Skip to content
Den 2:a mars möttes flera medlemmar upp från Medlemsgrupp 102 för att grilla tillsammans ute på Värmdö och även en banderoll sattes upp längs med riksväg 222.
Kvällen var mycket lyckad med mycket mat, skratt och politiska diskussioner.
Vill även du delta på våra sociala aktiviteter som bor i Nacka eller Värmdö? Tveka då inte att skicka in en ansökan till Nordiska motståndsrörelsen!
Fredagen den 8 februari samlades delar av Kampgrupp 203 i Munkedals kommun för att se på film och träna. Medlemmarna såg The Greatest Story Never Told, del 1.
Sedan tränade man kampsport och gymträning. Kampsporten bestod av kropps-sparring och övning av olika sparkar.
Man diskuterade även en del om framtida aktiviteter och åt en gemensam middag.
The Greatest Story Never Told finns att beställa på DVD här.
Lördagen den 25 januari samlades delar av kampgrupp 203 och medlemsgrupp 3 hemma hos en aktivist i Uddevalla. Man började med att tända en eld med hjälp av tändstål. När man hade fått eld så grillades det korv. Efteråt begav man sig in där det blev lite fika och många diskussioner. Det bjöds även på hemmagjord sockerkaka.
På vad som skulle kunna kallas sommarens första dag befann sig kamrater i Västerås för att utföra en offentlig flygbladsutdelning. Knappt ett moln på himlen och snudd på samma temperatur som man förknippar med sommaren. Det var tänkt att man skulle ta sig till Sigmatorget, där man så sent som första maj höll ett tal, men efter så lite som halva vägen dit dök farbror blå upp och började följa efter.
På torget fanns representanter uppställda för en grupp som sysslade med sjukdomsupplysning av en väldigt specifik sort och dessa ville absolut inte bli förknippade med nationalsocialister och bönade och bad om att motståndsmännen inte skulle stå alltför nära deras utställning. Man föreslog då att man kunde ställa sig mitt i gång- och cykelbanan, och således få ännu bättre exponering för fanorna, vilket polisen tyckte lät som en strålande idé.
Vad skorna hade med sjukdomen att göra var inte uppenbart av utställningen.
Till skillnad från första maj kunde polisen nu uppföra sig, ka
Till dig som kallar dig nationalsocialist men inte kommer när Nordens enda nationalsocialistiska organisation värd namnet kallar – SKÄMS!
Att vara nationalsocialistisk aktivist är det främsta du kan vara. Du tillhör då spetsen, eliten, drivkraften i vår kamp. En nationalsocialist som inte deltar aktivt i kampen, och även på offentliga aktiviteter, kan i mina ögon – annat än i mycket få undantagsfall, inte ses som något annat än en svikare mot de kämpande kamraterna.
I slutändan spelar det nämligen ingen roll hur många fikaträffar du deltar på, hur mycket du bänkar, hur många möten du sitter med på eller hur många vildmarksturer du tar del av. Kärnan för en nationalsocialist är gatukamp.
Man kan givetvis bedriva basaktivism och vara på sociala träffar också, men en sann nationalsocialist står på gatan. Med fanor, banderoller och rökgranater. Med stolthet och kämpaglöd. Mot alla odds – en för alla och alla för en!
Den senaste månaden har jag själv deltagit p
Söndagen den 18 juni var en speciell dag, då jag med kamrater från Nordiska motståndsrörelsen besökte Stockholms stadshus, som i år fyller 100 år, och på grund av detta hade öppet hus för allmänheten.
106 meter högt sträcker sig det välkända tornet.
Vi gick omkring i den massiva byggnaden och tittade på den vackra arkitekturen och konsten. Stadshuset är en fröjd att beskåda då det är byggt vid en tid då husbyggandet och konsten ännu inte perverterats av kulturmarxismen.
Byggnaden invigdes på midsommarafton den 23 juni 1923, 15 år efter att beslutet tagits att ett kommunalhus skulle uppföras på platsen.
Första anhalten var den världskända Blå hallen, detta jättestora rum där Nobelpristagarna blir bjudna på fest med kungen och alla möjliga politiker varje år. Tyvärr sitter även dagens politiska styre av Stockholm i dessa vackra lokaler. Det är en skam att vänsterpartister, miljöpartister, sossar och annat pack får hålla till i detta magnifika hus, som symboliserar Sveriges oc
Dagen startade redan 07:00 med affischering på flera platser i centrala Stockholm, bland annat i Humlegården där Socialdemokraterna senare skulle samlas för sitt 1 maj-firande. Budskapet var som bekant ”Bröd åt arbetarna – Blod från politikerna”.
Man begav sig därpå till lämpliga broar runt om i huvudstaden, där flertalet banderoller sattes upp med budskapet ”Socialdemokrati – Folkförräderi”.
Flera timmar efter uppsättandet sitter banderollen kvar.
Nästa aktivitet för dagen var en broaktion vid den numera välbekanta bron intill Skogskyrkogården. Med samma budskap flankerade av Tyrrunefanor mottog man denna dag väldigt många tutningar, tummar upp och segerhälsningar. Det var uppenbart att en stor del av de förbipasserande bilisterna verkligen avskyr sossarna!
Kanske den mest populära banderollen hittills.
Med broaktionen avslutad höll man ett kort planeringsmöte där man delade upp medlemmarna i två grupper. Ena grupp
Finns det utrymme för att skratta i en allvarlig tid? Självklart! Inte bara låter det en härda ut i svåra tider, det smittar också av sig på andra samt bidrar till att man gör smarta och kreativa aktioner. Som Nordiska motståndsrörelsen gjorde på flera platser under 1 maj.
Under 1 maj i år anordnade Nordiska motståndsrörelsen ett torgmöte i Sundsvall för nationella i de norra delarna av landet, samtidigt som de södra delarna ägnade sig åt att kuppa andras arrangemang, vända ut och in på deras retorik och göra makten till åtlöje.
Personligen uppskattade jag även dessa aktioner och vet att jag inte är ensam om det. Det var i alla fall många skratt hos aktivister under dagen, och samtidigt fick man ut väldigt många bra politiska poänger av det man gjorde.
I Sundsvall höll man till att börja med ett riktigt väl utfört torgmöte där Pär Öberg var i högform, Simon Holmqvist visade att han borde tala mer och Anders Gudmarsson gjorde en riktigt bra talardebut i ett större sammanhang. J
Lördagen 8 april började med att man med bil begav sig mot en skog som ligger inte alltför långt bort från nästets mer centrala delar. Tanken var att kunna köra så nära den tilltänkta platsen som möjligt, då man hade med sig packning som vägde lika mycket som en genomsnittlig motståndsman, utöver allas personliga tillhörigheter. På skylten som satt mellan riksväg och skogsväg stod det att bommen kan stängas när som helst då det pågår jakt året om, så alla höll tummarna att jakten skulle pågå även nästa dag, och åkte vidare på den ensliga vägen.
Framme vid sjön man ämnat spendera helgen vid så packades det tyngsta ut ur bilarna. Då det inte fanns någon snö kvar var det lönlöst att försöka dra packningen på en pulka eller liknande, istället beslutade man sig för att tillverka en simpel bår. Tjocka trädgrenar fästes fast med spännband på lådan som innehöll nästets 16-mannatält, så att man skulle kunna bära det över axlarna de runt 500 metrarna som kvarstod till lägerplatsen. En kor
Då det gått ett tag sedan det hölls en broaktion i nästet beslöt man sig för att återigen ställa upp på den välbekanta gångbron som går över Riksväg 73 intill Skogskyrkogården.
Både banderoll och fanor var medtagna för aktiviteten och man ställde upp på bron under eftermiddagsrusningen, då det alltid är packat med bilar.
Flertalet polisbilar passerade bron denna dag, somliga körde även upp på den motsatta bron vars gångväg leder till bron man stod på, men för ovanlighetens skull hade tydligen statens knektar denna dag någonting bättre för sig än att trakassera motståndsmän med sina patetiska polisanmälningar och meningslösa frågor.
Dagen till ära hade även lite pyroteknik medtagits som man passade på att använda för att dra lite extra uppmärksamhet till aktiviteten.
Som alltid är fallet när man står på en bro i Stockholm med ett sunt budskap på sin banderoll, är det övervägande positivt gensvar man får från bilisterna i trafiken. Detta kan vara svårt för
Under flera timmar trotsade en skara frihetskämpar vädret och ockuperade den stora gågatan i Silkeborg för att dela ut flygblad och få en pratstund med det danska folket om nutid, dåtid, krig och framtid. Aktivisterna erbjöd var förbipasserande ett flygblad, och de som ville ha en dialog om danskarnas framtid fick ett bra samtal, där de flesta höll med – trots temat: Att det vita folket måste bevaras!
Bland de dissidenter, som ändå lyckats räta på sin rygg tillräckligt mycket för att kunna tala från hjärtat, kommenterades det att aktivisterna borde lära av historien och överge nationalsocialismen. Det lät mer positivt från en äldre herre från Tyskland, som fick tillfälle att ta del av aktionen. När han insåg att motståndsmännen var nationalsocialister utbrast han:
– Nationalsocialism i Danmark!! Vackert!!
Även om ett antal individer på gågatan kverulerade om nationalistisk propaganda, så fanns där många andra som hyllade Motståndsrörelsens insatser.
Se en video från
Ursprungligen publicerad på Nordicresistancemovement.org.
National Socialist Creators Club gav nyligen ut det andra numret av deras NSCC Magazine National Socialist, som har Nordiska motståndsrörelsen som huvudämne. Här pratar vi med två av männen bakom NSCC, chefredaktören Daniel Zakal och huvudkonstnären Friendly Father, för att få veta mer om dem och deras arbete.
Detaljer om var man kan köpa tidningen finns i slutet av denna artikel.
Hej Daniel! Skulle du kunna börja med att berätta lite om dig själv och ditt arbete i den nationella rörelsen?
Jag heter Daniel Zakal. Jag är för tillfället bosatt i USA i delstaten Pennsylvania. Jag fyller 27 i år. Jag har en kandidatexamen från Pennsylvania State University och tjänstgör i den amerikanska militären som reservist.
Jag är en av huvud- och medgrundarna av National Socialist Creators Club och Invisible Empire Publishing (IEP) tillsammans med den nationalsocialistiska digitala konstnären Friendly Father. Min nyckelroll
Under 1 maj genomfördes torgmöten med nationalsocialistiska tal i fem olika svenska kommuner, men också i Danmark och i Norge. Dessutom genomfördes flera offentliga banderollaktioner och givetvis spreds det affischer och flygblad i mängder över hela Norden. Alltsammans uppstyrt under parollen ”Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land!”.
I denna artikel kommer en del av aktivismen gås igenom, stad för stad och land för land och vi börjar här hemma i Sverige.
Ludvika
I Ludvika hölls ett på förhand utannonserat torgmöte på Garvarns torg i de centrala delarna av staden med tal av aktivisten Emma Karlsson och organisationens ledare Simon Lindberg. Dagen började dock redan innan detta med en aktion i samband med Socialdemokraternas 1 maj-tåg i den närliggande byn Grängesberg.
Samtidigt som Socialdemokraternas gigantiska tåg, där den inhyrda orkestern bestod av fler personer än de deltagande socialdemokraterna, gick förbi ställde några aktivis
