Skip to content
Den 14 mars släppte den svenskfientliga underrättelsetjänsten Expo sin årliga rapport som kallas ”Rapport om den svenska rasideologiska miljön”. Rapporten används dels för att förlöjliga grupper som vår, men samtidigt också utmåla oss som farliga eftersom det är det enda som motiverar deras existens och finansiering – något man skulle kunna kalla Expos paradox, vilket är något som även händer inom grupper som till exempel AFA.
I rapporten räknas det upp en mängd olika saker gällande några organisationer i Sverige som Expo ogillar – varav en del är sant, en del helt osant, och det allra mesta är löst spekulerande om vad dessa organisationer gör eller tycker, samt vad dessa kommer göra i framtiden.
Jag ska inte här gå in mycket mer än så på själva rapportens innehåll då jag finner den tämligen meningslös och tråkig, men en sak i innehållet ska jag kommentera och det är att det framgår att medlemmar samt aktivister i Näste 7 – och då framförallt i Jönköping –
Under Organisationsdagarna 2024 meddelades det att den förre nästeschefen Hampus Maijala stiger åt sidan och släpper fram den flerårige aktivisten Victor Johansson. Här nedan följer en intervju med den nye chefen för Näste 7.
Berätta lite om dig själv!
Jag föddes 1999 och är idag 24 år gammal. Jag växte upp i en arbetarfamilj i villa och min barndom var väl helt normal fram tills tonåren.
Hur var din ideologiska resa som ledde till nationalsocialismen?
Som barn så trodde jag att invandring och homofiler var bra och att människor som tyckte annorlunda var onda, för jag hade aldrig hört något annat.
När jag var 14 år hade Svenskarnas Parti en demonstration i Jönköping som jag såg via nätet. Jag minns att jag blev genuint förvånad när jag såg att det var de ”goda” antirasisterna som betedde sig våldsamt och kastade gatsten medan de ”onda nazisterna” mestadels var lugna och använde bara våld för att försvara sig. Det var tvärtemot allt som skolan och media sa.
Jag började
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Alla vilja att yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet.
Gustav Vasa
”Extreme Ownership” (2015) är namnet på Jocko Willinks första bok. Översatt till svenska blir det ”extremt ägarskap” som inte riktigt låter lika bra. Det titeln åsyftar och boken handlar om är ansvarstagande. Willink tar såväl i boken som i ett ”TED Talk” avstamp i en incident som format hans idéer kring detta ämne:
Som Navy Seal-soldat deltog Willink i USA:s ockupation av Irak. Vid ett tillfälle förde han befäl över en operation där amerikanska soldater tillsammans med allierade irakiska soldater skulle strida mot irakiska rebeller. Under operationen uppstod förvirring och de amerikanska soldaterna hamnade av misstag i eldstrid med sina allierade irakiska stödtrupper. En irakier dog, två skadades och även en av Willinks amerikanska soldater blev skadad.
Efter denna incident kallades Willink och hans enhet till krismöte med hans överordnade, som reste till
På lördagsförmiddagen hade kamrater från stora delar av Norden samlats i en lokal intill de småländska skogarna. Vissa långväga gäster hade kommit redan dagen innan medan andra valt att stiga upp långt innan gryning för att köra hela sträckan i ett svep innan frukost.
Näste 7 var det som stod för arrangemanget detta år och när alla deltagare kommit in i lokalen och tagit sina platser så påbörjades direkt invigningsceremonin där flera uniformerade kamrater med fanor tågade in i lokalen till musik och hälsade på lämpligt sätt gästerna välkomna. Konferencier David Wåhlander presenterade därefter kort dagens schema samt ordningsreglerna som skulle gälla under helgen.
Den första punkten för dagen var att Emma Nordh skulle hålla ett kortare anförande om Fånghjälpen.
Fånghjälpen finns till för att medlemmarna i organisationen ska veta att de har backning i allt de gör om de av någon anledning skulle få problem med staten i och med det politiska arbete som utförs. Fånghjälpen är
Översatt från Nordfront.dk.
I samtliga västländer är de ursprungliga vita folken på väg att bli minoriteter i sina egna hemländer. Om nuvarande trender tillåts fortskrida som de gjort de senaste decennierna, så är denna dystra framtid tyvärr oundviklig. I Storbritannien kommer detta att ske redan runt år 2060, i USA troligen runt 2045 – och för den amerikanska ungdomens del har det redan inträffat.
Om inget bryter den pågående utvecklingen, kommer även vi här i hela Norden att drabbas av samma öde några decennier senare. I Norge står till exempel invandringen idag för hela den registrerade befolkningsökningen, och i Sverige beräknas svenskarna bli en minoritet i sitt eget land runt år 2065. Medier spelar här två helt motsägelsefulla roller, då man
dels förnekar att ovan beskrivna utveckling ens existerar – i syfte att avvärja urbefolkningens naturliga reaktion på den.
dels öppet hyllar samma förment obefintliga utveckling.
Till lögnaktiga mediers tjänst presente
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Konferensen Folk och försvar som traditionsenligt hålls i början av året i Sälen har alltid varit en plats där auktoritära liberaler, orwellianska träsktroll och militanta globalister flyttar fram sina positioner. Det är på Folk och försvar vi får höra om vad makthavarna planerar för repression mot oliktänkande i framtiden och hur Sverige ska kringgå folkviljan för att positionera sig allt tätare med den transatlantiska maktsfären.
Detta år har både regeringen och Försvarsmakten gått ut och förklarat storebroderligt för folket att de nu måste förbereda sig för krig. Troligtvis drog man slutsatsen att folket nu är redo att höra dessa ord, då krigspropagandan kunnat intensifieras sedan 2022 i skydd av Rysslands invasion av Ukraina.
Det finns dock väldigt mycket som politikerna och överbefälhavare Micael Bydén väljer att utelämna i sina varningar. Exempelvis berättar de inte för folket varför Sverige går allt närmare ett krig eller vilka
Med ännu ett år förflutet och med det massiva mängder aktivism som har genomförts – såväl intern som utåtriktad – har det här arbetats fram en uttömmande rapport. Som vanligt har det ägt rum demonstrationer och torgmöten, kampsportsträningar, vildmarksturer, banderolluppsättningar, föreläsningar, familjeträffar och mycket, mycket annat – från Trelleborg i söder till Kiruna i norr.
Som det konstaterades redan i Nordiska motståndsrörelsens nyårstal är det inte någon enstaka aktivitet eller aktionsform som sticker ut enormt mycket mer än någon annan under året, utan istället har det varit en mycket jämn hög kvalité genomgående från januari till december.
Sett till kvantitet är nivåerna av aktivism som genomförts bara minimalt lägre än under 2022 och det får för detta året ses som oerhört bra då 2022 trots allt var valår med en enormt ökad mängd aktivism till följd av det. Antalet kamprapporter som publicerats är faktiskt fler än 2022, men då mycket av den kvalitat
Dagen inleddes med samling på en snö- och istäckt parkering uppe på Kinnekulle. Väl där förbereddes kamraterna på vad som komma skulle och det säkerställdes att alla fått med sig allt såsom förstärkningskläder, kamerautrustning och så vidare. Sedan meddelades det att all ledig plats i väskorna skall upptas av torr fin tändved och en marsch på fem kilometer från Kinnekulle ned till det gamla stenbrottet inleddes.
De första kilometerna var enkla och i nedförsbacke, vilket i sig kunde vara en utmaning med dåligt skottade och isiga vägar. Väl framme i stenbrottet vände det sedan raskt upp igen samma höjd som man tidigare så enkelt hade promenerat nedför.
Med den för västgötar beskedliga kylan om -17 grader som dagen bjöd kamraterna på, krävs det kunskap för att både överleva och ha det bekvämt. Att kriga på i spåret upp och snabbt tillryggalägga höjdmeter gör en varm, men för snabb stigning gör dig svettig och istället rejält kall när du stannar.
Väl på plats ovanf
I september 2023 reste en delikat komponerad grupp till Tyskland med Vera Oredsson. Resans syfte var att ge den 95-åriga ikonen en upplevelse och att dokumentera händelserna för kommande filmproduktioner.
Ekonomiskt har projektet belönat sig det uppsatta målet genom entusiastiska donatorer. Denna ekonomiska insamling har bekostat resan i september, men även utrustning för att digitalisera historiska bilder och film från Nordiska Rikspartiet, NRP, genom fyra decennier. Detta arbete är i skrivande stund färdigt.
Rörlig bild från åtta millimeter rullband har digitaliserats och restaurerats. Ett antal diabilder har blivit digitala med utsökt kvalitet. Pärmar med foton och text har kopierats med noggrann fotografering. Detta historiska material utgör både utfyllnad i berättelsen i filmerna men även arkivmaterial för framtiden.
För att ge filmerna den värdighet som de förtjänar har den tidskrävande proceduren av digitalisering varit nödvändig. Filmmanus har inte
Kamrater möttes i ett snötäckt Stockholm och begav sig gemensamt mot Kungsträdgården. På väg till statyn blev man stoppad av en medelålders kvinna som uppehållit sig med några andra utanför en intilliggande lokal. Kvinnan var oerhört nyfiken på vad kamraterna skulle göra just denna kväll, och hennes tillstånd beskrevs i efterhand av en kamrat som mysfull. Efter ett kort allmänt svar blev kvinnan bara än mer intresserad och ville veta vem Karl XII var och vad han gjort.
Diskussionen gick allteftersom över mer på politik och kvinnan lät väldigt sympatisk till kamraternas förklaringar. Hon beskrev gruppen som trevliga, mysiga män, och när hon till slut fick reda på att det handlade om Nordiska motståndsrörelsen blev hon väldigt förvirrad över hur hon skulle känna. Indoktrineringen från media stämde inte alls överens med männen hon såg framför sig. Kvinnan blev bara mer och mer angelägen om att få stå kvar i kylan och samtala med gruppen och greppade till slut tag i en kamrat bara f
En snabb överblick av Nordiska motståndsrörelsens utbud av aktivism idag och genom åren vittnar om en otrolig bredd och variation. Organisationens utåtriktade aktiviteter genomsyras av kreativitet. Beståndet är digert och nya typer tillkommer ständigt – som nu senast med QR-kodsaktivism mot målgruppen butikskunder – där koder ledande till en webbsida med viktig information appliceras på utvalda varor i butiker. Information om bojkott av israeliska varor nådde på detta sätt förra veckan tusentals butikskunder över hela landet.
Pepsi-ägda Liptons teförpackningar berikade med QR-koder.
När sedan SR:s småländska lokalradio i programmet Eftermiddag – som har tusentals lyssnare – gör ett längre reportage om Motståndsrörelsens tillämpande av denna aktivism i en specifik butik i staden Jönköping, förstår vi att man kan tala om en veritabel propagandaexplosion.
Glädjerusig vid tanken på denna framgång för organisationen hör jag sedan en man i en välkänd nationell podd tala om de
Man började med en simpel uppvärmning och delade sedan in sig i två grupper. Det började med slagkombinationer och gick sedan över till försvar mot en antagonist med kniv eller batong. När båda grupperna hade försvarat sig mot både kniv och batongslag fick de två grupperna bilda varsin människokedja där man som en kollektiv enhet skulle trycka sig igenom det andra laget.
När man var klar med den övningen var det dags att åka till en annan lokal där månadsmötet skulle avhandlas. Mötet började med att konferenciern David Wåhlander hälsade alla välkomna och berättade om dagen och efter detta fick Robert inta scenen och berätta om Fånghjälpen. När denna presentation var klar var det dags för individuella samtal och de som inte hade några individuella samtal minglade med andra kamrater och plockade på sig propaganda.
Nu var det dags för lunch. Lunchen som serverades var kycklingklubba och ris.
När alla var mätta och glada äntrade Max Fagerstedt scenen och höll ett kampmotiv
Ursprungligen publicerad 2020-05-02.
Flyktingkrisen har
med all tydlighet visat att det inte räcker med etniskt folkmord, i
form av massinvandring och tvångsintegration, för att revolutionära
stämningar ska kunna slå rot i samhället. Det mångkulturella
samhällets konsekvenser, med mänskligt lidande och förnedring där
svenska kvinnor gruppvåldtas och nu även svenska ungdomar pissas i
munnen, har visat sig vara otillräckligt.
De psykologiska
mekanismerna bakom detta kan vi diskutera en annan gång, men vi kan
här kort och gott konstatera att man inte direkt går man ur huse
för att sätta stopp för denna mycket aggressiva attack på vårt
folk. Den nationella rörelsen växer, ja, men framryckningen sker
sakta och vi tar oss inte ända fram till målet. Visserligen hoppas
många på förändring, men få gör någonting åt saken. Man
klamrar sig – än så länge – fast vid andra ”lösningar”.
Om något har vi nu
sett svart på vitt att revolutionära förändringar endast kommer
att vara möjliga när vi
Det finns många sympatisörer till Nordiska motståndsrörelsen i vårt land som inte är medlemmar varken hos oss eller någon annanstans, och jag undrar lite varför?!
Jag frågar inte för att få höra några ursäkter eftersom dessa ursäkter väger extremt lätt under tiden som vår ras dör ut under ett stort lidande. Nej, jag frågar därför att jag verkligen inte förstår varför man inte aktivt kämpar för sitt blod.
Man kan ju tycka att kampen vi för möjligen inte leder någonstans, åtminstone inte under min livstid eller i värsta fall aldrig någonsin, men om det blir så illa ska det i alla fall inte bero på att jag eller DU inte ens försökte göra allt vi kunde för att ändra framtiden bort från den fruktansvärda liberal-demokratiska vägen vi går på idag.
”Man utsätts för repression”, kanske du svarar då?
Jag har fått husrannsakningar utförda hemma på grund av mitt engagemang, SÄPO har plockat upp mig på stan för förhör och jag har fått orosanmälningar till socialtjänsten gä
På förmiddagen träffades kamrater för att med pendeltåg gemensamt ta sig in till centrala delar av Stockholm. Ganska snabbt kom man fram till Medborgarplatsen som var dagens första anhalt.
Här ställde man upp med två identiska banderoller åt varsitt håll och flertalet Tyrrunefanor intill. Både banderoller och flygblad hade tryckts specifikt för ändamålet och hade det enkla men kraftfulla budskapet ”Krossa Sionismen”. Kamraterna spred ut sig på platsen och började dela ut flygbladen och prata med nyfikna förbipasserande.
Lustigt nog hade man för andra gången på kort tid lyckats pricka in både rätt tid och plats för ännu en klimatsekt som skulle hålla en manifestation samtidigt, dessa var dock betydligt tystare än i Uppsala och höll sig mest för sig själva.
Då mängden människor på platsen i övrigt lämnade mycket att önska beslutade man sig efter en stund för att ta sig vidare, denna gång med sikte på Mynttorget. Med tunnelbana åkte man till Gamla Stan och gick sedan
