Skip to content
Dagen inleddes med att massvis av affischer som tog ställning mot sionismen och terrorstaten Israel sattes upp i Bergens centrala delar. Affischerna sattes upp på väl valda platser där de enkelt skulle kunna ses av många människor. Aktivisterna såg också att flera andra grupperingar varit ute på gatorna och deklarerat sitt motstånd mot Israel.
Efter att ha tapetserat Bergen centrum med affischer i det fina höstvädret var det dags att besöka stadens två största köpcentrum, Galleriet och Bergen storcenter.
Det var inte för att avsluta dagen med en god måltid, utan för att genomföra två stycken större konfettiaktioner som gjorde reklam för Norges bästa nationalsocialistiska nättidning, Frihetskamp.net, som nu är tillbaka efter att ha legat nere en tid.
Papperslappar med webbadressen kastades ut från översta våningen i de bägge köpcentrumen så att de spred sig som konfetti till våningarna nedanför.
Kampdagen beskrivs av de deltagande aktivisterna som mycket lycka
Det personliga exemplet visar till skillnad mot flyktiga åsikter, som ofta är gratis, det beundransvärda i en människas karaktär. Ursula Haverbecks nyfikna ögon skiner av liv, hennes vilja och övertygelse har följt henne under 94 år. Hon bär på en själ som är allt annat än trött.
Mötet med Ursula Haverbeck känns i det närmaste overkligt när vi träffas en tisdag i september 2023. Det som är unikt är inte desto mindre att Vera Oredsson sitter med oss och konverserar på tyska med Ursula. Historia skrivs vid varje meningsutbyte och dokumenteras av våra apparater. Vera och Ursula är två av de få idag levande personligheterna som levt under Tredje riket och vilka från krigsslutet kämpat för det germanska folkets upprättelse.
Vid min senaste vistelse i Tyskland var Ursula Haverbeck inlåst i fängelse. Dömd för att hon haft sina uttryckliga betänkligheter kring den officiella historieskrivningen om den så kallade förintelsen. Hennes talang och briljerande intelligens sträcker sig läng
Den 9 september vajade Nordiska motståndsrörelsens fana återigen över Nordens högsta berg, Galdhöpiggen.
Efter att ha fått blodad tand för vandringar och bergsbestigningar bestämde sig en grupp, som tidigare i år har bestigit Sveriges högsta berg, att ta sig an Nordens högsta berg. Tiden var knapp eftersom sommarsäsongen redan hade börjat präglas av lägre temperaturer, så låga som -15 grader. Kamraterna kunde dock med hjälp av noggrann planering och uthållighet genomföra de förberedelser som krävdes för att ta sig fram till Spiterstulen. På fredagskvällen var tälten resta och kamraterna förberedde sig nu inför ännu en utmaning där ingen riktigt visste vad som väntade dem.
Spektakulär natur.
Målet, om att bestiga Nordens högsta berg, som sedan hemresan från Kebnekaise hade grott, var äntligen i sikte. Med förvånansvärt bra väder och tidig uppstigning började kamraterna nu vandra framåt och uppåt. Trots den omständliga förberedelsen inför det vinterväder som tidigare ut
För vissa medlemmar började dagen redan på morgonen innan trafiken kommit igång på riktigt. Banderoller sattes upp runt om i Stockholm över vältrafikerade vägar in mot stan. Kort därefter möttes flera kamrater upp på en välbekant bro söder om huvudstaden.
Här höll man en broaktion dagen till ära, med budskapet Inga Pedofiler På Sveriges Gator, med flera ledande gestalter ansvariga för Stockholm Pride i åtanke som faktiskt blivit dömda för pedofila brott genom åren. Responsen var så pass positiv att en medlem som tidigare inte stått vid bron blev överraskad över hur glada människor faktiskt var över Motståndsrörelsens närvaro.
En stund in i aktiviteten kom statens våldsmonopol på besök, envisades med att en anmälan skulle upprättas, trots att inget brott begåtts, och höll sig sedan kvar vid platsen under resten av aktiviteten. Med polisen efter sig, något som skulle bli ett signum för dagen, begav man sig sen till närmaste tunnelbana för att ta sig vidare in mot de centrala de
En skriftlig rapport från aktiviteten finner du här.
Aktivisterna förbereder för avfärd.
Motståndsrörelsen på ingång till centrala Västerås.
Vissa människor är så lättskrämda att de fasar över åsynen av fanor i vinden.
Uppställning vid torget.
Joakim Kannisto håller ett kort anförande.
En nyfiken man närmar sig talaren.
Banderollen viks ihop och man ställer upp på led igen.
På väg tillbaka till bilarna.
Uppställning i den ena rondellen.
Flygbladen gick åt som smör i solsken.
Reaktionerna under dagen var nästan uteslutande positiva.
En nyfiken individ finner Motståndsrörelsen så pass intressant att han måste dokumentera händelsen.
En av många olagliga hälsningar under dagen.
På plats i den andra rondellen.
Det är osäkert om polisen hade varit lika ointresserade om en motståndsm
Dagen började med ett enklare månadsmöte där bland annat den kommande planeringen gicks igenom. En ny last med propaganda hade nyligen tagits emot i form av flygblad och klistermärken. Då klistermärken kommer i enorma buntar med samma motiv, och det fanns tio olika, så behövde dessa blandas upp i mer lätthanterliga blandade högar. Tusen och åter tusentals klistermärken räknades upp i högar som täckte hela borden och delades sedan upp mellan deltagarna.
Därefter följde en kortare genomgång om vad dagen skulle innefatta, varefter samtliga fick avnjuta en lunch i goda kamraters sällskap. Med mat i magen begav man sig bilväga till centrala Västerås, då den årliga tillställningen Västerås Summer Meet skulle äga rum, om än mer informellt än tidigare år då kommunen detta år vägrat ge tillstånd för huvudarrangemanget.
Med fanor i fronten tågade man genom staden tills man kommit fram till ett mindre torg, en välbekant plats för vissa, då man stått där flera gånger tidigare i liknande
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
Månadens bästa aktioner:
Danska Näste 1 demonstrerade mot Abenraa Pride.
Motståndsrörelsen på vandring i Sarek.
Motståndsrörelsen på Jönköpings gator.
Månadens ”shoutout”:
Givetvis har Motståndsrörelsen dragit sitt strå till stacken under den s.k. Pride-månaden. Här i Ludvika genom att ha försett propagandamålade bänkar med varningskyltar för pedofiler.
Här genom att flankera och således neutralisera ett propaganda-paraply med en vacker fana så att Vetlandafolket slapp kräkas under Vetlandafesten.
Och i Stockholm genom avhysning av regnbågsaktivister under en kampdag i huvudstaden.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Det är långt ner… Ytterligare en av många fantastiska bilder från tredagars-vandringen i Lappland.
Månadens nyhet:
Ny domän och sida för Motståndsrörelsen i Norge.
Månadens läsning:
Rapport från FOI: ”Motståndsrörelsen utgör en klippa i den nationella miljön”.
Infiltration eller revolution?
Månadens ti
Vad finns skrivet som är relevant för tiderna vi lever i? En god kandidat kan vara Ernst Jüngers Skogsvägen (Waldgang på tyska, The Forest Passage på engelska). Den behandlar i grunden relationen mellan tyranni och frihet på ett tidlöst, mytologiskt plan. Mer specifikt vägen från en politisk ordning som har degenererat i tyranni till en ny frihet. Man kan karaktärisera den som en slags ideologisk skrift, ett ideologiskt verktyg för att se och förstå vägen till en ny politisk morgondag.
Skogsvägen har flera innebörder
Skogsvägen behandlar den (oftast) omvälvande tiden mellan politiska ordningar på ett teoretiskt och – i den mån något sådant är möjligt – apolitiskt sätt, och visar på hur denna tid har sina egna nödvändigheter och imperativ inneboende, och vilka dessa är. Som bör inses av de inledande raderna (i denna artikel) så är det inte fråga om en manual i någon specifik bemärkelse, utan om en skrift som målar upp en bild i huvudet på läsaren, där denne får se vägen, att
Första intrycken från det österrikiska parlamentet
Under sin tid i Wien började Hitler intressera sig för det österrikiska parlamentet och dess ledamöter. Även före han satte sin fot i lögnarnas tempel för första gången såg han skeptiskt på det som blev sagt där. Författaren var tidigt av uppfattningen att Österrike-Ungerns tyska element på många sätt blev åsidosatt av dess demokratiska styre.
Timmarna som spenderades i parlamentet minskade dock inte fördomarna och de hårda ord som Hitler tidigare yttrat om nyligen nämnda instans. Om något stärktes dessa och efter ett tag förstod författaren att parlamentet i sig var problemet, att dess liberala grund var omöjlig att förlika sig med.
Ett års ostörda iakttagelser var emellertid tillräckligt för att fullkomligt förändra min tidigare uppfattning om denna institution. Jag reagerade inte längre mot den missbildade form, denna tanke antagit i Österrike; nej, nu kunde jag inte längre godkänna parlamentet som sådant. Hittills hade ja
I september 2021 greps Vyacheslav Matrosov från Vintai i Ryssland misstänkt för mord. Matrosov hade upptäckt att hans vän, Oleg Sviridov, våldtagit hans sexåriga dotter. Sviridov tvingades ut i skogen av Matrosov där han fick gräva sin egen grav och där också hans kropp senare hittades.
När nyheten spreds om vad Matrosov var misstänkt för och varför, växte ett väldigt starkt stöd från folket för Matrosov och en namninsamling startades som krävde att han skulle frias. Matrosov hade gjort vad ”Vilken fader som helst skulle gjort”. Åklagaren i fallet kom fram till att Sviridov inte blivit mördad utan tvingats ta sitt eget liv, varför Matrosov endast kom att åtalas och dömas för att ha assisterat självmord. Matrosov dömdes till 18 månaders fängelse, men blev frigiven redan efter 6 månader.
Fallet med Matrosov väcker två frågor. Var det moraliskt rätt agerat av Matrosov och var det rätt ur ett statsperspektiv? Hämnd är något som ligger djupt rotat inom alla människor
En skriftlig rapport från demonstrationen finner du här.
Taggade aktivister laddar upp i tunnelbanan på väg mot startpunkten för marschen
Aktivisterna drog många resenärers blickar till sig
Demonstrationen inleds
Demonstrationens slagverkares hamrande fick det att dåna ordentligt genom huvudstaden
Demonstrationståget passerar Sveriges radio
Statens lakejer gav ett nervöst intryck vid Turkiets ambassad där de hade spärrat av gatan
Polisbilar uppradade för att försvara turkarnas heder
En lång rad fackelbärare uppställda utanför ambassaden
Joakim Kannisto håller tal, ståendes på Turkiets flagga
Turkiets flagga visade sig ha god antändningsförmåga, som omedelbart upplöstes i ett stort eldklot
Marschen går vidare
När man passerade Israels ambassad stod poliser även där med en hel del bilar av någon anledning
Slagorden ekade tätt ur megafonerna, vilka snabbt och unisont besvarades av fackeltåget
En
Aktivister från Nordiska motståndsrörelsen möttes upp i utkanterna av staden klockan 11:00 på lördagen för genomgång och en del förberedelser. SMHI hade utlovat regn klockan 14:00, men det fanns alltså gott om tidsutrymme innan detta skulle ske. I närheten av Borås centrum klockan 11:10 stod dock regnet som spön i backen!
Längs Borås huvudgata, Allégatan, marscherade aktivisterna i två led – ledda av Tyrrune-fanor. Man syntes långväga längs gatan och fick både tummen upp och uppmuntrande tutningar under marschen.
Efter två tredjedelar vek man av ned mot Stora torget och ställde upp framför Rådhuset. På grund av det tråkiga vädret togs beslut om att inte hålla det anförande som egentligen stod på dagordningen, det kändes helt enkelt inte rätt att blöta ned ljudsystemet för fem personer på torget. Istället fortsatte aktivist-tåget en bit nedåt över torget för uppställning i korsningen Torggatan/Västerlånggatan, som åtminstone var något mer trafikerad.
Efter att man
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
