Skip to content
Ja, så var då Covid 19-restriktionerna över. Eller, ja, åtminstone för denna gång, för vem vet vad framtiden har i sitt sköte?
Jag känner i varje fall att jag har ordat tillräckligt mycket om Corona, vacciner och vaccinpass i poddar, artiklar och genom våra aktioner redan och jag vet att flera andra är lika trötta på tugget som jag. Jag ska därför inte i denna artikel gå över alla mina tankar och åsikter kring det hela igen, men det finns däremot två helt andra saker jag vill vädra nu när Covid-19 inte längre ska räknas som en samhällsfarlig sjukdom och således restriktionerna och vaccinpassen plockas bort.
Det första är hur unisont och snabbt hela etablissemanget gjort en verklig helomvändning. Det är inte mer än ett fåtal veckor sedan som det skreks ut i högan sky om hur mycket smittspridningen ökade och hur fruktansvärd och ohållbar situationen var. För drygt två veckor sedan infördes det nya utökade restriktioner. Det är vidare mindre än två månader sedan som vaccin-pass för
Kristianstad har under den senaste tiden drabbats hårt av den ökande mångkulturella brottsligheten som breder ut sig över Sverige och övriga Norden på grund av politikernas folkförräderi. Svenskar boende i Kristianstad vågar inte längre gå ut efter allt som skett. Dödsskjutningar, ett bibliotek som tvingades stänga ned efter vandalisering, en psyksjuk syrier som kidnappade och torterade ett tidningsbud, bomber som har briserat och en 60-årig kvinna som sköts ned när hon skulle lämna posten är endast några av de saker som skett den senaste tiden.
Medan partierna i riksdagen kommer med floskler om integration och höjda eller sänkta skatter så tar Motståndsrörelsen till gatorna för att påminna svenskarna om att ”Det här är vårt land!”.
Med uppbackning från Näste 7 ställde man ståtligt upp sig på ett av de större torgen i Kristianstad centrum för att dela flygblad och hålla tal. På plats fanns även Sverigedemokraterna och Me
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
Studio Bothnia tog för ett tag sedan upp en intressant fråga; huruvida nationella bör gå på universitet eller inte. Det är en fråga som även förtjänar att tas upp i skrift.
NATIONELL KULTURREVOLUTION?
En sak som självfallet togs upp var vänsterns långa marsch genom institutionerna och huruvida den nationella rörelsen skulle kunna kopiera denna taktik för att på sikt sitta på maktpositionerna och därmed ändra diskursen i samhället. En lovvärd tanke, men precis som herrar Eklund och Holmqvist påpekade orealistisk och smått naiv.
68-vänsterns taktik att infiltrera samhällsinstitutionerna resulterade som bekant i att vänsterextremister blev lärare, journalister, akademiker, professorer, forskare, myndighetspersonal och så vidare vilket alltså innebar att de hamnade på positioner där de kunde sätta agendan i samhället. Listigt, och det gjordes som herrar Eklund och Holmqvist mycket riktigt påpekade helt öppet.
Om den nationella rörelsen skulle försöka sig på ett sådant företag h
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
Stötta aktivisterna som dömdes: Swisha till 0762258124
I slutet av maj i år hölls rättegångarna mot de aktivister från Näste 3 som konfronterade vänsterextremistiska mötesstörare. Motståndsrörelsen.se beskrev då upprinnelsen till tumultet som följande:
”Det var den första Juni 2019 som vänsterextremister hade samlats för att försöka störa Motståndsrörelsens aktivister vid en offentlig flygbladsutdelning i den skånska staden Lund. Flygbladsutdelningen gick bra och det var inte förrän efteråt när aktivisterna var på väg därifrån som tumultet uppstod då vänsterextremisterna valde att skrikandes i en megafon, närgånget följa efter. När man kom till Bantorget och konfrontationer uppstod försvarade sig motståndsmännen mot den tre gånger större samlingen vänsterextremister som i panik både flydde och fäktade. Händelsen blev mycket omskriven i lögnmedia och hyllat av nationella som tröttnat på yttrandefrihetshatande kulturmarxister.”
Förutom detta så skedde även en and
