Skip to content
Den 8 april var en fin vårdag i Nacka och med våren kommer klistermärkessäsongen igång. Således gav sig medlemmar ut och pryde flera stadsdelar i kommunen.
Under onsdagskvällen cyklade Mikael mot badhuset i Skärholmen tillsammans med sin 12-årige son. Ett kriminellt gäng som säljer knark helt öppet utanför badhuset ropade något åt Mikael, varpå han vänder sig om för att konfrontera dem. Mikael hade länge stört sig på kriminaliteten i området, dödskjutningarna och hur allt blivit i Sverige. Det hela slutar med att en ur gänget tar upp en pistol och avrättar Mikael mitt framför ögonen på sin son.
Avrättningen av Mikael tjänar som en påminnelse om vilken verklighet vi lever i. Ett land där det blivit vardagsmat att svenska kvinnor gruppvåldtas, där förnedringsrån av svenska ungdomar sker regelbundet och där ockupanterna numera avrättar vanliga medborgare om någon ifrågasätter deras verksamhet.
Efterspelet är lika väntat som äckligt och floskelartat från de som är direkt ansvariga för dessa dåd. Nu kommer krokodiltårarna, bortförklaringarna och rop på ”hårdare tag” från de som möjliggjort och fortfarande möjliggör dessa brott mot svensk
Under förmiddagen samlades de småländska kamraterna för att genomföra aktivisttestet. Testet flöt på väldigt bra och aktivister såväl som medlemmar kämpade på så gott de kunde under de 45 minuter som kamraterna hade på sig.
Foto: Eweliina Palm
Foto: Eweliina Palm
Efter testet begav de sig till en lokal en bit bort och då var det dags för månadsmötet. I vanlig ordning välkomnade konferenciern David Wåhlander deltagarna till månadsmötet och gick igenom ordningsreglerna för att sedan välkomna nästeschef Victor Johansson upp till podiet. Johansson gick igenom några förändringar och utnämnde sedan månadens kämpe. Månadens kämpe är en vandrande pokal inom nästet som går till den man eller kvinna som har deltagit på eller genomfört flest aktioner, detta innefattar alltifrån basaktivism till deltagande på demonstrationer.
När utnämningen hade skett intog kökslaget köket och aktivisten Jerry Olsson intog scenen för att hålla ett föredrag om styrketräning.
Olsson, iklädd Bellum-t
Varje år släpper systemets inofficiella underrättelsetjänst Expo en årsrapport där de räknar samman och kommenterar den bredare nationella rörelsens aktiviteter utifrån sitt aktuella propaganda-narrativ.
I år följer deras 88-sidiga (sidantalet är knappast en slump) rapport en trend som pågått sedan ett par år tillbaka och som de tydligt delar med Säpo, AFA och flera andra svenskfientliga grupperingar och det är att de vill lyckas indoktrinera läsaren att tro följande fyra saker:
Den nationella rörelsen som helhet är svagare än någonsin.
Nordiska motståndsrörelsen är på fallrepet.
Andra nationella organisationer än Motståndsrörelsen är superstarka och väldigt farliga.
Det finns en avsevärd risk för terror och våld och som med en stor dos propaganda och lika mycket fantasi skulle kunna kopplas till den nationella rörelsen.
För att lyckas förmedla dessa syften attackerar man tydligt Motståndsrörelsen på alla vis man kan, flera gånger med uppenbara lögner och riktigt då
Rättegången gällde det, enligt Åklagarmyndigheten, viktiga målet gällande vilka som egentligen hängt upp fyra banderoller som påträffades av polisen natten mellan 8 och 9 maj 2023. Utredningen har hittills inneburit fyra förhör med de misstänkta, samt en tidigare rättegång som fick avbrytas då åklagaren i fallet inte visste vilka lagar som var tillämpliga, eller ens från vilket avsnitt i lagboken dessa lagar skulle läsas, men var ändå säker på att något sorts lagbrott begåtts i samband med dessa banderoller och att denne därför valde att åtala två personer.
Inför båda rättegångarna har det spridits en mängd propaganda i olika former med budskapet ”Ni kan aldrig tysta oss” för att visa att man varken med böter eller rentav fängelse kan förtrycka en ideologi vars ideal är eviga och vars tid med säkerhet kommer en dag.
Konfetti med samma budskap som spreds inför förra rättegången.
Till detta andra rättegångsdatum hade polisen genom kontakt med inte mindre än 5 olika myndighet
När samtliga medlemmar och aktivister hade ankommit till den vackert belägna lokalen i Västerdalarna, hälsades alla välkomna och nästeschefen påbörjade mötet. Den första delen av mötet avhandlade de vanliga punkterna, däribland ”Fånghjälpen”. Kamraterna på plats informerades om den rättsliga situationen för tillfället och vad just de kunde göra för att hjälpa till.
I samband med denna punkt skrevs också brev och skickades vykort till dem som sitter fängslade av politiska skäl. Avslutningsvis hölls en lite längre diskussion om mer abstrakta ämnen, såsom motivation och förbättringar i verksamheten.
Efter detta var det dags för lunch innan mötets andra del skulle inledas. Just den här dagen serverades köttfärslimpa och potatis med tillbehör. Matpausen, inklusive efterrätten i form av morotskaka och kaffe, gav medlemmarna möjlighet till lite umgänge innan det var dags att fortsätta.
Återstående del av mötet ägnades åt samtal om prepping, där nästets vildmarksansvarige inl
Ännu en omgång av Organisationsdagarna har gått av stapeln och på många sätt var det både det mest omvälvande och bästa arrangemanget jag deltagit på hittills. Men vi tar det från början.
Resan började efter två koppar kaffe en alldeles för tidig lördagsmorgon för att komma i god tid till samlingsplatsen. Som vanligt hölls det goda samtal – såväl kamprelaterade som mer personliga – kamrater emellan, som gjorde att vi lärde känna varandra bättre under färden på ett sätt som annars är ganska ovanligt.
Väl på plats träffade man ännu fler kamrater och från hela landet, som man annars inte får chans att se särskilt ofta. Jag passade även på att utbyta några ord med nya danska kamrater.
Ett par koppar kaffe senare inleddes arrangemanget med en invigningsceremoni följt av regelgenomgång med dagens konferencier.
Ett viktigt föredrag om Fånghjälpen avhölls innan det var dags för en av helgens efterlängtade höjdpunkter, workshops.
Här fick vi deltagare välja bland
I land efter land i Europa ser vi nu bondeprotester. Vägarna fylls med traktorer. Bönderna har fått nog av den lantbrukarfientliga politik som förs både på EU-nivå och på nationell nivå. De får också stöd, folken ställer sig på böndernas sida och visar att de står med dem. När bönderna unisont reser sig i Europa så är det ett tecken på att något är fel på ett djupgående sätt med det politiska systemet, och att visa bönderna sitt stöd är ett sätt att också visa att man på något plan förstår detta.
Vad handlar protesterna om? Sammanfattningsvis att villkoren för att vara lantbrukare ständigt rör sig i riktningen att bli alltmer omöjliga. En ständigt krympande andel av intäkterna tillfaller bönderna, och en lika ständigt ökande del tillfaller de företag som bönderna levererar till. Sett över decennier är denna trend tydlig. Det handlar också om sämre ekonomiska villkor för bönderna på andra sätt, som högre drivmedelskostnader och effekter av ökad konkurrens med omvärlden som EU driver
Översatt från Nordfront.dk.
I samtliga västländer är de ursprungliga vita folken på väg att bli minoriteter i sina egna hemländer. Om nuvarande trender tillåts fortskrida som de gjort de senaste decennierna, så är denna dystra framtid tyvärr oundviklig. I Storbritannien kommer detta att ske redan runt år 2060, i USA troligen runt 2045 – och för den amerikanska ungdomens del har det redan inträffat.
Om inget bryter den pågående utvecklingen, kommer även vi här i hela Norden att drabbas av samma öde några decennier senare. I Norge står till exempel invandringen idag för hela den registrerade befolkningsökningen, och i Sverige beräknas svenskarna bli en minoritet i sitt eget land runt år 2065. Medier spelar här två helt motsägelsefulla roller, då man
dels förnekar att ovan beskrivna utveckling ens existerar – i syfte att avvärja urbefolkningens naturliga reaktion på den.
dels öppet hyllar samma förment obefintliga utveckling.
Till lögnaktiga mediers tjänst presente
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Vi nationalsocialister har i decennier påpekat att det existerar judiska individer som aktivt arbetar för att förstöra konsten. Igår blev jag presenterad ett av de mer flagranta exempel som jag någonsin har sett. Den judisktättade familjen Bonnier lyfter fram den somaliska ”konstnärinnan” Fatima Moallim i Dagens Nyheter för att hon får ställa ut på Konstakademien. Alla bilder i artikeln är från den här utställningen.
Fatima Moallim ”Noter”. Oljekrita och blyerts på papper. Foto: Björn Strömfeldt/Konstakademien.
Vid närmare granskning visar det sig att Dagens Nyheter har särskilt lyft fram Moallim i flera år. I slutet av 2020 lyfter de fram henne som ett av ”tio stjärnskott” att hålla koll på. Andra medier har också valt att skriva om henne, men då oftare med anledning av folks frustration på sociala medier över hennes konst.
Jag tycker inte att patienter behöver få hjälp av vården med att må sämre än vad de redan gör
Med en skenande inflation och ett samhälle som ibland verkar vara i fritt fall kan medborgarna inte längre lita på att det finns mat, hygienartiklar eller andra nödvändigheter i affären. Dagens samhälle är ett hand ur mun-samhälle där enkla störningar i leveranser på några timmar kan torrlägga en mindre ort på rekordtid.
”Just-in-time” är en lika fantastisk planeringsfilosofi som den är naiv i och med att den bygger på att alla i hela världen är sams, sjukdomar inte existerar och att drivmedel är en naturkraft. Den eviga freden™ som riksdag och regering beslutade om på 90-talet resulterade i avskaffandet av beredskapslager och andra inbyggda trögheter i den svenska livsmedelsförsörjningen som fanns till för att skapa en resiliens i tider av krig.
Lager på hjul.
Samma politiker vaknar nu yrvaket upp och skrivet pamfletter till medborgarna om att det kan eventuellt finnas en liten stund på dygnet under en fullskalig invasion då man inte kan slänga ihop Carpaccio till
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
En menlös titel kan man tycka, då det är många med namnet Vera som reser. Författaren är min bror, ett försök till psykologiskt angrepp på min person. Min person är inte alls märkvärdig om man har den sunda inställningen att man ska hålla sitt edsvurna löfte. Men som ni förstår så har demokratin ingen förståelse för några moralpatos. Där skulle naturligtvis ett svek mot en nationalsocialistisk ideologi bli betraktat som en merit. Nu är jag inte en löftesbrytare och konstigt nog på grund av det ett ökänt monster. Kan ni förstå det? Vi som har genomskådat deras avoga inställning till fosterlandskärlek, rastillhörighet, nationsstolthet och moral är naturligtvis medvetna om denna förgörande indoktrinering mot vårt folk.
Angreppen är många och de på min person i stort sett ointressanta. Jag ångrar att jag i min bok ”När flaggstängerna blommade” inte vidare förklarade min fars beteende. Under 30-talet var det rätt vanligt att föräldrar agade si
När alla kamrater hade anlänt till platsen började konferenciern David Wåhlander med att välkomna alla till månadsmötet och gick även igenom ordningsreglerna som gällde för dagen.
Efter Wåhlanders genomgång fick nästeschefen ta plats vid podiet då månadens kämpe skulle krönas. Månadens kämpe är en vandrande pokal i nästet som går till den man eller kvinna som bäst har deltagit på och genomfört egen aktivism.
Konferenciern Wåhlander intog sedan åter podiet och berättade att man skulle ha en studiecirkel, denna gång skulle man gå igenom boken ”Motståndsrörelsen 20 år av revolutionär kamp”. Kamraterna fick turas om med att läsa och vissa individer fick gå ifrån studiecirkeln för att ha individuella samtal.
Då studiecirkeln var över serverade kökslaget dagens lunch som var köttfärslimpa med potatis och brunsås. En rätt som blev uppskattad av kamraterna.
Under och efter lunchen fick kamraterna möjlighet till att mingla lite innan man drog igång med själva möt
Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima driver just nu en podcast-serie, med det i sammanhanget otroligt ironiska namnet, De högern vill tysta. Förutom att Aftonbladet har en lång historia av att tysta ned alla människor med etablissemangskritiska åsikter, så intervjuas i serien också olika företrädare av det rådande systemet som gjort sig ökända för att aktivt arbeta med att försöka motarbeta och tysta nationellt sinnade individer och organisationer.
Skärmbild från aftonbladet.se.
Som en del i denna serie intervjuas Gabriel Ehrling Perers som är politisk redaktör för fem olika tidningar (s.k. demokratisk mångfald i sitt esse) i Dalarna. Ämnet är Nordiska motståndsrörelsen i Dalarna i allmänhet och i Ludvika i synnerhet.
Ludvika är nämligen en kommun där Motståndsrörelsen i många år haft en väldigt hög och tydlig närvaro och det var också i denna kommun som Pär Öberg från organisationens riksledning satt invald på ett mandat i kommunfullmäktige under fyra års tid.
Ehrling Pe
Lördagen 27 januari genomförde Motståndsrörelsen en aktivitet i Jönköping med syfte att väcka den sovande majoriteten angående den mest groteska bluffen i modern tid, nämligen den om Förintelsen.
En äldre tant dök upp som uppmanade motståndsmännen dels att dra åt helvete och dels att åka och besöka Auschwitz själva. Detta nöjde sig dock inte tanten med, utan hon hörde också av sig till lokalblaskan Jönköpings-posten (JP) och klagade – vilket ledde till en för all del relativt sanningsenlig, men ändå löjlig artikel, som jag tänkte delge ett par tankar om.
Rebecca Staf och Terese Karlsson, de Bonnier-avlönade ”journalisterna” som skrev denna artikel, börjar med att förskräckt skriva att det var ganska många personer som delade ut flygblad till förbipasserande Jönköpingsbor som tog emot flygbladen utan att ifrågasätta budskapet på flygbladen.
I själva verket börjar folk i större utsträckning genomskåda förintelse-bluffen, speciellt när det kommer till yngr
