För ungefär tjugo år sedan – då jag själv började betrakta mig själv som nationell – var i princip alla nationella också socialister och kallade sig just nationalsocialister. Huvuddelen av den tidens nationella var arbetare och kunde i många fall relatera till sociala frågor. Det var en tid av privatiseringar under regeringen Carl Bildt och därefter fortsatta privatiseringar under de regeringar, särskilt de under Göran Persson, som leddes av ”arbetarpartiet” Socialdemokraterna. Alla var inte insatta i vad det innebar att vara nationell socialist, men de flesta hade hjärtat på rätta stället. Idag är långt fler insatta i vad nationalsocialism handlar om samtidigt som denna ideologi är på uppgång. Men den nationella socialismen har tappat mark gentemot de inom den nationalistiska eller invandringskritiska miljön som ser socialism som en barlast eller helt enkelt inte bryr sig. Vi kan vara på väg att bli utkonkurrerade i antal. Med tanke på att ”bara” 57 procent är natione

Artiklar Kommentarer Fredrik Vejdeland

Det var ett gråmulet, Göteborg med tjocka, mörka moln och ett ihärdigt duggregn som mötte det femtontal medlemmar och aktivister från Näste 2 som hade möjlighet att närvara denna lördag. Väderprognoserna hade visserligen varslat om betydligt mer regn men det var tillräckligt för att vädret skulle utgöra en viss utmaning speciellt avseende hantering av teknisk utrustning såsom videokamera mm. Deltagarna möttes först upp kl 11:30 och efter en praktisk genomgång på drygt en kvart kunde avmarsch mot det första flygbladsutdelningsstället ske. Första destinationen var Avenyn i höjd med Valand. Redan på ditvägen uppmärksammades Motståndsrörelsen av förbipasserande. Trots det regniga vädret hade förvånansvärt många människor tagit sig till centrala Göteborg. En trolig förklaring till detta var med stor sannolikhet det faktum att det var löningshelg. Aktivister och medlemmarna nådde första anhalten strax efter klockan 12. Fanbärarna ställde upp sig  och flygbladsutdelare positionerade ut sig så

Aktivism Göteborg Näste 2

Tidigt på lördagsmorgonen möttes aktivister och medlemmar boende i Göteborgstrakten i centrala Göteborg för att därifrån resa tillsammans i bil till 2015 års upplaga av Bondens dag. Denna gång var det enbart medlemmar ur Näste 2 som bjudits in att besöka och hjälpa till på nästeschef Jimmy Anderssons gård som är vackert belägen i trakterna runt Skara. Vädret var redan på morgonen omväxlande så det fanns förhoppningar hos deltagarna att dagen skulle bjuda på uppehållsväder. Efter en dryg timmes resa anlände deltagarna till gården i Skara. Gården ligger mycket vackert inbäddad i det Västgötska landskapet och en prunkande grön, Västsvensk sommaridyll mötte deltagarna från Göteborg när de steg ur bilen. I en liten hage lekte två små lamm med varandra. Den friska lantluften skapar en känsla av renhet som är svår att föreställa sig inne Göteborgs larm, brus och avgaser. När deltagarna steg in i köket i det ombonade boningshuset satt redan medlemmar och aktivister från andra delar av nästet

Reportage

1 maj har på ett cyniskt sätt nyttjats av vänstervridna folkförrädare som ett instrument att få befolkningen att tro att de har arbetarens bästa i åtanke. Detta är självklart en lögn och Motståndsrörelsen ska självfallet visa folket att nationalsocialismen är den enda SANNA arbetarrörelsen! Det är endast genom hårt och ärligt arbete som en civilisations grund läggs, inte genom parasitära yrken och styrelseskick. Motståndsrörelsen vill ena rasen i en folkgemenskap och få den att arbeta mot ett gemensamt mål, inte splittra upp folket i klasser och hetsa dessa mot varandra. Nationalsocialismen ämnar att ena folket, vare sig de arbetar med hjärnan eller handen. Dagen började med att aktivister från Näste 1 samlades för en banderollaktion i norra Stockholm. Ansvariga gick igenom dagens aktivitet, samt regler och förhållningssätt. Efter genomgången begav man sig av i samlad trupp till avsedd plats. Väl framme vecklades en speciellt framtagen banderoll dagen till ära upp för att upplysa stock

Aktivism

Under förra veckan delades runt 270 000 exemplar av tidningen Magneettimedia ut till Finska hushåll. Bland rubrikerna i pappersupplagan av tidningen finns bland annat “Nationalsocialismen, en världspolitisk motkraft” och “Hur Hitler räddade Tysklands ekonomi”. Man passade även på att uppmana Finlands nyvalde statsminister att med “alla medel slå vakt om att den finländska befolkningen också i framtiden är vit”. Att finnar gavs möjligheten att läsa om nationalsocialismen och propaganda som är positiv till den vita rasen gillades inte av landets kulturmarxister och flera anmälningar om hets mot folkgrupp uppges ha lämnats in till polisen. Så sent som i början av april anmäldes tidningen senast. Då av den judiska församlingen i Helsingfors. Tidningen ägs numera av Finska motståndsrörelsens förlag, men ägdes tidigare av den kände affärsmannen och varuhus-ägaren Juha Kärkkäinen. Tidningen var även då en pro-vit tidning som var kritisk till det judiska inf

Nyheter Utanför Sverige

För två år sedan när jag först kom i kontakt med er genom en av era nästeschefer, mest av en slump, så visste inte många vilka SMR var. Tänker då så klart på människor som inte har ett aktivt intresse av den nationella arenan. Idag står vi här och saker ser helt annorlunda ut. Ni omnämns ofta i dagspressen och det har även gjorts en finsk dokumentär om er. Men det är ju framför allt efter det som skedde i Kärrtorp som satt ert namn på kartan. Inte många som idag inte åtminstone hört talas om Svenska Motståndsrörelsen. Jag som har följt er från demonstrationen i Bollnäs fram till Kärrtorp har ju sett den förändring som skett. Det är knappt så jag själv hunnit med riktigt hur har den här tiden varit för er? Själv ser jag det litet som att mediauppmärksamhet kommer och går, däremellan glömmer faktiskt rätt många. Olika medier har däremot kontaktat oss angående just Kärrtorp i högre utsträckning än vad vi sett tidigare. Efter Bollnäs hade inte jag några svårigheter med att utan tvekan hävd

Intervjuer Reportage Pär Öberg

Länge var jag ointresserad av rasfrågan. Länge sympatiserade jag med kommunismen, med dess antikapitalism och antiparlamentarism (ståndpunkter som – tolkade på ett annat sätt – återfinns i nationalsocialismen). Det var först och främst motståndet mot kapitalism, imperialism och parlamentarism som motiverade mig till att en dag bli medlem i en kommunistisk organisation. Att ”antirasismen” följde med på köpet tänkte jag inte så mycket på – inte i början. Kalla mig gärna naiv, men jag var till en början inte fullt medveten om att ”antirasismen” utgör en väsentlig del av den kommunistiska verksamheten, på många sätt själva kärnverksamheten. Okunskapen kring rasfrågan berodde nog på att samhällets indoktrinering hade lyckats så pass väl att ”antirasism” inte var något jag ställde frågor om. ”Antirasism” var inte min drivkraft när jag sökte mig till kommunismen och eftersom jag hade ett omedvetet förhållande till ”antirasismen” godtog jag, utan att egentligen tänka över det,

Artiklar Artiklar om medlemskap Ideologi & politik Utvalda artiklar

Nyligen fick jag möjlighet att följa med på ett mycket givande möte. Chefredaktör Vejdeland hade tidigare den veckan meddelat mig om att att en representant från Arma Hellas skulle anlända till Göteborg och undrade då om jag ville följa med och träffa honom. Då utvecklingen i Grekland är intressant och det alltid är trevligt att möta utländska kämpar med andra erfarenheter tvekade jag inte när jag bestämde mig för att tacka ja. Vädret kunde i ärlighetens namn varit bättre, men humöret sviktade inte och det var med en viss förväntan som jag mötte upp Vejdeland denna regniga lördagskväll. Klockan hade hunnit slå halv sju när vi tog sällskap och promenerade bort mot Drottningtorget. Strax utanför Centralstationen möter vi Lefteris, som rest hit från Grekland. Vi hälsar alla på varandra och Lefteris gör ett gott intryck på oss båda. Välklädd och trevlig. Vi bestämmer oss för att fly undan eventuella regnskurar och styr våra steg mot en närbelägen pub. Då vi letar efter ett l

Reportage Arma Hellas Fredrik Vejdeland

Vi i Motståndsrörelsen baktalas ofta som otaktiska med vår, ibland hårdföra retorik och i våra ordval, för att vi är rättframma och inte skräder orden. Radikal, fanatiker, propaganda, revolution, nationalsocialism m.fl. är ord som mycket riktigt kanske låter illa i människors öron bland sådana som helst väljer att blunda för vansinnet och som blivit vana vid politikernas vassa tungor och säljande klyschor. Vissa som tror sig veta bättre tycker därför istället att vi borde prata i mer mjuka termer som bättre går hem bland folket. Jag är tvärtom övertygad om att vi måste använda de mer rättframma och hårdföra ordvalen om vi vill komma någonstans i längden, för att på riktigt distansera oss från den rådande regimen och på så sätt visa att vi är en stark kraft och en motpol till dem som styr idag, inte bara en lite blankare sida av samma mynt. Vi har inget att dölja och inget att skämmas över. Nej vi använder sanningen som vapen och detta vapen är fint nog utan

Artiklar Ideologi & politik Kommentarer Simon Lindberg

Som första fråga, varför ställde du upp att bli intervjuad? Jag ställde upp på att bli intervjuad för att jag är övertygad om att det vi kämpar för är rätt och värt att stå upp för i alla sammanhang, även i media. Jag tror vi har allt att vinna på att vara utåtriktade. Det ser vi tydliga resultat av, inte minst i Dalarna. Så du tror att intervjun kan leda till att de som läser tidningen får en bättre bild av nationalsocialism och Motståndsörelsen? Ja det tror jag verkligen. Detta var en fantastisk möjlighet att nå ut till människor som annars kanske aldrig hade läst något om oss. Jag tror att intervjun kommer att sätta spår i alla som läser den. Sedan är det svårt att spekulera i om det resulterar i nya rekryter eller sympatisörer, men vem vet? Jag hoppas att läsarna hajar till och tänker…”Va, är det så här dom tycker?”, eller, “så har jag aldrig sett på det tidigare”. Hur genomfördes intervjun? Bra damers chefsredaktör Marie Laland Ekeli stämde möte med mig i centrala Göteborg. Med si

Film Intervjuer Paulina Forslund

Det vi kämpar för är att vårt folk, vår ras, ska överleva. Att jorden skall fortsätta snurra med arier på den. Vårt främsta mål i kampen är inte att Sverige som land överlever. Eller ens Norden. Missförstå mig inte, visst är det så att Sverige och Norden är vårt folks hem sedan tusentals år tillbaka och att vi genom historien gjort detta till vår ras hemvist och territorium och visst ska vi till sista blodsdroppen försvara vårt fädernesland, vår kultur och allt annat som utvecklats till att intimt förknippas med oss. Men för att klargöra, ett Norden utan nordiska människor hade inte varit värt att försvara. Inte för en sekund. När vi pratar om att vi vill skapa ett fritt Norden så är det Norden fritt från fysisk mångkultur och antisvenskt andligt gift vi eftersträvar. Ett fritt Norden för fria nordiska människor, styrt av nordiska män och kvinnor! Hat? Vi får på gatan ofta frågan av folk, ibland seriöst men oftast från någon som vill göra sig lustig: ”hatar ni mig,

Artiklar Ideologi & politik Kommentarer Simon Lindberg