Skip to content
Efter att gästerna trillat in, en efter en, från nästets långväga avkrokar, kom gästerna snabbt tillrätta med julfika och fick kära återseenden av folk som inte synts till på nästets sammankomster på länge, samt nya bekantskaper och nyligen anslutna som man fick lära känna.
Andreas Holmvall lastar på med julmat.
Ganska snart var julbordet färdigdukat av den intensivt arbetande köksgruppen, som bjöd gästerna på de flesta delikatesser man kan tänkas finna på ett traditionellt julbord, i vanlig ordning. Såklart fanns norrländsk julblöta representerad på bordet, vilken kommit att bli en favoriträtt hos många i nästet på julbordet.
Köksgruppen kunde notera att de lyckats med att göra maten mycket välsmakande, då många gick tillbaka både en och två gånger för att fylla på tallrikarna, och risken för matkoma var överhängande.
När gästernas magsäckar fyllts till bristningsgränsen och det hade dukats av, satt man och samtalade med sina bordskamrater till tonerna av stämningsfull jul
Tidigt på morgonen, lördagen den 12 november, begav sig medlemmar och aktivister från Näste 6 till Arvidsjaurs kommun för att ägna det nästkommande dygnet åt en vildmarksvandring i lågfjället Vittjokks naturreservat. Med sig hade man även långväga besök från England av en sympatisör som rest hela vägen till Norrbotten för att deltaga på aktiviteten.
Några av de många renar man såg efter vägen när man närmade sig slutdestinationen.
När sällskapet anlänt till platsen och påbörjat vandringen fick man ganska snabbt insikt om att man kommer möta utmaningar under äventyret, då landskapet utgjordes av branta berg, djup skog och förrädiska myrmarker som alla måste traverseras under vandringen. I synnerhet då det snabbt fastslogs av ett enigt sällskap att de anlagda vandringslederna och stigarna på området endast lämpar sig för mesar och stockholmare, och att man därför istället skulle färdas genom ospårad terräng.
Man fick stanna upp ett antal gånger för att säkerställa att navigering
Lördagen den 29 oktober samlades medlemmar och aktivister ur Näste 6 för ett månadsmöte i Luleå. Under mötet planerades framtida aktiviteter och man välkomnade även en ny kamrat till gemenskapen i nästet. Efter mötets avslutande dukade nästets eminenta kockar upp en välbehövlig måltid bestående av en rätt med tonfisk.
När alla var mätta och belåtna begav sig några av deltagarna vidare för en banderollaktion vid Storhedens handelsområde.
Väl på plats överraskades gruppen av den positiva responsen aktiviteten alstrade och efter en stund var det svårt att hålla räkningen på alla tummar upp och positiva utspel från de förbipasserande.
Trots det kalla och blåsiga vädret avslutades aktiviteten med humöret på topp och förhoppningsvis blev Luleå lite mer nationalsocialistiskt.
Efter att dagen inletts med ett månadsmöte så bjöds det på smörgåstårta, dagen till ära, som var mycket uppskattad. Den uppskattades även av medlemmar som vanligtvis hyser stark avsmak inför maträtten, vilket torde ge nästets kock ett toppbetyg.
Efter att smörgåstårtan blivit uppslukad och man haft trevliga samtal till några koppar kaffe blev det dags för en fotokurs som hölls av en medlem. Denne hade försökt hålla materialet så grundläggande som möjligt, och endast tagit med den kunskap som sågs mest nödvändig för folk som har ett intresse av att seriöst fördjupa sig i fotografering.
Genomgången kretsade kring fotografering med systemkamera och bildredigering, och förhoppningen var att medlemmar som inte är vana vid fotografering gick därifrån lite klokare och med nya idéer om hur man ska ta bilder till exempelvis kamprapporter och artiklar. Den avslutande delen av genomgången ägnades åt att visa hur man redigerar bilder i Photoshop på ett enkelt sätt.
Flera av åhörar
Aktivister, medlemmar och sympatisörer från Näste 6 samlades dagen till ära på kyrkogården i den lilla norrbottniska orten Morjärv, där en grav tillhörandes en Finlandsfrivillig skulle ligga.
Mannen i fråga hette Per Gustaf Carlsson och tillhörde den ärorika skara krigare som, när statsmakten i Sverige valde att svika sitt brödrafolk i Finland, valde att frivilligt kasta sig in i försvaret av Norden mot Sovjets röda horder. Redo och beredd att offra blod och liv för denna sak.
Det blev också fallet, då han den 2 mars 1940 blev svårt skadad bakom den sovjetiska frontlinjen vid Märkejärvi. Då hans kamrater inte hade möjlighet att ta honom med sig fick han gå en grym död till mötes, varefter hans viloplats fick bli en massgrav. Det skulle dröja ända till år 1960 innan hans kropp kunde identifieras och föras till den sista vilan i sin hemby, Morjärv.
Idag bär hans grav ett minnesmärke över hans heroiska offer, med texten ”Per Gustaf Carlsson gav sitt liv för Nordens frihet
För att beskriva ett problem som finns inom den nationella sfären, tänkte jag använda mig av en klichéartad liknelse som vi i detta fall kan kalla för “det nationella isberget”. Det lilla som kan betraktas ovan ytan består av den andel nationella som är organiserade och aktivt kämpar för folkets överlevnad. Men under ytan vilar en mycket större massa, isolerade från att synas av dem som befinner sig ovan. Hade hela isberget dragits upp ur djupet och visat sig som en enhet hade det visat sig mäktigt och lämnat ett betydligt kraftigare intryck hos betraktaren.
Modell av det nationella isberget.
Var vill jag då komma med detta? Jo, den massa av nationella som befinner sig “under ytan” känner sig som en del av isberget och dess storhet, men är i själva verket fullständigt osynliga och irrelevanta i fråga om att lämna ett avtryck. Dessa nationella jag talar om är de som inte organiserar sig av olika anledningar och ofta inte ens gör något på ett individuellt plan. I de fall där ren fe
Lördagen den 26:e mars begav sig medlemmar och aktivister från Näste 6 ut för att trotsa kylan och spendera natten i skogen. Med sig hade ett par av deltagarna sina barn, som för första gången skulle få prova på att övernatta i tält under vintern.
Målet för utflykten var att ge sig in i Snöbergets naturreservat och nå toppen av sagda berg. Med sig hade man två pulkor främst innehållandes ett större militärtält med tillhörande kamin, och massvis av ved. Då dessa var tvungna att dras för hand, mestadels i uppförsbacke, bjöd det på hårda prövningar för dem vars lott det blev att likt brukshästar släpa på dessa genom hela vandringen.
En annan prövning som hela sällskapet bjöds på var snömängden, som förvisso var relativt låg jämfört med tidigare år men begränsade mobiliteten och vägvalen kraftigt. Som salt i såren bjöd naturens makter på ett kraftigt omväxlande väder där snålblåst var det mest återkommande fenomenet. Inget av detta påverkade det goda humöret hos kamraterna, som i
Aktivister och medlemmar begav sig tidigt på morgonen till lokalen för att hinna med alla förberedelser innan gästerna anlände. Kökslaget arbetade febrilt med att få den kopiösa mängden julmat lagad, medan andra dukade i ordning och dekorerade lokalen.
När det mesta hade blivit färdigställt och övriga nästeskamrater anlänt, så passade man på att hålla ett månadsmöte. Strax efter att det avslutats så började gästerna trilla in en efter en och trevliga samtal fördes medan man drack glögg och väntade på att övriga skulle anlända.
När den sista bilen slutligen anlänt så hade en omfattande hunger hunnit byggas upp bland de väntande, som ytterligare förstärktes av de ljuva dofter som emanerade ur köket. När det så slutligen utannonserades att det var dags att inmundiga maten, möttes detta av stor glädje från sällskapet.
Ingen blev nog besviken på utbudet av mat, då inga utgifter besparats och julbordet innehöll allt man kan tänkas önska sig på ett julbord, inklusive den obli
Målet med aktionen var att sprida ett sunt julbudskap till folket, i kontrast till den ytliga materialism och köpångest som annars kännetecknar julen för de flesta människorna av idag. Därför valde man att ta med en banderoll med texten ”Älska ditt folk!” för att ge en tankeställare åt konsumenterna om vad man borde lägga sin energi på istället.
Med sig hade man också kaffe och glögg som ställdes på ett bord för att bjuda förbipasserande på, och önska en god jul. Man valde att ställa sig på en bro på området Storheden då det är samlingspunkten för regionens storshoppare och där de stora butikerna finns. Resultatet blev att det blev en oupphörlig ström av bilar som fick ta del av budskapet. Långa bilköer tillhör det ovanliga i Norrbotten, bör påpekas.
Konsumenter på väg att tillbedja sina materialistiska gudar.
Aktionen gick väldigt smidigt och lugnt till de första timmarna, men budskapet om att älska ditt folk verkar inte falla alla i smaken, speciellt systemla
Hej Andreas! Skulle du inledningsvis vilja vara så vänlig att berätta lite om dig själv för den som är obekant med ämnet?
Jo visst kan jag det! Mitt namn är Andreas Holmvall, jag är 36 år gammal, gift och har tre barn. Inbiten norrbottning som älskar skog och natur. Lite av en datanörd är jag med, intresserad av media och design.
Om vi ser till ditt engagemang inom rörelsen, skulle du kunna berätta lite om dina ansvarsområden och roller inom organisationen?
Först och främst så är jag en aktivist vilket innebär att jag håller en väldigt hög aktivitetsnivå. Det mesta av det arbetet för min del består av olika mediaprojekt, men jag försöker också närvara på så många offentliga aktiviteter som möjligt. Utöver den rollen så driver jag också en podcast som heter Nordic Frontier, en engelskspråkig podcast för rörelsen. Jag tillhör ledningen för Näste 6 och blev nyligen ansvarig för Motståndsrörelsens mediagrupp.
Stolt fanbärare under en broaktion.
Hur såg din resa in i Motstånd
Först på dagordningen var att aktivisterna gemensamt utförde en banderollaktion med två medhavda banderoller som hängdes från en bro i båda körriktningarna. Budskapen som förmedlades var ”Älska ditt folk!” samt ”Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land!”.
Aktionen var mycket lyckad och bemöttes positivt av många bilister som tutade och gjorde tummen upp, och ett flertal nyfikna förbipasserande ställde frågor och pratade med aktivisterna under trevliga förhållanden.
Aktivisterna hade medtagit ett antal grönfärgade rökutvecklare som var mycket effektiva i att tilldra sig uppmärksamhet för aktionen. Detta uppmärksammades också av den lokala poliskåren som snabbt skickade ut en patrullbil till platsen. Snart anslöt sig ytterligare en polisbil vilket gav den samlade styrkan mod att individuellt gå fram till samtliga närvarande aktivister och be dessa att identifiera sig själva, samt ställa frågor grundade på hörsägen
Planen var att alla skulle vara på plats tidigt och redo för månadsmötet som skulle starta när klockan slagit 12. Dessa planer grusades ganska snabbt när platsens avlägsenhet och svåråtkomlighet blivit uppenbar för de olika bilburna sällskapen som under växande frustration försökte navigera längs ett myller av snirkliga grusvägar, djupt inne i skogen, med hjälp av GPS och kartor sökandes efter platser som i vissa fall inte ens var utmarkerade på kartor. De förvirrande vägarna gjorde att det inte ens var helt enkelt för personer som tidigare besökt platsen att hitta fram i tid.
Målet var att alla skulle ta sig till foten av berget Vithatten, och den gård som är belägen där. Detta berg har länge varit föremål för lokala sägner och skrock. Berget i allmänhet, och gården vid dess fot i synnerhet, sägs vara kraftigt hemsökt av spöken. Detta i kombination med den oerhört vackra utsikten från toppen har gjort det till en populär plats att besöka och det har till och med skrivits böcker om
Här kan du läsa rapporten från veckan. Nedan följer ett bildreportage med helt fantastiska bilder från media-gruppen med såväl tidigare opublicerade bilder som sådana som redan har lagts ut i olika sammanhang.
Förra året vandrade kamrater från Näste 4 och Näste 6 in i Sarek för att bestiga Sarektjåkkå, Sveriges näst högsta berg efter Kebnekaise. En kraftig storm satte dock stopp för dessa planer.
I år gjordes därför ett nytt och mer lyckat försök! Den här gången var också kamrater från Näste 1 med på vandringen som varade i fem dagar.
Precis som förra året utgick man från Suorvadammen i Stora Sjöfallets nationalpark. Andra dagen tog man sig in i Sareks östra delar och slog läger närmare Sarektjåkkå än året innan.
På den tredje dagen, tisdagen den 24 augusti, tog aktivisterna sikte mot två av Sarektjåkkås fyra toppar. Efter att ha vandrat i dalen till berget Sarekvárásj, som ligger mitt i dalen och har en stor sjö bredvid sig, vek man förbi några mindre berg och upp längs Sarektjåkkås nordöstra sida.
I takt med att sällskapet klättrade uppåt möttes man först av allt vackrare utsikt, innan man kom till den höjd där bergstoppen var täckt av moln och sikten blev sämre
Efter att siste man anlänt påbörjades marschen ut efter skogsstigar och ganska snart anslöt sig många bromsar som surrade obönhörligen och gav sig på större delen av sällskapet.
En faktor som bidrog till att göra vandringen extra utmanande var det mycket varma vädret som maximalt uppgick till 27 grader (i skuggan) under dagen i den bländande solens sken. Detta väder är inget som faller särskilt många norrbottningar i smaken och det blev ganska kämpigt för en del. Mycket av det medhavda vattnet dracks upp under vandringen.
Några timmars vandring senare nådde sällskapet det berg som var den huvudsakliga destinationen för färden. Berget föreföll vara mycket brant, varvid vissa ur sällskapet vandrade runt det med barnen i släptåg för att hitta en enkel väg att bestiga det på, medan andra i sällskapet trotsade branterna och klättrade upp för dessa med full packning.
Bestigningen påbörjas.
Efter att hela sällskapet åter sammanstrålat på toppen togs en välbehövlig paus där medhavd
