Skip to content
Lördag den 27/6 slöt motståndsmän och kvinnor från näste 8 och 5 upp i hisnande vacker miljö vid Kristberga kyrka i närheten av Borensberg för att hedra den ärorike nationalsocialisten Göran Assar Oredsson med anledning av 10-årsdagen för hans bortgång. Med vid minnesstunden fanns även delar av Oredssons familj.
Göran Oredsson, född 2 augusti 1933 i Kristianstad, död 27 juni 2010 i Motala, kom i unga år i kontakt med nationalsocialismen och skulle troget viga sitt liv åt denna ideologi, även i tider då de flesta uppgivet accepterade demokraturens seger i väst och kommunismens i öst.
Motståndsmän och kvinnor vid minnesstunden
Vid den vackra och välskötta graven, belägen i den trakt som Göran Oredsson älskade mest, hölls tal av nästeschef Jimmy Thunlind samt Göran Oredssons fru Vera.
Göran Oredssons vackra och välskötta grav
Oredsson mötte våren 1955 nationalsocialisten Manne Bergh och anslöt sig kort därefter Sveriges Nationella Frihetsrörelse som Manne var en av leda
Måndagen den 9 december samlades medlemmar och aktivister från Näste 1 för att hedra minnet av Daniel Wretström, som mördades i Salem av ett bestialiskt främlingsgäng för 19 år sedan.
På den plats Daniel bragdes om livet hölls ett tal där det berättades om den brutala misshandeln som föranledde mordet. Talaren tog även upp den hets mot nationalister som hade pågått från etablissemanget veckorna innan och det tysta medgivande till främlingars våld mot svenskar detta hade medfört. Det betonades att Daniels anhöriga ska tillåtas att sörja, men för oss är sorgens tid över. Efter talet tändes marschaller och en tyst minut hölls för Daniel Wretström och alla de svenska liv som skördats till följd av det mångkulturella experimentet.
Ett citat från det tal som hölls får avsluta denna rapport.
”…sorgens tid är över, nu börjar en ny era, motståndets era. Vi måste med totalt motstånd bekämpa det destruktiva samhälle som är roten till allt ont, roten till det mångkulturella våld som d
Den 6 november samlades både aktiva medlemmar och sympatisörer i Stockholm för att högtidlighålla minnet av Gustav II Adolf på hans dödsdag. Minnesstunden ägde rum vid statyn av konungen på Gustav Adolfs torg, där ljus och marschaller tändes och lyste upp höstmörkret. Samtidigt som två fanbärare ställde upp framför statyn.
Därpå framfördes ett tal om Gustav II Adolfs liv och gärningar.
Avslutningsvis hölls en tyst minut under facklornas sken för Lejonet från Norden och de soldater som offrat sina liv för familj och hembygd.
I samlad trupp begav sig aktivister till ett av Västerås centrala torg. På en liten höjd ställde sig en talare upp omsluten av fanor, banderoll och motståndsmän. Talet var både intensivt och känslomässigt, allt ifrån Wretströms liv och handling till hans martyrdöd avhandlades. Efter att talet tystnat och förbipasserande fått ett passande flygblad började deltagarna att röra sig vidare.
Varför står vi här efter så många år och ältar mordet på Daniel? Daniels död tände en fackla, en fackla som lyste upp det mörker vi lever i och tände en eld i tusentals svenskars bröst. Denna eld bestod av ilska och hat mot det system som har hundratals svenskars blod på sina händer till följd av det mångkulturella helvete de tvingat på vårt folk.
På vägen bort från torget stannade man till vid Vestmanlands Läns Tidnings kontor. En av lögnmedias många borgar fick denna dag utstå okvädningsord från en aktivist med megafon, avslutningsvis samlades samtliga utanför lögnarnas portar. Detta för att
Kvällen inleddes med att medlemmar och aktivister tog sig till den plats i Salem där Daniel bragtes om livet. När deltagarna anlände till platsen syntes en krans liggandes upp och ned i snön och enstaka ljus som slocknat.
En medlem placerade kransen mot en sten och utöver att tända de slocknade ljusen tändes ytterligare 14 stycken medhavda marschaller, för att symbolisera de 14-orden: Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn!
När detta var gjort vecklades en banderoll ut med texten – Vi glömmer aldrig Daniel Wretström.
Under den tid Motståndsmännen stod uppställda med banderollen var det många bilar som saktade in för att se vad som pågick och förhoppningsvis få sig en tankeställare. Även en man som var ute och gick med sin hund kom fram för att få reda på vad som pågick. Det visade sig att han kände till mordet och han uttryckte sympati och tacksamhet till de närvarande.
Efter en halvtimme på platsen tog en av deltagarna till orda och h
Aktiviteten bjöd på två talare. Först ut var Jonas Jensmark som talade om samhällsförfallet och den legendariska aktionen i Växjö 1985 där åtta modiga nationalsocialister från Nordiska rikspartiet slogs tappert för sina ideal och sina liv mot tusentals fega rödingar från bland annat Vänsterpartiet Kommunisterna.
Nationalsocialister från Nordiska rikspartiet i Växjö den 13 april 1985.
Nu i efterhand kan man ställa sig frågan om Växjöborna tycker att ni valde rätt sida den där dagen i april 1985, jag tror ärligt talat att majoriteten tycker att utvecklingen har varit allt annat än önskvärd och som innerst inne föraktar dagens samhälle och bara väntar på förändring.Nu har ni en ny chans att välja sida om vår framtid, en chans att börja kämpa för folk och nation.Vi står här på detta torg för att visa folket i Växjö att det finns en väg ut ur dagens eländiga liberala samhällsutveckling med massinvandring och dess katastrofala konsekvenser, uppmuntring till könsdysfori av barn, ned
Den 6 november, 390 år sedan slaget vid Lutzen där Gustav II Adolf stupade, hedrade Motståndsrörelsens medlemmar och aktivister den stupade konungen genom en minnesstund vid statyn av den fallne på Gustav Adolfs torg i Stockholm.
Minnesstunden inledes med att flertalet ljus tändes och placerades runt statyn, samtidigt som två fanbärare ställde upp sig framför densamma med en svensk fana och Nordiska motståndsrörelsens Tyrrunefana.
Därefter tog en medlem till orda och talade kort om konungens liv och kamp i strid. Minnesstunden avslutades med en tyst minut innan fanorna rullades ihop och aktiviteten avslutades.
Uniformerade kamrater ställde upp bredvid gravstenen med den svenska och finska fanan tillsammans med Motståndsrörelsens.
Ett kortare, men väldigt uppskattat, tal hölls av aktivisten Joakim Kannisto. Anförandet lät som följande;
Kamrater!Vi samlas idag för att traditionsenligt hedra minnet av frontkämpen och nationalsocialisten Gösta Hallberg-Cuula.Cuula var inte bara vad historien förtäljer, en bra soldat i krig. Han var även en välkänd gatukämpe och idealist som var politiskt verksam här i Stockholm.När Finland invaderades av bolsjevikerna visste denne unge kämpe vad som stod på spel och vad han måste göra. Kanske går det att jämföra med vad ni, mina vänner, kände för plikt när mångkultur, marxism och dekadens tvingade er till organisering? Cuula anmälde sig som frivillig och förbandet han stred i var ökänt för sina goda stridskunskaper, sitt mod och effektivitet.Jag skulle vilja påstå, att hedrandet av Hallberg-Cuula, inte enbart handlar om personen utan även en hel del om
Torsdagen den 9/12 genomfördes aktiviteter på en rad platser i landet för att hedra Daniel Wretström. Deltog gjorde aktivister från Nordiska motståndsrörelsen, oberoende nationalsocialister samt nationella från några andra grupperingar.
Bakgrund: Ett bestialiskt mord utfört av ockupanter
Det var den nionde december år 2000 som den 17 år gamle svenske nationalisten på ett bestialiskt sätt överfölls och tortyrmördades av ett invandrargäng i Salem. När Khaled Odeh utdelade de dödande knivhuggen låg pojken försvarslös på marken efter att ha misshandlats grundligt med en planka. Odeh skar slutligen av den då redan döde ynglingens huvud med sin kniv.
Var och en av mördarna dömdes till samhällstjänst samt böter på 1500 kr! När de lämnade brottsplatsen ska förövarna ha skanderat ”Krossa rasismen!” – vilket också skulle bli Sveriges dåvarande statsminister Göran Perssons kommentar till händelsen – och även denne folkförrädares kanske viktigaste politiska löfte och grund för hans
Nordiska motståndsrörelsens första näste har tidigare år anordnat egna minnesstunder för Karl XII och hans karoliner, men i år valde man istället att delta i det oberoende hedrandet som totalt samlade ett hundratal deltagare.
Samling skedde vid Riddarholmskyrkan där motståndsmännen gjorde intåg när övriga redan var samlade. När det ställdes upp för avmarsch tog Motståndsrörelsen plats i de främre leden av tåget som leddes av en kransbärare.
I facklornas sken lämnade man Riddarholmen bakom sig, på sin väg mot Kungsträdgården passerades bland annat förrädarnas högborg, Sveriges riksdag.
Under marschen var en utsänd fotograf från den svenskfientliga underrättelsetjänsten Expo på plats för att dokumentera och åsiktsregistrera deltagarna. När denna avart blev lite väl närgången och påträngande agerade motståndsmännen resolut mot denna individ, vilket sedermera resulterade i att personen avlägsnade sig från platsen.
Väl framme vid statyn av Karl XII i Kungsträdgården höll
Kamrater samlades och gick gemensamt upp till Gustav Adolfs torg. På plats fanns där redan två polisbussar och några civila bilar som fått det viktiga och hedersfyllda uppdraget att bevaka en staty så att inga besökare skulle komma sig för att minnas och hedra kungen, med blommor, ljus eller tal. Polismakten ville väl inte riskera att någon hyllade gamla ideal som offervilja, mod, plikt – ja, sådant som idag inte återfinns hos regenter och statsmän utan snarare hos motståndsmän.
Man ställde upp på plats och tände ljus. Tre ljus nedlades synkroniserat till det fina anförandet som var skrivet till dagen. En del av talet löd;”Att Gustav II Adolf skulle dö i strid var inte direkt oväntat. Under de flesta av hans år på tronen låg Sverige i krig och han deltog oftast själv på slagfälten, något som skulle vara otänkbart för de flesta andra kungar i Europa.
Till slut kom den ödesdigra dagen, 6:e november 1632, då dimman låg tät över det kommande slagfältet i Lützen. Tidig morgon, när
Lördagen den 9 december år 2000 blev den blott 17 år gamle Daniel Wretström brutalt överfallen av ett mångkulturellt gäng i Salem strax utanför Stockholm. Överfallet övergick från misshandel till vad man närmast kan beskriva som en utdragen tortyr som avslutades med att en av gärningsmännen, Khaled Odeh knivhögg den unge pojken ett stort antal gånger.
Det brutala dådet hade föregåtts av en lång och omfattande kampanj från ett enat etablissemang där nationalister hängdes ut och blev utpekade som den stora faran i det svenska samhället.
Idag, på 20-årsdagen av mordet har Nordiska motståndsrörelsen genomfört aktivism på ett flertal orter för att uppmärksamma mordet och visa systemet att vi inte glömmer eller förlåter dem för deras svek mot folket.
I Stockholm hedrade aktivister från Näste 1 minnet av Daniel Wretström. Kvällen inleddes med en banderollaktion över Fredhällstunneln i Stockholm, där en stor banderoll med texten; ”Vi glömmer aldrig Daniel Wretström” s
Kvällen 30 november slöt medlemmar från Näste 1 upp i Stockholm för att gemensamt hålla en minnesstund för Karl XII och hans karoliner.
Intill statyn av konungen i Kungsträdgården, ställde medlemmar upp sig med Motståndsrörelsens fana och en svensk fana.
Blommor lades ner och fyra marschaller tändes, vilka var och en symboliserade Blod, Jord, Ära och Seger. Fyra ting som är lika viktiga i vår kamp av idag som de var på Karl XIIs tid.
En medlem höll ett kortare anförande där vikten inte kretsade kring konungens liv, utan om de ideal han stod för, hans mod i strid och hans föredöme som ledare.
Efter anförandet avslutades minnesstunden, som så bör, med en tyst minut. Inte bara för Karl XII och de svenskar som offrat sina liv för hembygd och folk, utan här involverades även minnet av Mikael Krusell som bragtes om livet, skjuten i nacken av en polis i Malmö inför en 30-november-manifestation i Lund 1991.
Denna dag hedrar vi vår historia, imorgon skriver vi vår historia!
I en studentlägenhet i den norrländska småstaden Härnösand blev tidigt på morgonen den 10 maj en ung nationell svensk man berövad sitt liv. Motivet till det bestialiska dådet var att gärningsmannen, Abubaker Mohamad, hade bestämt sig för att våldta en ung kvinna i samma lägenhet. Gärningsmannen hade gjort närmanden mot kvinnan tidigare under kvällen som hade avvisats och den unge mannen hade konfronterat Abubaker Mohamad angående detta. För att få utlopp för sina sjuka lustar fanns därför bara en utväg för rasfrämlingen, att knivhugga den unge mannen. Skadorna som uppstod vid dådet var så pass svåra att den unge mannen avled dagen efter. Hans namn är Tommie Lindh.
Helgen efter mordet på Tommie och våldtäkten av den unga kvinnan genomfördes en minnesmanifestation i Härnösand, där vänner till den mördade och andra nationella, däribland Nordiska motståndsrörelsen deltog. Manifestationen kunde genomföras trots myndigheternas försök att sätta käppar i hjulen för de personer som arrangera
Nordiska motståndsrörelsen deltog i minnesstunden för Tommie Lindh.
Tyst minut för mördade Tommie Lindh
Under lördagen anslöt sig Nordiska motståndsrörelsen till minnesmanifestationen för den mördade nationalisten Tommie Lindh i Härnösand. Tommie mördades av mångkulturen när han försökt stoppa en rasfrämling från att våldta en ung flicka. Tommie blev 19 år.
Det hölls en tyst minut på platsen och Tommies vänner närvarade och lade ner en krans vid platsen för mordet. Pär Sjögren från Nordiska motståndsrörelsen höll tal på plats.
Sjögren började sitt tal med att läsa upp namn på svenskar som dödats av rasfrämlingar. Sedan jämförde han mordet på Tommie med det på Daniel Wretström i Salem år 2000. I slutet av talet menade Sjögren att inte bara den sudanes som just nu är misstänkt för mordet är skyldig, utan att skulden även ligger på folkutbytesförespråkare.
Motståndsmän, andra nationella och lokalbor samtalar.
Nordfront TV var på plats under dagen och direkts
