Skip to content
För våra regelbundna följare kan det verka som att vi ofta har problem med polisen, men det stämmer inte riktigt. En majoritet av våra aktioner passerar utan nämnvärda problem faktiskt. Med det sagt konfronteras vi ju av polis betydligt oftare än Sven Svensson gör givetvis, och det beror på politik snarare än vår fruktansvärt extensiva brottslighet.
Polisen i Sverige har flera uppgifter och den första många tänker på är att bekämpa brottslighet, både förebyggande och vid begångna brott, men de har även till uppgift att skydda det folkfientliga systemet som styr idag och det är där vi kolliderar.
Den systemskyddande delen av verksamheten ligger i första hand på Säpos bord, men karriärsugna polischefer och enskilda poliser slickar gärna uppåt och sparkar nedåt mot Motståndsrörelsen för att få en guldstjärna av regimen.
Det finns enskilda poliser som är okej och som utför sitt jobb korrekt, det finns till och med sådana som gillar oss och ger oss en hjälpande hand istället för en
Efter att ännu en gång deltagit på Nordiska motståndsrörelsens Organisationsdagar och ännu en gång kommit hem med stärkt förtroende för organisationens ledning, mina kämpande kamrater och mitt eget självförtroende, så kan jag konstatera att valet jag gjorde för fem år sedan var det rätta – att ansluta mig till den kämpande skaran.
Vad var det då som fick mig att känna så här efter den gångna helgen? Att få sova på ett hårt golv på ett alltför tunt liggunderlag, vilket gav mig mer värk än smällarna från mina kamrater under boxningen eller de snarkande kamrater intill som förstörde en välbehövlig sömn?
Vår ledares inspirerande tal på lördagskvällen efter en lång och hård dag, de lärorika workshopsen eller den goda stämningen som infann sig så fort jag steg in genom dörrarna på lördagsmorgonen?
Ja, ovan bidrog såklart till mitt samlade intryck från helgen. Men låt mig ta det från början.
Uppstigning 04:00 för att snabbt rafsa ihop den packning som skulle med, ringa för at
Konferencier Lukas Lindgren hälsar deltagarna välkomna
Ledaren håller tal
Näst på scen var Fredrik Vejdeland
Andreas Holmvall föreläser om propaganda och om Motståndsmedias verksamhet
Tommy Olsen, chef över Motståndsrörelsen i Norge, håller tal.
Därefter var det nästeschef Joakim Johansen från Danmarks tur. Hälsningar från kamrater i Finland och på Island lästes även upp
En munter Tobias Malvå ansvarade för att servera gulasch till de hungriga deltagarna
Max Rosenfors workshop handlade om PGP-kryptering
Olika former av kurser i självförsvar fanns också att välja mellan
Pär Sjögren lärde ut hur man genomför marklyft på ett korrekt och säkert sätt
Martin Engelin höll en kurs i mobilfotografering
Vera Oredsson verkade trivas och hade långa samtal med yngre kamrater
Uppvärmning inför boxningsturneringen
Holmvall imponerade på många genom att göra väldigt bra ifrån sig, trots att det var första gången han deltog i en box
I Motståndsrörelsens femte näste anordnades denna upplaga av Organisationsdagarna, med bland annat utbildningar, föredrag och boxningsturnering på schemat. Upplägget liknade föregående evenemang med fokus på den enskilde medlemmen.
När samtliga deltagare från Nordens alla hörn tagit sig till lokalen hälsade konferencier Lukas Lindgren alla välkomna. Helgens upplägg presenterades och deltagarna blev informerade om att hålla koll på schemat som satts upp runtom i lokalen för att inte missa något.
Strax därefter intog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg scenen. Lindberg gick igenom vad som menades med helgens tema, En starkare kraft och menade att hela rörelsen på flera sätt måste bli en starkare kraft om den ska lyckas med sitt mål att ena Norden. Han talade också om att mycket fokus skulle hamna på den mest bokstavliga tolkningen och ett mål sattes upp om att organisationen som ett kollektivt ska bli i 100% bättre fysisk form under år 2023.
Ledaren förklarar helge
Den 28 februari hölls en träning i Näste 1 där fokus låg på självförsvar med hjälp av en fanstång. Flera olika tekniker samt kombinationer av tekniker tränades in av samtliga deltagare.
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Ännu ett kampår är till ända medan ett nytt står för dörren, det är lite vemodigt samtidigt som förväntan är stor.
Vi har under året genomfört en stor mängd aktiviteter och aktioner – stora som små, jag kommer inte här gå igenom dessa då de redan finns rapporterade på motståndsrörelsen.se samt i diverse radioprogram på nordiskradio.se. Årsrapporter lär också komma här inom kort.
Vad jag istället tänker på i mellandagarna är mina kamrater – medlemmar och aktivister såväl som vår ledning och samtligas energi, påhittighet och offervilja för kampen. Jag är övertygad om att jag känner några av världens mest altruistiska människor som jag får äran att umgås med i princip dagligen. Personer som utan att tveka skänker sina sista kronor så att en kamrats familj kan köpa mat, aktivister som utan minsta eftertanke går emot en i antal övermäktig fiende för att freda sina kamrater. Medlemmar och sympatisörer som skänker pengar till böter så att kampen kan fortsätta utan att aktivi
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
Jonas Jensmark blev tidigare i år oskyldigt dömd för misshandel efter att ha knuffat undan en rabiat batikhäxa som följde efter och slog hejvilt mot nästets filmare och hans videokamera under en offentlig aktivitet i Vetlanda i början av 2021.
Domen baserade sig på tantens lögner om att det var kameramannen som hade följt efter henne (när det i verkligheten var tvärtom) och filmat henne 10 cm från ansiktet, och att hon då ska ha varit utsatt för ofredande av kameramannen. Tingsrätten valde att tro på hennes lögn och menade att hon, i och med att hon varit utsatt för brottet ofredande, hade rätt att bruka våld i självförsvar, och att Jonas därmed inte hade rätt till självförsvar mot henne.
Tingsrätten valde att döma med denna bisarra motivering trots att det inte finns någon dom mot kameramannen om ofredande, och trots att detta påhittade brottet inte ens har utretts av polisen.
Själva rättegången gick väldigt fort och var helt odramatisk. Man spelade upp inspelning på
På torsdagskvällen den 13 oktober tränades det gemensamt i Näste 1. Löpning i ett elljusspår inledde passet, som sedan gick över i fysövningar.
Resterande del av träningen avhandlade boxningsteknik och självförsvar.
Polisen har offentliggjort att de utreder om de gripna kan ha ”högerextrema” kopplingar och därför har viss media på Island redan vilt spekulerat och desperat försökt koppla det till Nordiska motståndsrörelsen genom att hänvisa till en rapport som Isländsk polis publicerade förra året där dessa påstår att organisationen har kapacitet att begå terrordåd på Island. En liknande rapport som SÄPO släpper också i Sverige varje år och som trots den illavarslande rubriken egentligen inte innebär någonting alls och där flertalet nationellt sinnade grupper ingår.
Skärmbild från Frettabladid.is.
Motståndsrörelsens isländska gren har nu i ett officiellt uttalande tydliggjort att det inte finns några kopplingar mellan de gripna och organisationen. Man skriver bland annat att man inte har kontakt med några terrorister eller har några medlemmar som önskar begå några terrordåd, samt att man enbart använder våld i självförsvarssyfte.
Sedan knivdådet i Almedalen nu i onsdags har mainstream-media gått på högvarv och låtit folkfientliga journalister på olika fantasifulla sätt försöka koppla dådet till Nordiska motståndsrörelsen. Nordiska motståndsrörelsens uttalande kring fallet har visat att detta inte är överensstämmande med verkligheten.
Spiken i kistan borde ha varit när dessa professionella lögnare inte lyckades hetsa polis och åklagare till att utreda icke-existerande ”politiska motiv” gällande detta dåd. Istället har rättsväsendet gjort en korrekt bedömning där de menar att motivet har med mannens syn på psykiatrin att göra, vilket han också erkänt i förhör.
— Anledningen till att vi uttalar oss om NMR är att det är de uppgifter som har kommit fram via media – att det har skett spekulationer i media och så. Och det är ingenting som vi har sett, utan vi har snarare sett den psykiska ohälsan. Det är den vi ser som motiv nu, kommenterar kammaråklagare Petra Götell innan hon förtydligade detta för journalist
En broaktion i Stockholm slutade med att en röding fick sig en törn och att diverse vänstertroll helt plötsligt började kackla om att våld var onödigt och verkade se det som orättvist att någon, som är som de själva, kunde få sig en tillrättavisning av den sorten.
Helt plötsligt beskrevs inte längre Motståndsrörelsens aktivister som svaga och decimerade, de fokuserade inte så mycket på fåtalet personer som höll i aktiviteten, utan nu beskrevs dessa istället som stora och starka män med våldskapital och man kan även se att vänsterpersonen inte alls utmålas på samma sätt.
Nu finns det ju en kamprapport om händelsen ifråga till skillnad från när diverse rödingar grät ut och jag tänkte istället skriva om hela händelsen i lite av ett helikopterperspektiv. Det finns vissa intressanta saker att ta hänsyn till och tänka på när det gäller liknande händelser som denna. Jag måste dock först säga att jag inte bekräftar ett eget deltagande på aktiviteten, inte heller påstår jag mig ha talat m
Aktionen ägde rum på samma bro över riksväg 73 där aktivisterna åtskilliga gånger tidigare stått, en lämplig plats då det passerar runt 2500 -3000 fordon per timme och exponeringen således är god och gensvaret från bilisterna vanligtvis är övervägande positivt. Så även denna dag.
Banderollen för dagen hade budskapet – Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land. Banderollen flankerades av tyrrunefanor som fladdrade i vinden denna fina sommardag.
Aktiviteten förflöt lika lugnt som vanligt ända fram till att en vänsterbliven individ fick för sig att det var en god idé att stanna till för att skrika absurda saker för att sedan sparka mot en av aktivisterna, något denna snabbt fick ångra genom en lämplig tillrättavisning.
Om tillrättavisningen var hård eller om det föll sig så att rödingen hade dålig balans och föll i backen låter vi vara osagt, men ett som är säkert är att han lämnade platsen fortare än han anlänt trots att han anl
Ett par dagar efter de mycket lyckade Örkelljungadagarna som Motståndsrörelsen dominerade så släppte Bonnier-tidningen Helsingborgs dagblad en artikel där de försökte svartmåla Motståndsrörelsens kandidater som ställer upp i Örkelljunga kommun.
Det är uppenbart att tidningen ser Motståndsrörelsens potential i Örkelljunga där Sverigedemokraterna är största parti och där Motståndsrörelsen på senare tid visat sig vara en stark kraft och det revolutionära alternativet.
Journalisten Annsofie Wieland försöker i artikeln ”Två namn på NMR:s lista – Båda dömda för brott” som så många folkfientliga medier tidigare gjort, att utmåla våra kandidater som kriminella. Hon inleder artikeln bland annat genom att skriva:
Sebastian Elofsson och Marcus Hansson heter NMR:s kandidater i Örkelljunga, där det högerextrema och rasistiska partiet gör en offensiv i kommunvalet. Marcus Hansson dömdes så sent som i höstas för hets mot folkgrupp i flera fall. Brotten begicks under en p
