Skip to content
En ny syn på våld inom den nationella rörelsen
Med framväxten av diverse klubbar och moderna ”Männerbund” ser vi en tendens där majoriteten av dessa gruppers aktiviteter kretsar kring kampsportsträning och arrangerade slagsmål. Detta kan jämföras med Nordiska motståndsrörelsen, där kampsportsträning och arrangerade slagsmål utgör en mycket mindre, men balanserad del av verksamheten. Skillnaden ligger inte bara i mängden träning, utan också i synen på våldets roll i verksamheten. Medan många grupper i Norden ofta verkar se våld som ett ändamål i sig, betraktar Motståndsrörelsen våld främst som ett verktyg för att nå politiska mål.
Den strategiska användningen av våld i organisationen bygger på tanken att det är ett av många verktyg i kampen för vårt folks överlevnad. Våld används inte som en huvudverksamhet, utan för att försvara politiska budskap och handlingar när det anses nödvändigt. Denna skillnad är viktig att belysa, särskilt i en tid då kampsportsträning har blivit en tren
Höstens antågande kunde kännas i den kalla luften när kamraterna ännu en gång beträdde den välbekanta bron söder om Stockholms storstad. Det var en helt molnfri septemberdag och solen sken med all sin kraft på budskapet för dagen: Krossa Sionismen!
Terrorstaten Israels fega missilattacker mot grannlandet Libanon, som dödade antisionistiska motståndsmän och även mängder med civila, var en starkt bidragande faktor till valet av banderoll för dagen – en banderoll som uppskattades av väldigt många bilister under bron. De flesta olagliga hälsningar kom just denna dag från utomeuropéer, troligtvis då dessa generellt är mer införstådda i judefrågan.
Som alltid när det genomförs en broaktion på denna plats minskar hastigheten på bilarna som passerar markant, då väldigt många vill läsa budskapet på banderollen och även filma aktiviteten. Detta mobilanvändande av förarna kan ha varit anledningen till att tre bilar kolliderade med varandra direkt efter bron där kamraterna stod, vi
Dagen började med en banderollaktion på en bro strax utanför Borlänge. Det var ganska kyligt ute, men eftersom solen sken en bra stund var vädret ändå behagligt. Det var många bilister på vägarna och reaktionerna lät inte vänta på sig. Allt från olagliga hälsningar och glada tummar upp till olika vredesuttryck uppmärksammades av aktivisterna på plats. Budskapet var enkelt: en banderoll med texten ”Stoppa folkutbytet” samt två fanor hölls upp av deltagarna i aktionen.
Efter ett tag förflyttades aktiviteten till området kring Kvarnsvedens skola i Borlänge. Förra veckan avslöjade organisationen Dumpen att en pedagog på skolan hade sexchattat med ett antal fiktiva barn och försökt arrangera ett möte med en fiktiv 16-årig flicka. Under konversationens gång framkom det att pedofilen hade skickat bilder på sitt könsorgan och uttryckt en önskan om att ta oskulden av en 12-årig flicka.
Dagarna efter avslöjandet framkom det även att skolledningen hade stängts av, eftersom de försvarat
På kanalen, som alltså är officiell för Nordiska motståndsrörelsens mediagrupp, uppmanas följarna att dela verken för att ”att sprida nordisk nationalisocialism till hela vårt folk.”.
Än så länge har flertalet klistermärkesmotiv laddats upp, både helt nya och något äldre, liksom ett flygblad och en uppskattad film som nu har några år på nacken. Det utlovas hög aktivitet i flödet också framöver!
Kanalen når du genom adressen t.me/Motstandsmedia. Nedan finner du ett par smakprov på innehållet – vänligen sprid!
Vid middagstid samlades medlemmar och aktivister strax utanför Ljungby i höjd med Lagan för att bedriva en banderollaktion, där motståndsmännen påpekade det faktum att ingen röstade för folkutbytet.
Aktiviteten flöt på väldigt bra med alltifrån vinkningar och tummar upp till segerhälsningar från de förbipasserande bilisterna och motståndsmännen kunde även skåda blinkningar och tutningar på längre avstånd, allt från att de kunde beskåda det fria Nordens framtida fana.
Många tutningar och segerhälsningar senare rullades banderollen ihop och motståndsmännen började gå tillbaka mot bilarna ledda av två fanor som vajade stolt i vinden. Väl vid bilarna fick kamraterna en adress där man skulle genomföra det månatliga mötet.
När samtliga hade anlänt till lokalen påbörjades kampsportsträningen där man först började med lite slagkombinationer innan det blev dags för sparring som blev väldigt uppskattat av de deltagande medlemmarna och aktivisterna.
Kampsportsträningen
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Ännu ett möte på flera timmar har precis blivit avklarat, planeringen har pågått i flera veckor och jag är en kugge i hjulet med minimalt ansvar över den generella planeringen. Jag har därför inte behövt organisera särskilt mycket inför Nordendagarna och lyssnar mest på vad de andra i arrangörsgruppen har gjort mellan mötena och hur de måste ha ägnat timmar åt att bocka av de uppradade uppgifterna.
Slutligen kommer de packa bilarna fulla med livsmedel och utrustning för att redan på fredagen påbörja förberedelserna. Någon längre personlig betraktelse från fredagens förberedelser kan jag inte lämna då jag själv befann mig på resande fot och anländer efter midnatt. Jag får några timmars sömn och jag går upp på lördagsmorgonen med inställningen att jag kommer jobba stenhårt under hela lördagen och samtidigt deltaga i tävlingen Årets nordman.
Konferencieren Martin intervjuar vinnaren Lukas.
Medan gästerna äter frukost påbörjas förberedelserna för invigningen lite i skymundan. An
I år var det Näste 2 som ansvarade för arrangemanget och folkfesten ägde rum i Dalsland. På lördagsmorgonen strömmade barnfamiljer samt unga och äldre nationalsocialister från hela Norden till platsen. Efter att ha betalat inträdet och minglat en stund, öppnades helgen officiellt av konferencieren Martin Engelin med en storslagen invigningsceremoni. Fanor från alla nordiska länder, tillsammans med lejonfanan, bars ut på scenen av uniformerade aktivister till tonerna av musik.
När musiken tystnat, tog Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland plats på scenen, där han började med att bränna den amerikanska flaggan till publikens jubel. När fiendeflaggans uppbrunna rester fotograferats klart av organisationens mediagrupp, fortsatte Vejdeland med att tacka alla som kommit. Han förklarade därefter innebörden av Nordendagarna och berömde alla de sympatisörer som valt att komma trots den terrorklassning som Motståndsrörelsen utsatts för.
Organisationens ledare passade också p
En skriftlig rapport från aktiviteten finner du här och film finns här.
På väg till första anhalten, rondellen.
Knappt har banderollerna vecklats ut innan man får positiv respons från förbipasserande.
Världens tråkigaste jobb?
Fler och fler poliser kom till platsen för att stå och glo.
En frilansfotograf som jobbade för Aftonbladet tänkte att han hade hittat världens scoop.
Mycket möda för ingenting.
Ett tydligt bevis för att Motståndsrörelsen inte blockerade vägen i flera timmar, som arrangören påstod.
En funktionär påtalar hur viktigt det är att skylten syns för besökarna.
En av många bilar som fallit offer för korrosion.
Inte många glada miner från polisen för dagen.
Reportern från Aftonbladet tror att hon kan publicera en intervju med en motståndsman.
En av många lyckliga ägare av nya klistermärken.
Polisen ansåg att skylten inte längre var nödvändig för be
Efter en snabb genomgång av dagen begav man sig med bil in mot stan. Med flertalet fanor och två banderoller började man till fots röra sig mot en rondell som ligger precis intill flygfältet där majoriteten av bilträffens aktiviteter skulle äga rum.
Det tog inte många sekunder efter att personerna i en raggarbil fått syn på Tyrrunefanorna innan det plötsligt kom ”Vit Makt”-musik ur högtalarna på högsta volym. Kamraterna visste redan då att det skulle bli en lyckad dag och att man var varmt välkomna.
Väl vid rondellen intogs denna med fanor åt alla håll och två olika banderoller. Flygbladsutdelare ställde upp intill in- och utfarterna till rondellen. Av en ren slump befann sig en reporter från Aftonbladet bredvid samma rondell och hade med sig en frilansfotograf.
Dessa var i Västerås för att dokumentera bilträffen, men skulle nu istället tillbringa två timmar med att frenetiskt fotografera Motståndsrörelsen från alla tänkbara vinklar och även intervjua en aktiv
Ursprungligen publicerad 2015-09-09.
Det har varit mycket fokus på kvinnor den
senaste tiden. Kvinnan i kampen, kvinnan i samhället, kvinnan i största
allmänhet. Så jag tänkte lämna mitt bidrag till debatten.
Det är idag ett faktum att den naturliga ordningen i samhället, naturen, och mellan könen är rubbad. Det ställs orimliga krav på alla människor oavsett kön. Jag tänker dock här beröra den kvinnliga delen.
De krav, eller förväntningar som ställs på kvinnor idag går helt mot den naturliga ordningen och oftast, vill jag tro, går det mot vad kvinnor själva känner är rätt och vad de vill. Det skapas en frustration hos kvinnor om att de aldrig räcker till och aldrig duger. Hur de än gör, vad de än gör så är det alltid någon som man trampar på tårna, sårar eller går mot. Vilket jag tror innebär att många idag känner skuld, stress och ångest. Det i sin tur kan leda till psykisk ohälsa och splittringar i familjer.
Den nationella rörelsen är tyvärr inte heller förskonad från k
Trots blåsigt väder inleddes dagen med att motståndsmännen ställde upp sig på bron med en banderoll och höll fanorna högt – både tyrrunefanan och Svea rikes fana fick dagen till ära vaja i vinden – och fick som vanligt många glada tillrop som tack för sin närvaro.
När man som nationalsocialist ställer sig i det offentliga räknar man förstås alltid med att statens lakejer förr eller senare kommer för att lägga sig i och/eller bevaka en, men denna gång hände något ovanligt: en helikopter dök upp i fjärran, närmade sig långsamt och stannade på kort avstånd från aktivisterna, som från marken tydligt kunde läsa ”Polis” på fordonets sida.
Man skämtade sinsemellan och skrattade åt att bli bevakad av något så dyrt. Kort därefter kom en piketbuss med två konstaplar som presenterade sig som Kling och Klang eller något liknande och dessa ville veta vad som försiggick och om banderollen var säkert förankrad. Man passade på att fråga dessa om polishelikopterns närvar
Vid lunchtid samlades aktivister och medlemmar i staden för att upplysa folket om den union vars enda syfte är att göra vita människors liv till ett helvete och till slut utrota den vita rasen. Detta är något som gemene Svensson tyvärr inte förstått och därför gick kämparna i samlad trupp till Ica i centrum och spred ut sig därvid och började dela ut flygblad.
Alvestaborna var väldigt nyfikna och det uppstod en del samtal mellan motståndsmännen och förbipasserande, till och med en man med en Nato-tröja tog emot ett flygblad och gjorde en tumme upp mot nationalsocialisterna.
Efter fler samtal genomförda och många blad utdelade, började det glesna upp med folk och ansvarig på plats bestämde att det var dags att påbörja dagens andra segment.
Kämparna begav sig vidare till ett närliggande bostadsområde och började dela ut flygblad och sätta upp klistermärken. Ett gemytligt segment av aktiviteten där kamraterna även hade möjlighet att socialisera och njuta av det vackra so
Dagen började på förmiddagen då kamrater tog sig till Sergels torg där alla partierna i åttaklövern hade placerat sina valcontainrar sedan en tid tillbaka. Efter en solig morgon var regnmolnen i annalkande och demokraterna på platsen kunde knappt tro sina ögon när en stor EU-flagga vecklades ut på marken, varpå Motståndsrörelsens fanbärare ställde sig mitt på trasan. Poliser fanns det gott om på platsen, och det blev desto fler under dagens gång, men dessa skötte sig för en gångs skull, troligtvis för att det var valtider och deras trakasserier skulle vara för uppenbara om bara vissa partier fick sprida sitt politiska budskap.
Bara en av flera chockade individer som aldrig sett ockupationsfanan användas som dörrmatta förut.
Kort efter att man kommit till platsen dök en ordentlig regnskur upp och alla representanter för de vanliga skitpartierna sprang och gömde sig i sina containrar, där de stod och tittade på motståndsmännen som var de enda som vågade trotsa regnet. Flygb
Under en solig förmiddag samlades medlemmar och aktivister i en bygdegård där dagen började med att konferenciern David Wåhlander i vanlig ordning gick igenom ordningsreglerna för att sedan välkomna nästeschef Victor Johansson upp till podiet. Denne utnämnde månadens kämpe som är en ärorik titel och en vandrande pokal inom nästet som går till den medlem eller aktivist som har genomfört och deltagit på flest aktiviteter under den föregående månaden. När månadens kämpe hade krönts berättade Johansson att det skulle bli dags att slipa på sina argument och delade därmed in kamraterna i grupper där en fick agera som alltifrån en antagonist till en nyfiken förbipasserande. Detta var ett väldigt uppskattat och lärorikt moment då de mer erfarna och de nyare medlemmarna blandades i syfte att kunna ge råd och hjälpa de nyare med olika metoder när det kommer till att bemöta utomstående som aldrig har hört talas om organisationen eller har en kraftigt fientlig inställning till Motståndsrörelsen oc
