Skip to content
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Vi lever i en tid som saknar alla högre ideal. I en tid med ett förslappat folk utan drömmar och visioner. I en tid där livet saknar syfte. Det enda folk strävar efter är kortlivade nöjen som tillfälligt kan förgylla deras liv, materiell status och kanske någon meningslös karriär på arbetsplatsen. Hjältarna och förebilderna idag är människor som sparkar på en boll, influencers som testar smink och dekadenta kändisar. Folk lever egoistiska liv utan att bry sig om någon framtid för kommande generationer. Ett folk som saknar visioner och ideal är ett dömt folk som aldrig kan nå storhet utan endast kan leva i en nedåtgående spiral av degenerering och undergång.
Med denna artikel vill jag belysa våra förfäders ideal genom tre exempel från antiken. Ideal att inspireras av och ideal värda att upphöja och leva efter. Ska vårt folk åter nå storhet måste vi lyfta fram sanna ideal och sträva efter dessa.
Akilles
Akilles är huvudpersonen i Homeros verk Iliaden och den grekiska mytologins
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Ännu ett kampår är till ända medan ett nytt står för dörren, det är lite vemodigt samtidigt som förväntan är stor.
Vi har under året genomfört en stor mängd aktiviteter och aktioner – stora som små, jag kommer inte här gå igenom dessa då de redan finns rapporterade på motståndsrörelsen.se samt i diverse radioprogram på nordiskradio.se. Årsrapporter lär också komma här inom kort.
Vad jag istället tänker på i mellandagarna är mina kamrater – medlemmar och aktivister såväl som vår ledning och samtligas energi, påhittighet och offervilja för kampen. Jag är övertygad om att jag känner några av världens mest altruistiska människor som jag får äran att umgås med i princip dagligen. Personer som utan att tveka skänker sina sista kronor så att en kamrats familj kan köpa mat, aktivister som utan minsta eftertanke går emot en i antal övermäktig fiende för att freda sina kamrater. Medlemmar och sympatisörer som skänker pengar till böter så att kampen kan fortsätta utan att aktivi
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Då jag vaknat vid 05-tiden på måndagen efter en natt med inte allt för mycket sömn, både på grund av nervositet och förväntan då detta var min första utlandsresa med kamrater i Motståndsrörelsen och jag inte riktigt visste vad jag kunde förvänta mig, så var jag ändå förvånansvärt pigg. Att jag var så pass pigg trots minimalt med sömn berodde nog troligen på hur mycket jag sett fram emot resan.
När jag klivit upp och gjort mig redo så påbörjas resan mot Helsingfors, en ungefär 20 timmar lång resa den väg vi planerat att ta. Längs vägen till båten plockade vi upp kamrater en efter en tills bilen var fullsatt, vilket givetvis ledde till att det blev allt trängre, men även till timslånga diskussioner med kamrater man inte träffar alltför ofta annars vilket var ett trevligt avbrott från vardagen.
Nästa del av resan skedde via färja där de som inte ätit längs vägen väljer att äta middag, något som enligt uppgift ska ha varit väldigt välsmakande.
Sedan var det dags att bege sig till
Det hon stod åtalad för var en bild i artikeln Välbevakad förintelsekonferens möttes av nationalsocialistisk laser föreställandes texten ”Förintelsen är en bluff!” projicerad med laser på Malmö Synagoga, samt en film där samma bild visades.
Åklagaren menade att enbart budskapet ”Förintelsen är en bluff!” inte är olagligt (än så länge) men att budskapet på en synagoga är att se som att man ”hånar, skymfar och förnedrar det judiska folket” och således är olagligt enligt den svenska åsikts-förtryckarlagen. Publiceras dessutom bilden på en nationalsocialistisk sida så måste det enligt åklagaren ses som ännu värre än om det skulle publicerats någon annanstans.
Emma Karlsson med sin advokat inför rättegången
Advokaten å andra sidan påpekade att aktionen främst var att se som en politisk motreaktion mot det förintelse-jippo som ägde rum under dagen och som förutom Stefan Löfven också samlade några av världens mäktigaste människor och att den sålede
Jag landade i Manchester 09.40 på en fredagsmorgon. Jag hade kommit till England för att möta upp med Patriotic Alternative och närvara på deras konferens som skulle hållas dagen efter. Det var några timmar innan min skjuts skulle anlända, så jag tog en kaffe och begav mig ut för att sätta mig i höstsolskenet. Det var 14 grader ute och träden hade fortfarande sina löv, något som sedan länge fallit hemma hos oss på gården. Där låg frosten tjock såhär års.
Mark Collett hade kontaktat mig för en tid sedan, för att bjuda in mig på deras höstkonferens och undrade om jag ville hålla ett tal när jag ändå var där. ”Ett tal?”, undrade jag. ”Jo”, sa han. ”Men inget mer än en halvtimme.”
En halvtimme?! Det skall sägas att jag inte hållit många tal i mitt liv och det är väldigt få gånger jag stått framför fler än 20 personer och talat i mer än två minuter, så detta var definitivt något nytt, men också något som jag på många sätt såg fram emot. En utmaning, ett nytt steg i min utveckling som
Disciplin är praktiken av självkontroll och tron på sig själv för att veta att man kan nå sina mål, även när det inte verkar möjligt.
Efter fem år som medlem i Motståndsrörelsen, och på senare tid som nästeschef och nu rikschef, har jag lärt mig att många män och kvinnor som söker sig till denna organisation kanske har insett några mycket viktiga sanningar om politik och världen i allmänhet, de inser nödvändigheten av en nationalsocialistisk revolution, men de är ändå märkta av det sjuka döende samhället och bär med sig lågt självförtroende, passivitet och brist på disciplin.
Vissa människor tror att disciplin resulterar i stelhet eller oflexibilitet, men så är inte nödvändigtvis fallet. Disciplin anpassad till uppgiften resulterar i ordning och följer en uppsättning regler eller en plan för ett resultat som är förutbestämt. Disciplinerade människor är villiga att offra sig för att nå sina mål, eftersom de vet vikten av deras kamp både för folkets framtid i ett fritt Norden och f
Ursprungligen publicerad 2017-05-19.
Nordiska motståndsrörelsen är fientlig till demokratin och bör därför förbjudas av svenska staten. Detta är ett resonemang som brukar framföras i tidningar och på sociala medier efter att någon politiskt korrekt individ blivit kränkt och upprörd över att ha sett Motståndsrörelsens aktivister dela ut flygblad i dennes hemstad. Resonemanget framförs ibland av väldigt politiskt primitiva amatörtyckare, ibland av ledarskribenter och andra proffstyckare.
”Ni skulle inte låta oss göra detta i ert samhälle, därför ska inte ni få göra det i vårt samhälle”, är ett enkelt resonemang att förstå oavsett politisk bildningsnivå. Att det inte är särskilt genomtänkt är en annan sak. Man kan till exempel konstatera att våra belackare här inte gör anspråk på att ställa sig över oss moraliskt, utan det är ”öga för öga, tand för tand” som gäller; våra fiender vill förtrycka oss samtidigt som de anklagar oss för att vara potentiella förtryckare. Det är ett hyck
Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.
Lördagen den 29 oktober hade vi nöjet att återigen se nationalsocialister marschera ned för Karl Johan i centrala Oslo i ett historiskt ögonblick. Att se nationalsocialister gå i fotspåren av det Tredje rikets krigare, kan milt beskrivas som en välkommen syn i staden som har blivit globalismens fäste i Norge.
Reaktionen från systemet var lika förutsägbar som hysterisk. Patetiska försök att smutskasta demonstrationen lät inte vänta på sig, med ett särskilt absurt exempel från NRK (även känd som Norges Pravda) med rubriken ”Nazister marscherade över barnens teckningar: – Skandalöst”, ackompanjerat av en omslagsbild som tydligt visar att demonstranterna inte befann sig i närheten av teckningarna utan att det snarare var polisen som trampade på dem.
Skärmbild från nrk.no.
Du känner säkert redan till hur demonstrationen slutade. Polisen, som uppenbarligen saknade modet att konfrontera Motståndsrörelsens aktivister i
Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.
Vi valde denna gången, som vi också har gjort tidigare, att hålla en oanmäld blixtdemonstration för att ha en större möjlighet att nå de mål vi satt upp för dagen. Tidigare erfarenheter har visat oss att underrättelse och dialog med polisen i förväg bara har gett dem mycket mer tid att mobilisera och sedan sticka så många käppar i hjulen de kan. Det var med andra ord inte lämpligt för oss att meddela polisen i förväg.
Lördagen den 29 oktober reste utvalda medlemmar inkognito från samlingsplatsen med tåg till Nationalteaterns järnvägsstation vid Ruseløkkveien 1. När vi klev av tåget togs aktivistjackorna på, fanorna togs upp och det var nu dags för en blixtdemonstration. Det var osäkert om polisen, genom övervakning, ändå hade lyckats upptäcka våra planer på att hålla en demonstration den här dagen, så vi var alla lite spända på om det skulle finnas en massiv polisnärvaro som väntade på oss när vi kom ut från Nationalteatern. I värs
Ursprungligen publicerad 2015.04.03.
Hur många gånger har man inte hört människor som är sympatiskt inställda till Motståndsrörelsen säga att vi är för “extrema” och för radikala? För om vi inte liberaliseras, med andra ord avradikaliseras, och kompromissar med våra viktigaste frågor har vi ingen möjlighet att kunna påverka den rådande politiken och samhällsutvecklingen, brukar det ofta påstås. Även att man måste dansa efter massmedias pipa för att inte hamna i dålig dager får man höra ibland och att man ska “accepteras” och kanske till och med bli en del av etablissemanget. Detta är mycket felaktiga resonemang eftersom folket instinktivt letar efter en stark och stabil kraft att samlas kring, och denna kraft måste vara radikal och kompromisslös för att vara stark. Något som vårt folk förgäves försöker att finna hos de etablerade partierna i riksdagen.
De människor som motsätter sig en radikal och kompromisslös kamp tror jag inte är riktigt medvetna om de allvarliga hot vi id
