet. Flygb
Jag har tidigare varit medlem i Nordiska motståndsrörelsen, men lämnade med anledning av personliga skäl och tog en längre paus.
När jag valde att lämna kände jag lustigt nog aldrig samma dödsångest som (om ni minns) tönten och avhopparen ”Pizza-Martin”. På honom och vissa andra lät det som att det skulle vara svårt och rent av farligt att gå ur Motståndsrörelsen. Det räckte dock gott och väl att man var ärlig med sina intentioner och därigenom var en, under omständigheterna, god kamrat.
Jag bröt aldrig helt med mina kamrater, men i min paus ingick större fokus på familj, så kontakten var inte frekvent. Alla hade tålamod med mig under pausen, vilket jag är evigt tacksam för. Nu när jag väl kände mig redo igen tog jag därför än en gång steget och precis som förra gången var alla otroligt välkomnande. Men, till det som jag kanske egentligen vill skriva om i denna artikel, vad var det som fick mig att ansluta mig igen?
Det finns många olika faktorer som kan ge den d
Till dig som kallar dig nationalsocialist men inte kommer när Nordens enda nationalsocialistiska organisation värd namnet kallar – SKÄMS!
Att vara nationalsocialistisk aktivist är det främsta du kan vara. Du tillhör då spetsen, eliten, drivkraften i vår kamp. En nationalsocialist som inte deltar aktivt i kampen, och även på offentliga aktiviteter, kan i mina ögon – annat än i mycket få undantagsfall, inte ses som något annat än en svikare mot de kämpande kamraterna.
I slutändan spelar det nämligen ingen roll hur många fikaträffar du deltar på, hur mycket du bänkar, hur många möten du sitter med på eller hur många vildmarksturer du tar del av. Kärnan för en nationalsocialist är gatukamp.
Man kan givetvis bedriva basaktivism och vara på sociala träffar också, men en sann nationalsocialist står på gatan. Med fanor, banderoller och rökgranater. Med stolthet och kämpaglöd. Mot alla odds – en för alla och alla för en!
Den senaste månaden har jag själv deltagit p
Under Organisationsdagarna 2024 meddelades det att den förre nästeschefen Hampus Maijala stiger åt sidan och släpper fram den flerårige aktivisten Victor Johansson. Här nedan följer en intervju med den nye chefen för Näste 7.
Berätta lite om dig själv!
Jag föddes 1999 och är idag 24 år gammal. Jag växte upp i en arbetarfamilj i villa och min barndom var väl helt normal fram tills tonåren.
Hur var din ideologiska resa som ledde till nationalsocialismen?
Som barn så trodde jag att invandring och homofiler var bra och att människor som tyckte annorlunda var onda, för jag hade aldrig hört något annat.
När jag var 14 år hade Svenskarnas Parti en demonstration i Jönköping som jag såg via nätet. Jag minns att jag blev genuint förvånad när jag såg att det var de ”goda” antirasisterna som betedde sig våldsamt och kastade gatsten medan de ”onda nazisterna” mestadels var lugna och använde bara våld för att försvara sig. Det var tvärtemot allt som skolan och media sa.
Jag började
När alla kamrater hade tagit sig till lokalen som hade bokats för månadens möte började man med att äta frukost och umgås lite innan konferencieren David Wåhlander hälsade alla välkomna och gick igenom ordningsreglerna.
Efter att dessa hade gåtts igenom fick Fånghjälpen inta podiet för att berätta om sin verksamhet. Fånghjälpen handlar om att man hjälper de kamrater som på något sätt får problem med ”rättsväsendet” när det är kopplat till kampen. Med anledning av detta blev man uppmanad att donera pengar för att stödja de som har blivit utsatta för politiska trakasserier. Det förekom sedan lite mingel och de som behövde hjälp med sin dator fick hjälp av den IT-ansvarige.
IT-gruppen i arbete.
Härnäst satte sig kamraterna i en cirkel för att fortsätta med studiecirkeln där man går igenom Motståndsrörelsen 20 år av revolutionär kamp. Under tiden som man gick igenom organisationens historia gick kökslaget till köket och började med dagens lunch som blev Korvstroganoff
När alla kamrater hade anlänt till platsen började konferenciern David Wåhlander med att välkomna alla till månadsmötet och gick även igenom ordningsreglerna som gällde för dagen.
Efter Wåhlanders genomgång fick nästeschefen ta plats vid podiet då månadens kämpe skulle krönas. Månadens kämpe är en vandrande pokal i nästet som går till den man eller kvinna som bäst har deltagit på och genomfört egen aktivism.
Konferenciern Wåhlander intog sedan åter podiet och berättade att man skulle ha en studiecirkel, denna gång skulle man gå igenom boken ”Motståndsrörelsen 20 år av revolutionär kamp”. Kamraterna fick turas om med att läsa och vissa individer fick gå ifrån studiecirkeln för att ha individuella samtal.
Då studiecirkeln var över serverade kökslaget dagens lunch som var köttfärslimpa med potatis och brunsås. En rätt som blev uppskattad av kamraterna.
Under och efter lunchen fick kamraterna möjlighet till att mingla lite innan man drog igång med själva möt
Nu när 2024 satt igång på allvar efter jul och ledighet har det lagts ned väldigt mycket tid på att traditionsenligt skriva ihop en omfattande rapport om vad som hände förra året. Istället för att här komma med statistik om hur exakt det gick i Näste 1 beslutade vi oss för att höra med några olika medlemmar i nästet om vad de anser om kampåret 2023.
Först ut får nästeschefen ordet om hur det gått i bland annat Stockholm.
Vilken var årets bästa aktion enligt dig?
Näste 1 har haft många bra aktioner under 2023, men måste jag välja en så blir det demonstrationen Nej till NATO, då den ägde rum under flera timmar mitt i centrala Stockholm och det skanderades slagord nästintill konstant, vilka ekade mellan husen och gav en härligt revolutionär stämning bland deltagarna. Vi var dessutom i stort sett det enda politiska alternativ som stod upp mot globalisternas påtvingade agenda.
Vilken sorts aktivism är din favorit?
Som ni säkert förstod av svaret ovan så föredrar jag offent
Ursprungligen publicerad 2020-05-02.
Flyktingkrisen har
med all tydlighet visat att det inte räcker med etniskt folkmord, i
form av massinvandring och tvångsintegration, för att revolutionära
stämningar ska kunna slå rot i samhället. Det mångkulturella
samhällets konsekvenser, med mänskligt lidande och förnedring där
svenska kvinnor gruppvåldtas och nu även svenska ungdomar pissas i
munnen, har visat sig vara otillräckligt.
De psykologiska
mekanismerna bakom detta kan vi diskutera en annan gång, men vi kan
här kort och gott konstatera att man inte direkt går man ur huse
för att sätta stopp för denna mycket aggressiva attack på vårt
folk. Den nationella rörelsen växer, ja, men framryckningen sker
sakta och vi tar oss inte ända fram till målet. Visserligen hoppas
många på förändring, men få gör någonting åt saken. Man
klamrar sig – än så länge – fast vid andra ”lösningar”.
Om något har vi nu
sett svart på vitt att revolutionära förändringar endast kommer
att vara möjliga när vi
