Skip to content
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Nordatlantiska fördragsorganisationen, eller Nato, är institutionellt en antivit och familjefientlig organisation. Detta vill riksdagens politiker, inklusive SD, tvinga på folket över deras huvuden.
Efter apokalypsen 1945 har som bekant en rad globala organisationer bildats med syfte att upprätthålla och expandera den totalitära liberalismen. En av de tidigaste organisationer som bildades i detta syfte var krigsalliansen ”Nordatlantiska fördragsorganisationen”, eller Nato, som kan ses som globalismens militära gren.
Förutom att försäkra att Washington alltid har internationellt stöd för sina militära kampanjer är Nato som institution uttalat antivit och uttryckligen dedikerad till ”raslig rättvisa” för rasfrämlingar som bor i vita länder. Redan 1999 författade Nato rapporter där man skyller en rad moderna problem på nationalister och varnar för nationalismens inflytande.
Under 2023 höll krigsalliansen
Allt sedan Organisationsdagarna i mars har träning varit ett stort samtalsämne både här och runtom i våra nästen, men det är egentligen inte vad jag tänkte skriva om denna gång trots rubriken – ja, åtminstone inte annat än som jämförelse med annat kamparbete vi utför.
Vad jag däremot tänkte uttrycka mig lite kring är den aktivism av olika slag vi utför hela tiden och hur det är en viktig del av vår träning, ja förutom att det sprider vårt budskap och gör att vi syns då.
Precis som att ingen föds som färdig mästare i löpning eller som vinnare av världens starkaste man, så föds såklart inte heller någon som en fullfjädrad mästare på revolution. Man behöver träna till sig de egenskaper som krävs för att lyckas.
Jag tänker att precis som med styrketräning behövs det många pass under en lång tid för att uppnå sin bästa form och då är det också viktigt att träna rätt och att inte skada sig på vägen, eftersom det leder till långa uppehåll utan aktivitet eller att man rentav slu
Strålande solsken väntade deltagarna intill havet när man anlände, varifrån samtliga med hjälp av båt tog sig vidare. Planen var att leta reda på en lämplig ö i Stockholms skärgård där man kunde genomföra helgens aktivitet.
När platsen lokaliserats steg man i land och lastade av all packning som medtagits. Härifrån vandrade deltagarna sedan ett tag tills en tillräckligt stor plan yta hittats för att slå läger. Ett improviserat tält skulle här byggas av presenning och rep, vilket man skred till verket med ganska omgående. Platsen röjdes från grenar och annat och ett rep spändes mellan lämpliga träd över vilket presenningarna hängdes.
Då platsen var till synes obesökt sedan tidigare behövde en eldstad byggas för att kunna ha någonstans att tillaga mat. Stenar av olika storlek samlades in från det närbelägna området och lades till rätta i en fördjupning i berget, för att det förhoppningsvis skulle vara lite mindre blåsigt just där man startade elden. Vinden blåste under
Under tisdagen den 11 juli valde en handfull medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen att vandra från Nikkaluokta till fjällstationen vid bergsfoten av Kebnekaise. Med vinden i ryggen genom tät björkskog och över öppna myrar gick vandringen som senare byttes till tyngre stenrösen och mindre branta öppna fjäll.
Med en stekande sol i ansiktet och många liter vatten senare tog sig gruppen till slut fram till fjällstationen där det slogs läger för natten och en chans för återhämtning inför den stundande utmaningen.
Redan tidigt på morgonen därpå påbörjades bestigningen av Sveriges högsta berg Kebnekaise, med både vädret och turen på sin sida. Efter närmare 9 långa kilometer av vandring med en fantastiskt vacker utsikt av den nordiska fjällvärlden lyckades bestigningen av Sveriges högsta topp.
Väl framme väntade en extremt vacker utsikt som varje nordbo bör uppleva minst en gång i livet. Tillbakavägen var relativt lugn och bjöd inte på några överraskningar. Det var en fantastis
Under lördagen den 15 juli hölls det på Birkagården folkets hus i stadsdelen Österängen i Jönköping en föreställning vid namn ”Drakar och dragqueens” där vuxna män, utklädda till prostituerade, läser sagor för barn.
Med anledning av detta genomförde aktivister i kampgrupp 702 en aktion mot Birkagården natten innan. Man satte upp avspärrningsband med en affisch med texten ”Fråga inte varför dina barn behöver sagor lästa av en vuxen man i klänning och smink. – Fråga varför en vuxen man i klänning och smink behöver läsa sagor för dina barn.”
Trots att alla normala människor instinktivt äcklas av föreställningar likt dessa, målar etablissemangsmedierna ändå upp det som något helt oskyldigt. I själva verket utgör de ett led i pridelobbyns mål att normalisera sexualisering av barn. Något de aktivt arbetat med under flera decennier.
Bonniermedia skrev genast snyftartiklar om aktionen och benämnde den ett attentat.
Samtidigt som föreställningen pågick bedrev Näste 7 aktiv
Idag råder en klanderkultur. Jag har skrivit artiklar som berört detta förr, framförallt i artikeln Det är ett problem att alla har (fel) åsikter om allting och jag skrev då att det skulle kunna författas en hel bok om problematiken, kanske skulle denna artikel kunna ses som kapitel två.
Alla ska idag ha en egen åsikt om precis allt som sker och man ska hellre kritisera än att följa – ja, förutsatt att det inte är den av etablissemanget, påstådda enda sanningen som sprids, för den ska givetvis följas dogmatiskt. Bland personer som vaknat och kastat detta ok blir dock i många fall bara kritiken kvar – man ersätter inte kulturmarxismen med något nytt att lojalt följa.
Det är en del av det liberalistiska giftet som satt klorna i vårt folk – individen och jaget har blivit viktigare än vi:et och kollektivet. Då givetvis måste man också ha egna benhårda åsikter om allt och kan inte kompromissa. Varför tro att någon annan kommit på bättre idéer än jag själv som är störst av de stora
Dagen började med ett enklare månadsmöte där bland annat den kommande planeringen gicks igenom. En ny last med propaganda hade nyligen tagits emot i form av flygblad och klistermärken. Då klistermärken kommer i enorma buntar med samma motiv, och det fanns tio olika, så behövde dessa blandas upp i mer lätthanterliga blandade högar. Tusen och åter tusentals klistermärken räknades upp i högar som täckte hela borden och delades sedan upp mellan deltagarna.
Därefter följde en kortare genomgång om vad dagen skulle innefatta, varefter samtliga fick avnjuta en lunch i goda kamraters sällskap. Med mat i magen begav man sig bilväga till centrala Västerås, då den årliga tillställningen Västerås Summer Meet skulle äga rum, om än mer informellt än tidigare år då kommunen detta år vägrat ge tillstånd för huvudarrangemanget.
Med fanor i fronten tågade man genom staden tills man kommit fram till ett mindre torg, en välbekant plats för vissa, då man stått där flera gånger tidigare i liknande
Småländska kamrater samlades på morgonen i en lokal där det bjöds på frukost och dagordningen gicks igenom.
Man begav sig sedan ut för att träna kampsport. Först hölls en kortare genomgång av grundläggande slagteknik för de oerfarna och sedan fick de prova på lite olika slagkombinationer och grepp. Kampsportsträningen avslutades till sist med sparring.
Det andra momentet i dagens träning var att man tränade på att agera sköldbärare under demonstration. Man delades in i två grupper, en grupp fick agera sköldbärare, medan den andra gruppen fick agera antagonister. Sedan tränade man på hur man ska hantera realistiska scenarion som kan ske på demonstrationer för att försvara sig själva och sina kamrater.
Efter en hård träning gick kamraterna in i lokalen igen och åt sig mätta på en måltid fläskkotletter och potatisgratäng.
Till sist hölls planeringsmöte där man gick igenom verksamheten sedan senaste månadsmötet och till sist fortsatte man med att planera för den när
Ursprungligen publicerad 2020-01-31.
Meine Ehre heißt Treue blev under kampåren
i Tyskland SS:s officiella motto och något som berättigade
organisationens själva existens. En sann SS-man tog sin trohet och sin
ed på allra högsta allvar och skulle hellre dö än att bryta lojalitetens
band. Lojalitet var för dessa människor liktydigt med ära, det var en
helig förpliktelse för varje SS-man att vara trogen sina kamrater och
sin ledare.
Genom denna främsta av egenskaper som ledstjärna kunde SS utvecklas
till att bli en sann elitorganisation inom den nationalsocialistiska
rörelsen. Under kriget blev Waffen-SS en mycket dödlig fiende på grund
av dess soldater som uppvisade stort mod och offervilja på slagfältet.
En sann SS-man var beredd att offra allt för den nationalsocialistiska
saken, för sina kamrater och sin ledare Adolf Hitler.
Att stupa i strid ansågs som det mest hedersfulla som fanns och därför
var det inte ovanligt att SS-soldater gjorde våghalsiga och ”idiotiska”
Tisdagen den 27 juni avhandlades de sista sidorna i Povl H. Riis-Knudsens ”Nationalsocialismen – Den biologiska världsåskådningen”. Man läste om rasblandningens förödande konsekvenser, olika kvalitéer som människoraserna besitter och varför nationalismen utan socialismen oundvikligen kommer att falla sönder, ”likt ett äktenskap där de båda makarna inte har något gemensamt annat än adressen”.
Helgen som var genomfördes en kampsportsträning i Söderhamn. Efter uppvärmning övades några självförsvarstekniker innan man tränade på raka slag och några kombinationer med boxningshandskar på.
Därefter fick de mindre erfarna deltagarna turas om att sparras lätt mot mer erfarna kamrater i omgångar, vilket sedan övergick i 2 mot 1-sparring där alla fick pröva på att försvara sig mot två angripare. Passet avslutades med fys där alla fick välja varsin övning som alla skulle göra.
Efter träningen åt man en gemensam middag och avslutade sedan dagen med att åka och bada.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
Månadens bästa aktioner:
Danska Näste 1 demonstrerade mot Abenraa Pride.
Motståndsrörelsen på vandring i Sarek.
Motståndsrörelsen på Jönköpings gator.
Månadens ”shoutout”:
Givetvis har Motståndsrörelsen dragit sitt strå till stacken under den s.k. Pride-månaden. Här i Ludvika genom att ha försett propagandamålade bänkar med varningskyltar för pedofiler.
Här genom att flankera och således neutralisera ett propaganda-paraply med en vacker fana så att Vetlandafolket slapp kräkas under Vetlandafesten.
Och i Stockholm genom avhysning av regnbågsaktivister under en kampdag i huvudstaden.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Det är långt ner… Ytterligare en av många fantastiska bilder från tredagars-vandringen i Lappland.
Månadens nyhet:
Ny domän och sida för Motståndsrörelsen i Norge.
Månadens läsning:
Rapport från FOI: ”Motståndsrörelsen utgör en klippa i den nationella miljön”.
Infiltration eller revolution?
Månadens ti
Den 19 juni kunde vi på läsa ett reportage om en tre dagar lång vandring i Sarek till Skierfklippan. I reportaget fanns det flertalet helt fantastiska bilder där vi väljer att återpublicera några av de bästa här.
Den 21 juni förfinades gatubilden i stadsdelen Hökarängen i Stockholm med klistermärken från Nordiska motståndsrörelsen.
