Skip to content
Översatt från Frihetskamp.net.
En av de mest frustrerande aspekterna med modern politisk dialog är att den inte är meningsfull. Politiska ståndpunkter och principer packas ihop på ett sätt som är helt osammanhängande och motsägelsefulla, där varje parti i allt högre grad representerar nischade intressen, samtidigt som en fullständig och holistisk förståelse för statsbyggande har blivit ovanligt. Ingenstans är detta tydligare än när det kommer till jämförelserna mellan nationalism kontra kosmopolitiska värderingar och socialism kontra kapitalism som det överordnade ekonomiska systemet.
Under min livstid har jag sett uppkomsten av en ytligt socialistisk och aggressiv kosmopolitisk vänster och en aggressiv kapitalistisk och ytligt nationalistisk höger, båda i verkligheten något olika varianter av nyliberalism när det kommer till hur de faktiskt genomför politiska förändringar. Vad menar jag med detta?
En kosmopolit ska uppfattas som en ”världsmedborgare” som tyr sig t
Som arrangör av julbordet är det ganska mycket att stå i. Alltifrån att organisera kökslaget till dekorering, musik, lokal, underhållning med mera. Det börjar någon vecka innan med planering och strukturering och dylikt, men det är väldigt roligt att få vara en del av denna folkrörelse som vi är med och skapar.
Dagen började tidigt med att fylla bilen med allt som behövdes och fixa allt som behövde fixas, som att sätta på sig den obligatoriska tomteluvan, för att sedan bege sig till lokalen. Väl på plats mötte jag kamrater för att tillsammans med dessa ställa iordning lokalen och dekorera med julpynt, välja julmusik och snart började lokalen också att dofta av glöggen som rullades in. Det märks så tydligt när vi strålar samman kamrater emellan att alla är av samma kaliber och att vi fungerar som en enhet av stål. Inte mycket behöver sägas, utan alla vet vad som måste göras för att få allt klart. Kökspersonalen, städare, lekledare, trubadur, konferencier – alla är så samsp
Hej Andreas! Skulle du inledningsvis vilja vara så vänlig att berätta lite om dig själv för den som är obekant med ämnet?
Jo visst kan jag det! Mitt namn är Andreas Holmvall, jag är 36 år gammal, gift och har tre barn. Inbiten norrbottning som älskar skog och natur. Lite av en datanörd är jag med, intresserad av media och design.
Om vi ser till ditt engagemang inom rörelsen, skulle du kunna berätta lite om dina ansvarsområden och roller inom organisationen?
Först och främst så är jag en aktivist vilket innebär att jag håller en väldigt hög aktivitetsnivå. Det mesta av det arbetet för min del består av olika mediaprojekt, men jag försöker också närvara på så många offentliga aktiviteter som möjligt. Utöver den rollen så driver jag också en podcast som heter Nordic Frontier, en engelskspråkig podcast för rörelsen. Jag tillhör ledningen för Näste 6 och blev nyligen ansvarig för Motståndsrörelsens mediagrupp.
Stolt fanbärare under en broaktion.
Hur såg din resa in i Motstånd
Julen närmar sig. En högtid där vänner och familj samlas för att umgås och fira tillsammans. Ett tillfälle där du får chansen att visa hur mycket dina nära och kära betyder för dig. Det är även ett utmärkt tillfälle att ägna en tanke åt dina efterkommande och dina nästas barnbarn och barnbarnsbarn. Vilket samhälle vill du att de ska leva i? Ska deras jular vara lika vita och trevliga som jularna länge varit i Norden, eller ska julen, likt så mycket annat, förvandlas till en mörk och otrygg tid på året som mest finns till för att globalisterna ska kunna tjäna lite extra pengar?
En av de kanske mest utmärkande traditionerna för julafton är julklappar. En i grunden, och innan den perverterades med köphets, sant folkgemenskaplig tanke. Vad bör man då ge sina familjemedlemmar och folkfränder på julafton?
Vissa (förhoppningsvis inte denna sidas läsare) kanske ger sina nära och kära ett gåvokort till någon organisation som påstår sig hjälpa afrikaner i Afrika. Hur kan dock ett
Vad vill ni uppnå med er politiska agenda och varför?
Vårt viktigaste mål är att vår ras, de etniskt nordeuropeiska folken, ska överleva och få de bästa möjliga förutsättningarna för att utvecklas och leva i frihet. Inte bara nu och imorgon utan i en tidsram om tusen och åter tusen år framåt.
Det största hotet mot detta mål idag är massinvandringen och det i kombination med de låga födslotalen bland vårt eget folk. Det dör helt enkelt fler nordiska män och kvinnor än det föds nya idag och tomrummet fylls upp med utomeuropéer – en verklighet som leder till att vårt folk sakta men säkert byts ut och till slut förintas för att aldrig mer kunna återvända.
För att säkerställa vår överlevnad och frihet måste därför massinvandringen stoppas snarast och merparten av de rasfrämlingar som befinner sig här måste repatrieras till sina respektive ursprungsländer.
Anledningen till varför är väl ganska uppenbar; överlevnadsinstinkt är den djupaste instinkt varje djur på planeten har – ja,
Klistermärken uppsatta runt om Älvsjö i södra Stockholm
med sunda budskap som bland annat ”fritt norden.nu” och ”mångkultur är skadligt för dina barn och barnbarn”.
Äntligen var det dags! Jag hade väntat på denna tillställning sedan kamphelgen i Stockholm då jag såg Martin Saxlind, Årets nordman 2020 göra processen kort och snabb med en nästeskamrat. Jag såg hur kamraten, som för övrigt är en bra boxare, blev riktigt vimmelkantig och till slut så fick kampen avbrytas och Saxlind stod som segrare.
Givetvis var årets upplaga av Organisationsdagarna mer än att bara slå kamrater, men för mig personligen var detta en viktig del och jag kan såklart bara återge min egen bild och upplevelse kring det hela och det tänkte jag försöka göra i denna text.
Det kan ta lång tid att färdas med bil i vårt avlånga rike och resan som skulle gå mot Småland var sannerligen lång, men jag såg ändå fram emot att tillbringa flera timmar i bilen. Jag skulle även få ansvara för att större delen av medlemmarna från Näste 1 möttes upp på en samlingsplats och delades in i bilarna.
Som vanligt när man ser fram emot något och är eggad så blir det lite svårt att sova. Nä
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Alla som kommer organisera sig med något som har med nationalsocialismen att göra har någon familjemedlem eller vän som kommer ogilla ditt engagemang till den grad att de aktivt kommer att försöka förmå dig att upphöra med ditt motstånd mot rasfienderna. Det behöver inte vara en ensam person utan det kan vara flera inom familjen som motarbetar ditt engagemang. Deras bevekelsegrunder kan vara olika, de kanske lägger stor vikt vid hur människor socialt ser på familjen.
Kort bör dock sägas att alla som sysslar med politik kan råka ut för detta, du kan vara en socialdemokrat bland en grupp vänner som alla är moderater eller har du en fader eller moder som är moderat. Det kan gå till hätskt till även i dessa förhållanden, jag har hört historier.
De kanske har en annan politisk syn, de kanske fortfarande befinner sig i ett stadie av hjärntvätt där ett blandrassamhälle är bra och judarna är alla totalt felfria och oskyldiga. Eller så har de e
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
När nationalsocialister pratar med människor i vardagslivet eller vid flygbladsutdelningar påstår människor att ”alla judar är inte dåliga, visst finns det några dåliga människor i den judiska gruppen men det har alla grupper”. För de som ogillar invandrare så låter det såhär: ”Det är inte judar som begår brott, det är muslimerna/invandrarna.” Människor som har dessa åsikter sprider inte bara dessa i offentligheten, de sprider det även på internet genom skrivande på forum, eller i kommentarsfält. Vad dessa människor menar är att det finns judar som likt svenssons går till arbetet, reser, tittar på TV, är likgiltiga över Israel eller det judiska kollektivets öde likt svenssons är över Sverige och svenskarna. De är kanske liberaler eller socialister, men det finns svenssons som är det också.
Detta är otvetydigt sant, det finns sådana här judar i Sverige och i världen. Gör detta dem till bra, eller ofarliga judar?
Mitt svar på den här frå
Den 25:e oktober 2020 hängde Näste 1 ut en pedofil född 1974, boende på Domherrevägen i Norrtälje, då han samlat på sig tusentals barnpornografiska bilder och filmer.
Nu ett år senare har samma pedofil återigen blivit dömd för samma brott och återigen till det uppenbarligen verkningslösa straffet skyddstillsyn.
Med anledning av detta såg sig aktivister och medlemmar i Näste 1 tvungna att på nytt upplysa grannar och närboende om vem de har boende i sin närhet.
Så nästan på dagen, ett år senare, den 24:e oktober 2021, befann sig en skara motståndsmän ännu en gång i Norrtälje för att under en intensiv eftermiddag dela ut flygblad till samtliga hushåll på Domherrevägen, samt till flera närliggande bostadsområden.
Utöver flygblad affischerades det även flitigt runt området och på de närmaste mataffärerna.
När informationsspridningen var klar och man precis åkte iväg iakttogs en person som gick och plockade bort flygblad från en del bilar som hade lappats. Personen ide
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Marcus Hansson skrev en artikel om barnuppfostran och politik. Som kvinna och mamma säger jag inte att han har fel i sak eller att artikeln är dålig, för det är den inte. Däremot så ger den mig anledning att ta upp en aspekt av kampen och barnuppfostran som jag länge tänkt på. Den här artikeln är inte ett svar på Hanssons artikeln utan mer ett komplement eller en fortsättning på en viktig diskussion om kvinnor, män, relationer och kampen.
En del av er som läser det här känner mig. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen i snart 10 år och i andra nationella kretsar sedan början av 00-talet. Sedan valet 2018 har jag dock inte synts eller hörts lika mycket då jag lyckats skaffa två barn till sedan dess. Sedan några veckor tillbaka är jag alltså fyrabarnsmor. Jag är dock fortfarande aktivist i organisationen och har inga som helst planer på att pausa mitt engagemang mer eller längre än nödvändigt. Jag är alltså inte den typiska
Lördagen den 23:e oktober begav sig en del av Näste 5:s kampavdelning till en matvarubutik i Hedemora för att sprida ett folkvänligt budskap. Platsen kryllade av folk som var på väg att införskaffa sig de livsmedel som behövdes inför helgens händelser. Förutom att motståndsmännen fick spendera en del av dagen i en vacker höstsol var det även trevligt att få träffa på så mycket folk. Allt ifrån barnfamiljer till ungdomar och pensionärer valde denna dag att socialisera sig med Motståndrörelsen och diskutera de problem som förpestar vårt land.
Just denna dag delade aktivisterna på plats ut ett flygblad med rubriken ”Självförsvar är en självklarhet”. Detta flygblad har sitt ursprung i en kortare kampanj som genomfördes i somras där samma flygblad användes för att uppmuntra svenskarna till kamp och enighet. Eftersom flygbladet och dess uppmanande är så relevant valde Näste 5 att göra ett litet tillägg till denna kampanj. Detta så att även Hedemoras befolkning fick höra det goda ordet
Här kommer det sjuttioåttonde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Försök till förbud mot revisionismLindbergs betraktelse: Uppföljning på livetPåståendet och ideologisk/taktisk/filosofisk fråga: Vem blir extremist och vem blir nationalsocialist?
Diskussionsunderlag:
VIDEORAPPORT: Förintelsen är en bluff!
RN DIREKT#214: Laser, pilbågar & Litauen
Kom med oss och gör revolt!
Barnuppfostran och politik
Svar på e-post: Vilka går med i Motståndsrörelsen och varför?
Det har de senaste dagarna på Nordfront publicerats två utmärkta artiklar. Den ena artikeln, ”När kollapsen kommer går jag med” där Karl Folkesson kommenterar fenomenet med sympatisörer som väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen utan avvaktar tills kollapsen kommer och den andra artikeln, ”Vem är nationalsocialist” där Marcus Hansson argumenterar för att man inte kan vara nationalsocialist om man väljer att inte organisera sig. Jag vill med denna artikel komplettera dessa två bemötanden med ett eget.
Jag har under en längre tid följt kommentarer på Nordfront, på Nordfronts fristående chattgrupp på Telegram och på andra plattformar och har under flera år pratat med många rekryter och sympatisörer. Jag har nog hört de flesta ursäkter och undanflykter till varför de väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen. Nästan samtliga grundar sig i en enda sak.
De ursäkter man får höra är ”Jag stödjer er men…”, ”Om Motståndsrörelsen bara förändras på det här sättet̷
