Skip to content
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
Den 17 september startades insamlingen där vi önskar få ihop 30 000 kr till en unik och professionell dokumentärserie i fyra delar med och om de bägge nationella legenderna Ursula Haverbeck och Vera Oredsson.
Nu idag, bara två veckor senare, har alla pengarna kommit in!
Som meddelat går allt eventuellt överskott oavkortat till Nordiska motståndsrörelsens verksamhet och för dig som har en slant över tas fortfarande bidrag tacksamt emot till Swish 0729237256.
Alla bidrag som kommer in också under resten av dagen idag på över 500 kr, och som också hör av sig via vårt kontaktformulär, kommer att bli personligen tackade i seriens eftertexter.
Förutom att uppmärksammas i en originalartikel, togs insamlingen också upp i förra söndagens Radio Nordfront och ett personligt reportage om resan till Tyskland av Henrik Pihlström har publicerats.
Swishen går till Victor Johansson, aktivist i organisationen och handhavare av ett privat konto som används till organisationen. Märk din
Välkommen ut Marcus. Vill du kortfattat berätta vad du har suttit inne för?
Natten innan valdagen utförde AFA och deras sympatisörer valsabotage mot oss genom att försöka stjäla våra uppsatta affischer och jag upptäckte det. Detta ledde till en konfrontation där vi kom ikapp deras sympatiserande spejare. Då valde den större gruppen av helt svartklädda att fly från platsen och lämna spejarna i sticket.
Det visade sig att den som jag fällde och våldsamt tryckte ned i marken när jakten togs upp var en 16-årig tjej. Hon bredde sedan på i förhör att jag slagit henne fem gånger på näsan, sparkat henne i magen och sedan ställt henne mot en vägg och slagit henne igen. Det var så överdrivet att rätten inte trodde på henne i flera av dessa avseenden, men ändå valde att döma mig.
En annan sak som också uppdagades var att den andra spejaren var hennes kille som var över 20 år, och han hade tidigare hotat att misshandla mig. När väl jakten togs upp så sprang han så fort från platsen och
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Något som har blivit bevisat en gång för alla sedan konflikten i Ukraina startade och som inte kan betonas nog är Natos sanna natur och våra europeiska staters verkliga förhållande till det sionistiska ockupationsregimen i Washington D.C. Nato presenteras i lögnmedierna som en jämbördig allians av frivilliga, men detta påstående är idag löjligt med tanke på det otal händelser som har ägt rum sedan den 24 februari 2022.
I verkligheten utgör Nato ett ramverk för ett system av militära protektorat under det judiskt-amerikanska imperiet, ett imperium som nu genomgår en dramatisk centraliseringsprocess. För en historisk jämförelse skulle jag ta fram det deliska sjöförbundet, en allians etablerad av grekiska stadsstater år 477 f.Kr. Ursprungligen en allians av jämlika under ledning av Athen som var tänkt att fungera som en motvikt till persiska riket, förvandlades alliansen gradvis till ett atenskt imperium där de andra stadsstaterna minskades
Redan 2019, strax efter den ungerska organisationen Legio Hungaria formades, söktes samarbete med Nordiska motståndsrörelsen och en delegation med Simon Lindberg i spetsen fanns på plats i Budapest.
Allt sedan dess har organisationen växt och mognat till en kraft att räkna med i Ungern och är på många sätt ett föredöme inom europeisk frihetskamp genom en god organisationsstruktur och en aktiv och kämpande skara medlemmar.
Enligt Legio Hungarias upplägg för denna tillställning, som gick från torsdag till söndag, var första dagen ägnad åt gemensam träning och tävling och fredagen för interna ceremonier såsom upptagande av nya medlemmar.
Lördagen var den stora dagen där organisationen firade sina första fem år med inbjudna gäster från hela Europa. Efter att ledningen presenterat en organisationsberättelse och sammanställning av resta mil i kampens tecken, olika genomförda aktiviteter och annan obskyr och roande statistik var det nu tid för utländska representanter att läsa up
Dagen började vid Riksväg 73 söder om Stockholm där alla kamrater träffades för att hålla en broaktion. Budskapet för dagen var Stoppa Folkutbytet, vilket även tidigare under veckan hade prytt ett antal broar runt omkring staden.
Det förutspådda regnet lös med sin frånvaro, och istället blev det en väldigt varm och solig dag. Bilisterna var som alltid positiva till merparten, och självklart en del negativa. Trots texten på banderollen, som borde vara svår att misstolka, var det flera rasfrämlingar som gjorde tummen upp och såg väldigt glada ut.
Två polisbilar med aspiranter körde upp på bron, men dessa gick direkt och gömde sig i bilarna igen så fort videokameran sattes igång, för att sedan köra därifrån.
En träskröding av odefinierat kön syntes till en bit från bron pillandes bort klistermärken som tidigare under dagen satts upp. När varelsen ifrågasattes på nära håll blev den helt hysterisk och skrek som en stucken gris, för att sedan skynda sig iväg. Efter att två
För vissa medlemmar började dagen redan på morgonen innan trafiken kommit igång på riktigt. Banderoller sattes upp runt om i Stockholm över vältrafikerade vägar in mot stan. Kort därefter möttes flera kamrater upp på en välbekant bro söder om huvudstaden.
Här höll man en broaktion dagen till ära, med budskapet Inga Pedofiler På Sveriges Gator, med flera ledande gestalter ansvariga för Stockholm Pride i åtanke som faktiskt blivit dömda för pedofila brott genom åren. Responsen var så pass positiv att en medlem som tidigare inte stått vid bron blev överraskad över hur glada människor faktiskt var över Motståndsrörelsens närvaro.
En stund in i aktiviteten kom statens våldsmonopol på besök, envisades med att en anmälan skulle upprättas, trots att inget brott begåtts, och höll sig sedan kvar vid platsen under resten av aktiviteten. Med polisen efter sig, något som skulle bli ett signum för dagen, begav man sig sen till närmaste tunnelbana för att ta sig vidare in mot de centrala de
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
Söndagen den 18 juni var en speciell dag, då jag med kamrater från Nordiska motståndsrörelsen besökte Stockholms stadshus, som i år fyller 100 år, och på grund av detta hade öppet hus för allmänheten.
106 meter högt sträcker sig det välkända tornet.
Vi gick omkring i den massiva byggnaden och tittade på den vackra arkitekturen och konsten. Stadshuset är en fröjd att beskåda då det är byggt vid en tid då husbyggandet och konsten ännu inte perverterats av kulturmarxismen.
Byggnaden invigdes på midsommarafton den 23 juni 1923, 15 år efter att beslutet tagits att ett kommunalhus skulle uppföras på platsen.
Första anhalten var den världskända Blå hallen, detta jättestora rum där Nobelpristagarna blir bjudna på fest med kungen och alla möjliga politiker varje år. Tyvärr sitter även dagens politiska styre av Stockholm i dessa vackra lokaler. Det är en skam att vänsterpartister, miljöpartister, sossar och annat pack får hålla till i detta magnifika hus, som symboliserar Sveriges oc
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
Lördagen den 27 maj genomförde näste 7 en offentlig flygbladsutdelning i Vetlanda under Vetlandafesten. Även riksdagspartierna var där för att sprida sitt folkfientliga budskap.
Aktivisterna ställde upp med fana framför partiernas tält och började dela ut flygblad i folkvimlet. Många tog emot blad och samtalade med motståndsmännen, man mötte på sympatisörer såväl som meningsmotståndare.
Politikerna blev väldigt upprörda av detta och de sprang direkt bort till polisen som hade en egen utställning lite längre bort. Efter en stund kom en polisman pliktskyldigt förbi och ställde lite frågor till motståndsmännen och läste ett flygblad, men efter att han fått sina frågor obesvarade gick han tillbaka till sin egna utställning.
En tant från Centerpartiet ställde sig demonstrativt framför motståndsrörelsens fanbärare med ett regnbågsfärgat paraply i något slags försök att sabotera för aktivisterna. En av aktivisterna som delade ut flygblad ställde sig då demonstrativt framför C
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Vad finns skrivet som är relevant för tiderna vi lever i? En god kandidat kan vara Ernst Jüngers Skogsvägen (Waldgang på tyska, The Forest Passage på engelska). Den behandlar i grunden relationen mellan tyranni och frihet på ett tidlöst, mytologiskt plan. Mer specifikt vägen från en politisk ordning som har degenererat i tyranni till en ny frihet. Man kan karaktärisera den som en slags ideologisk skrift, ett ideologiskt verktyg för att se och förstå vägen till en ny politisk morgondag.
Skogsvägen har flera innebörder
Skogsvägen behandlar den (oftast) omvälvande tiden mellan politiska ordningar på ett teoretiskt och – i den mån något sådant är möjligt – apolitiskt sätt, och visar på hur denna tid har sina egna nödvändigheter och imperativ inneboende, och vilka dessa är. Som bör inses av de inledande raderna (i denna artikel) så är det inte fråga om en manual i någon specifik bemärkelse, utan om en skrift som målar upp en bild i huvudet på läsaren, där denne får se vägen, att
Dagen startade redan 07:00 med affischering på flera platser i centrala Stockholm, bland annat i Humlegården där Socialdemokraterna senare skulle samlas för sitt 1 maj-firande. Budskapet var som bekant ”Bröd åt arbetarna – Blod från politikerna”.
Man begav sig därpå till lämpliga broar runt om i huvudstaden, där flertalet banderoller sattes upp med budskapet ”Socialdemokrati – Folkförräderi”.
Flera timmar efter uppsättandet sitter banderollen kvar.
Nästa aktivitet för dagen var en broaktion vid den numera välbekanta bron intill Skogskyrkogården. Med samma budskap flankerade av Tyrrunefanor mottog man denna dag väldigt många tutningar, tummar upp och segerhälsningar. Det var uppenbart att en stor del av de förbipasserande bilisterna verkligen avskyr sossarna!
Kanske den mest populära banderollen hittills.
Med broaktionen avslutad höll man ett kort planeringsmöte där man delade upp medlemmarna i två grupper. Ena grupp
