Lördagen den 3 april hade teaterföreställningen ”Fosterland” premiär på Hudiksvalls teater. Fosterland är en föreställning som gör anspråk på att ”genom ett filter av folkdans och musik ta sig an den svenska identiteten och schabloner av och symboler för svenskhet”. Bakom föreställningen står en grupp dansare och musiker understödda av Kulturrådet och stiftelsen Expo. Innan premiären hade arrangörerna utlyst en paneldebatt där frågor såsom ”Vad har folkkulturen och traditionen för relevans i samhället idag?”, ”Finns det en svensk identitet idag och är det i så fall politikens uppgift att värna den?” och ”Nationalism, rasism, fascism och nazism är alla yttringar som synts en hel del i medierna sista tiden – är det så att dessa rörelser växt sig starkare de senaste åren och hur kommer det sig i så fall?” skulle diskuteras. I panelen fanns representanter för samtliga riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna, representerade. Dessutom ingick Kristina Wicksell, grundare av “

Nyheter Reportage

Om man läser de politiskt korrekta döendemediernas rapporteringar går det inte att undgå deras vilja att titelera oss nationalsocialister som ”extremister”. Frågan vi, men även alla andra, bör fundera över är ifall vi är de extrema… Vi nationalsocialister anser att andan som genomsyrar vårt samhälle idag är sjuk. Det är den här ordningen vi först och främst sätter oss emot och strävar efter att presentera ett sundare alternativ till. Kapitalism och kortsiktighet är två nyckelord i dagens samhälle. Både människor, djur och natur har blivit en slit och släng-vara. Det finns ingen plats eller tid för eftertanke utan allt handlar mer eller mindre om snabba lösningar. Den här synen rubbar all naturlig balans och tenderar att på sikt förstöra det livsnödvändiga samspelet mellan dåtid, nutid och framtid. Vi anser att vi människor är och förblir en del av naturen och att vi precis som allt annat levande är bundna att följa dess oskrivna lagar. Det vi ser idag är till mångt

Artiklar Ideologi & politik Paulina Forslund

För två år sedan när jag först kom i kontakt med er genom en av era nästeschefer, mest av en slump, så visste inte många vilka SMR var. Tänker då så klart på människor som inte har ett aktivt intresse av den nationella arenan. Idag står vi här och saker ser helt annorlunda ut. Ni omnämns ofta i dagspressen och det har även gjorts en finsk dokumentär om er. Men det är ju framför allt efter det som skedde i Kärrtorp som satt ert namn på kartan. Inte många som idag inte åtminstone hört talas om Svenska Motståndsrörelsen. Jag som har följt er från demonstrationen i Bollnäs fram till Kärrtorp har ju sett den förändring som skett. Det är knappt så jag själv hunnit med riktigt hur har den här tiden varit för er? Själv ser jag det litet som att mediauppmärksamhet kommer och går, däremellan glömmer faktiskt rätt många. Olika medier har däremot kontaktat oss angående just Kärrtorp i högre utsträckning än vad vi sett tidigare. Efter Bollnäs hade inte jag några svårigheter med att utan tvekan hävd

Intervjuer Reportage Pär Öberg

Den första april anordnade Bromölla kultur och ABF ett föredrag med Daniel Poohl, VD för underrättelsetjänsten Expo. Motståndsrörelsens aktivister var några av de annars lätträknade besökarna. På Bromölla kommuns hemsida står att läsa om föredraget: ”Möt Daniel Poohl i ett samtal om klass, landsbygd, rasism och 1990-talets Sverige. Daniel Poohl, chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo som kontinuerligt bevakar den organiserade intoleransen, debuterade hösten 2013 som romanförfattare. Den prisbelönta uppväxtskildringen Som om vi hade glömt är en berättelse om utanförskap. Om en pojkes sökande efter en identitet i en anonym bruksort, i en tid av ekonomisk kris och brinnande flyktingförläggningar.” En fjärdedel av de tjugo besökarna på biblioteket i Bromölla denna afton var aktivister från Motståndsrörelsen. De var inte där för att sitta snällt och lyssna utan för att stå som motvikt till svenskfientligheten och ifrågasätta eventuella lögner som skulle komma att dyka upp unde

Aktivism Reportage abf Bromölla Daniel Poohl Expo

Länge var jag ointresserad av rasfrågan. Länge sympatiserade jag med kommunismen, med dess antikapitalism och antiparlamentarism (ståndpunkter som – tolkade på ett annat sätt – återfinns i nationalsocialismen). Det var först och främst motståndet mot kapitalism, imperialism och parlamentarism som motiverade mig till att en dag bli medlem i en kommunistisk organisation. Att ”antirasismen” följde med på köpet tänkte jag inte så mycket på – inte i början. Kalla mig gärna naiv, men jag var till en början inte fullt medveten om att ”antirasismen” utgör en väsentlig del av den kommunistiska verksamheten, på många sätt själva kärnverksamheten. Okunskapen kring rasfrågan berodde nog på att samhällets indoktrinering hade lyckats så pass väl att ”antirasism” inte var något jag ställde frågor om. ”Antirasism” var inte min drivkraft när jag sökte mig till kommunismen och eftersom jag hade ett omedvetet förhållande till ”antirasismen” godtog jag, utan att egentligen tänka över det,

Artiklar Artiklar om medlemskap Ideologi & politik Utvalda artiklar

Lördagen den 29 mars var det dags igen för offentlig aktivitet och föredrag i Göteborg. Den offentliga aktiviteten ägde dock rum en bit utanför stan, närmare bestämt i Allum köpcenter i Partille. Aktiviteten påbörjades inne i köpcentret där flygblad delades ut till förbipasserande. Därefter ställde man sig på utsidan och fortsatte aktiviteten där. Flera intressanta samtal fördes och bortsett från enstaka provokatörer var responsen god. Efter detta begav sig aktivisterna in till centrala Göteborg och slöt upp med resten som kommit för att lyssna på föredraget. Efter lite kaffe och prat hälsade nästeschef Jimmy Andersson alla välkomna och presenterade dagens föredragshållare, Pär Öberg. Ämnet för dagen var ”flyktingpolitik” och Öberg började föredraget med att kort presentera innehållet och gick därefter över till att syna de förskönande begrepp som systemet använder för att definiera invandrarna som strömmar in i landet. En ”papperslös” är en illegal invandrare som fått avslag på sin as

Aktivism Reportage

Hej Jimmy! Jag hoppas allt är bra med dig? Jo då, allt är bra med mig. Jag har precis fått lite kaffe så det är synd att klaga! Jag vill börja med att gratulera dig till utnämningen som chef för Näste 2! Hur känns det att ha fått ett sådant ansvarsfullt uppdrag för organisationen? Tack! Jo, det känns bra att jag fått förtroendet, men det är ju klart ett stort steg från tidigare. Det är så mycket enklare att bara vara aktivist och göra som man blir tillsagd. Det är sant men kommer garanterat att gå galant. Hur kan det komma sig att den tidigare nästeschefen Johan Lindblad ersattes på posten? Det är riksledningens beslut och inte mitt, men vad jag vet var han redan från början bara tänkt som tillfällig chef tills någon annan lämplig kunde ta över arbetet permanent. Ok, så det var ingen holmgång för att avgöra nästets starkaste man då? Haha, det låter jag vara osagt! Vill du berätta lite om dig själv för Nordfronts läsare? Jag är 24 år gammal. Född och uppvuxen på en gård utanför Uppsala.

Intervjuer Jimmy Andersson Näste 2

Frågorna som skulle avhandlas var: ”Vem känner sig hotad av mångkulturen och varför?” samt ”Är problemet unga arga män eller en rasistisk samhällsstruktur?” Debattörerna var ”nazistexperten” Helene Lööw, Christer Mattsson från Forum för levande historia och Masoud Kamali, professor i multietnisk forskning och tidigare regeringsanställd särskild utredare i diskrimineringsfrågor. Moderator var den judiske Exporedaktören Jonathan Leman. Motståndsrörelsens aktivister ställde sig längst bak i lokalen. Syftet var att lyssna på talarna och se till så att inga lögner om Motståndsrörelsen skulle få stå oemotsagda. Jonathan Leman blev märkbart nervös över det oväntade besöket. Han valsade fram och tillbaka och flera telefonsamtal ringdes. Spektaklet kunde sätta igång och talarna turades om att prisa mångkulturen och spy galla över oppositionen. Av någon märklig anledning nämndes aldrig Motståndsrörelsen vid namn, istället slingrade sig debattörerna som ormar för att undvika att förnärma någon av

Aktivism Reportage

Under natten mot lördagen tog sig en grupp aktivister upp på en av Högakustenbrons pyloner där man hissade organisationens fana. Vittnen som iakttog händelsen uppger till tidningen Allehanda att de stannade och skulle prata med aktivisterna: ”Först trodde vi att det kanske var en filminspelning eller att de var poliser. Vi stannade bredvid dem för att fråga om vi fick köra förbi.” Paret beskriver aktivisterna som ”uniformsklädda” och målar upp en bild av välorganiserade grabbar som kommunicerade via radio samt dokumenterade händelsen med kamerautrustning. Paret menar dock att aktivisterna började ifrågasätta varför de, en man med sin fru, var där. De uppger till Allehanda att de blev rädda: ”Jag och min fru vart jätterädda speciellt när vi såg att alla hade knivar fästa i bältet. Vi åkte hastigt därifrån och stannade en bit bort och tog en bild på flaggan.” Mannen uppger till tidningen att han senare hittat organisationen på Internet och där tagit d

Aktivism Nyheter

Efter att aktivister från Svenska motståndsrörelsen delat ut flygblad till Uppsala-bor anlände en grupp svenskfientliga provokatörer till platsen i syfte att förhindra denna fullt lagliga informationsspridning. En häftig diskussion uppstod där en 35-årig provokatör ansåg att aktivisterna inte hade någon rätt att vara på platsen och att “sådana som ni borde förbjudas”. Vid samma tidpunkt försökte gruppen stjäla flygblad från en aktivist, ett försök som dock avvisades. Samtidigt som provokationerna fortsatte började en kvinna i 35-åringens sällskap att filma aktivisterna. När Nordfront egna kameraman då filmade tillbaka försökte kvinnan stjäla hans filmkamera. När hennes hand viftades bort blev 35-åringen våldsam och gick till fysiskt angrepp mot aktivisterna. Samtidigt anlände polisen till platsen. Vid denna tidpunkt låg 35-åringen på golvet inne vid Gina Tricot. Inga andra ur den grupp han tillhörde hade försökt ingripa i slagsmålet. Polisen grep en av Motståndsrörelsens ak

Aktivism

På sidan två i gårdagens nummer av Hallands Nyheter kan man, under rubriken ”Nazistgrupp har startat ”kampgrupp” i Varberg”, läsa följande: ”Svenska Motståndsrörelsen (SMR) är en öppet nazistisk organisation med en uttalad tilltro till våldsanvändning. Medlemmarna uppmanas av ledningen att bära kniv och sen ett tag tillbaka finns en så kallad lokal ”kampgrupp” startad i Varberg.” Nordfront har återigen varit i kontakt med chefen för Varbergs kampgrupp, Anton Helgesson, för att få en kommentar. På frågan om han någonsin blivit uppmanad av ledningen att beväpna sig skrattar han till och svarar; Nej, självklart inte. Jag kan inte förstå vad dem fått det ifrån. Hallands Nyheter väljer också att plocka ut citat från den intervju som tidigare publicerats på Nordfront, där chefen för Varbergs kampgrupp utlovar en aktivitet om dagen samt att Varbergsborna arbetar hårt med propagandaspridning och rekrytering. Alexander Bengtsson, som själv är från Frillesås strax utanför Varberg, mena

Nyheter

IMIA-marschen har sitt ursprung i att dedikerade nationalister samlades och demonstrerade framför parlamentet samma kväll som de tre omkom, med budskapet ”hellre krig än förödmjukelse”. Dagen började med att polisens säkerhetsgrupp tidigt säkrade platsen vid det minnesmärke där talen skulle hållas. Dessa var på plats under hela dagen tills arrangemanget inleddes klockan 19:00. När vi gick förbi parlamentet upp mot minnesmärket vid 18:00 var gatorna fulla av människor och busslaster med kravallpoliser var på plats längs vägarna. Vid förra årets evenemang gick kravallpolisen längs med fackeltåg hela vägen, men i år var det omöjligt att se dem. Tåget var helt täckt med grekiska flaggor. Gyllene gryning hade som vanligt ett bord där man kunde köpa litteratur, kläder, mössor och så vidare för att stödja partiet. De hade också en egen plats där man kunde teckna medlemskap i partiet. Vid 19:00 startade arrangemanget med tal från från flera av partiets parlamentsledamöter, ledaren

Aktivism Reportage

Nyligen fick jag möjlighet att följa med på ett mycket givande möte. Chefredaktör Vejdeland hade tidigare den veckan meddelat mig om att att en representant från Arma Hellas skulle anlända till Göteborg och undrade då om jag ville följa med och träffa honom. Då utvecklingen i Grekland är intressant och det alltid är trevligt att möta utländska kämpar med andra erfarenheter tvekade jag inte när jag bestämde mig för att tacka ja. Vädret kunde i ärlighetens namn varit bättre, men humöret sviktade inte och det var med en viss förväntan som jag mötte upp Vejdeland denna regniga lördagskväll. Klockan hade hunnit slå halv sju när vi tog sällskap och promenerade bort mot Drottningtorget. Strax utanför Centralstationen möter vi Lefteris, som rest hit från Grekland. Vi hälsar alla på varandra och Lefteris gör ett gott intryck på oss båda. Välklädd och trevlig. Vi bestämmer oss för att fly undan eventuella regnskurar och styr våra steg mot en närbelägen pub. Då vi letar efter ett l

Reportage Arma Hellas Fredrik Vejdeland

Våra förfäder som befolkade Skandinavien efter inlandsisens avsmältning fram till modern tid var överlevnadsexperter som levde i samklang med naturen. De kunde navigera efter solen, månen, polstjärnan och stjärntecken på himlen. De visste att göra upp eld med naturens egna redskap, skydda sig mot vädrets krafter och att tillverka praktiska verktyg. Kunskapsbredden och uppfinningsrikedomen bland forntidsmänniskan var imponerande på många sätt. Helgen den 27 till 29 juli var det Motståndsrörelsens tur att förkovra sig i många av de kunskaper som nutidsmänniskan kan klara sig utan – så länge elen fungerar, ICA-butiken har öppet och kontokortet har siffror kvar på saldot. Inriktningen denna helg låg på att teoretiskt och praktiskt öka kunskaperna om hur vi kan dra nytta av naturen – med moderna hjälpmedel som karta och kompass likväl som utan där du bygger ditt eget solur och beräknar de olika väderstrecken. Enkla knep som att använda granrötter som rep och snöre prövades på vindskyddet o

Reportage

Vi i Motståndsrörelsen baktalas ofta som otaktiska med vår, ibland hårdföra retorik och i våra ordval, för att vi är rättframma och inte skräder orden. Radikal, fanatiker, propaganda, revolution, nationalsocialism m.fl. är ord som mycket riktigt kanske låter illa i människors öron bland sådana som helst väljer att blunda för vansinnet och som blivit vana vid politikernas vassa tungor och säljande klyschor. Vissa som tror sig veta bättre tycker därför istället att vi borde prata i mer mjuka termer som bättre går hem bland folket. Jag är tvärtom övertygad om att vi måste använda de mer rättframma och hårdföra ordvalen om vi vill komma någonstans i längden, för att på riktigt distansera oss från den rådande regimen och på så sätt visa att vi är en stark kraft och en motpol till dem som styr idag, inte bara en lite blankare sida av samma mynt. Vi har inget att dölja och inget att skämmas över. Nej vi använder sanningen som vapen och detta vapen är fint nog utan

Artiklar Ideologi & politik Kommentarer Simon Lindberg