Skip to content
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Inför en tävling får du extra motivation och ett mål med din träning. Du måste träna och förbereda dig för att öka dina chanser att vinna och minska riskerna för skador eller en pinsam förlust.
Innan och under en match lär du känna dig själv och får brottas med känslor som nervositet, stress och rädsla. Om du inte är lugn och klar i huvudet när du går in i ringen kan det vara en stor nackdel. Åtminstone när fighten börjar får inga känslor distrahera dig. Känslorna ska inte aktivt störa ditt medvetande, utan istället bör de kanaliseras så att de på ett mer omedvetet plan gynnar dig; utan att du behöver tänka på det kommer din kropp förstå att du är i en farlig situation och ge dig adrenalinpåslag som gör att du bättre kan hantera situationen.
Det här utforskandet av det egna psyket påminner lite om upplevelsen under svåra vildmarksturer. Under en vandring kan man också behöva brottas med trötthet, smärta och viljan att ge upp, men det ä
Dagen började med att medlemmarna samlades i lokalen för att avhandla månadsmötet. Man gick igenom månaden som varit och diskuterade vad som var bra och vad som kunde blivit bättre. Till sist planerade man den kommande månadens aktiviteter.
Därefter öppnade man upp sammankomsten även för utomstående. Det bjöds på kaffe och goda smörgåsar. Nästeschef Hampus Maijala höll ett föredrag som handlade om den rasliga aspekten i civilisationers uppgång och fall, med fokus på Romarriket.
Han gick igenom hur Romarriket grundades av arier och kom till sin höjdpunkt under ariskt styre, och att förfallet skedde i takt med att folket började bytas ut. Under de första århundradena i vår tidsräkning vällde det in rasfrämmande arbetskraft från Mellanöstern och Nordafrika i det på den tiden annars vita Italien. Maijalas slutsats var att Rom år 400 var en mångkulturell och rasblandad stad som inte klarade av att upprätthålla det imperium deras ariska företrädare byggt upp, och som inte kunde
Efter att ännu en gång deltagit på Nordiska motståndsrörelsens Organisationsdagar och ännu en gång kommit hem med stärkt förtroende för organisationens ledning, mina kämpande kamrater och mitt eget självförtroende, så kan jag konstatera att valet jag gjorde för fem år sedan var det rätta – att ansluta mig till den kämpande skaran.
Vad var det då som fick mig att känna så här efter den gångna helgen? Att få sova på ett hårt golv på ett alltför tunt liggunderlag, vilket gav mig mer värk än smällarna från mina kamrater under boxningen eller de snarkande kamrater intill som förstörde en välbehövlig sömn?
Vår ledares inspirerande tal på lördagskvällen efter en lång och hård dag, de lärorika workshopsen eller den goda stämningen som infann sig så fort jag steg in genom dörrarna på lördagsmorgonen?
Ja, ovan bidrog såklart till mitt samlade intryck från helgen. Men låt mig ta det från början.
Uppstigning 04:00 för att snabbt rafsa ihop den packning som skulle med, ringa för at
I Motståndsrörelsens femte näste anordnades denna upplaga av Organisationsdagarna, med bland annat utbildningar, föredrag och boxningsturnering på schemat. Upplägget liknade föregående evenemang med fokus på den enskilde medlemmen.
När samtliga deltagare från Nordens alla hörn tagit sig till lokalen hälsade konferencier Lukas Lindgren alla välkomna. Helgens upplägg presenterades och deltagarna blev informerade om att hålla koll på schemat som satts upp runtom i lokalen för att inte missa något.
Strax därefter intog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg scenen. Lindberg gick igenom vad som menades med helgens tema, En starkare kraft och menade att hela rörelsen på flera sätt måste bli en starkare kraft om den ska lyckas med sitt mål att ena Norden. Han talade också om att mycket fokus skulle hamna på den mest bokstavliga tolkningen och ett mål sattes upp om att organisationen som ett kollektivt ska bli i 100% bättre fysisk form under år 2023.
Ledaren förklarar helge
Jag skulle vilja rikta en känga mot vad som kan beskrivas som ”nationell naivitet”. Man går med i rörelsen med tron att om man bara är flitig nog så kommer det ge en exponentiell framgång tills man slutligen står inför den totala segern. Ett linjediagram som går rakt upp mot solen. Detta synsätt medför att varje motgång, varje bakslag ses som en förlust både för individen och för gruppen. Då vår världsåskådning tillhör den mest motarbetade och förföljda ideologi som överhuvudtaget finns i samhället, så är motgångar och bakslag att förvänta sig.
Sedan kommer den förhatliga defaitismen. Man har deltagit på X många aktiviteter och delat ut Y stycken flygblad, och ändå ”händer ingenting” samtidigt som den utomstående omgivningen fortfarande inte lockas av alla Z antal argument mot massinvandring och globalism man kastat ur sig för obrydda öron. Man tappar modet och ser ingen mening med att fortsätta, sprider sitt missnöje och negativitet som etter bland sina kamr
Med hjälp av bil var det tänkt att man skulle ta sig till en i förväg utstakad plats i en av nästets skogar. Väl på väg dit märkte man att detta var betydligt svårare än väntat då man möttes av stängda bommar gång på gång som blockerade vägarna som enligt kartan gick till den önskade platsen. Efter en del kartläsning hittade man till slut en liten väg där bommen i alla fall för tillfället var öppen och åkte in där, med förhoppningen att den skulle förbli öppen.
Det var bland det sämsta vägunderlaget någon deltagare hade färdats på då vägen blivit fullständigt sönderkörd av lastbilar som fraktat ved ut ur skogen. Underredet på bilen lät som om det tidvis höll på att lossna på grund av de stora höjdskillnaderna i vägen, men efter en betydligt längre färd än väntat var man framme vid sjön som planerat, om än en annan del av den.
En kort vandring längs en stig från där man parkerat hittade man en lämplig plats för läger som blickade ut över den istäckta sjön. Trots att skogen lå
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Enligt den årliga rapporten från Nordiska motståndsrörelsen ledare Simon Lindberg, toppar Näste 1 med Stockholms kommun för tredje året i rad listan över de mest aktiva kommunerna 2022.
Kampåret 2022 – vem och vad var störst och bäst?
Vi har pratat med aktivisten Joakim Kannisto från Näste 1 som här agerar språkrör för nästet.
Först och främst vill jag bara rikta ett stort grattis till dig och ditt näste för att ni för tredje året i rad blivit Sveriges, och Nordens, mest aktiva näste!
Tack! Det var nog ingen som blev förvånad, vi är väldigt aktiva och siktar redan nu på att ta hem titeln för fjärde året i rad. Men helt ärligt så är även vi beroende av insatser från andra nästen när det gäller t.ex. att skapa filmer, göra propaganda och liknande saker. Det är på grund av hela organisationen som vi kan fortsätta att växa i Stockholm.
En glad aktivist.
För läsare som fortfarande inte känner till dig, kan du kort beskriva vem du är och vad du gör?
Knepig fråga
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Ytterligare ett år har förflutit som chefredaktör på Nordiska motståndsrörelsens hem på nätet; Motståndsrörelsen.se. Det har varit ett utmanande år där vi förutom att uppdatera sidan reguljärt med aktivitetsrapporter, nyheter och ideologiska alster också administrerade den specialbyggda valsidan för partiverksamheten. Extra glädjande under året har varit att vi sett flertalet nya begåvade skribenter på sidan som aldrig tidigare skrivit några artiklar.
Nedan listas de mest lästa artiklarna under året inom fem olika kategorier. Det tas ingen hänsyn till vad jag anser om de olika artiklarna utan istället är det enda som spelar någon roll hur många unika besökare som läst de olika artiklarna inom respektive kategori.
De allra mest lästa artiklarna på sidan under 2022 var faktiskt uttalanden och nyheter. När något extraordinärt inträffar som resulterar i massiva drev i fiendemedia ger detta också avtryck i antalet besökare på vår sida. Det är såklart viktigt att vi kan kommentera aktu
Ännu ett sannerligen välutfört kampår har passerat för våra redbara kämpar under riksrunans fana. Tillika har våra eminenta fotografer inom Motståndsmedia förevigat årets storslagna händelser.
Detta är inte på något sätt en komplett analogi över året utan snarare ett nedslag här och där varje månad för att minnas vad som hänt. Precis som förra året så finns ingen röd tråd i bilderna, utan är en blandning av ett otroligt gott hantverk och goda minnen från en tid som nu flytt.
Januari
Bilden är tagen på den stora demonstrationen i Stockholm mot Covid-pass och illustrerar på ett bra sätt stämningen som låg i luften under dagen.
Februari
Martin Saxlind står som representant för Nordiska motståndsrörelsen uppställd tillsammans med Die Rechte, BNS och Les Nationalists inför Lukov-marschen i Sofia, Bulgarien.
Mars
En helt vanlig bild från en helt vanlig broaktion med banderoll. Men samtidigt helt unik. Fotografen har tänkt på allt och fått alla rätt för att
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
En obesvarad fråga dyker upp varje gång vår illegitima styrande elit tillkännager ännu ett politiskt korståg för vår härliga demokrati, detta oavsett om det rör sig om ”mångfald”, mångkultur, HBTQ, ”grön” energi eller något annat. Frågan är: Exakt vem röstade på allt detta?
Kanske skedde detta samtidigt som jag hade fallit i en djup och lång sömn, men jag kan åtminstone inte säga att jag kommer ihåg att vi någonsin haft någon folkomröstning om ersättningsinvandring, att nordisk identitet skulle förvandlas till ett tomt blad som vilken lycksökare som helst från tredje världen kan fylla med vad de vill, eller att vårt land måste avindustrialiseras så att vi kan bli ”gröna” (vad det nu betyder). Jag känner inte heller till något enda tillfälle där ett parti placerade någon av de frågor som nämns ovan som centrala i sin politiska plattform och sedan vann en överlägsen parlamentarisk seger som klart och tydligt visade på politiskt mandat från folket i
Jag landade i Manchester 09.40 på en fredagsmorgon. Jag hade kommit till England för att möta upp med Patriotic Alternative och närvara på deras konferens som skulle hållas dagen efter. Det var några timmar innan min skjuts skulle anlända, så jag tog en kaffe och begav mig ut för att sätta mig i höstsolskenet. Det var 14 grader ute och träden hade fortfarande sina löv, något som sedan länge fallit hemma hos oss på gården. Där låg frosten tjock såhär års.
Mark Collett hade kontaktat mig för en tid sedan, för att bjuda in mig på deras höstkonferens och undrade om jag ville hålla ett tal när jag ändå var där. ”Ett tal?”, undrade jag. ”Jo”, sa han. ”Men inget mer än en halvtimme.”
En halvtimme?! Det skall sägas att jag inte hållit många tal i mitt liv och det är väldigt få gånger jag stått framför fler än 20 personer och talat i mer än två minuter, så detta var definitivt något nytt, men också något som jag på många sätt såg fram emot. En utmaning, ett nytt steg i min utveckling som
Tidigt på morgonen, lördagen den 12 november, begav sig medlemmar och aktivister från Näste 6 till Arvidsjaurs kommun för att ägna det nästkommande dygnet åt en vildmarksvandring i lågfjället Vittjokks naturreservat. Med sig hade man även långväga besök från England av en sympatisör som rest hela vägen till Norrbotten för att deltaga på aktiviteten.
Några av de många renar man såg efter vägen när man närmade sig slutdestinationen.
När sällskapet anlänt till platsen och påbörjat vandringen fick man ganska snabbt insikt om att man kommer möta utmaningar under äventyret, då landskapet utgjordes av branta berg, djup skog och förrädiska myrmarker som alla måste traverseras under vandringen. I synnerhet då det snabbt fastslogs av ett enigt sällskap att de anlagda vandringslederna och stigarna på området endast lämpar sig för mesar och stockholmare, och att man därför istället skulle färdas genom ospårad terräng.
Man fick stanna upp ett antal gånger för att säkerställa att navigering
