Skip to content
Som vi tidigare rapporterat om är två av Nordiska motståndsrörelsens aktivister häktade misstänkta för tre fall av misshandel dagen innan valdagen. En av de målsägande verkar inte ha velat samarbeta med polis och till följd av detta har denna anmälan lagts ned. De övriga två fallen har nu gått vidare till åtal.
Kamraterna sitter fortsatt häktade med fulla restriktioner och således har det fortfarande tyvärr inte kunnat samtalas med dessa.
Däremot har vi kunnat prata med deras advokater, läst igenom förundersökningsprotokollet, samt att vi tagit del av en del andra icke-offentliga uppgifter och har därför fått åtminstone lite mer klarhet i vad som hänt och inte hänt.
Av allt att döma har en handfull inresta personer med starka kopplingar till AFA befunnit sig i Örkelljunga under den sena lördagskvällen. Dessa ska tillsammans med en del lokala ynglingar ha rivit ned tillståndsgivna valplakat för Nordiska motståndsrörelsen.
När den delvis maskerade gruppen verbalt konfronterat
Måndag
Denna dag började med att Näste 7:s aktivister ställde upp med valtält på stora torget i Vetlanda. Efter en kort stund stod tältet rest i solskenet och Tyrrunefanorna svajade i vinden mittemot Vetlandas kommunhus där folk sprang in och ut för att förtidsrösta, vilket drog till sig uppmärksamheten från bilister såväl som fotgängare och gav upphov till många intressanta samtal med kommunens invånare om alltifrån världspolitik till kommunpolitik.
Bord ställdes fram med foldrar och flygblad och man hann inte stå uppställda länge innan en väldigt glad kvinna kom fram till tältet för att prata med aktivisterna på plats och kort efter detta passerade en äldre herre som beklagade sig över att kommunen inte lyssnar på sina medborgare och att han hade gett upp hoppet om kommunen.
Anledningen till detta var att han hade skickat in förslag till kommunen om åtgärder som han uppmärksammat som skulle göra staden mer attraktiv för dess medborgare, men där kommunen slagit dövörat till.
Vill du göra en kort presentation av dig själv ?
Jag är en 39-årig familjefar bosatt i Nyhammar utanför Ludvika, född i Falun och uppvuxen i Katrineholm. Jag känner mig vid det här laget väldigt rotad i Nordiska motståndsrörelsens Näste 5, som omfattar Dalarna och Värmland. Jag har fru och fyra barn.
Jag blev nationell i slutet av 90-talet och anslöt mig till Nordiska motståndsrörelsen 2007. Innan jag gjorde det, så var jag medlem i NSF, som jag gick med i 2005. I Motståndsrörelsen var jag först gruppchef i Näste 1 och sedan nästeschef där. Nu är jag gruppchef för kampavdelningen här i Näste 5 och även programledare för Nordisk Radios aktivistpodd Mer Än Ord. Utöver det så är jag en av valkandidaterna i årets kommunval här i Ludvika, vilket jag även var i det förra valet.
Vad jobbar du med?
Jag jobbar med motorprovning, vilket betyder att vi testkör motorer i rigg.
Kan du berätta lite om ditt nationella uppvaknande på sent 90-tal? Vilka frågor engagerade dig då? Fanns
Översatt från Nordfront.dk.
En ganska alldaglig aktion av Nordiska motståndsrörelsen där man skulle sprida propaganda mot den första prideparaden någonsin i staden Sønderborg fick polis att begå överdrivet maktmissbruk mot aktivisterna. Flera medier har ytligt rapporterat om händelsen, dock helt utan att belysa det oproportionerliga förhållandet mellan resursanvändningen av polisen och ”brottet” som begåtts.
Här följer en rapport från fredagen den 26 augusti i Sønderborg.
Aktiviteten
Fem aktivister mötte upp varandra på Sønderborgs slott kl 22.00 fredagen den 26 augusti för att sätta upp affischer och klistermärken, samt sprida flygblad och konfetti med budskapet om att bekämpa Pride och att bevara de traditionella och naturliga könen och könsrollerna. Aktivisterna kom från olika orter för att delta i aktiviteten denna kväll före HBTQP-paraden.
Pride-paradens rutt hade studerats i förväg och de fem aktivisterna gav sig ut längs rutten, där de satte upp det me
Hej Emma! Kan du berätta för läsarna om vem du är?
Jag är aktivist och fyrabarnsmor på 36 år. Nyligen gift och boende på en gård i södra Dalarna. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen sedan våren 2013, och började då i Stockholm. När jag inte har fullt upp med barn eller organisationen så gillar jag skogen och träning.
Hur fann du nationalsocialismen och vad fick dig att ansluta dig till kampen?
Jag började min politiska resa i Nationaldemokraterna och ansåg mig då vara patriot. Nationalsocialismen växte fram långt senare. Från början var det mest nationella tankar man brottades med, som varför vi inte fick fira nationaldagen i skolan? Varför får vi inte säga att vi älskar vårat land? Varför får inte jag vara stolt över att vara svensk? Men efter många timmar av föreläsningar, dokumentärer, diskussioner och böcker så breddades mitt sinne till att förstå kopplingen mellan situationen i Sverige och de globala händelserna. Jag började min kamp med tanken om att svenska
Den 25 juli skickade Nordiska motståndsrörelsen en officiell förfrågan till partiet Alternativ för Sverige (nedan AfS) om att få dessa att ställa upp i en debatt med oss. Vi ansåg att detta vore väldigt viktigt, och även högst rimligt, för att få klarhet kring om AfS faktiskt utgör ett verkligt alternativ för svenska nationalister eller om de bara är ännu ett Sverigedemokraterna med nytt partinamn och som därför aldrig kommer kunna åstadkomma något av värde för den här nationen, annat än att möjligtvis och i bästa fall bromsa ned förfallet något, men utan att ha en chans att stoppa det.
Vi önskade därför debattera invandring och repatriering, huruvida detta, om AfS fick bestämma, kommer baseras på etnisk grund och ett verkligt intresse av att värna Sverige och svenskarna eller om AfS istället stödjer ”öppen svenskhet” och menar att invandring och repatriering uteslutande är en fråga om integration.
Vi ville ta debatten om det judiska inflytandet över västvärlden och globalt samt
Efter en relativt lång hemresa natten innan från en händelserik och gemytlig semestervecka i Skåneland ska jag inte sticka under stolen med att jag var något omtöcknad när vi väl anlände till bygdegården där årets Nordendagarna skulle äga rum. Dock skulle ny energi likt ett skänk från ovan tillkomma så fort jag klev ur bilen och beskådade den storskaliga samling kamrater från hela rikets alla hörn, tillsammans med sina nära och kära som ivrigt inväntade att denna livade högtidsdag skulle ta sin början.
Efter några minuters mingel var det dags att bege sig in i samlingslokalen för att åhöra dagens konferencier, Samuel Johansson som hälsade alla varmt välkomna och redogjorde schemat för dagen. Just i den stund man satt och lyssnade förväntansfullt under introduktionen noterade jag att lokalen fyllts till bredden med nordiska bröder och systrar, vilket jag enkom kan tolka som ett bevis på organisationens själsliga sammanbundna gemenskap. Det är i sig en säregen, men storslagen känsla
Nordiska motståndsrörelsen anordnade återigen en utflykt till nationalparken Jotunheimen i Norge, känd för sitt magnifika bergslandskap, sina gamla glaciärer, sina häftiga bergsryggar och toppar och sina oförutsägbara väderförhållanden året runt. Gruppen, som bestod av medlemmar och sympatisörer, satte som mål att erövra två toppar över 2200 m inom två dagar, ett mål som visade sig vara mer utmanande och ansträngande än väntat, särskilt för dem som inte har någon tidigare erfarenhet av liknande expeditioner.
Vi anlände till Jotunheimen sent på torsdagskvällen efter en lång bilresa under en stark sommarsol. När vi gick in i denna nordiska alpina enklav och började stiga i höjd sjönk temperaturen och luften blev kyligare och renare. På en höjd av cirka 1200 m, i centrala Jotunheimen, var vår bilresa över och vi slog läger nära en sjö som tycktes fungera som en reservoar för det kalla och kristallklara vattnet som forsade ner från bergen som en högljudd och mäktig fors, innan den med o
Kan du inte börja med att presentera dig själv för väljarna?
Jag är 29 år gammal och bor med familj i Hjältaryd, ett litet samhälle någon mil utanför Vetlanda. Min huvudsakliga uppgift i kampen är som nästeschef för Nordiska motståndsrörelsens sjunde näste. I den mån tiden räcker till mellan rollen som nästeschef, familjefar och arbetare så tar jag de tillfällen som finns till att engagera mig i andra projekt som Näste 7 har, exempelvis lokalradiopodden NR – Småland, eller till att bedriva aktivism på gator och torg runt om i Småland tillsammans med mina kamrater.
Hur fann du nationalsocialismen och hur kom du in i Motståndsrörelsen?
Jag uppmärksammade nationalsocialismen för första gången genom skolan. Jag skulle väl dock inte säga att jag vid denna tid var nationalsocialist utan mer allmänt nationellt sinnad. Det var inte förrän i 20-års åldern som dessa tankar började att mogna mer och det var även då som jag hittade till Nordfront och började fördjupa mig ideolog
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
Mina nästan sex år i kampen, både som aktivist och senare som chef först för ett näste och nu den danska grenen, har lärt mig mycket om det danska folkets upplösning och splittringen i den nationalistiska miljön. Klyftan mellan vanliga danskar är avgrundsdjup, en avgrund som bara på några få ställen kan överbryggas av svaga broar som bildats av själviska konsumentintressen eller naiva föreställningar om parlamentariska lösningar.
Avgrunden är djup och broarna över den måste sträcka sig ännu längre för att nå till nationalisterna. De ”vanliga” danskarna som helt enkelt följer med strömmen tycks för varje dag komma längre och längre ifrån varandra. I ett samhälle där den förda politiken uteslutande och helt och hållet leder till en förintelse av folket, följt av ett utmattningskrig mot moralen och de naturliga värdena, skulle en uppdelning i två läger vara en helt naturlig utveckling. Vi och de. Vi som kämpar och står för bevara
Inatt rev högsta domstolen i USA upp landets nationella abortlag. Detta innebär att delstaterna själva får avgöra huruvida abort är tillåtet eller ej, samt under vilka omständigheter det gäller. Flera delstater har redan gjort abort helt eller så gott som förbjudet medan det i andra delstater är tillåtet att abortera hela vägen fram till förlossningen. I vissa delstater krävs det inte heller att det förekommer någon fara för liv eller hälsa utan du är fri att göra abort av vilken anledning som helst. USA visar återigen vägen in i absurdum åt alla håll .
I Sverige gäller fri abort fram till vecka 18 och därefter krävs det särskilda skäl. Jag vet att det här är en laddad fråga, men likväl menar jag att den behöver diskuteras.
Jag är å ena sidan självklart för att det behöver födas fler vita barn. Det är en förutsättning för våran ras överlevnad att fler kvinnor väljer att skaffa barn och även att de föder fler barn än hur snittet ser ut idag. Å andra sidan är jag inte för att kvinn
Ursprungligen publicerad 2008-11-12.
När en ny organisation eller ett parti
bildas kan det i inledningsskedet vara en stor tillströmning av rekryter
som tycker att det är spännande när det händer någonting ”nytt”.
Nybildningar bidrar också ofta till att locka till sig individer som för
egna syften jagar ledarpositioner och söker social grupptillhörighet.
Stora visioner om kommande succéer, drömmar om storslagna resultat
utmärker den tidiga entusiasmen. Efter ett tag kommer känslorna att
stabilisera sig när verkligheten för att åstadkomma minsta lilla innebär
disciplin och hårt arbete som inte alltid är direkt ”roligt”. Den
kräver likaså plikttrogenhet och konsekvens, begrepp som den moderna
människan har svårt att förstå sig på.
Nationell kamp är ingen individuell hobbyNär det kommer till den enskilde som tidigare stod bland den jublande publiken och fick utlopp för sina euforiska känslor, visar det sig att många inte duger bättre till än att vara passiva åskådare och
Det var under en strålande sol som aktivister från Motståndsrörelsen samlades under lördagen utanför Göteborg för en genomgång av ansvarig på plats. Denne gick igenom upplägget för dagen, vilket i sig egentligen inte skilde sig så mycket från en vanlig flygbladsutdelning i centrala Göteborg. Skillnaden låg i hur krångligt man skulle genomföra den.
För genom Motståndsrörelsens enträgna och idoga arbete med att svara upp på skräp-vänsterns, våldsvänsterns och polisens dumheter och försök till våldsamheter, så har de i många fall helt enkelt försvunnit från gatubilden eller låter oss för den delen hållas. När det inte finns kompetent motstånd tänkte ansvarig på plats att vi helt enkelt får simulera det själva för att ändå hålla aktivisterna på tårna.
Aktivisterna delades in i stridspar med förordningar om att man inte under några omständigheter får lämna varandras sida tills aktiviteten är över, hur onödigt det än känns att behöva gå två och två ibland. Positioner i gruppen, plats
För att beskriva ett problem som finns inom den nationella sfären, tänkte jag använda mig av en klichéartad liknelse som vi i detta fall kan kalla för “det nationella isberget”. Det lilla som kan betraktas ovan ytan består av den andel nationella som är organiserade och aktivt kämpar för folkets överlevnad. Men under ytan vilar en mycket större massa, isolerade från att synas av dem som befinner sig ovan. Hade hela isberget dragits upp ur djupet och visat sig som en enhet hade det visat sig mäktigt och lämnat ett betydligt kraftigare intryck hos betraktaren.
Modell av det nationella isberget.
Var vill jag då komma med detta? Jo, den massa av nationella som befinner sig “under ytan” känner sig som en del av isberget och dess storhet, men är i själva verket fullständigt osynliga och irrelevanta i fråga om att lämna ett avtryck. Dessa nationella jag talar om är de som inte organiserar sig av olika anledningar och ofta inte ens gör något på ett individuellt plan. I de fall där ren fe
Lördagen den 2:a april hölls det en sluten fest i närheten av Sundsvall som ett femtiotal speciellt inbjudna samlades på under högtidliga former. Orsaken till sammankomsten var inget mindre än ett jubileumsfirande av att det i år är 25 år sedan Nordiska motståndsrörelsen bildades.
På plats närvarade både veteraner och något yngre förmågor i rörelsen, representerade av nordiska kamrater och med ett speciellt kärt återseende av kamrater från Nordiska motståndsrörelsens förbjudna finska gren som många inte träffat på länge.
Rollen som konferencier föll på Simon Holmqvist, som sin vana trogen skötte detta med bravur. Festligheterna inleddes med att Holmqvist äntrade scenen, hälsade gästerna välkomna och förmedlade information om vad som stod på schemat.
Simon Holmqvist.
Först ut var en filmvisning som hölls av Martin Engelin, som på rekordtid lyckats klippa ihop en film som dokumenterar stora händelser i Motståndsrörelsens historia, år för år. Många av klippen hade dessutom ald
